Märkligt nog har jag själv aldrig haft problem med att fixa en bostad i Stockholm, även när det gäller allt från studentbostad till hyreslägenhet (i regel 1-4 veckor har det tagit mig). Däremot har det börjat kännas allt mer meningslöst att bo här och egentligen har jag nog inte haft något större behov till det förutom när jag i tonåren kände att jag behövde supa, ta droger och idka sex med många kvinnor, samt möjligtvis då för att lätt få jobb. Varje år blir det bara mer och mer biltrafik som vill få chansen att massakrera ens husdjur, så att t.ex. katterna inte kan röra sig fritt (hunden bör man ju hålla lite koll på även annars). Jag har själv utsatts för mordförsök med bil säkert hundratals gånger i mitt liv, men aldrig med t.ex. knivar och skjutvapen (tala om att man är hysteriska om fel tänkbara mordvapen), även om jag i ungdomen hotades några gånger med sådana.
Kollektivtrafiken har blivit allt mer packat med åren, jämfört med när man kunde i stort sett alltid sitta ned. Det är helt sjukt hur ihoppackat man ibland blir transporterad, inga andra däggdjur får transporteras på det sättet enligt lag. Det har ju inte heller blivit direkt bättre sedan delar av pendeltågstrafiken upphörde att fungera för över ett årtionde sedan.
Förr i tiden hände det högst någon enstaka gång att någon psykiskt sjuk kom och satte sig mitt emot en i tunnelbanan och talade för sig själva. Sedan släpptes alla dårar fria och det blev bra mycket vanligare. Några år till och folk skaffade även mobiltelefoner, så plötsligt gick hälften av alla och skrek för sig själva, utan att det längre gick att se vilka som var tokarna för att hålla ett öga på dem. Ja, ibland undrar jag om inte hela bunten hade blivit galna... Helt plötsligt ansåg folk att det tydligen var helt socialt acceptabelt att skrika någon i örat under en hel 40-minuters resa. De som skrek på afrikanska och arabiska verkade dessutom ofta skrika ett snäpp ännu högre, fast å andra sidan slapp man det irriterande med att tvingas höra på en hälften av en konservation (de lösryckta meningarna från mobilvrålare kan aldrig bli bakgrundssorl som en hel konservation kan bli). På den här punkten har det faktiskt blivit lite bättre på senare år, även om priset har blivit att hela tiden väja för folk som springer framåt i rusningstid med ögonen fastklistrade på sin smartphone. Och det är ju knappast lika illa som de gånger jag har sett bilister svaja över hela bilvägen och upp på trottoaren vid vårt förortscentrum för att de skriver sms...
Sedan smällde man på med först allt fler inhemska tiggare i tunnelbanan, för att därefter få dit än fler systematiskt tiggande utländska gäng, till att det snart vid nästan varje resa är diverse högljudda musikanter som ska spela bredvid en. Det finns inte ett endaste ostämt europeiskt folkinstrument som jag inte har tvingats lyssna på vid det här laget. Det är t.o.m. svårt att föreställa sig att jag en gång i tiden faktiskt uppskattade gatumusikanterna, när de fortfarande kunde spela och stämma instrument, samt man kunde själv välja att antingen stanna och lyssna, eller gå vidare.
Men visst, jag antar att jag får skylla mig själv som är autistisk och har en känsligare hörsel och sämre sållning av sinnesintryck än normala människor. Uppenbarligen är valet som autistisk att antingen bli stenrik och åka runt i en ljudisolerad limousine, eller att hoppa framför tåget de få gånger de går nuförtiden. Eftersom autistiska sällan blir rika, så...
Jag älskade att växa upp i min Stockholmsförort, med den ständiga närheten till skog, berg, badstränder m.m. Det var lite som på landet, där det inte finns så mycket skit och man kan lämna dörren olåst. Åtminstone till jag var tonåring och någon plötsligt öppnade vår ytterdörr och stal ett par jackor med bl.a. min mammas plånbok i. Visst talades det om en del "sociala problem", men jag märkte då inte av några problem från de långhåriga haschrökarna när jag var liten, samt fyllona som satt på parkbänkarna nere vid centrum, som tydligen utgjorde "ett stort problem", var till skillnad från många andra vuxna alltid glada och hade alltid tid att prata med oss ungar. Visst fick man lida lite i skolan m.m. på grund av visa problemungar, en del etniska svenskar, några turkar och chilenare, men när de blev tonåringar åkte de i alla fall till stan för att begå dumheter, istället för att kacka i eget bo. Ungefär vid tiden då jag blev myndig och flyttade från min förort, så började det flytta in allt fler från Mellanöstern och Afrika. Helt plötsligt börjar skolor, simhallar m.m. brinna ned, våldtäkter började bli vardagsmat, samt gamlingar och handikappade började bli misshandlade, rånade och t.o.m. skjutna (inget av detta hade accepterats under min uppväxt). Visst gjorde även vi en del dumheter, men det är slående hur många bland dessa nya folkgrupper verkar sakna alla former av spärrar. Men jag antar att kommunstyrelsen var nöjda när dessa nya invandrare lyckades med vad borttagandet av parkbänkarna vid centrum inte hade gjort, nämligen att jaga bort de gamla fyllona genom att attackera och nästan slå ihjäl dem.
