ALLA ÖVRIGA DELAR (bör läsas kronologiskt):
del 1: (FB) Nattvandrarna (Metamfetamin/Amfetamin Intravenöst)
del 2: (FB) Dygn två av fjorton, fristående uppföljare till "Nattvandrarna" (Amfetamin IV)
del 3: (FB) "Nattvandrarna", Dygn sju av fjorton. Tredje uppföljaren. (Amfetamin IV)
del 4: (FB) "Nattvandrarna", Dygn sju och prolog till dygn åtta av fjorton. Fjärde delen (Amf IV)
del 5: (FB) "Nattvandrarna", Dygn åtta av fjorton. Femte uppföljaren. (Amfetamin IV)
A dying junkie melody
My life had no direction
I couldn’t find satisfaction
I took a walk
I met a child
He was cocky talked trash and I felt hurt, so I killed him
With a pole
Made of oak
I let the blood all soak
Poured it slowly into a well
Now I feel quite well
Time for a MDMA shell
Ålder: 23 (21 vid tillfället)
Mängd: Inte en aning, mellan 10-20gram Amfetamin/Metamfetamin under den sista tiden, säkert 50st Iktorivil 2mg (Helt utan tolerans bör väl tilläggas)
Vikt: ca 70kg och 177cm lång
Tack för alla kanonfina PM! Som jag skrivit förut är det er positiva feedback som gör att jag lagt ner sådan energi på 6 delar! Detta kommer då vara del 6 i min lilla följetång kring någon form utav en ”Fear and Loathing in Las Vegas” av Hunter S. Thompson tillvaro jag befann mig i under ett halvår, och som här kring dessa fjorton dygnen eskalerar. Denna tripprapport kommer nog inte vara lika utförlig och detaljerad som de andra, helt enkelt för att jag tog så mycket benso på slutet att jag inget minns, och inte min gode vän heller…
Hursom, där stod jag och min gode vän och blev visiterade, om jag inte missminner mig så hade jag även 6 gram Amfetamin i min högra socka. Kan varit den vänstra, skitsamma i någon socka låg det 6 gram amfetamin av gatustandard kvalité, något kletigt skit som var grovt bankat med Metamfetamin, du fick utav 0,5-1 gram per injektion en riktigt intensiv kick men sedan bestod ruset mest för min del utav paranoia blandat med ivern efter nästa fix. Långt var ruset också, först efter 14-16 timmar dalade man på allvar. Men somsagt paranoian var värst, och det var ju under en psykotisk episod som bestod i att jag, som jag ju faktiskt just nu berättar om; jag blev visiterad.
Polisen i fråga hittade dock inte några narkotiska preparat på mig, trots de 6 gram blandade Amfetaminer som i en kletig smet låg och skrek efter att få injiceras med en trubbig, infekterad nål. Gärna så grov som möjligt.
Efter en hel jävla dag på det där torvfältet utan en panna, hunden åt upp vår enda färdkost: en påse OLW Sour cream & onion. Fyfan vilken dag det hade varit. Och på toppen av detta hade jag varit jagad utav både Bandidos, Afrikaner med blåsrör och en hel skock okända silhuetter av ”dem andra” som kom långt bort i horisonten då det var dags att fira skymning. Och det var ju då min gode väns flickvän kom och räddade oss genom att ringa en bärgare som visserligen drog upp vår röda Toyota ur torvfältets lera, lera mudd och diverse illegalt avstjälpta miljöfarliga produkter, men Dock ringde ju även, som bekant de satans minoritetshatande bärgarna snuten…
Det var med andra ord skönt att för en gångs skull få känna lite medvind, jag hade ju trots allt mitt tjack. De flesta av er känner säkert till proceduren man genomgår vid urinprovstagning på station. Jag skrev på delgivningskvittot i vanlig ordning för att slippa att behöva ta till handgemäng för att på eget bevåg erövra friheten. Jag pinkar positivt för THC, Amfetaminer och Bensodiazepiner. Likaså min gode vän, som ju ännu, om jag inte missminner mig lever i villfarelsen om att de 6 gram Amfetaminen är beslagtagna och skickad för destruktion( ni kan ju tänka er in i hans miserabla position) om nu inte en lite för gammal och lite för fet arbetare på förut nämnda destruktion ser sin enda chans i livet att få uppleva kärlek och knycker påsen, mycket spekulativt och orealistiskt scenario, men han finns ju där ute någonstans, och dessa rader har varit en hyllning till honom! Och tillika förmodligen min gode väns sista hopp för tillfället.
Jag kommer ihåg hur jag, när jag står inne på macken och vår blåklädda landsfiskal satt sikte mot mig tuggade i mig mina kvarvarande 15st Ikto 2mgare som ett sista desperat försök att uppnå nirvana i detta patriarkat och förtryckarsamhälle.
