Substans: DOTFM 6mg & EA-3167 7mg
Plats: Landställe
Status: Ensam, uttråkad och ivrig att testa något nytt.
Intag: Oralt
Ruslängd: Ca 48H - Efter effekter runt 3-4 dagar i form av milda hallucinationer i 1-2 dagar efter, yrsel och förvirring samt mild depression och ångest (Kraftiga sömnsvårigheter trots lorazepam intag varade i 6 dagar)
Prefill:
Jag kommer nu återberätta första delen av min upplevelse, jag tar med de som påverkad mig mest under Trippen. Men tag i beaktning när ni läser detta, det pågick saker konstant. Ingen rast, inge ro.
Det är inte som saker o ting hamnar på pause för att just "den" händelsen jag beskriver avslutades/gjordes om/smälte bort. Jag önskar er god läsning.
Intro:
En god natts sömn och en god frukost var min förberedelse, det var vindstilla ute, solen lyste och jag kände ett starkt välbehag. Veckan innan hade en paket från Cayman öarna anlänt, innehöll DOTFM & EA-3167. Fick förklarat för mig att enbart EA-3167 inte var att rekommendera utan att intaget måste blandas med DOTFM för att uppnå önskad effekt. 5mg av vardera sort var medel kraftig tripp, jag ansåg att jag var förbi medel och ville gå på lite starkare. La till 1mg på DOTFM och 2mg på EA-3167.
Jag gjorde ingen direkt efterforskning, då tidigare beskrivningar och råd från denna shop hade visat sig stämma bra överens med verkligheten. Väldigt lite information finns om EA-3167, däremot DOTFM har beskrivits som ett ämne med stor potential.
Dag 1: 08:30
Jag vägde upp, och slickade i mig båda substanserna samtidigt. Smakade extremt beskt och tungan domnade av inom loppet av 10 sekunder. Efter runt 20 minuter var det som om någon knuffat mig i ryggen, knuffat mig in i en väldigt annorlunda värld, visserligen var detta ingenting visuelt endast psykiskt. Jag begrundade soffan för första gången för andra gången i mitt liv, den tidigare var väll i bebis åldern då jag för första gången såg en soffa, detta hände nu igen. Totalt ogreppbart vad denna otympliga tingest var tillför.
Skrämmande var att den stod i min låda (just ordet låda minns jag tydligt, för det var det jag tänkte.. min trälåda med prylar i som jag bor i..." Förundrad la jag mig raklång bredvid soffan och väntade på att något skulle ske, (den levde såklart). Drog kopplingen till något blandat med en Zebra och en hund som sov. Låg på golvet ett tag, låg där tills att jag såg min första visuella hallucination. Hade väldigt märkliga om inte mystiska tankegångar, helt utan vett o sans. Smälta metall med tänderna var en återkommande tanke.
10:20:
Hörnet i taket gled ut och stannade nästan i mitten av taket, det var ett hörn på en platt yta, där hörnet varit var det en slät yta som buktade utåt. Mycket kraftfull hallucination/Illusion, var som att någon tänt eld på en grundprincip i huvudet. Blev illamående och yr, reste mig snabbt upp från golvet bara för att ramla omkull igen. Med ansiktet ner mot golvet började ett samtal ta form i mitt huvud;
I vilken form skulle du vilja gå framåt i mitt liv? Ditt liv? Det är mitt liv? Ditt och mitt har ingen talan här, vi är mitt, vi är ditt. Jag är vi och du är jag. Form min vän, tala om vilken form du vill gå framåt i, förklara min plats, ge mig den direkta sanningen på vilken min plats i världen är, min betydelse. Låt mig greppa intigheten
10:50:
Befinner mig i köket, måste ha vatten. Sätter på kranen och ser gasen som rinner ut, PANG: Fisken som ser upp genom vatten ytan, vilken yta är vilken? Syre Ytan? Vatten Ytan? Båda två, fast upplevelse är den samma. Fullständig förståelse drabbar mig mycket smärtsamt, ( du vill greppa intigheten..)
