Skolan (i förfall /Mod)

Jag antar att rubriken säger sitt!
Skolan har blivit en tumör och jag vill ha cellgiftet!



Rätt köl

Skolan
I följande text tänker jag ta upp de problem som i min mening skadar samhället mest idag. Invandringen är inget av dem, då är det avklarat direkt och ni slipper få för er saker och ting som inte stämmer. De flesta verkar nämligen tro att om man kritiserar stora samhällsfrågor är man per automatik även emot invandring, med allt vad det innebär. Detta är inte bara absurt, utan även felaktigt. Invandring är såklart ett problem i det är fallet, men det handlar icke om det.
Åter till ämnet.
Överallt ser jag mindre saker och ibland hela instanser som går käpprätt åt skogen.
Skolan är ett exempel på en större instans, alla är överens om att det har gått extremt mycket sämre de senaste åren. Ett förfall helt enkelt. Allt började väl egentligen redan när den avstatligades och man i samband med det införde den nya läroplanen för skolan, Lpo94. Med den kom även betygskalan IG-G-VG-MVG. Lpo94 gällde fram till 2011 då den ersattes av Lgr11 och betygen blev istället F-A; där F är Icke Godkänd, E är Godkänd, C är Väl Godkänd och A representerar Mycket Väl Godkänd. Följande ges B och D om man i stort sett har det som krävs för betyget A respektive C. Dessutom har det blivit väldigt preciserade krav för att nå ett betyg, vissa understrukna ord och fraser finns i alla kursplaner anpassade till ämnet.
Som exempel väljer jag att titta på Svenska 3 för gymnasiet.

För E skall eleven:
”… muntligt förmedla egna tankar och åsikter samt genomföra muntlig framställning inför en grupp. Detta gör eleven med viss säkerhet”.
” Språket är varierat och innehåller goda formuleringar.”
” Eleven kan översiktligt redogöra för några aspekter av det svenska språkets släktskapsförhållanden och historiska utveckling.”

För D skall eleven:
Betyget D innebär att kunskapskraven för E och till övervägande del för C är uppfyllda



För C skall eleven:
”… på ett nyanserat sätt muntligt förmedla egna tankar och åsikter samt genomföra muntlig framställning inför en grupp. Detta gör eleven med viss säkerhet.”
”… eleven använder med säkerhet retoriska verkningsmedel.”

” Språket är klart och varierat samt innehåller goda formuleringar.”
” Eleven kan i skriftlig eller muntlig argumentation formulera en tes, hålla sig konsekvent till den och ge välgrundade argument till stöd för den.”

För B skall eleven:
Betyget B innebär att kunskapskraven för C och till övervägande del för A är uppfyllda.

För A skall eleven:
”… eleven använder med säkerhet och på ett effektfullt sätt retoriska verkningsmedel.”
” Språket är träffsäkert, klart, varierat och över lag välformulerat.”
” Eleven kan i skriftlig eller muntlig argumentation formulera en tes, hålla sig konsekvent till den och ge välgrundade och nyanserade argument till stöd för den. Dessutom kan eleven på ett relevant sätt bemöta tänkta motargument.”
” Eleven kan göra en fördjupad, utförlig, träffsäker och nyanserad textnära litterär analys av ett tema, en genre eller ett författarskap ur flera perspektiv.”
” Eleven kan utförligt och nyanserat redogöra för några aspekter av det svenska språkets släktskapsförhållanden och historiska utveckling. Dessutom kan eleven dra relevanta generella slutsatser om språkförändring.”


