2013-04-30, 10:45
#1
Syntetiska vårkänslor: Allylsescaline och 4-ho-mipt (35mg resp 8-12mg)
Tidigare erfarenheter: Svamp (cyanescens), LSD, 4-AcO-DMT, 4-Ho-MET, 4-ho-DET, 4-AcO-Det, 4-Ho-Dpt, 4-Ho-Mipt, 2c-b, 5-MeO-DMT, NN DMT, Cannabis, alkohol, valium, N20, Special.
Dagen börjar med att jag vaknar upp och känner mig förväntansfull på vad dagen har att erbjuda, det är trots allt en oprövad blandning jag ska ge mig på, odokumenterad på internet så vitt jag vet, men min intuition säger att detta bör bli bra. I samband med frukost, runt kl 09:00, intar jag 35 mg Allylescaline. Planen är att hänga hela dagen med en god vän som jag tidigare trippat med och trivs mycket bra med.
+0:20 Känner oväntat nog redan ”first alarms” i form av milt magobehag, lite frossa och en för mig karakteristisk känsla i svalg, även den lätt obehaglig. Man vill gärna harkla sig och spotta. Detta återkommer ständigt vid mina trippar. Dessa effekter stegrar tillsammans med en mild bänghet under kommande timmen. Inget märkvärdigt, men känner mig allt mer onormal till sinnes.
+1:00 Cyklar iväg mot en god vän som jag skall spendera dagen med. Vädret är härligt friskt och vårigt, humöret är på topp. Jag känner mig slö i huvudet, men också väldigt närvarande i mina handlingar och observationer. Solen känns ovanligt stark. Ungefär halvvägs märker jag att jag glömt mina glasögon och får vänta om. Det blir allt jobbigare att cykla, jag blir ordentligt svettig trots att jag är tunt klädd, pga drogen. När jag kommit halvvägs andra gången (kanske +1:30) börjar bodyloaden göra det halvjobbigt att cykla, och jag känner en intensiv längtan efter att få slappna av någonstans. Jag cyklar genom ett område där många icke drogliberala vänner bor, men känner mig inte ett dugg paranoid pga allylescalinets milda karaktär.
Ca +1:45 Anländer till min vän, känns som jag just genomför en episk resa, oerhört skönt att vara framme.
Nu är trippen i full gång. Den är mild men är av en riktigt behaglig karaktär. Jag kan best beskriva det som en ökad närvaro i nuet, en frånvaro av onödiga pockande tankar, men inte på ett benzat sätt. Jag är inte avslagen/avstängd, utan närvarande och aktivt inkännande. Har dock knappt några visuals, T:s golv rör sig lite grann men inget märkvärdigt alls. Kan föra helt normala konversationer, upplever att jag t.ex. skulle kunna ringa min mor och avhandla något vardagligt.
+2:00 Min vän blandar väger upp och blandar ca 15mg 4-ho-mipt på mina rangliga kinavåg. Jag väger upp ungefär hälften, ca 7-8 mg. Vågen är ej att lita på, så siffrorna är ungefärliga.
+2:10 Känner av Miptet oväntat fort. Dess karakterista färger smyger sig på, ett skimmer av lila/grön. Synfältet blir något grötigare, faktiskt likaså tankarna, allt hänger ihop på detta. Jag känner att jag gärna skulle vara ett uns mera trippad, med det är helt klart behagligt. Ligger här på ++
Min vän känner sig även han snabbt blir påverkad och väljer att inte dricka upp hela sin miptblandade tekopp, så jag tar en del av den också. Gissar på att jag sammanlagt får i mig lite ca 9-13mg 4-ho-mipt.
Ganska snabbt därifrån går trippen från en ++ upp emot en +++
Jag börjar känna av märkliga, men sköna sensationer i underkroppen. Lägger mig på golvet och avnjuter detta. Det är typiska tryptaminvibrationer, men av en riktig skön karaktär, som gränsar på att vara sexuell. Kan bäst beskrivas med den här låten, ca 05:25 in:
http://www.youtube.com/watch?v=NINOxRxze9k (den vibrationsliknande synten som börjar i bakggrunden) Vibrationerna fyller underdelen, lustigt nog inklusive pungen, och resulterar i ett orgasmbesläktat välbehag. Shulgin skriver i en rapport att han får ”the sexual powers of a big jungle cat” eller något liknande och jag kan nu förstå detta. Men jag tillskriver nog mina välbehagskänslor ynergin mellan de två substanserna.
