2013-04-13, 19:38
#1
Nu, över 2 timmar sedan intag, är jag riktigt bäng fortfarande. Snabbtänk, hittar samband i de mest osannolika sammanhang och händelser.
Vilken buse jag var i 18-21årsåldern. Fick nya vänner, ny ungängeskrets. De var hårda grabbar och vi söp sönder. Mycket slagsmål och droger. En vän dog på grund av
ett epilistiskt anfall. Epilipsi hade han dratt på sig efter en tramadolmissbruk, kombination med en massa benzo och speed också. Vi kom från de mest olika familjer och intressen
men boundades av kärleken till varandra. Det visar att vi älskade varandra på grund av vilka vi egentligen var, inte på grund av att vi råkade dela samma intresse och introducerades
till varandra pga våra 4 timmar per vecka investerade dit i just den aktiviteten. Idag sitter några inlåsta, några fast i missbruk, några lever och mår grymt.
Älskar också vännerna jag hade innan jag började umgås i den ovan beskrivna texten. Vi som var bästa barndomspolarna. Bästa datorspelspolarna, fyfan vad kul man haft. Här påminns
jag av den illkänslan jag ständigt bär inom mig- att jag aldrig vågat satsa på något jag älskar. Datorspel, fotografi, fotboll... Nu är du på väg i en bra riktning. Välbetald riktning. Stimulerande
riktning. Kör bara, var inte rädd nu i uppsatsskrivandet. Du är grym på sådant.
Intressanta observationer so far: Einstiens relativitetsteori, och de svårigheterna han måste haft med sina kolleger och liknande, då han kom med sådane banbrytande teorier.
Messi, vilket annorlunda liv han måste levt. Superstjärna, bäst någonsin. Undrar om han någon gång vart en medelmåtta i något lag? Exempelvis ett ungdomslag, då han som lite yngre
spelade med de lite äldre.
Oh vad häftigt att det i Barcelona fostras stjärnor i klubbens skola. De blir som en familj, går i skola tränar, och spelar match tillsammans varje dag. Samtidigt lite sektistiskt.
Vilken buse jag var i 18-21årsåldern. Fick nya vänner, ny ungängeskrets. De var hårda grabbar och vi söp sönder. Mycket slagsmål och droger. En vän dog på grund av
ett epilistiskt anfall. Epilipsi hade han dratt på sig efter en tramadolmissbruk, kombination med en massa benzo och speed också. Vi kom från de mest olika familjer och intressen
men boundades av kärleken till varandra. Det visar att vi älskade varandra på grund av vilka vi egentligen var, inte på grund av att vi råkade dela samma intresse och introducerades
till varandra pga våra 4 timmar per vecka investerade dit i just den aktiviteten. Idag sitter några inlåsta, några fast i missbruk, några lever och mår grymt.
Älskar också vännerna jag hade innan jag började umgås i den ovan beskrivna texten. Vi som var bästa barndomspolarna. Bästa datorspelspolarna, fyfan vad kul man haft. Här påminns
jag av den illkänslan jag ständigt bär inom mig- att jag aldrig vågat satsa på något jag älskar. Datorspel, fotografi, fotboll... Nu är du på väg i en bra riktning. Välbetald riktning. Stimulerande
riktning. Kör bara, var inte rädd nu i uppsatsskrivandet. Du är grym på sådant.
Intressanta observationer so far: Einstiens relativitetsteori, och de svårigheterna han måste haft med sina kolleger och liknande, då han kom med sådane banbrytande teorier.
Messi, vilket annorlunda liv han måste levt. Superstjärna, bäst någonsin. Undrar om han någon gång vart en medelmåtta i något lag? Exempelvis ett ungdomslag, då han som lite yngre
spelade med de lite äldre.
Oh vad häftigt att det i Barcelona fostras stjärnor i klubbens skola. De blir som en familj, går i skola tränar, och spelar match tillsammans varje dag. Samtidigt lite sektistiskt.
som andra redan påpekat, ta vara på tiden och häng inte på fb (;
