Tripprapport: Meditation i Argentina

Tripprapport: Meditation i Argentina

Introduktion:
Jag har med nyfikenhet läst tripprapporter här på flashback om MDMA och psilocybin och då jag sett så otroligt starka liknelser mellan dessa trippar och den meditationsupplevelse jag själv hade för lite mer än ett år sedan, beslöt jag mig för att beskriva den här som en tripprapport.

Bakgrund:
Ett halvår före själva upplevelsen, hade jag mitt första stora möte med vad buddhistisk meditation kan ge för effekter på sinnet, kroppen och perceptuella förändringar. Detta då jag pga. Otroligt mängd stress i livet hoppade på en 10 dagars meditationskurs i tystnad, utanför Jönköping (gratis men i en något sektliknande miljö, läs mer här).

Under hösten efter kursen, fortsatte jag meditera dagligen, men upplevde en minskande motivation. Strax efter jul drog jag iväg till Argentina för att backpacka i sydamerika under 3 månader. Jag hade nu halkat tillbaka i gamla tanke och känslomönster som orsakade stress, mycket handlade om alla mål jag hade och allt jag ville uppnå i livet, med en tillhörande känsla av tidsbrist och även en rädsla för att dö utan att ha hunnit med dessa stordåd.

Dessutom hade jag under hösten efter meditationsretreaten, börjat läsa otroligt mycket psykologi, neurovetenskap och zenbuddhism, delvis för att försöka förstå de upplevelser jag haft efter retreaten och inte minst begreppet upplysning (enlightenment) inom buddhismen, något jag blivit väldigt intresserad av pga. Dessa upplevelser och mina tidigare intressen inom österländsk filosofi, psykologi, vetenskapsteori och utilitiarism samt moralfilosofi, gjorde fenomenet upplysning (både som ett tillstånd och som ”personegenskap”) otroligt fascinerande, det verkar vara någon form av syntes av insikter inom livets olika beståndsdelar.

Under resans första veckor hamnade jag av ödets nyck i en farm i norra Argentina, otroligt vackert belägen på en bergig sluttning som omslöts av två åar i dalgångarna på varje sida. Helt fantastiska solupp och nedgångar, med en nästan brinnande himmel som rundades av mot höga bergstoppar, snöbeläggda även nu i sensommaren.

Farmlivet var väldigt avkopplande och det kändes som jag hittat en otroligt viktig komponent jag ville fortsätta utforska i resten av resan (jag jobbade där via wwoof:ing – volontäraarbeta gratis på farmer i utbyte mot mat och husrum).

Efter några dagars oerhört harmoniska skogspromenader i höglandsskogen, med farmfamiljens hundar som enda sällskap, beslöt jag mig för att återuppta mina morgonyoga och meditationsvanor igen. Allt flöt på perfekt och en dag kände jag för att ta ett dopp nere i en å.

Det fann sig så bra att det vid ån låg en enorm bumling, med slät ovansida, perfekt för en sittande meditation. Efter lite yoga och ett nakenbad i den kalla ån, tänkte jag passa på att testa en ny meditation jag senast provade sista dagen på 10-dagarskursen, där kallad ”metta” meditation men på engelska ”loving kindness”.

Jag satte mig ner, kände in andningen en stund och började få lite mer perspektiv till tankar som bubblade upp, tog på mig hörlurarna och startade ipoden.

Själva .mp3 filen var en guidad meditation i loving kindness av jon Kabat-Zinn, en man jag tidigare varit inspirerad av i hans sätt att beskriva buddhistiska förhållningssätt och meditationer utan någon form av gudsdyrkan eller religös tro, men att samtidigt kunna behålla mycket av den ”kontemplativa andan” och visdomen som dessa traditioner inkorporerar, allt detta i begreppet ”mindfulness” som han spridit både genom böcker och framförallt, genom en otroligt mängd vetenskaplig forskning på dess effekter.

Med detta i sinnet, tryckte jag på play.

Trippen:
Under guidningen pratar han först om trygghet, och hans ton gjorde mig bekväm. Kroppen kändes som vanligt, om än något lättare pga. det kalla badet före och den varma luften.

