En mentalitet som nazi Tyskland hade finns på rättspsyk idag 2014 i Sverige.

Ju mer som jag tänker på det desto argare blir jag alltså har man ändå inte en skyldighet och ett ansvar. Om man jobbar inom vården att se till att en vårtagare får rätt vård. Och om en patient inte är så pass sjuk att den slutna tvångsvården borde kunna få fortsätta. Då inte bara försöker skylla ifrån sig på att systemet är hopplöst och inte fungerar.

Utan gör det som krävs för att den ska avslutas och upphöra om jag hade en kr för varje gång som jag fått höra. Direkt ifrån skötare, sjuksköterskor, psykologer och läkare inne på Säters sjukhus saker som tex ”kunde jag så skulle jag skriva ut dig idag” och ”det är missbruket som är ditt problem inte att du är psykiskt sjuk” eller ”våra händer är bundna utav systemet så vi kan inte släppa ut dig” osv mm.

Allt det här ger mig en känsla av hur exempelvis Tyskland efter andra världskriget sen försökte skylla ifrån sig olika saker med förklaringen. Vi följde bara order och gjorde som vi blev tillsagda vi hade ju inget val men om alla gjorde så.

Hur skulle världen vi lever i se ut då man måste väl ändå stå upp för det som är rätt och riktigt och inte bara följa med i strömmen. Visst så är det kul för mig att få höra alla dessa positiva och bra saker men när ingenting förändras ochhänder utan att det bara blir just bara tomma ord.

Så spelar det väl ingen roll och i längden så ökar det oftast bara frustrationen utav denna situation tänk att få sitta inlåst nekad sin egen rätt till frihet. Fast dina fångvaktare själva säger till dig hur fel det är att du är inlåst.

Många gånger så får jag också höra när jag vänder mig till personalen och ber om deras hjälp för att kunna lösa detta dilemma. Att ”vi kan inget göra det är som det är” och ”det är fel på systemet och lagarna”.

Men om jag inte kan vända mig till den personal som är direkt ansvariga för min vård här på Säters sjukhus vem kan jag då vända mig till. Sen att läkaren säger så här ”kunde jag så skulle jag skriva ut dig redan idag” det sa han till mig för 4 år sedan.

Men ändå så är jag kvar och varför kan han inte skriva ut mig det borde väl i ärlighetens namn inte vara några problem. Om han skriver till förvaltningsrätten att jag inte längre är så pass sjuk att jag kan fortsätta att ha LRV vård med SUP.

Att hänvisa till mitt tidigare missbruksproblem och att det finns återfalls risk i det är väl ingen giltig anledning att internera en människa i nästan 20 års tid.

Missbruk av droger och psykisk sjukdom är väl 2 helt skilda saker tänk om man skulle låsa in alla missbrukare på rättspsykiatriska sjukhus. Då så tror jag inte Sverige skulle ha råd med så mycket annat och vi skulle ha sjukhus precis överallt.

Har man missbruksproblem och samtidigt LRV vård så är man illa ute på ett sätt som är otroligt skrämmande. Jag trodde förut att man ganska nyligen gjort en lagändring som skulle förhindra att människor i detta land inte riskerade att behöva fastna kvar under hela sina liv på rättspsyk bara för dom hade missbruksproblem.

När jag tänker på hur det sett ut för mig så blir jag mörkrädd för jag har fått suttit inlåst som patient med LRV under precis hela mitt vuxna liv nu. Jag var 22 år när jag blev dömd till LRV med SUP och är 40 år idag.

När ska det ta slut undrar jag ska jag vårdas till döds är det precis som det var 1912 i Sverige fast det är år 2014 nu. Att man bara kan bli intagen på sjukhuset och sen få sitta där inne precis under hela sitt liv bara för att jag kanske kan ta ett återfall i missbruk i framtiden.

Dom här tankarna blir för mörka för mig att ens kunna tänka på och jag måste bara fort slå bort dom för annars orkar jag inte fortsätta att överleva här inne.

