Nationalism i armén - finns det?

Disclaimer: Jag känner inte Marc Abramsson, ej heller har jag röstat på hans parti ND. Men vad som citeras av honom på Metapedia, om nationalism i armén, är intressant.

Abramsson (1978-) gjorde en gång värnplikten, i slutet av 1990-talet eller därikring. Om nationalismen i den tidens armé säger han:

http://sv.metapedia.org/wiki/Marc_Abramsson
Till detta kan jag foga mina egna upplevelser som värnpliktig på I21 1984-85. Nationalismen var lite mer märkbar då, kalla kriget var intensivt (för att sedan klinga av 1987-1989 och därefter). Och på Nationaldagen gick en utvald skara så kallad fanvakt: inget märkvärdigt i sig, men prydligt och värdigt med m/60, höjd fana och uppställning på idrottsplatsen ihop med annan civil celebration.

Och stämningen i förbandet var så klart "försvara landet", inte påtagligt men märkbart som en underström bland värnpliktiga och befäl. Ingen blev brännmärkt om denne var patriot.

Men av Abramssons citat att döma klingade nationalismen av sedan, inga sedvanliga symboler för riket tycks ha vårdats i hans förband (P5 Boden). Visst var det ungefär på denna tid armén tog till sig svenska flaggan som tygmärke, men vad mer gjorde de? Och vad gör de idag?

Det är topic för denna tråd. Ni som nyligen gjort eller gör GMU, talas det överhuvud taget om Sverige i dagens armé...? Eller är det "mångkultur, FN, globalt samhälle"...?

Har ni värdegrundsofficerare? Vad talar de om? Vad gör de? Straffar de traditionella nationalister?

Detta är vad jag själv är nyfiken på att veta. [Not: det står "armén" i rubriken men även flygvapnet och flottan är välkomna att diskutera. Liksom erfarenheter från värnpliktsarméns tid av "nationalism i tjänsten".]

- - -

Det må vara så att "värna landet, ryssen landstiger i morgon" var det som frammanade en högre grad av patriotism under kalla kriget. Men varje nationell armé måste ha någon form av nationalism i sig, den måste driva och propagera för den. Jag vet till exempel att armén skjuter salut här och där på Nationaldagen, kungens och drottningens födelsedag mm, men gör armén utöver det något konkret för Sverige rent propagandamässigt? Hur låter det i dagens militära förband om Sverige och dess historia? Hur går snacket på luckan, på staber och officersmässar? Aktar man sig för att säga sådant som "Karl XII var en bra kung", av risk för att inte prickas som "opålitilig" i dagens mångkulturparadis?

Har vänner som har själv sagt att vi är "bröder ända in i döden". Och på en riktig hardcore nivå.

Detta gäller även utanför värnplikten in i dagens samhälle, antar jag lever med nationalister även om det är etniska svenskar för delen också. Sånt är bara härligt att se

Lite som Green Street Hooligans fast Swedish style.

Inte för att detta kommer besvara din tråd men, lite uppmuntrande är det i alla fall. Att det är fortfarande vid liv så att säga

Det finns nog till mycket liten del. Jag tänker på hur indoktrinerade dem inom försvaret är, men visst finns det nog en och annan nationell/ns med förtryckta känslor för fosterlandet.

Idag får du knappast göra värnplikt om du har fel åsikter, och i stora drag rekryterar man ju homosexuella, kvinnor och icke-européer.

Vi har ju försvarsmaktens värdegrund som alla anställda måste följa, självklart är det till viss del vettiga saker men även en del pk-skit. När vi i min grupp befinner oss utan befäl så brukar vi prata om sådant som skulle få de flesta mångkulturivrare att dra öronen åt sig.
Det är fler som har "fel" åsikter än vad man tror, men pga värdegrunden väljer många att hålla käften istället för att förlora jobbet.

Diskussionen ang. vad man helst skulle försvara i händelse av krig/anfall så skiter många uppriktigt i riksdag och regering utan istället skulle man hellre försvara slottet och kungafamiljen.

Det är framförallt det svenska folket som bör försvaras, inte kungafamiljen och deras hus.

Idag är det officiella syftet med försvaret att försvara "demokrati och mänskliga rättigheter", inte att försvara det svenska folket.

För övrigt så var det ganska vanligt med mer eller mindre öppna nationalister och "patrioter" i försvaret under skinnskalleperioden och fram till åtminstone början av 1990-talet. Många officerare var i princip fascister eller nazister och många soldater var skinnskallar. Ingen reagerade om någon t.ex. spelade Pluton Svea, Division S eller Midgårds Söner på luckan. Vissa befäl på vissa regementen var ganska öppet "högerextrema" och höll på med diverse konstigheter.

Tuppruskarns svar var intressant. En soldat i dagens armé som berättar om hur nationalism är något man tydligen får smyga med.

Tuppruskarns prio (på att försvara kungafamiljen och slottet framför riksdag och riksdag) var dock lite märkligt. Kungahuset må vara en god symbol, men det är dock bara en symbol: för nationen och det svenska folket. Som Varnagel antydde:
Detta med stämningen i 90-talets armé har jag också hört talas om. I takt med tidsandan blev tonen fränare. Men det blev visst på denna tid också vanligare bland värnpliktiga att träna inför vpl och hålla sig i form. Detta var inte så framträdande på 80-talet. Och alla former av "radikal nationalism" var på 80-talet tämligen icke-existenta i armén. Eftersom värnplikten var bredare då -- varenda dj-l skulle in under fanorna, även folk från ungdomsvårdsskolor -- så höll befälet igen lite. Men på 90-talet, när färre gjorde lumpen, blev soldatmaterialet lite tuffare och man körde tydligen med mer radikal nationalism.
Ja, det är ju skönt att se. "Gammaldags" ideal som trohet och brödraskap. Det går som sagt lite utanför ämnet, jag tänkte på formell nationalism med kungaporträtt på kompanikansliet, nationaldagsfirande med fanvakt osv, sådant där som ger en anknytning bakåt i historien. Dock, kamratskap och känslan av "we're in this together, en för alla, alla för en" är vad nationalism tenderar åt och det borde finnas i armén också. Kanske dolt som tuppruskarn antydde men NÅGOT måste man ju känna för nationen, även i modern yrkesarmé.

Så mitt råd till er i uniform, lyft nationalismen lite då och då utan att utmana. Som att låta befälen ha sin PK-religion ifred, men påminn dem när det är 6 november (Lützendagen), 30 november (Karl XII:s dödsdag) osv och se vad de anser om det hela. T.ex genom att ställa frågor. Alla "besserwissers" (som befäl ju bör vara) gillar att få frågor, låt dem därför lägga ut texten; på så vis kan man utröna om ens befäl är en PK-robot eller en nationalist innerst inne. Tro mig, det finns befäl av alla typer men de döljer väl intressen som svensk historia, krigshistoria osv.

Jag ber om ursäkt om min prioritering uppfattades lite annorlunda än vad jag tänkte.
Med riksdag och regering menade jag själva politikerna i sig, dem som t.ex. förstör landet med att importera diverse slödder från MENA och liknande.

Självklart är det viktigt att försvara folket, men som med mycket annat finns det även lagar och regler gällande krigföring. Fjärde genèvekonventionen tillåter endast attacker mot militära mål och skyddar alla civila som inte deltar i stridigheter och aggressiva handlingar.