Själva meditationen är ganska simpel egentligen, man börjar med att finna en känsla av trygghet genom att dra till minnes kärleksfulla situationer i livet, eller någon förebild. Sedan riktar man en önskan om kärlek, lycka och inre frid åt olika håll, först till en själv, sedan till en person man håller kärt, efter det till främlingar och till sist även ovänner och människor som sårat en (slutligen även djur och hela världen, i dess klassiska buddhistiska sammanhang).

Det första som hände i meditationen var att Jons ord av kärlek och hans ”ömma tal” väckte ett visst motstånd hos mig, även själva uttrycket ”May I feel loved and be accepted as I am”, kändes lite konstigt, nästan töntigt.

(Jag vill tillägga att jag under hela mitt liv aldrig har varit troende av något slag förutom efter studier i teknisk fysik, som gjorde mig troende i den mening att jag trodde våra upplevelser endast är genererade av hjärnan, att det finns en fysisk verklighet, en objektiv verklighet, ett metafysiskt ställningstagande som kallas materialism, men som inte är bevisat på något sätt, en möjlighet jag är idag är öppen för, men inte aktivt tror på)

Men plötsligt, utan att jag direkt märkte om det, började jag känna sensationer i kroppen. Det började i ryggraden och nacken och spred sig sedan snabbt genom hela kroppen.
Tidigare har jag upplevt liknande sensationer om än något svagare, av att lyssna på riktigt riktigt fantastisk musik, eller under orgasmer och även efter joggingrundor. Men detta, visade sig vara någonting helt annat.

När meditationen gick in på önskan om kärlek till mig själv, märkte jag hur dessa sensationer blev allt starkare, rentav obehagliga. Jag hade gåshud över hela kroppen och ryste av obehag och blev starkare och starke.

Här skedde ett kvanthopp, ett diskret steg. I exakt samma ögonblick jag började ge efter, acceptera upplevelsen, inte kämpa emot den, så transformerades den.

Sensationerna spred sig allt mer genom hela kroppen ända ut i fingrar och tår och jag kan närmast beskriva det som en utomkroppslig upplevelse, men som att hela kroppen blev smörjd med honung på insidan. Jag var kvar i kroppen men känslan av kroppen var helt förändrad.

När meditationen gick in på exempel kring andra människor, och hur otrygghet och lidande under barndomen starkt kan påverka människor till att bli just olyckliga, och leva med en hög grad av omedvetenhet, var det som att bitar började falla på plats.

Tankarna blev dessutom allt intensiva och jag började plötsligt gråta. Floder rann och allt kändes helt uppenbart. Hela mitt liv, starka upplevelser från barndomen, människor jag tidigare inte kunna eller velat förlåta, kunde jag plötsligt känna en stark önskan att även dessa människor skulle få uppleva kärlek, trygghet och harmoni i sina liv.

Bilder forsade fram liksom fler tårar och kroppen skakade. Andningen var starkt påverkade och för varje ut och inandetag skälvde kroppen i takt med vågor av välbehag/kraftiga sensationer.
Nervositet och rädsla kändes helt omöjligt, ilska och irritation fruktansvärt meningslöst och jag kunde plötsligt känna även en önskan om lycka och välgång för allt fler människor och till sist även djur.
Efter meditationen satt jag ner en stund, började spontanskratta och satte sedan på coldplay och låten ”viva la vida”.

Då kom sensationerna i kroppen tillbaka, ännu fler floder av tårar och en fördjupad önskan om välmående för människor som dök upp i tankarna. Efter ett tag började jag reflektera om själva upplevelsen och insåg att jag aldrig varit med om något som ens varit i närheten av denna intensitet, detta behagliga tillstånd och hur formationen av tankar, känslor och fysiska förnimmelser varit i samklang. Allt detta under bara någon timme.

Jag vandrade sakta tillbaka till farmen och insåg att livet kanske aldrig kommer vara sig likt efter denna upplevelse, föga anande vad som väntade under året som följde.

Resume:
Under själva sydamerikaresan som fortsatte i flera månader, upptäckte jag helt makalösa platser, fler farmer, djungelepisoder, öknar och vidsträckta hav. Men ingenting, kom faktiskt ens i närheten av denna meditationsupplevelse. Inte ens toppen av maccu piccu.

