För historia (Viktigt att förstå) (Scrolla till Moment of Truth om ni endast vill ha händelsen)
Denna läsning är inte för den med dåligt hjärta eller för den som ätit svamp, kan bli mycket att processera eller för mycket för pumpen att hantera. Texten börjar kanske lite tråkigt men är vitkigt att förstå bakgrunden till denna händelse.
Befann mig i Blekinge, var ute med min en bekant "Stubben" kan vi kalla honom. Stubben var nästan alltid någorlunda normal när han inte var påverkad av någonting.
(Första jointen: 110mg 3-MMC - 4-5mg MAM-2201 (Circa)
Stubben hade inga pengar, jag hade tröttnat på alla sorters droger förutom Hallucinogena. Jag hade ett förråd med gammalt 3-MMC, alltså mycket gammalt från då det precis kom, beställt från Caymanöarna. Jag hade även MAM-2201 från Caymanöarna, dessa två blandade jag ner i en joint till "Stubben" ganska stor joint skall tillägas. Stubben rökte och tyckte det var väldigt trevligt. Jag har i min korta bekantskaps tid med Stubben märkt vissa alarmerande drag, mycket konstiga tankebanor kunde komma upp ibland "Är en människa utan känslor en egen organism?" Samtidigt som väldigt läskiga smile kunde poppa upp ibland, helt utan anledning. [B
[/b] måste tiillägas att då och då skuttade Stubben, sen skrattade han som om han sett något roligt, och sen var allt "normalt" igen.
Stubben som nu har rökt går vid min sida, ett MYCKET obehagligt leende, som en pedofil som ser en 8 årig naken flicka i skogsbrynet. Jag skrattade åt detta, och gav han en smäll i ryggen för att jag tyckte det var så underhållande. Stubben fick som en elektrisk stöt genom kroppen, från hur jag såg det, jag skrattade och vi gick vidare. Vi gick förbi ett villa område, vi såg en massa hundar som skällde inne på en tomt, Stubben ställer sig framför gruppen med skällande hundar (de skällde högt och var 5st) Stubben står och stirrar ner på de nu paniskt skällande hundarna. Står där i 5 hela minuter tills att jag ger honom en örfil och drar/lyfter honom därifrån (Var inte kontaktbar).
Haha
, vi beger oss tillbaka till min stuga och Stubben däckade nästan direkt när vi kom in. Mitt i natten väcker Stubben mig, han vill tala med trät som stugan är byggt utav, han vill ge sig in i den fårade vatten värld han svamlade om. Mycket märkligt, jag skrattar länge o väl åt hur mer o mer skruvad Stubben nu börjar bli efter den första jointen jag gav honom. Det hela förbättrades av att Stubben pappa kommer ifrån ungern och mamman kommer från pakistan. Blandningen mellan dessa två har skapat en mycket säregen och "skräckinjagande" ung man. Även det märkligt då hans syster var 10/10 i skönhet. I mörkret förklarar jag för Stubben att jag är trött men att jag kan mecka en fet till han om han håller tyst se n. Stubben tackar så hjärtligt och väntar med ögonen spänt fästa på vad jag har mitt förråd.
(Andra jointen; ca 10mg MAM-2201)
Inget 3-MMC denna gång, bara en saftig dos MAM-2201 för att få killen att sommna.