Ännu värre var insikten att en stor del av folket i Stockholms innerstad är drägg. Det slående med Sverige är att de som ska till synes utgöra den "intellektuella eliten" är t.o.m. mer efterbliven än genomsnittsbefolkningen. Jag känner faktiskt inte till något annat land där det råder samma situation. Å ena sidan extremt uppblåsta och övertygande om att vara bildade och kunniga, å andra sidan en närmast total brist på bildning och kunskap, för lika lite som religiösa trosdogmer utgör ideologiska trosdogmer varken verklig bildning, samt än mindre gör de att man begriper något. Tack vare en medveten fördumningspolitik var de redan tidigare tämligen obildade när det gällde saker som historia, samhälle och empiriskt fastställd kunskap om människan. Speciellt slående var detta bland s.k. "kulturarbetare", då de ena sidan i regel ansåg sig väldigt kunniga om världen, å andra sidan inte visste t.ex. ett smack om naturvetenskap, d.v.s. den kunskap som faktiskt existerar om den värld vi lever i. Som ni säkert vet, så har det de senaste 20 åren bara blivit värre och värre när det gäller svenskarnas kunskapsnivå, vilket vi har sett i varje inhemsk och internationell mätning, ända fram till senaste PISA-undersökningen där svenska elever hamnar i den absoluta botten bland alla elever i någorlunda tekniskt och ekonomiskt jämförbara länder, samt även i jämförelse med en del fattigare länder och direkta u-länder.
Så kort sagt, när man står där i Stockholms kollektivtrafik och väntar på ett tåg som aldrig kommer, så är man inte direkt omringad av jordens elit, så att säga. Motbjudande människor från övre medelklassen som tror sig vara enormt bildade och upplysta, trots att de är precis motsatsen till allt detta, islamister med väskor som kanske kommer - eller inte kommer - att spränga upp vagnen i en självmordsbombning, tiggande zigenare från Balkan, nästan varje oskolad vilde och hottentott från världens mest otillgängliga platser finns representerade, hälften är araber, kurder m.fl. som alltid ser ut att ha mord i blicken, ända till sydasiater som av någon anledning inte verkar känna till varken deodorant eller den stora tillgängligheten till tvättmöjligheter och som idiotsäkert kommer sätta sig bredvid mig i en halvtimme. I förbigående har vi Aspergers ofta (som i mitt fall) mycket bättre luktsinne än genomsnittmänniskan (en del aspiesar har faktiskt blivit rika och åker i limousine genom att ha blivit världsledande konnässör inom t.ex. viner). Jag kedjeröker för att försöka hålla de outhärdliga stankerna borta, även om det inte hjälper mot en del helt fantastiska kroppsodörer - det är som att bli våldtagen! Sedan anser så klart många att man själv stinker cigaretter, men det är allas stankkrig mot alla, det finns ingen plats för finkänslighet.
Enda gången man inte är nästan helt omgiven av idioter är om man åker från förorten mot innerstan väldigt tidigt på morgonen. Då är kollektivtrafiken fylld av vanliga svenska knegare, andra vita människor, en del östasiater, samt en och annan bildad iranier. De svenska knegarna är i rätt hög utsträckning rätt hyggligt folk, även om de i stor utsträckning är bedövande okunniga och hjärntvättade av svenska staten bortom all intellektuell räddning. Däremot finns det faktiskt en del vita och östasiatiska invandrare som är bildade och kunniga, samt ibland även någon iranier som är det. Mitt på dagen domineras kollektivtrafiken däremot av afrikaner och mellanösternfolk. På kvällarna kan t.o.m. en perrong på T-centralen ha fler svarta än det finns med i en storfilm om Afrika.
Det enda Stockholm har att komma med mot en del andra städer är att det är relativt grönt och ligger nära havet. Och egentligen behöver man inte en stad för att uppleva det. Samt i svenska mått mätt så klart den relativa tillgängligheten till jobb, vilket ju är hela haken. Med den utveckling jag har sett de senaste 30 åren, så vet jag att jag definitivt inte vill bo här om tio år. Eftersom den ena halvan av svenska befolkningen är fanatiskt troende antivita rasister och manshatare med en agenda att permanent utplåna det samhälle jag föddes in i, den andra halvan är ett gäng hjärtvättade och allt mer okunniga syltryggar som blint underkastar sig den svenska överheten, så kommer allt det jag har nämnt bli allt värre, inklusive att hitta en bostad. Som jag ser det är inte problematiken hur man erhåller en bostad i Stockholm, frågan är hur man erhåller ett arbete/en inkomst som gör det möjligt att flytta till ett litet hus på landsbygden nära havet, där man slipper allt det själsutplånande jag har räknat upp, inte minst den svenska dumheten och fanatismen. Speciellt sedan jag har börjat handla i stort sett allt på nätet, så har behovet av att bo i en stad för att "allt är nära" försvunnit nästan helt.
__________________
Senast redigerad av Europe 2014-05-31 kl. 06:53.