Vad som verkligen är sjukt med denna upplevelse är hur extremt positivt den påverkat mig under året som följt.

Det jag upptäckte under resan, men förstod först när jag kom hem var att jag på något sätt kopplat om saker i sinnet/hjärnan. Den mest uppenbara effekten, som fortfarande fascinerar mig än idag är att dessa behagliga sensationer, stark fysisk känsel / gåshud, vibrationer och dylikt, kom att följa mig i allt jag gjorde.

Så fort jag tänkte på kärlek, medkänsla, lyssnade på bra musik, var i intensiva samtal med människor, åt god mat, eller bara var i naturen, så återkom detta inre honungsbad av välbehag.

Och det minskade inte. Och det var inte mindre behagligt när det skedde den niohundraåttionende gången heller! Till och med när jag satt och skrev denna texten fanns upplevelsen kvar inombords.
När jag läste vidare inom zenbuddhismen verkar det som dessa upplevelser, djupa aha-ögonblick, kallas ”kensho” eller ”liten insyn i upplysning” och skall ha en transformerande effekt.
Det kan man minst sagt säga.

Allt som jag tidigare varit rädd för och haft en nervositet före, såsom att hålla tal inför stora folksamlingar, att blottlägga mina egna känslor för andra människor, döden, att leva i osäkerhet inför framtiden, kom under de efterföljande månaderna att sakta suddas ut.

FORTSÄTTNING I NÄSTA INLÄGG

FORTSÄTTNING:

Kraftigt känslomässiga situationer som jag tidigare hade känt spänningar i, kunde jag plötsligt bara vara helt avslappnad i, vilket nästan kändes overkligt, som om saker kändes för normala.
Bara några månader efter händelsen började jag dessutom upptäcka hur min perception av ord började förändras. Så fort jag läste en text och stannade upp vid något ord kunde jag direkt få tillgång till tiotals associationer, bilder och minnen till detta ordet och efter ett tag även rimmande ord.
Jag började skriva poesi, sammanfattade alla dessa vackra associationer och insåg hur lätt det var, hur det kom automatiskt.

En mer genomgående upplevelse sedan meditationstrippen var just detta, hur saker tenderar att hända snarare än att jag som någon utförare, chef, beslutstagare, står för arbetet.
Det kan vara allt ifrån joggingrundan till samtal med andra människor, orden kommer ur munnen och mitt känsla av jag finns där mer som ett vittne än en skapandekraft.

En annan, påtaglig effekt av upplevelsen var att jag, trots bara 1 års erfarenhet av meditation, kände en djup känsla, en intuition, att jag skulle börja lära ut mindfulness. Det gick minst sagt skitbra och jag håller numera kurser (där loving kindness definitivt ingår  ).

En annan udda sak är kunskap och min syn på förståelse. Tidigare har jag sett förståelse som något som sker när jag jobbar och kämpar med något begrepp tillräckligt länge, numera känns det alltid som jag har en intuitiv förståelse av saker, inom allt ifrån fysik till biologi, språk, psykologi, litteratur eller varför inte mekanik eller konst? Mycket svårt att sätta ord på dessa upplevelser.


Vad var det då som hände?
Varför skedde det just vid denna meditationssittning?
Troligtvis en kombination av otroligt många faktorer.
Vissa skulle säga att det som hände var ”En aktivering av kundalinienergin”, andra skulle säga att det var någon form av kenshoupplevelse.

Somliga kanske skulle säga att jag gjorde en omprogrammering av gamla scheman och konstruktioner (kognitiv psykologi), eller att jag radikalt ändrade min anknytningsprofil till en ofantligt mer trygg sådan.

Biologisk psykologi skulle säkerligen prata om hormonella förändringar, nya kopplingar till oxytocin o vasopressinreceptorer, minskad aktivitet i amygdala och kanske skulle man till och med kunna sett en skillnad i hjärnfysiologin före och efter upplevelsen.

Hade jag varit kristen hade jag säkerligen upplevt det hela som ett möte med gud, upplevelsen av guds obegränsade kärlek.