Då så vill jag inte ens finnas mer alls

Sluta säg "vi gör bara som vi blir tillsagda det är inte vårat fel det är systemets" dom som jobbar inom vården måste väl ta ett ansvar för att det går rättvist till.

Alla borde sluta komma med ursäkter om varför det inte fungerar och istället ta itu med problemet och hitta lösningen för den finns där om man bara har lite vilja.

Eller är det av bekvämlighets skäl man inte vill förändra någonting eller kanske pga av det som jag fruktar mest det är inte lönsamt att skriva ut någon patient.

Man tjänar inte pengar på en frisk person utan på en sjuk patient.

Om du har suttit på rättspsyk i 20 år är du väl från början dömd för ett allvarligt brott, förmodligen med särskild utskrivningsprövning. Då kan en läkare inte skriva ut dig på egen hand, utan detta måste gå via domstol. Din jämförelse med nazismen är mycket märklig. Intressant att du kan skriva inlägg på Flashback där du befinner dig.

Duger inte din förra och identiska tråd som du skapade för några veckor sedan?

Oj det var värst bara för att jag fastnat på Säter så måste jag gjort ett hemskt brott. Det är ju den allmänna uppfattningen som tyvärr finns fast verkligheten är en annan. Jag gjorde ett rån 1996 totalt byte 70 kr ingen blev fysiskt skadad och det är inget som jag är stolt över.

Men det var 18 år sedan nu och jag har haft vård sedan dess. hade jag fått fängelse hade det högst blivit 2 år för detta brottet känns som jag betalat min skuld till samhället.

Att jag gjorde en jämförelse med nazism handlade väl om att jag ville få göra gällande att det finns människor som arbetar inom tvångsvården. Som vet att det dom gör är fel men ändå fortsätter dom att göra detta.

Liknelsen var då att det finns människor under krig som gjort handlingar som dom sedan efteråt skyllt ifrån sig. På att dom bara lydde order och vad dom blev tillsagda fast dom visste att det var fel att gör på detta sättet.

Sen att jag får använda internet varför skulle jag inte få göra det jag har aldrig gjort brott som varit kopplade till nätet. Jag är aldrig dömd för olaga hot, ofredande eller ens en ringa misshandel jag sitter inlåst sen 18 år tillbaka för ett rån som hade gett mig högst 2 års fängelse.

Eller är det så att alla som sitter på Säter är mördare och pedofiler kanske?

Jag tycker lite att Säters sjukhus redan visat inför hela Sverige att man kunde döma och låsa in Tomas Quick för 8 mord som han var oskyldig till. Är inte detta ett bevis i sig på att något är allvarligt fel på systemet för rättspsykiatrisk vård?

Rättspsykiatri handlar inte om att betala en skuld till samhället.

Nej vad handlar rättspsykiatrin om då egentligen jag får ingen aktiv vård här utan sitter på mitt rum och går mellan matsalen och balkongen. En vanlig dag på Säters sjukhus ser ut ungefär så här.

08.00 frukost och medicin
10.00 kaffe
12.00 lunch
14.00 kaffe
16.00 middag
19.00 kaffe och medicin

Av 50 patienter så har ca 10 stycken regelbundna psykolog samtal.

Det handlar om vård. Eller det skall handla om vård men det gör det till stor del inte idag. Han får ingen vård utan bara förvaring som i ett fängelse. Att ha "en allvarlig psykisk störning" är ju ett av kriterierna för att sitta på rättspsyk. Han bedöms av flera där att inte vara sjuk. Ändå sitter han kvar.

Det är ett förbannat konstigt, sjukt och snurrigt system. Det borde du också kunna begripa tycker jag.

Svenskcitron: Jag tycker att du resonerar på ett klokt sätt!