Eftersom jag inte har någon benso tolerans öht blir jag givetvis tvärväck lagom till vi släpps. Därav det från och med nu dåligt ihoppusslade livsödet som följde.
Efter att ha tillbringat en givande stund på vår kära station, där jag fördrev tiden med att diskutera Mario Vargas Llosas bok ”Kriget vid världens ände” , vilket han nog tyckte var underligt. Faktumet att jag, nergången som gollum själv började diskutera litteraturnobelpristagare och deras respektive bästa verk.
Vi blev släppta någon gång mitt i natten, kallt som tusan var det. Inga bussar gjick, min gode väns flickvän arbetade. Vi var tvungna att gå ca 2mil till biljäveln, och det värsta av allt. Det var ju förfan där verktygen låg. Stämningen i vår duo var lite märklig, eftersom att jag var för bensad att minnas mina 6 gram amfetamin. Men avnjöt ruset av 30mg Clonazepam, min vän visste en utav dessa två saker. Att jag var skön på benso gjorde honom irriterad på mig, och sedan visste han ju inte heller om de 6 gramen amfetamin i sockan.
Vi gick jävligt långt, det var kallt, min vän var arg. Det är allt jag minns.
Vi fann bilen, jag har ingen aning om vart vi åkte, jag har ett vagt minne av att jag och min vän containerpundande några timmar och fick ihop typ 50st lysrör av någon anledning. Som vi planterade i min hyresvärds rabatt. Som hämnd på att han inte öppnade när min gode vän, med maniska ögon, stora pupiller och mord i blicken får ögonkontakt med min hyresvärds 72 åriga hustru som vaknat efter att min gode vän knackat i över 30 minuter på deras sovrumsfönster med ett lysrör. (Mina hemnycklar var ju självklart också borta) (Några veckor efteråt fick jag höra från min hyresvärd att en mörkmuskig herre försökt bryta sig in i hans hus mitt i natten, fast bara lämnat en massa trasiga lysrör, tror han misstänkte min inblandning i det hela scenariot, blev nämligen vräkt efter att jag bjudit hem en 55 årig gammal tjackis/horsare och hans goda vänner på ett fylleslag två dygn, följt utav två dagar rave och sedan en lös hund i ett allergihus som gick bärsärk på hyresvärdens chiffonjé i källaren…) :-D
Efter dessa kaotiska dagar på benso, tjack, alkohol och gud vet vad de gamla 60-talisterna letade fram i sina gömmor och tryckte i oss ynglingar, så började vi nyktra till iom min vräkning. Vi bestämde oss för att lösa problemet; köpa mer tjack! Så fick det bli. Bensot började släppa och kuken var litet för grov.
Med fem gram kletigt gatutjack tog vi, tyvärr inte den kära röda Toyotan denna gång (det var ju i den vi hade Ulf Lundell Kasetten!!) Vi åkte som passagerare i min gode väns flickväns bil, en mörkblå Civic som man ALDRIG fick köra. Detta var hon STENHÅRD med. Jag och min gode vän var ju vana vid minst tre händer på ratten pga nodd-risken (en vama vi ådragit oss efter ett år på Subutex och Opiater).
I alla fall, efter jag vart vräkt (hade 3 mån uppsägningstid) åkte vi som jag kanske redan påpekat till min gode väns flickvän, som levde rätt spartanskt får man väl ändå säga, där i sin timmerstuga med öppen spis som enda värmekälla, ingen TV och närmsta granne tre kilometer bort, perfekt ställe att flippa på.
Sorgligt nog skjöt vi i oss alla 5 gramen på ett dygn vilket resulterade i ett svajande äktenskap, tjacksug och div. intriger där på landsbygden. Benson var slut för länge sedan och avtändningen började bli ett faktum. Vi behövde mer tjack! Min gode väns tjej var både tjurig på mig, min gode vän och sin egen avsaknad av dopamin. Jag och min gode vän gjorde dock vad varje knarkare med lite stolthet skulle gjort i det läget! Vi dumpade tjejen, tog bilen, köpte mer tjack. Tog tjack en sista natt.
Och ja, det var väl det… Mycket har utelämnats av olika anledningar, en del till (efterspel). Där kommer jag sammanfatta tiden fram tills nu.
Nu är denna följetong komplett!
Hoppas ni uppskattat den!
Tack till:
Min gode vän
Och alla som strukit med under äventyren!