Om du frågar mig? Fuck if I know Är öppen för alla ovanstående förklaringar och hundratalet flera, det kanske var en kombination av dem alla


Hade den någon baksida då? Något negativt?
Två saker som främst kommer till tankarna. Det ena är att jag under några månaders tid efter upplevelsen, ibland kände en rädsla av att dessa fysiska sensationer, denna eufori, plötsligt skulle försvinna. Denna rädsla planade sedan ut och försvann.

En annan sak är hur jag förhåller mig till andra människor. Det första halvåret kändes allt såpass annorlunda och jag kände hur min motivation till olika saker förändras så mycket (sex hade t ex inte längre något värde i sig, då dessa sensationer var otroligt mycket starkare och behagliga än en orgasm och jag fick dem dagligen..) att jag ibland hade svårt att relatera till andra människor.
Detta har också till viss del övergått, men också fått mig att inse vilken helt makalös variation och kvalité det finns i upplevelserna att vara en människa, och att människor jag möter troligtvis har heeelt olika upplevelser även om vi ibland möts i vissa grundkänslor.

Okej, det där verkar ju helt fantastiskt, hur gör jag för att komma dit?
Jag tror inte det kommer ske för alla människor, bara av att sätta sig ner och göra en enda loving kindnessmeditation. Men det fina är att just meditationer i medkänsla är studerat vetenskapligt och de senaste fynd jag läst pekar på att en majoritet av utövarna (som aldrig har mediterat tidigare) får massa positiva effekter.

Alltså kan det vara en god idé att bara sätta igång och meditera över medkänsla, här är en guidad meditation jag själv spelat in, som många uppskattat (högerklicka och ta "spara som") https://dl.dropboxusercontent.com/u/...%C3%A4nsla.mp3

Här är Jon Kabat-Zinns: https://dl.dropboxusercontent.com/u/...gkindness).mp3

Sen tror jag reflektion över dig själv, vem du är, vilka värderingar du har och vad som är viktigt för dig har en essentiell del i helheten.

Inte minst kan läsning och reflektion av intressanta teorier och gåtor inom zenbuddhismen, vetenskapliga beskrivningar av sinnet och hjärnan inom psykologi och neurovetenskap, samt filosofiska aspekter av moral, etik och sanning (vetenskapsteori t ex.) alla ha sin beskärda del av kakan.

Slutligen:
Denna tripprapport ligger trots allt under drogen, och vad jag kan läsa hittills så verkar psilocybin vara den drog som mest liknande den upplevelse jag hade, så vanliga toppslätsskivlingar kan nog vara en bra väg dit. Det finns även preliminära studier på hur just medkänsla ökar i experiment där deltagare får ta psilocybin.

Nu har jag själv inte provat svamp, och det verkar ha betydligt mer risker än en guidad meditation har (jag har aldrig hört talas om någon som snetrippat av en 20 minuter ljudinspelning).

Sist men absolut inte minst vill jag poängtera vikten av inre acceptansen, att låta upplevelsen finnas där och vara som den är, utan att försöka kämpa emot eller förändra den till något annat.

För mig gjorde det all världens skillnad.

Tack för att du läste hela vägen, må du känna trygghet, harmoni och träda varsamt och lyckligt i din väg genom livet

Satans vad härligt läsning, bland det bästa jag läst här på Flashback. För det första vill jag verkligen gratulera dig för denna sensationella upplevelse. Jag har tidigare läst om just detta fenomen, och det är det som fått mig själv att börja meditera.

Antar att tiodagarskursen du var på var Vipasana? Tänkte själv åkte dit i sommar, men har på sista tiden börjat bli lite fundersam, men tack du min käre vän för att du återväckte min motivation.

Tack för mig, nu skall jag sätta mig och meditera!

Det du upplevde är ju hundra gånger "häftigare" än vilken drogupplevelse som helst!

Har funderat ett tag på det här med mindfulness och om det kan utveckla mig som person, ska nog ge det ett försök efter denna läsningen

5/5

Shit vilken mysig läsning! Du skriver mycket bra och texten var lätt att läsa/förstå. Blev helt varm i kroppen och fick ett sorts välmående av att läsa din berättelse. 5/5 !