Jag ger Stubben den färdigrullade jointen, Stubben nästan kysser min hand i ivern att få börja röka. Jag skrattar och släcker lampan och ser nu bara den glödande jointen i mörkret. Stubben som nu rökt mer än hälften fnittrar som en liten flicka. Jag kan inte hålla mig och brister ut i gapskratt, nu händer det saker ganska snabbt. Stugan lyses upp av en tändare, nästa sekund tänder den fnittrande Stubben eld på ett papper. Jag kollar rätt in i en mental avgrund, jag gråtandes av skratt ser Stubben, grimaserandes, fnittrandes och helt jävla out of his mind. Han praktiskt taget skakar av fnitter. Jag gråter av skratt vi det här laget, jag har aldrig sätt något liknande, jag tänder lampan. Stubben blir tyst, håller det nu pyrande pappret hårt i handen och stirrar på mig. Helt orörlig stirrar han på mig, jag säger att han ska lägga av att kolla på mig sådär annars kommer jag slå honom. Ingen som helst reaktion. Han tittar på mig som om jag skulle ha dödat båda hans barn och sen våldtagit hans fru framför honom, fullständigt hat/fruktan. Han säger klart och tydligt att jag har en demon i mig. Örfil, och fråntagande av joint samt en nattlig promenad utan T-shirt gjorde så att Stubben slutade vara en "Obehaglig närvaro" i min närhet.
The Moment of Truth.
(Tredje Jointen; ... en klump MAM-2201 blandat med en hel cigg)
Vaknar 08:00 av Stubben som försöker göra frukost, killen är inte förståndshandikappad, men är däremot lite... uppe bland molnen om man säger så. Jag gör mitt, pissar och se gör även jag lite mackor. Stubben har nu suttit o kollat på mig ett bra tag, jag suckar "okay sure, visst" går o meckar en åt han.
Vi går ut och jag bestämmer mig för att också röka lite. Tar ett bloss och känner hur varenda muskel börja ge efter innan ruset går till huvudet (). Smakade endast en massa brända kemkalier, liknar plast men endå inte. Det fräser om jointen när jag drar in röken, denna brinner inte den smälter snarare. Jag passar vidare till Stubben som nästan dräglar efter att få röka, Stubben röker, röker snabbt. Drar stora djupa bloss, räknade till 14st. Sen blir blir han orörlig, stirrandes ut i horisonten. Han börjar nu röra sig mycket märkligt, han ställer sig upp, ser sig omkring och fläktar med ena armen.
Jag ser att han tappat kontakten med... Ja eller så återfick han kontakten är inte helt säker där. Oavsett drar jag nu in honom i stugan, han sätter sig lugnt ner i soffan och jag slår på Tv. Jag känner mig påverkad och tackar för att jag inte tog mer än ett bloss.
"ZICK ZICK ZACK"
Stubben sitter kanske 2 meter ifrån mig, han håller i sin mössa. Han rör sig i slowmotion, kramar mössan långsamt fram och tillbaka. Munnen är vidöppen och blicken vilt stirrande. Stubben ställer sig upp och går till en en bjälke som hjälper till att hålla upp mitt taket. Han står tätt tryggt emot denna bjälke, ansiktet pressat emot, mumlandes på ett språk jag inte förstod. Han såg ut som han var hämtad ut alice i underlandet. Axlarna helt uppdragna, han pressat mot bröstet och en ansikts min som inte går att beskriva rättfärdigt. Stubben sliter sig bort från bjälken och börjar nu hoppa omkring inne i stugan medans han skrek ordagrant: HORA, PAPPA, HÖST, SOMMAR, DAG, TIMME, MÖRDA, TALLA,TALLA,TALLA,TALLA, SLÅ, SOPPA, BIL, KORT. Och så fortsatte det i kanske 20sekunder.
Stubben tar sats (Circa 5 meter) och springer rätt in i terrass dörren. Backar, springer rätt in med pannan först in rutan igen, och igen, och igen efter 8 gånger flyger han på min bokhylla. Jag ställer mig upp slår han allt vad jag har i ryggslutet, ingen reaktion. Han slår sönder min bokhylla med knytnävarna. Fortsätter nu skrika enskilda stavelser med mycket hög monoton röst. Det är som om en demon från helvetet tagit över Stubbens kropp, gett han oehörd styrka men samtidigt gjort honom blind. Stubben springer in i rutan ytterligare 2 gånger, sen sätter han sig ner på knä, jag hör men ser honom inte gråta. Jag har vid det här laget gått ut och stängt terrass dörrarna, känner att det är min plikt att hindra Stubben från att komma ut, han får inte under några omständigheter ta sig utomhus.