Allt gott
(Reserverar mig för stavfel, och grammatiska fel!)
del 1: (FB) Nattvandrarna (Metamfetamin/Amfetamin Intravenöst)
del 2: (FB) Dygn två av fjorton, fristående uppföljare till "Nattvandrarna" (Amfetamin IV)
del 3: (FB) "Nattvandrarna", Dygn sju av fjorton. Tredje uppföljaren. (Amfetamin IV)
del 4: (FB) "Nattvandrarna", Dygn sju och prolog till dygn åtta av fjorton. Fjärde delen (Amf IV)
del 5: (FB) "Nattvandrarna", Dygn åtta av fjorton. Femte uppföljaren. (Amfetamin IV)
A dying junkie melody
My life had no direction
I couldn’t find satisfaction
I took a walk
I met a child
He was cocky talked trash and I felt hurt, so I killed him
With a pole
Made of oak
I let the blood all soak
Poured it slowly into a well
Now I feel quite well
Time for a MDMA shell
Ålder: 23 (21 vid tillfället)
Mängd: Inte en aning, mellan 10-20gram Amfetamin/Metamfetamin under den sista tiden, säkert 50st Iktorivil 2mg (Helt utan tolerans bör väl tilläggas)
Vikt: ca 70kg och 177cm lång
Tack för alla kanonfina PM! Som jag skrivit förut är det er positiva feedback som gör att jag lagt ner sådan energi på 6 delar! Detta kommer då vara del 6 i min lilla följetång kring någon form utav en ”Fear and Loathing in Las Vegas” av Hunter S. Thompson tillvaro jag befann mig i under ett halvår, och som här kring dessa fjorton dygnen eskalerar. Denna tripprapport kommer nog inte vara lika utförlig och detaljerad som de andra, helt enkelt för att jag tog så mycket benso på slutet att jag inget minns, och inte min gode vän heller…
Hursom, där stod jag och min gode vän och blev visiterade, om jag inte missminner mig så hade jag även 6 gram Amfetamin i min högra socka. Kan varit den vänstra, skitsamma i någon socka låg det 6 gram amfetamin av gatustandard kvalité, något kletigt skit som var grovt bankat med Metamfetamin, du fick utav 0,5-1 gram per injektion en riktigt intensiv kick men sedan bestod ruset mest för min del utav paranoia blandat med ivern efter nästa fix. Långt var ruset också, först efter 14-16 timmar dalade man på allvar. Men somsagt paranoian var värst, och det var ju under en psykotisk episod som bestod i att jag, som jag ju faktiskt just nu berättar om; jag blev visiterad.
Polisen i fråga hittade dock inte några narkotiska preparat på mig, trots de 6 gram blandade Amfetaminer som i en kletig smet låg och skrek efter att få injiceras med en trubbig, infekterad nål. Gärna så grov som möjligt.
Efter en hel jävla dag på det där torvfältet utan en panna, hunden åt upp vår enda färdkost: en påse OLW Sour cream & onion. Fyfan vilken dag det hade varit. Och på toppen av detta hade jag varit jagad utav både Bandidos, Afrikaner med blåsrör och en hel skock okända silhuetter av ”dem andra” som kom långt bort i horisonten då det var dags att fira skymning. Och det var ju då min gode väns flickvän kom och räddade oss genom att ringa en bärgare som visserligen drog upp vår röda Toyota ur torvfältets lera, lera mudd och diverse illegalt avstjälpta miljöfarliga produkter, men Dock ringde ju även, som bekant de satans minoritetshatande bärgarna snuten…
Det var med andra ord skönt att för en gångs skull få känna lite medvind, jag hade ju trots allt mitt tjack. De flesta av er känner säkert till proceduren man genomgår vid urinprovstagning på station. Jag skrev på delgivningskvittot i vanlig ordning för att slippa att behöva ta till handgemäng för att på eget bevåg erövra friheten. Jag pinkar positivt för THC, Amfetaminer och Bensodiazepiner. Likaså min gode vän, som ju ännu, om jag inte missminner mig lever i villfarelsen om att de 6 gram Amfetaminen är beslagtagna och skickad för destruktion( ni kan ju tänka er in i hans miserabla position) om nu inte en lite för gammal och lite för fet arbetare på förut nämnda destruktion ser sin enda chans i livet att få uppleva kärlek och knycker påsen, mycket spekulativt och orealistiskt scenario, men han finns ju där ute någonstans, och dessa rader har varit en hyllning till honom! Och tillika förmodligen min gode väns sista hopp för tillfället.
Jag kommer ihåg hur jag, när jag står inne på macken och vår blåklädda landsfiskal satt sikte mot mig tuggade i mig mina kvarvarande 15st Ikto 2mgare som ett sista desperat försök att uppnå nirvana i detta patriarkat och förtryckarsamhälle.