Jag och T testar därefter att byta rum som omväxling. Jag sätter mig i en stol och känner hur det barkar iväg. Blir alltid mer trippad och platåar på en definitiv +++, som först skrämmer mig lite, men jag lyckas slappna av och flyta med i trippen så som sig bör. Miptets hallisar är av en ganska speciell karaktär, som tidigare domineras de av en skimrande lila/grön färg. Det är som att man ser ljuspartiklarna av dessa färger. Man ser mönster och liknande av dessa partiklar i tomma luften, men det är avhängiga sin omgivning. Ta t.ex. en dörrkarm, runt den fanns ett tredimensionellt kraftfältsliknande område med dessa ljuspartiklar. Har försökt att illustrera i paint med tveksamt resultat: https://anonfiles.com/file/8203d067a...f2d37e643814cf
Ser även kvinnoögon/svaga ansiktsdetaljer på golv bland geometriska mönster. Detta är något återkommande i mina trippar och har säkert någon spännande mening enligt psykodynamisk teori.
Vi babblade på rätt friskt om våra rus. Jag satte mig återigen i ursprungsfotöljen och utforskade CEV-värden med aphex twin i bakgrunden. De var inte fantastiska direkt, men ingav en skön känsla. Till skillnad från t.ex. special så kände jag CEV:en i hela kroppen, allt var en helhet så att så säga, bodyload och CEV:s var synkande. Plötsligt händer något jag adrig varit med om förut, jag får upp vaga minnesbilder i rask takt, det var som en spiral som gick nedåt i psyket och visade saker längs vägen, minnen från långt tillbaka. Jag fylldes av kraftiga känslor av både sorg och glädje, samtidigt. Var mycket nära på att gråta en skvätt, men återvände till omvärlden allt för snabbt genom att jag öppnade ögonen. Jag får ofta bilder på människor och allt möjligt när jag trippar, men det brukar för det mesta vara osammanhängande, till synes slumpmässiga bilder så detta var en helt ny upplevelse. Jag försökte nå samma typ av upplevelse igen, men lyckades inte, utan möttes istället av starkt ljus, och en stiliserad, dansande kvinna vars rörelsemönster bröts upp i hack, det var som att information saknade bitvis. Stilen påminde om denna: http://1.bp.blogspot.com/_Vpnhg8GMyW.../Dervishe1.JPG
Detta var smått obehagligt då det verkligen upplevedes som att att det hackade till i hjärnan, mycket märkligt.
Vi lyssnar på musik, babblar en hel del, min vän får ett brutalt skrattanfall när jag spelar Brian Enos Weightless . http://www.youtube.com/watch?v=e5PJzpp1UIk
Jag babblar på om semstergitarrsoundet som jag kallar det, det är steelguitar tror jag, och vi får upp vansinnigt roliga bilder av den amerikanska drömmen, grillning, ensamma stoiska män i cowboyhattar mm.
+ 4:00 Miptet har börjat lägga sig, redan efter två timmar. Hallisarna minskar kraftigt i intensitet, och jag känner mig allt mer kapabel att föra normala samtal. Vi hänger runt och lyssnar på en hel del musik, och äter godis.
+5:00 Ruset är nu så pass svagt att jag känner mig redo att gå ut i den verkliga värden. Det visuella är i princip helt bort. Vi meckar en spliff med kvalitetsgrönt, packar ner chips och andra godsaker, och beger ut mot skogen. Jag går ut i förväg då T har glömt någonting och står och kontemplerar. Röker att jag visst fortfarande har hallucinationer, då en gräsmatta bubblar och rör sig en del. Jag mår riktigt riktigt bra upptäcker jag och börjar fundera på vad det är som är bra. Jag återkommer till det jag tidigare tillskrivet allyt, nämligen avsaknaden av onödiga pockande tankar. Jag tänker att jag i framtiden skall arbeta för att minimera dessa, få saker gjorda direkt, och inte bry sig om så mycket vad andra tycker om mig eller min omgivning, för att ligga närmare detta harmoniska tillstånd i min vardag.