Jag har förstått resonemanget till sin spets, går utanför min egna uppfattning, skapar ett nytt rent medvetande utan tidigare upplevelser och ser nu med nya ögon på denna fakta. Basic, vad som existerar, ser väggarna och golvet för vad det är, Trä. Organism, byggstenar, liv, vilja. Insiktet skär igenom kroppen, otroligt smärtsamt att uppleva fullständig sanning.
Ords betydelse rusar igenom mitt huvud, vad är ord, kommunikation. Beskrivning av ett objekt med hjälp av ljud. Vid det här laget är jag helt utmattad psykiskt. Mycket påfrestande detta, insikterna spränger alla gränser. Är som att en ny person föds inom mig, en person med vetskap. Kunskap som inte vi människor skapat, utan rent fundamentala insikter om verkligheten. För att förstå verkligheten måste du ha upplevt motsatsen. Out of the box thinking helt enkelt.
11:10:
Insekter, fullt med insekter. Mestadels gräshoppor, men i horder. En råtta med spindelben samt med skelettet utanpå pälsen var väldigt nära min arm, ser på krabaten som är nästan lika stor som tax. Är inte medveten om någon direkt känsla här, ingen rädsla, ingen fascination endast ett artigt intresse. Äcklet smälte ut över bordskanten och droppar sedan mot golvet.
Lägger focus vid min arm, mina hårstrån bilder vackra invecklade mönster. En hudflärp viks upp och blottar ett invecklat mönster av vita långa fibrer, ser ut som ett vitt spindelnät, nervtrådar om inte annat. Bleknar och hålet under flärpen ändrar färg och glider ut på bordet, stannar vid det vänstra hörnet, en ros höjer sig ur hålet och vecklar ut sina kronblad.
Bordskivan tycks sugas ner i hålet runtomkring rosen. Stjälken växer i storlek, tycks vrida sig runt sig själv i färden uppåt. Orangefärgade taggar med droppar av lila herbicider växer likt tänder längs stjälken. Fyra stora blad viker ut sig, inte rosenblad utan smärta näckros blad, gelé aktiga bär väller fram i klasar. Rosen böjer sig neråt, ett ensamt öga utan ögonlock stirrar skarpt på mig, pupillen vidgas och svart vätska rinner nu ut. Rosen säckar, vissnar, outhärdlig ångest drabbar mig när rosen tappar sina blad och sakta tänjs ut i luften tills att det enda jag nu ser är blåa svävande brännmärken där rosen en gång var.
11:??
Vingslag skakar stugan, kylan greppar sina stelfrusna händer kring min arma själ. En orm, med patetiskt små vingar krampar på golvet framför mig. Fyra människo ben med läderband fast spända runt sig hoppar ut från bakom köks dörren, en efter en hoppar de alla på ormens huvud. Pulserande ljus bredde ut sig från ormen, rann ut ur gapet. Benen sjönk vibrerande ner i golvet, stannade och blev pålar. Det flytande ljuset slingrade sig nu upp längs pålarna, spred ut sig likt ett nät mellan dem. Jag sitter på golvet i medan detta spektakel utspelar sig framför mig, fullständigt exalterad.
Väggarna bågnar inför det kraftiga ljuset, energin är överväldigande, jag rör mina armar och ben i circlar, det känns helt underbart. Ljuskäglor blåser nu upp sig i en ring i ljus nätet, pulserande i regnbågens alla färger. Energin spelar på mina känslor likt ett piano, musiken tar sig form i mitt huvud likt en röst av sprakande diamanter. Intigheten min vän, vad det dig beror, vad det du än har som gror, i vilken form vill du fortsätta
??:??