Rättspsykiatrin samhället inuti samhället

Den Svenska rättspsykiatrin är som en slags sekt ett hemligt sällskap som ger en känsla av frimurarorden eller gamla KGB. Jag skojar inte nu låt mig få chansen att förklara varför jag påstår detta för er så ska ni få se att jag har mer än bara tomma ord för att styrka detta påstående.

Den Svenska rättspsykiatrin med sina sjukhus i landet har bara kunnat överleva under årens lopp eftersom dom inte har blivit ifrågasatta utav någon utifrån. Dom är vana vid att ha ett minimum av insyn utifrån av samhället. Så att majoriteten av landets medborgare tror. Att man inne på sjukhusen bedriver någon slags modern och upplyst vård med logik och sunt förnuft fast sanningen är att man inte kunde ha mera fel.

Här inne så sitter vi patienter som barn på ett vuxendagis inlåsta på obestämd tid där dom flesta av oss inte är riktigt farliga utan bara har haft en väldig otur i livet och mår dåligt av det. Det ser man om man börjar syna detta i sömmarna lite närmare då så kommer det att få komma fram att vissa människor får sitta inlåsta. Mer eller mindre internerade på obestämd tid under många års tid för brott som kanske hade gett på sin höjd några månaders fängelse.

Den moderna vården består av en ren förvaring frukost, kaffe, lunch, kaffe, middag och kvällsfika sen medicin 1-3 gånger per dag. Det är kanske 10 % av patient klientelet som ens har en aktiv vård som exempelvis psykologsamtal. Resten av tiden den spenderar man genom att sitta ute i dagrummet och titta på tv eller spela kort eller ligga ensam i sängen inne på sitt rum och vänta.

På att tiden ska gå så att man förhoppningsvis ska kunna få komma ut till slut utan att man förlorar för mycket av det enda liv som man har. Dessutom så måste man utöver att orka vara inlåst som ett djur i bur gå runt på tå och vara charmig och undergiven annars kommer konsekvenserna snabbt. Och det skrivs i journalen att man varit både hotfull och elak och man är sjuk och får absolut inte komma ut.

Dom rättspsykiatriska sjukhusen agerar själva polis, åklagare och domare och dom bestämmer utan många gånger ens en rättslig prövning ifall patienterna är skyldiga till att ha gjort något fel eller inte. Nuförtiden så behövs det inte längre ett positivt drogtest för att säga att en patient har haft ett återfall i missbruk. Det räcker med att en doktor bara tittar på patienten och gör en så kallad klinisk bedömning att den är påverkad av droger jag har till och med varit med om att detta gjorts per telefon. Läkaren besvärade sig inte ens med att komma upp på avdelningen och fattade sitt beslut och la på luren.

Förvaltningsrätten ska ju vara ett forum där patienten ibland tillsammans med sin egen advokat ska ha rätten till att få föra sin egen talan. Som en liten domstol som beviljar utskrivning och permissioner fast detta är inte sanningen. Jag blev själv för ett tag sedan dagen efter att jag haft en förvaltningsrättsförhandling inkallad till ett läkarsamtal. Under detta samtal så blev jag varnad för att om jag fortsatte att säga sådana saker som jag då hade gjort. Då så var man oroad för min vårdplan och för min framtid det var rena förtäckta hot och alltså lika med att förbjuda mig att få ha yttrandefrihet som jag enligt Svensk grundlag har som medborgare i detta land.

Förövrigt så kanske statistiken med att det bara är 2 på 200 fall i förvaltningsrätten som dömds till patientens egen fördel kan tala sitt eget språk. Om hur jäviga dom är och sen efter förhandlingen går dom alla hand i hand och äter lunch tillsammans. Jag har inte en enda gång personligen varit med om att kunna få igenom en endaste sak mot min läkare. Kan jag verkligen ha haft fel så många gånger det undrar jag.