När min kompis väl dyker upp cyklar vi iväg mot en extremt lockande skogen ett par minuter bort. Väl där börjar vi vandra in bland sumpmark och väldoftande granar, och njuter till fullo av denna folkfria härliga miljö. En bit in hittar vi en bänk, vi röker lite spliff, avnjuter ett äpple och traskar vidare. Jag känner mig löjligt nöjd med tillvaron och påminner mig än en gång att jag skall försöka applicera något från denna tripp på min vardag. Det fortsätter på samma sätt ett tag, vandring, spliff och lite chips. Plötsligt hittar vi en vårslö snok, som vi underhåller oss med ett tag. Har aldrig tidigare uppfattat ormar på detta sätt, de är ju otroligt vackra och imponerande, ser rent av lite framtid/rymd ut på något vis. Det känns oerhört mäktigt att ha snoken i sina händer och känna dess rörelser. Helt absurt att tänka att den överlevt hela vintern någonstans (blir över -20 på vintern här).
Resten av eftermiddagen hänger vi och lyssnar på musik, röker lite hasch och äter en kunglig lammkorvsrisotto. Trippen lämnar kvar en viss slöhet och tröghet, men känns inte alls lika påfrestande som t.ex. special eller 4-ho-met. Har inga större problem att sova när det väl är dags heller. Efterföljande dag har jag en mild huvudvärk och känner mig fortfarande aningens slö, men inget märkvärdigt.
Trippen får 4/5 i betyg, rekommenderar både Allylescaline och 4-ho-mipt, och definitivt båda samtidigt. Nästa gång ska jag prova en högre dos Allylescaline och samma dos 4-ho-mipt tror jag.
Vill också tacka Thetripp för samplet som möjliggjorde denna upplevelse!
Tidigare erfarenheter: Svamp (cyanescens), LSD, 4-AcO-DMT, 4-Ho-MET, 4-ho-DET, 4-AcO-Det, 4-Ho-Dpt, 4-Ho-Mipt, 2c-b, 5-MeO-DMT, NN DMT, Cannabis, alkohol, valium, N20, Special.
Dagen börjar med att jag vaknar upp och känner mig förväntansfull på vad dagen har att erbjuda, det är trots allt en oprövad blandning jag ska ge mig på, odokumenterad på internet så vitt jag vet, men min intuition säger att detta bör bli bra. I samband med frukost, runt kl 09:00, intar jag 35 mg Allylescaline. Planen är att hänga hela dagen med en god vän som jag tidigare trippat med och trivs mycket bra med.
+0:20 Känner oväntat nog redan ”first alarms” i form av milt magobehag, lite frossa och en för mig karakteristisk känsla i svalg, även den lätt obehaglig. Man vill gärna harkla sig och spotta. Detta återkommer ständigt vid mina trippar. Dessa effekter stegrar tillsammans med en mild bänghet under kommande timmen. Inget märkvärdigt, men känner mig allt mer onormal till sinnes.
+1:00 Cyklar iväg mot en god vän som jag skall spendera dagen med. Vädret är härligt friskt och vårigt, humöret är på topp. Jag känner mig slö i huvudet, men också väldigt närvarande i mina handlingar och observationer. Solen känns ovanligt stark. Ungefär halvvägs märker jag att jag glömt mina glasögon och får vänta om. Det blir allt jobbigare att cykla, jag blir ordentligt svettig trots att jag är tunt klädd, pga drogen. När jag kommit halvvägs andra gången (kanske +1:30) börjar bodyloaden göra det halvjobbigt att cykla, och jag känner en intensiv längtan efter att få slappna av någonstans. Jag cyklar genom ett område där många icke drogliberala vänner bor, men känner mig inte ett dugg paranoid pga allylescalinets milda karaktär.
Ca +1:45 Anländer till min vän, känns som jag just genomför en episk resa, oerhört skönt att vara framme.