Nu har jag bara tagit några citat för att visa hur betygen ändrar sig, det fetstilta är detsamma som skolverket har fetstilt för att poängtera det relevanta. Vad det egentligen gör är att det har blivit väldigt mycket svårare att nå högre betyg, på gott och ont givetvis. När jag gick i gymnasiet fanns det gott om mindre begåvade individer som fick både VG och MVG, medan då de absolut mest intelligenta också fick samma MVG som rötäggen. Detta är alltså ett sätt att bättre skilja agnarna från vetet. Men det har även resulterat i att färre elever får högre betyg, det gäller över hela skalan, i och med detta minskar uppenbarligen resultaten och vi får utåt sett en sämre skola. Det är ju inte riktigt sant, den visar bara på hur det egentligen ser ut på ett mer realistiskt sätt.
Vidare har vi nu fortfarande mängder av människor som har den gamla skalan G-MVG och då dessa betyg är precis lika mycket värda som de nya får de alltså en fördel, på sätt och vis. Detta skulle exempelvis innebära att någon med ett MVG skulle få förtur mot någon med ett B. I mina ögon är dock ett B mer värt än ett MVG, då ett A är väldigt svårt att få och ett B påvisar att man har de övervägande kunskapskraven av betyget A uppfyllt, medan ett MVG i princip bara krävde att du hade många rätt på proven och inte de här precisisa kraven uppfyllda.
Personligen hade det räckt med att bara byta till E-A, utan de här nischade kraven som medföljde. Det skulle ändå ha gjort sin nytta, om man så vill formulera sig så, och det hade blivit ett mer rättvist system. Nu är kraven snarare FÖR höga, så det får lite motsatt effekt.

Följande stycke kan uppfattas som väldigt elitistiskt, men återigen handlar det snarare om realism och inte att jag skulle se ner på andra människor. Utöver betygen måste man satsa mer resurser på särbegåvade (intelligenta och drivna är andra ord man kan använda) elever på samma sätt man gör med de mindre begåvade, för om vi skall vara helt ärliga vore det väl bättre att ta till vara på naturlig begåvning än att framtvinga det ur någon som förmodligen inte ens vill? Det här är farliga frågeställningar då de väldigt ofta uppfattas på fel sätt och man blir anklagad för både det ena och det andra(nazist är väl det vanligaste).
Man kan gå igenom hela skolan helt förbisedd och understimulerad, i låg- och mellanstadiet var man enligt lärarna helt klart den främste eleven. Sen var det inte mer med det, ingen vidare utmaning eller något som helst främjande. Det mönstret fortsatte i högstadiet och ”skoltröttheten” blev ett faktum, mina betyg var inte alls något vidare och frånvaron hög. Lärarna förstod ingenting, ”Du som är så smart, varför gör du inte de här uppgifterna bara?”. Det är inte så simpelt.
Gymnasiet blev så klart än värre, bytte linje men det hjälpte föga. Gick ut med avsaknad av fullständig gymnasiekompetens, patetiskt. Självklart har jag mig själv att skylla till en stor del, men man tänker ändå ”om man ändå hade fått den stimulans man behövde redan från början”. Nu är jag inte sådan att jag sitter och grubblar och grämer mig över hur det kunde ha varit.
Utan jag vill snarare se att man i framtiden inte förbiser intelligens. Oftast är det så att man sköter sig själv hela tiden då man inte behöver fråga om något, så naturligtvis lägger lärare ingen energi på en sådan individ – ”man är ju självgående”.
Nog om detta.

Nu har vi klarat av både betyg och elitism, nu återstår uppförande och miljö.

Vi börjar med uppförandet i skolvärlden.
När jag började skolan hade vi en enorm respekt för alla lärare och rektorn var man i det närmsta vettskrämd för, trots att det var en överseende och snäll kvinna. Det var ÄMBETET man respekterade redan vid sju års ålder.

I högstadiet märktes en tydlig skillnad på varifrån man kom och hur man såg på skolan och dess personal. Med härkomsten menar jag orterna i kommunen, det var fyra större orter som skiljde sig mycket åt. Jag kom från den mer öppna och civiliserade orten, de andra var i det närmsta strikt konservativa. Vi hade fortfarande respekt för lärare och rektor, medan de andra hade en mer avslappnad attityd – men fortfarande respekt måste jag tillägga. Man gjorde inte vad som helst, ingen tjatade emot läraren FÖR mycket till exempel.
Sedan började man i åttan och upptäckte direkt tendenser på att de födda ett år senare än oss hade en mer avslappnad attityd(generellt, inget att göra med härkomst). Men det var ändå ok. Därefter kom de nya sjuorna när vi gick i nian och då var det än mer klart att respekten började avta, men återigen fanns den ändå starkt kvar där.