Glad att du gillade den! Yes, det var vipassana, åk dit Och ha i bakhuvudet att den teori som lärs ut enligt vissa (inkl mig själv) saknar den nyans och det otroliga djup som buddhistiska teorier om sinnet egentligen består av (både theravada, zen och tibetansk sådan).

Sjukt grym rapport!

Har hållit på med svamp ett bra tag just för att kunna uppleva dessa saker, hitta mig själv osv.
Denna enorma euforikänsla som du beskriver har jag upplevt i extrem form en gång på +100g färsk cubensis ((svamp) väldigt hög dos). Jag och min trippkamrat låg och visste inte vad vi skulle ta oss till. Vi låg och översköljdes av dessa vågor av lyckorus och eufori som är rätt svår att beskriva. Hr dock aldrig känt det i närheten av sammma dos efter det.

Bra och intressant skrivet 5/5

Intressant! Och vackert
Jag tror det finns olika sätt att sätta sig i förändrat sinnestillstånd för att få upplevelsen av detta.
Precis som att man inte nödvändigtvis får ut detta av att ta droger, är det heller inte säkert att det sker bara för att man mediterar/trummar/yogar etc.

Upplevde själv att min identitet försvann på LSD, morphades ut. Jag återföddes i en helt annan värld. En ren värld där man är avprogrammerad från alla inlärda mönster. Man ser världen klart.
Detta är även något jag kan ta lärdom av efter trippen då man kan förbättra sina beteendemönster.

Känner även igen det du säger med att du såg andra styras. Upplevde det också, att alla människor stod som marionettdockor, styrda av en och samma energi som vi alla är del av.

Du borde kolla på dokumentären Manifesting the mind. Handlar om andligt användande av psykadelia bla.

Har även upplevt på bara meditation att mitt inre började tas över av en kraft eller ett ljus som strålade.

Jag tror att detta ligger inom oss, något långt borta från vad vi någonsin skulle kunna förklara med logik.

Det finns bara olika metoder för att öppna sinnet.

Hur bemöter du olika former av känslor idag? Det känns som att mycket i ens vardag just handlar om smärta, glädje, kärlek, rädsla och andra "rena" känslor, både mer eller mindre blandade. Känner du att du kan acceptera och förstå dem?

Definitivt annorlunda.

I korta drag: sorg är otroligt mycket mer lätthanterat och går ofta över i detta mer, fridfulla tillstånd, inklusive tårar och stark medkänsla / vilja/önskning att personen/orsaken (ibland jag själv) till sorgen skall bli befriad från sitt obehag.

Rädsla i existensiell form har jag känt allt mer sällan, dock vid hög mängd input/stress kan det bubbla upp igen men hittills endast i korta episoder.

Smärta betydligt mer lätthanterligt, exempelvis molande sådan som håller i sig. Att slå armbågen i en bokhylla gör fortfarande lika ont

Kärlek, väldigt annorlunda. Har fått en ganska förändrad syn på kärlek, olika former av kärlek och övergången till medkänsla mellan dessa, t ex. romantisk kärlek i ett förhållande och mer "fastklamrande" kärlek, jämfört med en mer renodlad önskan om att en person skall må bra.

Glädje är som förut, fast jag har något lättare till skratt och smittas lite enklare av leenden i dagliga livet.

Äckel och illvilja känner jag radikalt mindre ofta, och har betydligt enklare att förstå/förlåta människor som begår ur samhällets syn "onda" handlingar.

Ilska har jag tidigare inte känt så ofta, däremot irritation/frustration, och där sker det oftare en övergång till skratt och lätthet över irritationen/frustrationens meningslöshet.

Samtliga av dessa förändringar har dessutom skett gradvis av daglig mindfulnessmeditation, så svårt att avgöra exakt vad som kom ur denna specifika upplevelse. Den nyfunna enkelheten i transformation av sorg från obehag till fridfullhet är ganska konkret och känns definitivt som en stor del i detta kom från upplevelsen, dessutom förlåtelse och förståelse av människor som jag upplever har sårat mig eller andra i någon mening.

Saker som det här är anledningen till att droger, meditation och spiritualitet är mina största intressen just nu.

Precis! Sedan jag kom i kontakt med mindfulness, zen och medvetandets natur har den personliga utvecklingen gått med rasande fart. Tacksam att finna likasinnade här på fb.