Eftersom jag inte har någon benso tolerans öht blir jag givetvis tvärväck lagom till vi släpps. Därav det från och med nu dåligt ihoppusslade livsödet som följde.
Efter att ha tillbringat en givande stund på vår kära station, där jag fördrev tiden med att diskutera Mario Vargas Llosas bok ”Kriget vid världens ände” , vilket han nog tyckte var underligt. Faktumet att jag, nergången som gollum själv började diskutera litteraturnobelpristagare och deras respektive bästa verk.
Vi blev släppta någon gång mitt i natten, kallt som tusan var det. Inga bussar gjick, min gode väns flickvän arbetade. Vi var tvungna att gå ca 2mil till biljäveln, och det värsta av allt. Det var ju förfan där verktygen låg. Stämningen i vår duo var lite märklig, eftersom att jag var för bensad att minnas mina 6 gram amfetamin. Men avnjöt ruset av 30mg Clonazepam, min vän visste en utav dessa två saker. Att jag var skön på benso gjorde honom irriterad på mig, och sedan visste han ju inte heller om de 6 gramen amfetamin i sockan.
Vi gick jävligt långt, det var kallt, min vän var arg. Det är allt jag minns.
Vi fann bilen, jag har ingen aning om vart vi åkte, jag har ett vagt minne av att jag och min vän containerpundande några timmar och fick ihop typ 50st lysrör av någon anledning. Som vi planterade i min hyresvärds rabatt. Som hämnd på att han inte öppnade när min gode vän, med maniska ögon, stora pupiller och mord i blicken får ögonkontakt med min hyresvärds 72 åriga hustru som vaknat efter att min gode vän knackat i över 30 minuter på deras sovrumsfönster med ett lysrör. (Mina hemnycklar var ju självklart också borta) (Några veckor efteråt fick jag höra från min hyresvärd att en mörkmuskig herre försökt bryta sig in i hans hus mitt i natten, fast bara lämnat en massa trasiga lysrör, tror han misstänkte min inblandning i det hela scenariot, blev nämligen vräkt efter att jag bjudit hem en 55 årig gammal tjackis/horsare och hans goda vänner på ett fylleslag två dygn, följt utav två dagar rave och sedan en lös hund i ett allergihus som gick bärsärk på hyresvärdens chiffonjé i källaren…) :-D
Efter dessa kaotiska dagar på benso, tjack, alkohol och gud vet vad de gamla 60-talisterna letade fram i sina gömmor och tryckte i oss ynglingar, så började vi nyktra till iom min vräkning. Vi bestämde oss för att lösa problemet; köpa mer tjack! Så fick det bli. Bensot började släppa och kuken var litet för grov.
Med fem gram kletigt gatutjack tog vi, tyvärr inte den kära röda Toyotan denna gång (det var ju i den vi hade Ulf Lundell Kasetten!!) Vi åkte som passagerare i min gode väns flickväns bil, en mörkblå Civic som man ALDRIG fick köra. Detta var hon STENHÅRD med. Jag och min gode vän var ju vana vid minst tre händer på ratten pga nodd-risken (en vama vi ådragit oss efter ett år på Subutex och Opiater).
I alla fall, efter jag vart vräkt (hade 3 mån uppsägningstid) åkte vi som jag kanske redan påpekat till min gode väns flickvän, som levde rätt spartanskt får man väl ändå säga, där i sin timmerstuga med öppen spis som enda värmekälla, ingen TV och närmsta granne tre kilometer bort, perfekt ställe att flippa på.
Sorgligt nog skjöt vi i oss alla 5 gramen på ett dygn vilket resulterade i ett svajande äktenskap, tjacksug och div. intriger där på landsbygden. Benson var slut för länge sedan och avtändningen började bli ett faktum. Vi behövde mer tjack! Min gode väns tjej var både tjurig på mig, min gode vän och sin egen avsaknad av dopamin. Jag och min gode vän gjorde dock vad varje knarkare med lite stolthet skulle gjort i det läget! Vi dumpade tjejen, tog bilen, köpte mer tjack. Tog tjack en sista natt.
Och ja, det var väl det… Mycket har utelämnats av olika anledningar, en del till (efterspel). Där kommer jag sammanfatta tiden fram tills nu.
Nu är denna följetong komplett!
Hoppas ni uppskattat den!
Tack till:
Min gode vän
Och alla som strukit med under äventyren!
Allt gott
(Reserverar mig för stavfel, och grammatiska fel!)
__________________
Senast redigerad av Zabriskie.Point 2014-02-09 kl. 00:39.
Senast redigerad av Zabriskie.Point 2014-02-09 kl. 00:39.
men du har ju också ett liv, så inte lär det hända. 5/5 as always