Att psykiatrin inte är en exakt vetenskap det är ju så otroligt uppenbart för här så kan det bli precis hur som helst många gånger. Om en patient slår en medpatient alltså att både gärningsmannen och offret båda är vårdtagare då läggs polisanmälningen automatiskt ned om en sådan upprättas. Med förevändningen att gärningsmannen ju redan är dömd till vård och därför kan anses som otillräknelig. Men om en patient ger sig på en personal då så helt plötsligt som genom ett trollslag så är patienten så frisk att den kan bli åtalad. Fast man i båda dessa fall är här på helt lika premisser så är skillnaden som natt och dag hur dessa sen behandlas. Jag har aldrig varit med om att Säters sjukhus hjälpt en patient att göra en polisanmälan någonsin vad som än har hänt.

Man kan ju tveklöst få en ganska bra fingervisning utav det som landstingets egen jurist gick ut i media och sa ganska nyligen. Hon sa att vi vet att det som vi gör är emot lagen men vi tycker ändå att det är det bästa sättet och vi tror att det kommer en ny lag i framtiden som säger att det som vi gör idag är lagligt.

Sen detta faktum att en människa som är patient kan få bli oskyldigt dömd för inte mindre än 8 stycken olika mord som han inte hade gjort. Är väl också en varningsklocka om att någonting inte fungerar riktigt som det ska.

Eller är det kanske bara jag som fortfarande har ett barnsligt och naivt synsätt på rättvisan och verkligheten i Sverige 2014. Det kanske är okej med ett samhälle inuti samhället där man inte behöver ta hänsyn till några lagar eller människors rättigheter.

För vi som är patienter inom den slutna rättspsykiatriska vården i Sverige kanske i och med att vi har blivit dömda till vården också förlorat alla våra medborgerliga rättigheter. Det som jag tycker och hoppas på är att det kan komma till stånd en större och direkt insyn i den verksamhet och det som händer inför murarna på Säters sjukhus.

Det kan väl dom som arbetar inom den rättspsykiatriska vården i ärlighetens namn inte behöva ha någonting emot om dom nu också har rent mjöl i påsen som dom säger. Då så borde dom väl kunna välkomna en öppenhet och att allt det som görs i vårdens namn. Blir kontrollerat för att eftersom psykiatrin är ett område som inte är en exakt vetenskap utan att man mer eller mindre bara måste göra gissningar och bedömningar för att kunna ställa diagnoser.

För ADHD och exempelvis borderline syns ju inte på samma vis som en cancer tumör gör man kan inte testa och veta på samma sätt som när en människa har en sjukdom som cancer eller hepatit. När det gäller dom psykiska sjukdomarna då så får man gissa och man har inte alltid rätt även om man har en gedigen utbildning och stor kunskap.

Därför så är det väl väldigt viktigt att det kanske finns flera olika personer som oberoende av varandra kan titta och se ifall det som man gör är rätt eller fel. Annars så riskerar ju människor att få fel vård och medicinering som dom kanske egentligen inte ens behövde.

Det är ju människoliv som detta handlar om och deras liv och framtid som står på spel och inte leksaker därför är det så otroligt viktigt att det som man gör blir rätt.

Så varför sitter du på rättspsyk om det var så oskyldigt? 70kr, really?
Du är väl farlig för allmänheten eftersom dom inte släpper ut dig..
Det är väl inte säkert att man nånsin kan bli frisk?
Dom har väl sina anledningar..

Det är en minoritet som sitter för att de verkligen är farliga. Det räcker med att begå ett skitbrott och sedan "bedömas" som "allvarligt psykiskt störd".

Många av dem gör också misstaget att missköta sig. Hamnar man däremot på rätt ställe och sköter sig kan man komma ut fort trots att man har begått grova brott. Jag känner till ett fall med en man som verkligen hade begått ett våldsbrott. Hade han fått fängelse hade han fått 6 år. Men han fick RPV med SUP, hamnade på ett dårhus med en liberal syn på patienterna, uppförde sig och skrevs ut efter 4 månader.