När jag började i gymnasiet började samtidigt min mor att jobba på tidigare nämnda högstadieskola, på det viset hade jag fortfarande insikt i hur elever betedde sig.
Min gamla tes trogen så minskade respekten för varje årskull som kom upp i sjuan rejält, vid det här laget är den som bortblåst. Lärare har i sin tur strikta restriktioner mot vad de får göra och inte göra, säga och inte säga. Detta vet dagens tonåringar och ungdomar mycket väl om, ibland försöker de nästan tvinga fram en reaktion av lärare i hopp om att kunna anmäla läraren i fråga. Ett sjukt beteende.

Jag får också veta att elever kommer till skolan med betydligt sämre förkunskaper nu än vad de gjorde förr. (Det här är inget jag kan jämföra mig själv med då jag hade rejäla förkunskaper redan då det begav sig, men generellt vet jag ändå hur det såg ut i klassen.) Mången förälder litar i det närmsta på att barnen även skall uppfostras i skolan och inte bara lära sig saker. Det märker man inte minst på bristen eller snarare den totala avsaknaden av respekt gentemot lärare och kunskap.

Att barn även presterar sämre i klassrummen vill jag skylla en del på elektroniken, även de stora klasserna så klart. Men som jag ser det så stör datorer i undervisning mycket mer än vad det tillför. Skriver man allt på datorn så rättar den automatiskt så eleverna behöver inte ens lära sig att stava och skriva korrekt, dessutom är datorn en enorm källa för distraktion. När man bara hade papper och penna kunde man inte göra mer än att dagdrömma och kladda lite på pappret; nu surfar, chattar och spelar eleverna för fullt under lektionstid.

Så ut med datorerna igen och förbjud mobiler, ha ett skåp i klassrummet fyllt av låsbara moduler där varje elev kan låsa in sin mobiltelefon under lektionstid. Det inte bara stör med telefoner, utan de används även till att filma lärare som ”går över gränsen”. Den nämnda gränsen måste flyttas en bra bit, lärare får i dagsläget knappt säga ifrån när de beter sig illa och om inte annat är de rädda för att bli filmade och anmälda. Lärare får absolut inte filma eller spela in konversationer elever har mellan sig, då kan det räknas som misshandel. Men elever har rätt att filma lärarna! Återigen ett sjukt beteende. Nu hävdar jag inte att lärare skall få ta till våld, men någon typ av bestraffningar måste få förekomma för att återvinna respekten i skolan. Exempelvis kvarsittningar har och kommer aldrig att fungera, utan vad man kan ta till har jag dock inget svar på i nuläget.

Ytterliggare en sak jag vill ta upp är det här med grupparbeten, det har under alla mina år i skolan varit väldigt mycket tjat om detta och är det fortfarande. Det ses som något väldigt positivt, man skall lära sig att arbeta med andra människor. Visst det är väl bra i sig, men man måste också inse att det inte fungerar. Man kan inte arbeta ihop med alla och det är alltid någon i varje grupp som får göra slitgörat medan det alltid är en eller flera som inte gör någonting alls och ändå blir man bedömd som grupp. Hur går det ihop? Inte alls.

