Produktivitetsökningens problem

På en planet långt borta finns en isolerad by med hundra bybor. De har i må familjer odlat vad de behöver och om de har behövt byta något med varandra har de använt en penningekonomi för att hålla reda på sina byten.

Nu har en bybo som heter Uno kommit på hur han ensam kan odla allt som alla hundra behöver. Hur skall de då ordna sin ekonomi?

Ett sätt är att de bildar en grupp bybor som kallas staten. Staten tar in skatt och delar ut pengar till byborna så att de kan köpa av Uno. När Uno säljer något tar staten 100 % i skatt och delar ut dessa pengar till någon som då kan köpa av Uno. Fast då får ju Uno ingenting för det han säljer. Tänk om han tröttnar och slutar odla när alla vant sig vid att inte behöva odla själva.

Ett annat sätt är att staten trycker upp allt fler nya pengar så att de räcker för att alla skall kunna köpa av Uno. Då hamnar de nytryckta pengarna i Unos kassakista som sväller som farbror Joakims kassabinge. Uno blir fabulöst rik. Är det ett problem?

Uno blir så rik att han kan betala orimligt höga priser om han vill köpa något. Han har så gott om pengar att han kan värdera dem lågt. Han kan agera så att pengar förlorar i värde, han kan alltså skapa inflation. Men varför skulle han göra det?

Staten kan försöka öka Unos produktion genom att trycka och dela ut mer pengar. Men om Uno inte kan/vill producera mer kan han stänga butiken när allt är slut eller höja priset så att alla utdelade pengar kommer in. Då sjunker penningvärdet.

Men om varken Uno eller staten försöker köpa något som inte finns är det bara avundsjuka som kan skada systemet.

Är de bara intresserade av odling? Nåt liknande hände på denna planeten, det kallades industriella revolutionen. När ett fåtal personer klarade arbetet som tidigare utfördes av många så uppstod en massa nya arbeten och annan typ av produktion och tjänster.

Jo men Uno är klippsk. Han klarar även av all industriproduktion. Men du har rätt i att de 99 andra i byn kan hitta på nya saker som de kan sälja, i första hand till Uno så att hans pengar kommer i omlopp och därefter kan cirkulera bland övriga bybor. Men för det behöver man inte ta ifrån Uno hans pengar, tvärtom är det viktigt att han har dom så att han kan använda dom.

Vi har tidigare haft snarlika diskussioner i forumet.

Om Uno ska kunna sälja mat till de övriga behöver han köpa något från de övriga för samma mängd betalmedel.
Det spelar ingen roll om han kan sälja till mycket lågt pris om övriga inte har betalmedel att avstå.

Men om vi utgår från det du skriver skulle Uno kunna sänka priset på mat till ca 1% av det tidigare priset. Uno får således inte speciellt mycket mer än innan produktivitetsökningen. Men övriga kan i stället producera sådant de inte kunnat (haft tid att) producera tidigare. Således åtnjuter byn en betydande standard/välfärdsförbättring (inklusive Uno).

Det är just innovationer och processförbättringar som ger oss förbättrad standard/välfärd. (Men innovatören för vanligen inte ersättning för sina uppoffringar).

Nu kan någon invända och säga att Uno inte säljer billigare. Några saker kan inträffa.
* Andra lär sig Unos produktionsteknik och lägger sig under Uno, varvid konkurrensen pressar ned priserna tills situationen jag beskriv ovan inträffar.
* Uno lyckas hemlighålla sin produktionsteknik, och envisas med "gamla" priser. Då får han inte sälja mer än tidigare och byn (inkl Uno) får ingen glädje av innovationen. Dvs situationen är som innan innovationen. Den används inte.

För att samhället skall kunna få någon förbättring av en innovation/processförbättring måste den leda till en prissänkning. (Eller egenskapsförbättring, vilket det dock inte var tal om i det här fallet).

Prissänkningen gör att folk får betalmedel över för annan konsumtion (som inte fanns tidigare). Det allokeras om resurser till att producera mer av dessa varor och tjänster (eller nya varor/tjänster).

Kvalitetsförbättringar är en väldigt väsentlig komponent av innovation. Någon som tror att vi haft ett särskilt högteknologiskt samhälle utan uppfinningar som skriftspråket, hjulet eller krukan? I mera moderna termer har vi haft förhållandevis stora sociala förändringar av t.ex. uppfinningar som tåget, bilen, tv, internet m.m.

Jag försöker påpeka att ökning av penningmängd inte behöver vara inflationsdrivande.

Ibland stöter man på en egendomlig föreställning att om man trycker nya pengar som hamnar hos de redan rika kommer dessa att trissa upp priset på havregryn så att de fattiga inte får råd med frukostgröten. Men Uno kommer inte att plocka fram några pengar för att köpa havregryn. Han tar bara fram pengar om någon kommer med något nytt. Då sätter han pengar i omlopp vilket ökar penningflödet men samtidigt ökar ju då nyttighetsflödet så att penningvärdet bevaras.

Jag instämmer helt i att det handlar om få fram nya ideer till fler och bättre nyttigheter. Inte om att ta ifrån människor deras pengar. Men varken den politik som USA eller EU driver verkar vara inriktad mot det.

Då misslyckas du. Vist hamnar pengarna hos en rik knös som förvarar dem i sitt kassavalv så driver det knappast inflationen men i dagens ekonomi placeras pengarna på banken eller i värdepapper och kommer på så vis ut i systemet och kan skapa infaltion.

Sen är det ganska långsökt att tro att Uno skulle acceptera nytryckta pengar som betalning för sin mat då dessa inte har något värde i ditt exempel.

Ökad penningmängd som sugs upp stigande tillgångspriser påverkar inte kpi.

Kan du omformulera det där ? Jag förstod tyvärr inte vad du skrev.

Ursäkta, ett ord föll bort. Jag försöker igen:

Ökad penningmängd som sugs upp av stigande tillgångspriser påverkar inte KPI.

Nej naturligtvis inte men nu talade jag ju om inflation inte KPI även ifall dessa två ofta korrelerar.
Ökade tillgångsspriser är ju inflation det med.

Normalt sett när man talar om inflation så talar man om förändring i KPI. Vill du använda ett annat inflationsmått får du hemskt gärna göra det, men det är (för mig) inte tydligt vad du menar...