Gräs, grönt mjukt lent gräs tar form längs pålarna. Nätet höjer sig, höjer sig mot taket, vidgar sig, andas. Jag befinner mig i en skog, ovanför mig blåser vinden, vitt pulver ligger likt en matta över bladen. Nätet som nu är skinande vitt har fått en herre, spindeln med sina ljus lila ben och turkos färgade hugtänder väser mot mig, en gräshoppa av ofantlig storlek skjuter genom luften och för med sig nätet och spindeln ut i mörkret.
Smatter likt popcorn när luften spricker genljuder gläntan, känslan av att bli dragen av osynlig kraft blir ytterst påtagande. Jag sugs mot en utav de oräkneliga sprickorna, tvingas in mot min vilja, jag känner stark avsky för dessa sprickor. Svart mögel regerar sprickornas innandöme, ett kungarike för den utan medkänsla. Förtappad är rätt ord när jag slår huvudet i golvet, men det är inte smärta jag känner, lust. Skillnaden mellan smärta och njutning har nu suddats ut, det är vad jag vill att det ska vara. Jag är min egen mästare.
??:??
Befinner mig återigen i mitt vardagsrum kan fortfarande skönja trädens grenar, långa insekts ben vajar likt vass från alla mörka vrår. Jag känner mörkret, känner hur rädslan kopplar sitt järngrepp runt mitt hjärta. Jag skälver, hulkningarna är nära inpå. Gyllene fjädrar svävar ner ifrån taket som nu inte längre är ett tak, häckande guld färgade påfåglar sitter o ruvar mellan takbjälkarna.
De breder ut sin fjäderskrud och dess prakt får mig att tappa andan, jag ser men ser ändå inte, denna udden av skönhet går inte att ta in. En stor gecko ödla blinkar åt mig från andra sidan rummet, tar ett språng och blåser ut grön eld utöver fåglarna, de brinner men i glöden skymtar jag livet på nytt i form av ett ägg. Geckon snurrar runt ramlar ner och exploderar i ett fyrverkeri av grön eld.
Fortsättning följer.
Plats: Landställe
Status: Ensam, uttråkad och ivrig att testa något nytt.
Intag: Oralt
Ruslängd: Ca 48H - Efter effekter runt 3-4 dagar i form av milda hallucinationer i 1-2 dagar efter, yrsel och förvirring samt mild depression och ångest (Kraftiga sömnsvårigheter trots lorazepam intag varade i 6 dagar)
Prefill:
Jag kommer nu återberätta första delen av min upplevelse, jag tar med de som påverkad mig mest under Trippen. Men tag i beaktning när ni läser detta, det pågick saker konstant. Ingen rast, inge ro.
Det är inte som saker o ting hamnar på pause för att just "den" händelsen jag beskriver avslutades/gjordes om/smälte bort. Jag önskar er god läsning.
Intro:
En god natts sömn och en god frukost var min förberedelse, det var vindstilla ute, solen lyste och jag kände ett starkt välbehag. Veckan innan hade en paket från Cayman öarna anlänt, innehöll DOTFM & EA-3167. Fick förklarat för mig att enbart EA-3167 inte var att rekommendera utan att intaget måste blandas med DOTFM för att uppnå önskad effekt. 5mg av vardera sort var medel kraftig tripp, jag ansåg att jag var förbi medel och ville gå på lite starkare. La till 1mg på DOTFM och 2mg på EA-3167.
Jag gjorde ingen direkt efterforskning, då tidigare beskrivningar och råd från denna shop hade visat sig stämma bra överens med verkligheten. Väldigt lite information finns om EA-3167, däremot DOTFM har beskrivits som ett ämne med stor potential.
Dag 1: 08:30
Jag vägde upp, och slickade i mig båda substanserna samtidigt. Smakade extremt beskt och tungan domnade av inom loppet av 10 sekunder. Efter runt 20 minuter var det som om någon knuffat mig i ryggen, knuffat mig in i en väldigt annorlunda värld, visserligen var detta ingenting visuelt endast psykiskt. Jag begrundade soffan för första gången för andra gången i mitt liv, den tidigare var väll i bebis åldern då jag för första gången såg en soffa, detta hände nu igen. Totalt ogreppbart vad denna otympliga tingest var tillför.