Sen kan vissa enbart prestera i grupp då de kanske har behov av att bolla idéer till andra och en del gör bäst ifrån sig om man får jobba själv.
Nej, slopa grupparbeten helt eller gör det frivilligt och om man nu envisas med att har ha kvar dem så får man istället bedöma varje individ för sig. Dock försvinner i så fall återigen hela poängen med att göra en gemensam sak. Hederlig katederundervisning är något man de senaste 10 åren försökt få bort ur klassrummen, man ska gärna sitta i grupper och jobba självständigt. Varför? Jo tydligen lär man sig ansvar och får jobba i egen takt och allt det där. Trams. Det leder också till mer prat och till att alla kommer att vara i olika stadier av kursen. Det i sin tur leder till saker som understimulans för de som blir klara snabbt och stress för de som inte klarar av att skapa ett eget gångbart tempo. Är det då inte bättre att alla får samma information och skall vara klara samtidigt? Blir man då färdig för tidigt är det bara att börja på nästa del i ämnet, skulle man bli klar med hela kursen för tidigt kan man få välja på att helt enkelt ta ledigt från den lektionen i framtiden, eller börja på nästa stadie. Svårare än så är det inte. Ju fler som blir klara med kursen, desto mer hjälp kommer de svagaste att få. Bara positivt hela vägen.

Jag nämnde i förbigående det här med mindre storlek på klasserna, det är en uppenbar sak som har uppmärksammats från alla håll de senaste åren. Men har man ens försökt göra något åt problemet? Nej. Det här är till största del en ekonomisk fråga, därför är det viktigt att staten återigen får ta hand om skolan istället för kommunerna som har haft uppgiften sedan 1994. Ekonomin varierar uppenbarligen enormt mellan Sveriges kommuner och man får olika förutsättningar enbart på grund av vilken kommun man tillhör. Om man ska minska klasserna behöver man givetvis fler lärare, och ska man få fler lärare måste man även höja lönerna och göra både utbildningarna och yrket i sig mer attraktiva. Det är såklart kostsamt, därför får staten ta den smällen. Att det ens är någon diskussion om det här är skrämmande, det torde vara högsta prioritering att få framtiden för våra barns utbildningar säkrade. (Var de här pengarna kan komma från tar jag upp i ett annat kapitel.) En sak är säker, det här är något man måste ta itu med så snart som möjligt!

Ha till godoseende,
Vraekan

Jag blir imponerad av att du orkar engagera dig så ingående i detta ämne inför döva ögon och blinda öron. Du talar till Flashbacks pojkhöger; dessa är intresserade av skolpolitik endast under valrörelser - därför är Jan Björklund den perfekta skolpolitikern.

Landet har helt saknat skolpolitik de senaste sju åren, och kanske ännu längre om jag tänker efter...

Flera ministrar har redan abdikerat i Alliansregeringen - dit hör bl.a. just Jan Björklund.

Äh! Teleskopbatong, pepparspray och taser ska det vara. I obsklasserna obligatoriskt stun belt på varje gangstergli.

I övrigt håller jag med. Särskilt vad gäller datorerna. Ut med all elektronik utom i datorsalen. I nionde klass och på gymnasiet kan man möjligtvis tänka sig att en räknedosa tillåts på matte- och fysiklektionerna. Det är inte så väldigt funktionellt att leta trigonometriska värden o dyl i tabeller.

Ändrat rubrik till något mer beskrivande.
/Mod.

Jag tror att ett av de allra största felen med hur skolan bedrivs idag (och har bedrivits hur länge som helst) är att de flesta lärare och de som skriver läroplanen inte utnyttjar den bästa motivatorn till lärande som finns: elevens spontana nyfikenhet och vetgirighet på saker eleven verkligen tycker är spännande. Istället försöker man tvinga eleverna att lära in fakta som eleverna tycker är direkt ointressanta, något som naturligtvis går trögt och blir ineffektiv tidsanvändning eftersom eleverna är föga villiga att försöka lära sig sådant de är föga intresserade av. Redan från början på grundskolan borde varje elev få sitt eget personligt skräddarsydda schema utifrån vad hen tycker känns mest spännande och vad hen har lättast för att lära sig. Ett schema som sedan ändras vartefter som elevens intressen ändras.