Nu är trippen i full gång. Den är mild men är av en riktigt behaglig karaktär. Jag kan best beskriva det som en ökad närvaro i nuet, en frånvaro av onödiga pockande tankar, men inte på ett benzat sätt. Jag är inte avslagen/avstängd, utan närvarande och aktivt inkännande. Har dock knappt några visuals, T:s golv rör sig lite grann men inget märkvärdigt alls. Kan föra helt normala konversationer, upplever att jag t.ex. skulle kunna ringa min mor och avhandla något vardagligt.
+2:00 Min vän blandar väger upp och blandar ca 15mg 4-ho-mipt på mina rangliga kinavåg. Jag väger upp ungefär hälften, ca 7-8 mg. Vågen är ej att lita på, så siffrorna är ungefärliga.
+2:10 Känner av Miptet oväntat fort. Dess karakterista färger smyger sig på, ett skimmer av lila/grön. Synfältet blir något grötigare, faktiskt likaså tankarna, allt hänger ihop på detta. Jag känner att jag gärna skulle vara ett uns mera trippad, med det är helt klart behagligt. Ligger här på ++
Min vän känner sig även han snabbt blir påverkad och väljer att inte dricka upp hela sin miptblandade tekopp, så jag tar en del av den också. Gissar på att jag sammanlagt får i mig lite ca 9-13mg 4-ho-mipt.
Ganska snabbt därifrån går trippen från en ++ upp emot en +++
Jag börjar känna av märkliga, men sköna sensationer i underkroppen. Lägger mig på golvet och avnjuter detta. Det är typiska tryptaminvibrationer, men av en riktig skön karaktär, som gränsar på att vara sexuell. Kan bäst beskrivas med den här låten, ca 05:25 in:
http://www.youtube.com/watch?v=NINOxRxze9k (den vibrationsliknande synten som börjar i bakggrunden) Vibrationerna fyller underdelen, lustigt nog inklusive pungen, och resulterar i ett orgasmbesläktat välbehag. Shulgin skriver i en rapport att han får ”the sexual powers of a big jungle cat” eller något liknande och jag kan nu förstå detta. Men jag tillskriver nog mina välbehagskänslor ynergin mellan de två substanserna.
Jag och T testar därefter att byta rum som omväxling. Jag sätter mig i en stol och känner hur det barkar iväg. Blir alltid mer trippad och platåar på en definitiv +++, som först skrämmer mig lite, men jag lyckas slappna av och flyta med i trippen så som sig bör. Miptets hallisar är av en ganska speciell karaktär, som tidigare domineras de av en skimrande lila/grön färg. Det är som att man ser ljuspartiklarna av dessa färger. Man ser mönster och liknande av dessa partiklar i tomma luften, men det är avhängiga sin omgivning. Ta t.ex. en dörrkarm, runt den fanns ett tredimensionellt kraftfältsliknande område med dessa ljuspartiklar. Har försökt att illustrera i paint med tveksamt resultat: https://anonfiles.com/file/8203d067a...f2d37e643814cf
Ser även kvinnoögon/svaga ansiktsdetaljer på golv bland geometriska mönster. Detta är något återkommande i mina trippar och har säkert någon spännande mening enligt psykodynamisk teori.
Vi babblade på rätt friskt om våra rus. Jag satte mig återigen i ursprungsfotöljen och utforskade CEV-värden med aphex twin i bakgrunden. De var inte fantastiska direkt, men ingav en skön känsla. Till skillnad från t.ex. special så kände jag CEV:en i hela kroppen, allt var en helhet så att så säga, bodyload och CEV:s var synkande. Plötsligt händer något jag adrig varit med om förut, jag får upp vaga minnesbilder i rask takt, det var som en spiral som gick nedåt i psyket och visade saker längs vägen, minnen från långt tillbaka. Jag fylldes av kraftiga känslor av både sorg och glädje, samtidigt. Var mycket nära på att gråta en skvätt, men återvände till omvärlden allt för snabbt genom att jag öppnade ögonen. Jag får ofta bilder på människor och allt möjligt när jag trippar, men det brukar för det mesta vara osammanhängande, till synes slumpmässiga bilder så detta var en helt ny upplevelse. Jag försökte nå samma typ av upplevelse igen, men lyckades inte, utan möttes istället av starkt ljus, och en stiliserad, dansande kvinna vars rörelsemönster bröts upp i hack, det var som att information saknade bitvis. Stilen påminde om denna: http://1.bp.blogspot.com/_Vpnhg8GMyW.../Dervishe1.JPG
Detta var smått obehagligt då det verkligen upplevedes som att att det hackade till i hjärnan, mycket märkligt.