Skrämmande var att den stod i min låda (just ordet låda minns jag tydligt, för det var det jag tänkte.. min trälåda med prylar i som jag bor i..." Förundrad la jag mig raklång bredvid soffan och väntade på att något skulle ske, (den levde såklart). Drog kopplingen till något blandat med en Zebra och en hund som sov. Låg på golvet ett tag, låg där tills att jag såg min första visuella hallucination. Hade väldigt märkliga om inte mystiska tankegångar, helt utan vett o sans. Smälta metall med tänderna var en återkommande tanke.
10:20:
Hörnet i taket gled ut och stannade nästan i mitten av taket, det var ett hörn på en platt yta, där hörnet varit var det en slät yta som buktade utåt. Mycket kraftfull hallucination/Illusion, var som att någon tänt eld på en grundprincip i huvudet. Blev illamående och yr, reste mig snabbt upp från golvet bara för att ramla omkull igen. Med ansiktet ner mot golvet började ett samtal ta form i mitt huvud;
I vilken form skulle du vilja gå framåt i mitt liv? Ditt liv? Det är mitt liv? Ditt och mitt har ingen talan här, vi är mitt, vi är ditt. Jag är vi och du är jag. Form min vän, tala om vilken form du vill gå framåt i, förklara min plats, ge mig den direkta sanningen på vilken min plats i världen är, min betydelse. Låt mig greppa intigheten
10:50:
Befinner mig i köket, måste ha vatten. Sätter på kranen och ser gasen som rinner ut, PANG: Fisken som ser upp genom vatten ytan, vilken yta är vilken? Syre Ytan? Vatten Ytan? Båda två, fast upplevelse är den samma. Fullständig förståelse drabbar mig mycket smärtsamt, ( du vill greppa intigheten..)
Jag har förstått resonemanget till sin spets, går utanför min egna uppfattning, skapar ett nytt rent medvetande utan tidigare upplevelser och ser nu med nya ögon på denna fakta. Basic, vad som existerar, ser väggarna och golvet för vad det är, Trä. Organism, byggstenar, liv, vilja. Insiktet skär igenom kroppen, otroligt smärtsamt att uppleva fullständig sanning.
Ords betydelse rusar igenom mitt huvud, vad är ord, kommunikation. Beskrivning av ett objekt med hjälp av ljud. Vid det här laget är jag helt utmattad psykiskt. Mycket påfrestande detta, insikterna spränger alla gränser. Är som att en ny person föds inom mig, en person med vetskap. Kunskap som inte vi människor skapat, utan rent fundamentala insikter om verkligheten. För att förstå verkligheten måste du ha upplevt motsatsen. Out of the box thinking helt enkelt.
11:10:
Insekter, fullt med insekter. Mestadels gräshoppor, men i horder. En råtta med spindelben samt med skelettet utanpå pälsen var väldigt nära min arm, ser på krabaten som är nästan lika stor som tax. Är inte medveten om någon direkt känsla här, ingen rädsla, ingen fascination endast ett artigt intresse. Äcklet smälte ut över bordskanten och droppar sedan mot golvet.
Lägger focus vid min arm, mina hårstrån bilder vackra invecklade mönster. En hudflärp viks upp och blottar ett invecklat mönster av vita långa fibrer, ser ut som ett vitt spindelnät, nervtrådar om inte annat. Bleknar och hålet under flärpen ändrar färg och glider ut på bordet, stannar vid det vänstra hörnet, en ros höjer sig ur hålet och vecklar ut sina kronblad.