Han dunkar nu frenetiskt huvudet mot rutan, jag ger mig in för att hindra honom från detta då det ser alldeles för sjukt ut för att jag inte ska göra något. Jag går in, ger honom en spark och rycker bort honom från fönstret när han ligger på sidan, han försöker ta sig tillbaka för att fortsätta dunka huvudet, håller sig vad i dörrlisten med toppen av fingrarna som nu blöder. Han vrålar nu, vrålar rätt ut och ställer sig upp, vevar armarna som väderkvarnar och vaggar från sida till sida. Jag fruktar nu för mitt liv och slår honom honom allt vad jag kan i solarplexus, sen en spark på låret. Ingen reaktion förutom att han säckade lite på ena benet.
Stubben kastar sig på mig, välter mig på sidan och slår mig i halsen. Jag ser stjärnor men instinkten säger mig DU MÅSTE UPP. Jag drar mig upp, Stubben slår på mina ben och underkropp. Är konstigt då slagen snarare verkar intensifieras snarare än minska. Höjer knät och träffar Stubben i sidan av käken, ingen reaktion förutom att hans slag/dragande/taffsande avslutas under någon sekund. Jag drar mig loss från Stubben och beger mig ut i köket för att hämta något hårt och tungt.
Sidan av halsen halsen gör otroligt ont, har problem att andas och det blinkar framför ögonen. Jag hör ett tjut från en kvinna och tar tag i en vedklabbe från en hög. Ger mig ut i vardagsrummet och ser att Stubben har slutat röra på sig, han ligger med ansiktet pressat mot golvet, ögonen helt vidöppna och munnen krampaktigt fullöppen, ser ut som om han försöker ta en enorm tugga utav golvet men sen paralyserats. Jag närmar mig och ser att ögonen rör på sig mycket snabbt, men förutom det och att jag kunde se hjärtat slå genom hans t-shirt... ja allt var normalt igen.
Denna läsning är inte för den med dåligt hjärta eller för den som ätit svamp, kan bli mycket att processera eller för mycket för pumpen att hantera. Texten börjar kanske lite tråkigt men är vitkigt att förstå bakgrunden till denna händelse.
Befann mig i Blekinge, var ute med min en bekant "Stubben" kan vi kalla honom. Stubben var nästan alltid någorlunda normal när han inte var påverkad av någonting.
(Första jointen: 110mg 3-MMC - 4-5mg MAM-2201 (Circa)
Stubben hade inga pengar, jag hade tröttnat på alla sorters droger förutom Hallucinogena. Jag hade ett förråd med gammalt 3-MMC, alltså mycket gammalt från då det precis kom, beställt från Caymanöarna. Jag hade även MAM-2201 från Caymanöarna, dessa två blandade jag ner i en joint till "Stubben" ganska stor joint skall tillägas. Stubben rökte och tyckte det var väldigt trevligt. Jag har i min korta bekantskaps tid med Stubben märkt vissa alarmerande drag, mycket konstiga tankebanor kunde komma upp ibland "Är en människa utan känslor en egen organism?" Samtidigt som väldigt läskiga smile kunde poppa upp ibland, helt utan anledning. [B
[/b] måste tiillägas att då och då skuttade Stubben, sen skrattade han som om han sett något roligt, och sen var allt "normalt" igen.
Stubben som nu har rökt går vid min sida, ett MYCKET obehagligt leende, som en pedofil som ser en 8 årig naken flicka i skogsbrynet. Jag skrattade åt detta, och gav han en smäll i ryggen för att jag tyckte det var så underhållande. Stubben fick som en elektrisk stöt genom kroppen, från hur jag såg det, jag skrattade och vi gick vidare. Vi gick förbi ett villa område, vi såg en massa hundar som skällde inne på en tomt, Stubben ställer sig framför gruppen med skällande hundar (de skällde högt och var 5st) Stubben står och stirrar ner på de nu paniskt skällande hundarna. Står där i 5 hela minuter tills att jag ger honom en örfil och drar/lyfter honom därifrån (Var inte kontaktbar).