Vi lyssnar på musik, babblar en hel del, min vän får ett brutalt skrattanfall när jag spelar Brian Enos Weightless . http://www.youtube.com/watch?v=e5PJzpp1UIk
Jag babblar på om semstergitarrsoundet som jag kallar det, det är steelguitar tror jag, och vi får upp vansinnigt roliga bilder av den amerikanska drömmen, grillning, ensamma stoiska män i cowboyhattar mm.
+ 4:00 Miptet har börjat lägga sig, redan efter två timmar. Hallisarna minskar kraftigt i intensitet, och jag känner mig allt mer kapabel att föra normala samtal. Vi hänger runt och lyssnar på en hel del musik, och äter godis.
+5:00 Ruset är nu så pass svagt att jag känner mig redo att gå ut i den verkliga värden. Det visuella är i princip helt bort. Vi meckar en spliff med kvalitetsgrönt, packar ner chips och andra godsaker, och beger ut mot skogen. Jag går ut i förväg då T har glömt någonting och står och kontemplerar. Röker att jag visst fortfarande har hallucinationer, då en gräsmatta bubblar och rör sig en del. Jag mår riktigt riktigt bra upptäcker jag och börjar fundera på vad det är som är bra. Jag återkommer till det jag tidigare tillskrivet allyt, nämligen avsaknaden av onödiga pockande tankar. Jag tänker att jag i framtiden skall arbeta för att minimera dessa, få saker gjorda direkt, och inte bry sig om så mycket vad andra tycker om mig eller min omgivning, för att ligga närmare detta harmoniska tillstånd i min vardag.
När min kompis väl dyker upp cyklar vi iväg mot en extremt lockande skogen ett par minuter bort. Väl där börjar vi vandra in bland sumpmark och väldoftande granar, och njuter till fullo av denna folkfria härliga miljö. En bit in hittar vi en bänk, vi röker lite spliff, avnjuter ett äpple och traskar vidare. Jag känner mig löjligt nöjd med tillvaron och påminner mig än en gång att jag skall försöka applicera något från denna tripp på min vardag. Det fortsätter på samma sätt ett tag, vandring, spliff och lite chips. Plötsligt hittar vi en vårslö snok, som vi underhåller oss med ett tag. Har aldrig tidigare uppfattat ormar på detta sätt, de är ju otroligt vackra och imponerande, ser rent av lite framtid/rymd ut på något vis. Det känns oerhört mäktigt att ha snoken i sina händer och känna dess rörelser. Helt absurt att tänka att den överlevt hela vintern någonstans (blir över -20 på vintern här).
Resten av eftermiddagen hänger vi och lyssnar på musik, röker lite hasch och äter en kunglig lammkorvsrisotto. Trippen lämnar kvar en viss slöhet och tröghet, men känns inte alls lika påfrestande som t.ex. special eller 4-ho-met. Har inga större problem att sova när det väl är dags heller. Efterföljande dag har jag en mild huvudvärk och känner mig fortfarande aningens slö, men inget märkvärdigt.
Trippen får 4/5 i betyg, rekommenderar både Allylescaline och 4-ho-mipt, och definitivt båda samtidigt. Nästa gång ska jag prova en högre dos Allylescaline och samma dos 4-ho-mipt tror jag.
Vill också tacka Thetripp för samplet som möjliggjorde denna upplevelse!
__________________
Senast redigerad av Shine_ 2013-04-30 kl. 10:54.
Senast redigerad av Shine_ 2013-04-30 kl. 10:54.
Huggormar kan vara ljusa och mörka. Skillnaden är ju de vita prickarna på huvudet. 
