Jag har just läst en boksamling med dagboksanteckningar av den gamle giganten Herbert Tingsten. I boken skildrar han en föreläsningsturne i USA 1968. Boken behandlar bland annat vietnamkriget, utbildningsväsende och rasfrågan. Det är här det intressanta kommer in i bilden. Tingsten använder uteslutande ordet "neger" när han talar om afro-amerikaner.
Som (kanske) bekant, var Tingsten mycket liberal i frågor om människors lika värde och rätt. Han var en ivrig påhejare av rösträtt, avskaffande av raslagar och likvärdig tillgång till utbildning, oavsett om det handlade om svarta eller vita. Han var en ivrig motståndare till rasism. Detta till trots, beskriver han hur han ofta talar lite nedlåtande vänligt när han samtalar med en "neger". Att han är överdrivet tillmötesgående och att han delar detta särdrag med många andra vita liberaler. Detta är givetvis ett uttryck för hans syn på afroamerikanen som mindre intelligent och bildad och som någon som behöver hjälp för att ta sig framåt i samhället, men det är inte det som ska diskuteras här.
Istället menar jag att Tingstens ivriga nyttjande av ordet "neger" gör att bokens budskap grumlas något. Det är antagligen lätt motbjudande för en afro-svensk att läsa Tingsten. Bruket av ordet "neger"riskerar att grumla och fördunkla själva budskapet.
Anledningen till detta problem, torde vara att ordet "neger" inte alls varit särskilt laddat i Sverige, delvis på grund av att vi levt i avsaknad av afrikaner, inte har några direkta erfarenheter av svart slaveri (oavsett vad afro-svenska rörelser försöker tuta i oss om den mycket kortvariga och, givetvis, moraliskt skamliga triangelhandeln).
Detta medför att jag och många med mig, menar på att det inte är fel att avlägsna dylika nedvärderande ord från litteraturen, när gamla verk återutges. Det är knappast troligt att Tingsten skulle använt sig av ordet "neger", hade han levt idag. Lika osannolikt är det att Pippis far hade varit negerkung. Sannolikt hade han varit kung över kurrekurreduttön, men över infödingar, eller liknande omskrivning.
När en översättare översätter en gammal bok, använder översättaren givetvis inte ålderdomlig svenska, anpassad till året då bokens original gavs ut. Istället försöker översättaren använda sig av ett modernt och nutidsanpassat språk. Borde inte samma sak gälla vid återutgivningar av gamla, svenska böcker, eller är detta att begå ett övergrepp på författaren?
Som (kanske) bekant, var Tingsten mycket liberal i frågor om människors lika värde och rätt. Han var en ivrig påhejare av rösträtt, avskaffande av raslagar och likvärdig tillgång till utbildning, oavsett om det handlade om svarta eller vita. Han var en ivrig motståndare till rasism. Detta till trots, beskriver han hur han ofta talar lite nedlåtande vänligt när han samtalar med en "neger". Att han är överdrivet tillmötesgående och att han delar detta särdrag med många andra vita liberaler. Detta är givetvis ett uttryck för hans syn på afroamerikanen som mindre intelligent och bildad och som någon som behöver hjälp för att ta sig framåt i samhället, men det är inte det som ska diskuteras här.
Istället menar jag att Tingstens ivriga nyttjande av ordet "neger" gör att bokens budskap grumlas något. Det är antagligen lätt motbjudande för en afro-svensk att läsa Tingsten. Bruket av ordet "neger"riskerar att grumla och fördunkla själva budskapet.
Anledningen till detta problem, torde vara att ordet "neger" inte alls varit särskilt laddat i Sverige, delvis på grund av att vi levt i avsaknad av afrikaner, inte har några direkta erfarenheter av svart slaveri (oavsett vad afro-svenska rörelser försöker tuta i oss om den mycket kortvariga och, givetvis, moraliskt skamliga triangelhandeln).
Detta medför att jag och många med mig, menar på att det inte är fel att avlägsna dylika nedvärderande ord från litteraturen, när gamla verk återutges. Det är knappast troligt att Tingsten skulle använt sig av ordet "neger", hade han levt idag. Lika osannolikt är det att Pippis far hade varit negerkung. Sannolikt hade han varit kung över kurrekurreduttön, men över infödingar, eller liknande omskrivning.
När en översättare översätter en gammal bok, använder översättaren givetvis inte ålderdomlig svenska, anpassad till året då bokens original gavs ut. Istället försöker översättaren använda sig av ett modernt och nutidsanpassat språk. Borde inte samma sak gälla vid återutgivningar av gamla, svenska böcker, eller är detta att begå ett övergrepp på författaren?