Haha
, vi beger oss tillbaka till min stuga och Stubben däckade nästan direkt när vi kom in. Mitt i natten väcker Stubben mig, han vill tala med trät som stugan är byggt utav, han vill ge sig in i den fårade vatten värld han svamlade om. Mycket märkligt, jag skrattar länge o väl åt hur mer o mer skruvad Stubben nu börjar bli efter den första jointen jag gav honom. Det hela förbättrades av att Stubben pappa kommer ifrån ungern och mamman kommer från pakistan. Blandningen mellan dessa två har skapat en mycket säregen och "skräckinjagande" ung man. Även det märkligt då hans syster var 10/10 i skönhet. I mörkret förklarar jag för Stubben att jag är trött men att jag kan mecka en fet till han om han håller tyst se n. Stubben tackar så hjärtligt och väntar med ögonen spänt fästa på vad jag har mitt förråd. (Andra jointen; ca 10mg MAM-2201)
Inget 3-MMC denna gång, bara en saftig dos MAM-2201 för att få killen att sommna.
Jag ger Stubben den färdigrullade jointen, Stubben nästan kysser min hand i ivern att få börja röka. Jag skrattar och släcker lampan och ser nu bara den glödande jointen i mörkret. Stubben som nu rökt mer än hälften fnittrar som en liten flicka. Jag kan inte hålla mig och brister ut i gapskratt, nu händer det saker ganska snabbt. Stugan lyses upp av en tändare, nästa sekund tänder den fnittrande Stubben eld på ett papper. Jag kollar rätt in i en mental avgrund, jag gråtandes av skratt ser Stubben, grimaserandes, fnittrandes och helt jävla out of his mind. Han praktiskt taget skakar av fnitter. Jag gråter av skratt vi det här laget, jag har aldrig sätt något liknande, jag tänder lampan. Stubben blir tyst, håller det nu pyrande pappret hårt i handen och stirrar på mig. Helt orörlig stirrar han på mig, jag säger att han ska lägga av att kolla på mig sådär annars kommer jag slå honom. Ingen som helst reaktion. Han tittar på mig som om jag skulle ha dödat båda hans barn och sen våldtagit hans fru framför honom, fullständigt hat/fruktan. Han säger klart och tydligt att jag har en demon i mig. Örfil, och fråntagande av joint samt en nattlig promenad utan T-shirt gjorde så att Stubben slutade vara en "Obehaglig närvaro" i min närhet.
The Moment of Truth.
(Tredje Jointen; ... en klump MAM-2201 blandat med en hel cigg)
Vaknar 08:00 av Stubben som försöker göra frukost, killen är inte förståndshandikappad, men är däremot lite... uppe bland molnen om man säger så. Jag gör mitt, pissar och se gör även jag lite mackor. Stubben har nu suttit o kollat på mig ett bra tag, jag suckar "okay sure, visst" går o meckar en åt han.
Vi går ut och jag bestämmer mig för att också röka lite. Tar ett bloss och känner hur varenda muskel börja ge efter innan ruset går till huvudet (). Smakade endast en massa brända kemkalier, liknar plast men endå inte. Det fräser om jointen när jag drar in röken, denna brinner inte den smälter snarare. Jag passar vidare till Stubben som nästan dräglar efter att få röka, Stubben röker, röker snabbt. Drar stora djupa bloss, räknade till 14st. Sen blir blir han orörlig, stirrandes ut i horisonten. Han börjar nu röra sig mycket märkligt, han ställer sig upp, ser sig omkring och fläktar med ena armen.
Jag ser att han tappat kontakten med... Ja eller så återfick han kontakten är inte helt säker där. Oavsett drar jag nu in honom i stugan, han sätter sig lugnt ner i soffan och jag slår på Tv. Jag känner mig påverkad och tackar för att jag inte tog mer än ett bloss.