Dessutom borde lärarna vara bättre utbildade i, och få ägna mycket mer tid åt, att förebygga mobbing och andra problem elever emellan, så att några problem av det slaget helst inte ens uppstår. Läraren ska alltså kunna ägna mycket tid åt att tillsammans med eleverna bygga en grundläggande god atmosfär i klassen, inte bara på ytan utan på djupet. Läraren ska inte piskas av någon stressande läroplan till att känna sig tvungen att skynda sig att försöka lära ut en massa fakta till eleverna innan hen sett till att de alla känner den grundläggande trygghet som de behöver känna för optimal inlärning och för ett bra liv. Överhuvudtaget ska lektionerna inte präglas av stress och skygglappar från lärarens sida på grund av att läroplanen "kräver" det ena med det andra. Läroplanen ska säga just detta, att läroplanens riktlinjer för faktaundervisning ska komma i andra hand, elevernas känsla av trygghet och välbefinnande i första hand.

De första veckorna i årskurs ett i grundskolan ska ägnas åt trygghetsskapande, roliga, sammanhållningsskapande, stämningsbyggande aktiviteter där en psykologiskt skicklig lärare genast ser varje frö till motsättningar, irritation, ilska eller obehag hos eleverna och (i möjligaste mån) reder ut varje sådant problem en gång för alla i ett tidigt skede. Den lärare som inte klarar av att få ordning och harmoni i sin klass på egen hand ska vara enligt lag skyldig att ta hjälp av en eller flera "superlärare" som kan sådant bättre. Statliga kontrollanter ska löpande besöka alla skolor i landet och fråga eleverna om de upplever obehag i skolan eller andra problem som läraren borde ta itu med. Den grundskollärare som bara verkar låta sin klass befinna sig i ett kaos som ger elever magsår och/eller där nedbrytande mobbing får fortgå, den läraren ska genast sparkas (LAS ska inte omfatta sådana lärare) eller åtminstone få kraftig lönesänkning och genast omplaceras till någon mer lätthanterlig klass, och ersättas med någon lärare som kan lösa problemen. Det ska vara nolltolerans vad gäller missförhållanden i grundskoleklasser.

När en klass som börjat ettan i grundskolan kommit in i "gungen" och känner sig trygga med sin huvudlärare, börjar diverse ämneslärare dyka upp och turas om att presentera för eleverna sina respektive ämnesområden som de själva naturligtvis brinner för. Beroende på vilka elever som verkar bli intresserade av vilka ämnen, delar man sedan in klassen i grupper, och så får t.ex. den grupp som verkar särskilt intresserad av historia gå tillsammans med andra klassers historieintresserade grupper, för historieläraren, och likadant för varje ämne. En del elever kanske fastnar för två eller flera ämnen, och går då i två eller flera klasser. Naturligtvis låter man även personkemi mellan elever påverka gruppindelningen, i samråd med eleverna. Indelningen i grupper och klasser ska bli så inlärningsgynnande som möjligt för varje elev, det ska lärarna hjälpas åt att se till. Lärarna ska ägna särskilt mycket tid och möda åt sådant här, särskilt i början, när eleverna precis håller på att få sin bild av skolan formad. Även om mycket lite faktakunskaper lärs ut under de första månaderna på det här sättet, läggs på detta sätt grunden till maximalt lärande hädanefter, genom att varje elev får sina ämnen, sitt schema och sin skolgång skräddarsydda efter sin egen personlighet, sina egna intressen och sina egna färdigheter. Ingens schema är någonsin skrivet i sten utan omprövas då och då. En elevs intresse kan ju skifta med tiden, så man får göra återkommande sådana här "undersökningar", någon gång i månaden kanske. Det finns kanske tre ämnen som varje elev bör "tvingas" lära sig redan från början av sin skolgång: svenska, engelska och matte. Dessa tre ämnen kanske aldrig ska vara valfria. Men om de inte är valfria, är det desto viktigare att lärarna i dessa tre ämnen är väldigt bra på att entusiasmera och visa på nyttan med kunskaperna genom att knyta an till användningstillfällen i vardagen, så att eleverna blir intresserade och verkligen vill lära.