Bordskivan tycks sugas ner i hålet runtomkring rosen. Stjälken växer i storlek, tycks vrida sig runt sig själv i färden uppåt. Orangefärgade taggar med droppar av lila herbicider växer likt tänder längs stjälken. Fyra stora blad viker ut sig, inte rosenblad utan smärta näckros blad, gelé aktiga bär väller fram i klasar. Rosen böjer sig neråt, ett ensamt öga utan ögonlock stirrar skarpt på mig, pupillen vidgas och svart vätska rinner nu ut. Rosen säckar, vissnar, outhärdlig ångest drabbar mig när rosen tappar sina blad och sakta tänjs ut i luften tills att det enda jag nu ser är blåa svävande brännmärken där rosen en gång var.
11:??
Vingslag skakar stugan, kylan greppar sina stelfrusna händer kring min arma själ. En orm, med patetiskt små vingar krampar på golvet framför mig. Fyra människo ben med läderband fast spända runt sig hoppar ut från bakom köks dörren, en efter en hoppar de alla på ormens huvud. Pulserande ljus bredde ut sig från ormen, rann ut ur gapet. Benen sjönk vibrerande ner i golvet, stannade och blev pålar. Det flytande ljuset slingrade sig nu upp längs pålarna, spred ut sig likt ett nät mellan dem. Jag sitter på golvet i medan detta spektakel utspelar sig framför mig, fullständigt exalterad.
Väggarna bågnar inför det kraftiga ljuset, energin är överväldigande, jag rör mina armar och ben i circlar, det känns helt underbart. Ljuskäglor blåser nu upp sig i en ring i ljus nätet, pulserande i regnbågens alla färger. Energin spelar på mina känslor likt ett piano, musiken tar sig form i mitt huvud likt en röst av sprakande diamanter. Intigheten min vän, vad det dig beror, vad det du än har som gror, i vilken form vill du fortsätta
??:??
Gräs, grönt mjukt lent gräs tar form längs pålarna. Nätet höjer sig, höjer sig mot taket, vidgar sig, andas. Jag befinner mig i en skog, ovanför mig blåser vinden, vitt pulver ligger likt en matta över bladen. Nätet som nu är skinande vitt har fått en herre, spindeln med sina ljus lila ben och turkos färgade hugtänder väser mot mig, en gräshoppa av ofantlig storlek skjuter genom luften och för med sig nätet och spindeln ut i mörkret.
Smatter likt popcorn när luften spricker genljuder gläntan, känslan av att bli dragen av osynlig kraft blir ytterst påtagande. Jag sugs mot en utav de oräkneliga sprickorna, tvingas in mot min vilja, jag känner stark avsky för dessa sprickor. Svart mögel regerar sprickornas innandöme, ett kungarike för den utan medkänsla. Förtappad är rätt ord när jag slår huvudet i golvet, men det är inte smärta jag känner, lust. Skillnaden mellan smärta och njutning har nu suddats ut, det är vad jag vill att det ska vara. Jag är min egen mästare.
??:??
Befinner mig återigen i mitt vardagsrum kan fortfarande skönja trädens grenar, långa insekts ben vajar likt vass från alla mörka vrår. Jag känner mörkret, känner hur rädslan kopplar sitt järngrepp runt mitt hjärta. Jag skälver, hulkningarna är nära inpå. Gyllene fjädrar svävar ner ifrån taket som nu inte längre är ett tak, häckande guld färgade påfåglar sitter o ruvar mellan takbjälkarna.
De breder ut sin fjäderskrud och dess prakt får mig att tappa andan, jag ser men ser ändå inte, denna udden av skönhet går inte att ta in. En stor gecko ödla blinkar åt mig från andra sidan rummet, tar ett språng och blåser ut grön eld utöver fåglarna, de brinner men i glöden skymtar jag livet på nytt i form av ett ägg. Geckon snurrar runt ramlar ner och exploderar i ett fyrverkeri av grön eld.
Fortsättning följer.
__________________
Senast redigerad av Stillis 2013-06-09 kl. 19:18.
Senast redigerad av Stillis 2013-06-09 kl. 19:18.
, ahh... blir aldrig nöjd, men intressant är det visserligen.
Isåfall lider jag med dig.
