Jag är ett ego och alkoholist, hjälp!

Vaknar upp i soffan, först lite kvarvaken. Mumlar lite något osammanhängande när jag går upp och kissar.

Känner mig yr. Går tillbaka till datorn som står i vardagsrummet. Ser leksaker över hela rummet och en massa ölburkar. Känner på vissa, de är knappt öppnade. Tittar in i sovrummet. Småbarnen i rummet med sina nallebjörnare? Känner lite i handen om jag luktar alkohol. Ja det gör jag. Har totalt alkoholabstinens och hittar ett skrynkligt pappar med min signartur att jag lovar sluta dricka nu när jag kommit i högskolan. Tittar inte lite försiktigt i sovrummet, barnen ligger med sina nallebörjnare och jag jag känner mig som elaka fåret. (Det värsta är att man kommer ihåg vad för bryllesaker man hävt ut sig) Ångensen är stor redan nu, vad kommer den bli sen + abstinens?
Usch, jag har lovat att hänga ut Cold Turkey nu och det kommer jag hålla. Men ser knappast fram emot abstinensen men denna gång ska jag uthärda den. Jag tycker det är synd att hennes två små underbara barn (som tycker om mig) säger

- Mamma (bebisspråk) Peter mår dåligt och klappar mig när jag sitter med porslinet.

- Stick! Jag spyr!!!!!

- Mamma , Peter inte må bran (ungarna)

*bööööööääääääh*

Åhhhhhh
Barnen står brevid och räcker fram en IKEAmugg i plast med vatten.

Jag vill inte mina ungar ska växa upp med en alkoholiserad alkoholist som kommit in på Bacherlor Degree Mathematics men samtidigt alkoholist.

Nu senast min senaste egofylletjej.

Skrammla ihop alla växelpengarna i min tjejs bil och köpte öl för pengarna (cirka 200)

Nu vaknar jag upp i soffan...yrar lite till toaletten, ser tjejen och barnen kramandes runt henne och inser att jag säkert var verbalt dum. ¨

Blääää

Ser två 7,5 % i soffan till min förtjusning

Ja sen ska jag sluta dricka.

Har skrivit på ett papper här på fyllan att aldrig mer dricka, vissersligen lite nerkladdat av barnteckningar men det är mitt löfte då jag känner igen min handstil.

Nu ska jag fan fixa detta och plugga.

Vad tänker ni detta? Känns det igen?

Bör jag lämna och studera eller bör jag studera och skärpa mig (jag älskar mina barn och henne)

Min morsa är alkis, bodde med henne o min gamla låtsas farsa fram tills jag var 13 o tröttna på skiten, förut drack hon minst 6 folkisar varje kväll och söp till det rejält på helgerna, nuförtiden dricker hon väl sig inte medvetslös på helgerna men hon dricker fortfarande minst 6 folkisar varje kväll som sagt.
Farsan berätta att hon hade alkohol problem redan när dom träffades när hon var 20.

När hon separera med mina gamla plastfarsa sjukskrev hon sig från jobbet o satt uppe hela nätterna o drack sig helt dyngrak, ena kvällen sluta det med att hon stoppa i sig en blandning av en massa jävla tabletter o försökte ta livet av sig, sån tur va så var min äldre bror hemma som tog nå grepp om halsen på henne så hon spydde upp en del, sen kom även ambulansen. Vid den här tiden var ja runt 16 o kunde knappt förstå att min morsar alkohol problem gått så långt att hon ville ta livet av sig. Hade hon vart ensamstående, inget jobb, ingen släkt o inga vänner hade jag kunnat förstå livet inte hade vart värt o leva, men nu hade hon 4 barn, släkt, vänner, jobb osv, hon är en riktig smyg alkis, är ingen förutom vi i familjen som vet om det. Hur som helst ignorera jag henne 3 veckor efter självmordsförsöket innan jag ringde upp henne o skällde ut henne efter noter.

Efter detta lugna hon ner sig något, börja med sitt 6-pack folkisar, men kan ändå få återfall lite då o då, på min student tex var hon fullare än vad jag var när jag kom hem efter krogen, skrämmande att se. Köpte även en biljett åt henne till julgalan i vintras när hon fyllde år. Hennes kompis fick hjälpa henne hem, jag satt barnvakt åt min syster som då var 9, mådde verkligen dåligt när min syster gick o hämta vatten åt morsan när hon låg skitpackad i sin säng o när hon fråga"mamma mår du bättre nu". Hon får även se sin morsa berusad varje kväll vilket är hemskt. Jag funderar på att koppla in socialen för att antingen få min syster att antingen bo hos sin pappa på heltid eller att hon blir placerad i fosterfamilj. Mamma är fortfarande en bra människa men jag tål henne fan inte när hon dricker.

Jag flytta som sagt till min farsan när jag var runt 13. Farsan är så gott som nykterist, han kan ta en bärs till maten om man är utomlands eller om det är något speciellt(bröllop,födelsedag osv). Är jävligt nöjd att jag flytta, min storebror(samma pappa) som bodde hos mamma fram tills han var 15 men flytta också p.g.a morsans alkohol, dock flytta han tillbaka till morsan efter 1 år då farsan satte en del krav o regler på oss, tex ni måste göra läxor, max 2 timmar data per dag osv, vanliga regler för barn. idag knarkar han och förser sig på socialpengar och stölder, det beror på att morsan är alkis o inte satte nå regler på barnen. min yngre bror är också påväg utför, är morsan barn med den andra snubben.

Blev riktigt långt, men ville förklara hur jag känner eftersom min morsa har samma problem, vet inte om du har exakt samma problem som henne, men kan lova dig att om du fortsätter kommer dina barn inte vara så glada på dig i framtiden. Jag gillar inte alls min morsa även om jag älskar henne. Tycker hon är en patetisk människa som är jääääääävligt ego o tänker på sig själv, hon anar inte hur mkt hon förstör för sin familj, oss barn o mormor o morfar. När jag sätter mig ner o försöker snacka allvar med henne angående hennes problem så säger hon typ "ja jag vet att jag har problem, jag ska försöka bättra mig, men du vad vill du äta idag, pizza?" Blir så jävla trött.

Orkar inte skriva mer nu, kan tillägga att jag är 20. Ha en bra kväll o lägg ner med skiten, finns bra hjälp om du behöver stöd.

Låter inte bra för varken dej eller dina nära och kära.
Sluta dricka, eller fortsätt och förlora din familj, bestäm dej, bara du kan ändra på ditt beteende, det är upp till dej.
Du skadar din tjej och framförallt dina barn om du fortsätter som du gör, det finns det inga ursäkter för. Tänker främst på dina barn, fan alltså. Ta dej samman mannen. Lycka till!

Posta i drogrehab delen så kan du nog få mer hjälp.

Men herregud. Du verkar ju ha insett hur illa det är. Sök hjälp, för sjutton, snälla! Det finns kompetent hjälp att få. Du kan greja det, istället för att älta så här. Men du måste ta hjälp, ingen klandrar dig för att du inte kirrar det själv.

Om du inser problemet och vet att du inte kan sluta själv så varför inte ta hjälp av andra, alltså lägga in dig på rehab.

gnäll!!!!