De grundskoleelever som inte finner matte intressant ska tills vidare bara behöva lära sig det absoluta minimum av (vardags)matte som varje människa måste kunna oavsett yrke och fritidsintressen. Olika mattelärare med olika pedagogiska färdigheter och stilar ska "skickas på" dessa elever för att se om det går att få dem mer intresserade av även mer avancerad matte. I de fall då detta lyckas, kör man på med sådan matte. De elever som man bara inte lyckas få intresserade av mer avancerad matte än det absolut nödvändigaste för vardagsbehoven låter man fokusera på sådana ämnen som de är intresserade av. Elever som inte verkar bli intresserade av något ämne alls försöker man då och då intressera för olika ämnen, tills de blir intresserade av något ämne. Så fort det hänt, kör man på med det ämnet - på heltid om eleven verkligen inte är intresserad av något annat ämne - tills man lyckas väcka intresse för något annat ämne. Om en elev bara vill hålla på med ett enda ämne i år efter år, kör man på med det ämnet på heltid helt enkelt. Den eleven kommer då att bli jättebra på det ämnet, och kan hämta igen övriga ämnen efteråt, när hen märker att vardagens situationer kräver det.

Med detta system kommer visserligen många elever att när de går ut grundskolan/gymnasiet ha stora kunskapsluckor sett med dagens läroplans glasögon, men dessa kunskapsluckor har de redan idag, trots att man försöker täppa till dem. Poängen med mitt förslag är att man ska sluta försöka täppa till kunskapsluckor på de områden där eleven verkar helt ointresserad, och vänta in att eleven blir intresserad på de områdena, vilket visserligen kanske inte sker för alla elever, men för en del. Övriga elever får istället mer tid för att studera sådant de finner intressant, och lär sig då de sakerna mycket bättre än vad de skulle lära sig det man nu försöker lära dem och som de inte finner intressant.

Jag är säker på att man med ovanstående reformering av grundskola och gymnasium skulle få fantastiskt kunniga och produktiva medborgare, och inte minst lyckliga, harmoniska, inspirerade och drivkraftiga medborgare. Många skulle kanske visserligen gå ut grundskola/gymnasium utan "fullständiga betyg" sett utifrån dagens sätt att se på nödvändigheten av att ha vissa kunskaper i olika ämnen, men jag kan verkligen inte se meningen med att alla medborgare ska veta vilket år Wasa-skeppet sjönk, i vilken stad första världskriget började eller vad saprofyter, korsblommiga växter och pistiller är för något. Alla sådana faktakunskaper kan man få på wikipedia när/om det i något sammanhang visar sig att man behöver dem. Och eftersom de finns på wikipedia är det ofta inte ens nödvändigt att någonsin lära sig dem, man kan kolla upp dem igen varje gång man behöver dem och har glömt dem, så det finns ofta ingen anledning att plugga in dem i minnet någon gång. Faktakunskaper som man inte är intresserad av sätter sig ändå inte så lätt i minnet när man försöker plugga in dem, så det är oftast slöseri med tid. Det är mycket bättre att varje medborgare fokuserar på att bli riktigt bra på sådant hen visat sig ha lättast för att lära sig, genom att hen har ett äkta intresse för det. De som verkligen gillar att kunna allt det skolan nu lär ut kommer naturligtvis att vara så motiverade att lära sig just de sakerna att det nuvarande skolsystemet kanske skulle ha passat dem utmärkt, men de flesta barn är inte sådana, de flesta barn skulle gynnas mycket mer av en utbildning skräddarsydd efter deras personlighet och intressen. Det kan låta som att det krävs fler lärare för att det system jag föreslår ska fungera som jag tänkt, men tack vare den tidsbesparing som skräddarsyendet av varje elevs utbildning innebär kan man nog förkorta utbildningstiden för varje elev och därmed ändå slippa anställa fler lärare allt som allt. Dock bör man utbilda lärarna bättre än idag, och utforma lärarutbildningarna med siktet på att skapa den sorts skola jag skisserar.