"ZICK ZICK ZACK"
Stubben sitter kanske 2 meter ifrån mig, han håller i sin mössa. Han rör sig i slowmotion, kramar mössan långsamt fram och tillbaka. Munnen är vidöppen och blicken vilt stirrande. Stubben ställer sig upp och går till en en bjälke som hjälper till att hålla upp mitt taket. Han står tätt tryggt emot denna bjälke, ansiktet pressat emot, mumlandes på ett språk jag inte förstod. Han såg ut som han var hämtad ut alice i underlandet. Axlarna helt uppdragna, han pressat mot bröstet och en ansikts min som inte går att beskriva rättfärdigt. Stubben sliter sig bort från bjälken och börjar nu hoppa omkring inne i stugan medans han skrek ordagrant: HORA, PAPPA, HÖST, SOMMAR, DAG, TIMME, MÖRDA, TALLA,TALLA,TALLA,TALLA, SLÅ, SOPPA, BIL, KORT. Och så fortsatte det i kanske 20sekunder.
Stubben tar sats (Circa 5 meter) och springer rätt in i terrass dörren. Backar, springer rätt in med pannan först in rutan igen, och igen, och igen efter 8 gånger flyger han på min bokhylla. Jag ställer mig upp slår han allt vad jag har i ryggslutet, ingen reaktion. Han slår sönder min bokhylla med knytnävarna. Fortsätter nu skrika enskilda stavelser med mycket hög monoton röst. Det är som om en demon från helvetet tagit över Stubbens kropp, gett han oehörd styrka men samtidigt gjort honom blind. Stubben springer in i rutan ytterligare 2 gånger, sen sätter han sig ner på knä, jag hör men ser honom inte gråta. Jag har vid det här laget gått ut och stängt terrass dörrarna, känner att det är min plikt att hindra Stubben från att komma ut, han får inte under några omständigheter ta sig utomhus.
Han dunkar nu frenetiskt huvudet mot rutan, jag ger mig in för att hindra honom från detta då det ser alldeles för sjukt ut för att jag inte ska göra något. Jag går in, ger honom en spark och rycker bort honom från fönstret när han ligger på sidan, han försöker ta sig tillbaka för att fortsätta dunka huvudet, håller sig vad i dörrlisten med toppen av fingrarna som nu blöder. Han vrålar nu, vrålar rätt ut och ställer sig upp, vevar armarna som väderkvarnar och vaggar från sida till sida. Jag fruktar nu för mitt liv och slår honom honom allt vad jag kan i solarplexus, sen en spark på låret. Ingen reaktion förutom att han säckade lite på ena benet.
Stubben kastar sig på mig, välter mig på sidan och slår mig i halsen. Jag ser stjärnor men instinkten säger mig DU MÅSTE UPP. Jag drar mig upp, Stubben slår på mina ben och underkropp. Är konstigt då slagen snarare verkar intensifieras snarare än minska. Höjer knät och träffar Stubben i sidan av käken, ingen reaktion förutom att hans slag/dragande/taffsande avslutas under någon sekund. Jag drar mig loss från Stubben och beger mig ut i köket för att hämta något hårt och tungt.
Sidan av halsen halsen gör otroligt ont, har problem att andas och det blinkar framför ögonen. Jag hör ett tjut från en kvinna och tar tag i en vedklabbe från en hög. Ger mig ut i vardagsrummet och ser att Stubben har slutat röra på sig, han ligger med ansiktet pressat mot golvet, ögonen helt vidöppna och munnen krampaktigt fullöppen, ser ut som om han försöker ta en enorm tugga utav golvet men sen paralyserats. Jag närmar mig och ser att ögonen rör på sig mycket snabbt, men förutom det och att jag kunde se hjärtat slå genom hans t-shirt... ja allt var normalt igen.
, Nej men Stubben blev väldigt jobbig att ha o göra med när han inte fick nånting alls... Alkohol kunde jag inte ge han, blir väldigt aggressiv.
jag hade sprungit för livet och låtit honom klara sig själv när han började slåss
