Är det bara jag som är trött på Sveriges lättkränkthet?

Jag måste medge att Sverige måste vara ett av världens mest lättkränkta land. Vi klagar och gnäller inprincip på allt som inte finns plats i "våran" lilla perfekta världsbild. Att vi ska ständigt klaga på andra och påpeka hur fel deras politik är fel medan våran är så satans perfekt och gudomlig. Guds i namn får man inte tycka fel för då ska det hasplas ur sig grova fördomar. Att man är dittan och dattan enbart att man tycker si och inte så. Hyckleriet når hela tiden nya nivåer.

Sen att vi har våran lilla mentalitet som har med att alltid hjälpa de 'utsatta' i vårat land. De som ständigt ligger ner där i rännsten. Som är lata, odugliga och bara inte orkar att ta sig UPP för det är ju inte så svårt. Vi lever för satans i Sverige. När ska vi ta hand om dem som verkligen gör något för det här landet? Som driver det framåt? Varför ska jag skatta 30-50% av min lön som går till, förlåt för mitt ordval, parasiter? Som ständigt lever på oss andra.

Invandringen och dagens urspårad feminism är helt otroligt att folk kan fortfarande lita till blindo på att de ska lösa våra problem. "Vi kvinnor är så utsatta, usch tyck synd om oss" är skrämmande. Ni är inte en utsatt grupp snarare en rent av efterbliven grupp. Inte alla men många för att inte dra alla över en kam. Ta er i kragen och sluta böla runt som småflickor.

"Invandring är bra, mångkultur ska göra Sverige attraktivt" blabla. Titta ut ur sovrummet herr Svensson. Tycker du att det är exotiskt att Abdullah och Magadodo säljer gräs till din dotter och trycker henne i prutten samtidigt som deras härliga vänner skjuter lite hejvilt i förorterna och rånar pensionärer? Är det den 'mångkultur' du vill ha?

Se nu blev jag med gnällig.


När ska det här landet växa upp och börja ta ansvar? Varför är den medelmåttiga svensken så naiv och litar ständigt på sina makthavares ord och visor? Hur fick denna mentalitet?

Därför jag gillar SD. Om regeringen inte hade fört den här extrema, ansvarslösa invandringspolitiken hade vi haft mycket mindre utanförskap och rasism. Vi har tagit in så många invandrare att rasismen blir ett vanligt fenomen, och därför blir människor lättkränkta. Samhället faller ju ihop! Vi börjar överdriva och gnälla över de minsta sakerna och bestämmer åt de utsatta invandrarna hur de känner. Idag är svenskar utan att överdriva, såhär: "En svart tjej medverkar i den här filmen, rasistiskt!" "Caféet kallade den där bakelsen 'negerboll', rasistiskt!". Invandrare har större saker att bekymra sig över än en jävla kokosboll. Det finns verklig rasism, fruktansvärd rasism, men ingen frågar invandrarna vad de tycker utan gnäller på småsaker som de inte har någon aning om istället för att bekämpa den riktiga rasismen. Allt pga den ansvarslösa invandringspolitiken som Reinfeldt & Co har fört. Heja Sverige!

detta är ett väldigt svårförklarat/svårdiskuterat ämne

en sak är säker, eller en sak vi borde börja diskutera är följande:

det har blivit en sorts rörelse i Sverige, en logisk och öppen rörelse till en mer känslosam rörelse
man skulle kunna säga att en stor del av generationen som styr Sverige nu har en mer kvinnlig mentalitet

istället för att tänka logiskt och framåt så tänker de känsligt och destruktivt/självförstörande/naivt
det är lite som ett virus (ja det låter hemskt)

saker spårar lätt ur när det blir så här (F!,MP)

rasism ett vanligt fenomen? förklara för mig, ja ser eller hör aldrig någon rasism, aldrig.....
det ända ja ser är folk som använder ordet

Det bästa är väl att det blivit så löjligt att många börjar tröttna rejält. Man kan ta offerkoftors gnäll till en viss gräns, men de mjölkar så hårt nu att juvret blöder. Vi är på väg mot kritisk massa. Det kommer att uppstå en gräsrotsrörelse som kallar sig "Håll käften".

Enkelt! Först kränkt vinner!

De som blir kränkta är inte de som bör bli kränkta.

Det är en överdrift att så himla mycket pengar skulle gå till lata och odugliga i Sverige. En 14 miljarder går väl årligen till socialbidrag. Det stora problemet i Sverige och andra länder är snarare alla kostnader samhället har för onödiga funktioner och ineffektiviteter men där gör man inte så mycket pga man är rädd att förlora väljarstöd.

Det var väl i Danmarks röst nån sa att svenskarna är världens mest individualiserade folk, och att allt handlar om att förverkliga sig själv. Vi går alla runt och tror att vi är några småpåvar och att vi har rätt hela tiden. Vi har slutat respektera andra människor, och blir därför kränkta när de har en annan åsikt än vår, röstar på fel parti eller något annat vi anser är "fel". Istället för att respektera andra åsikter och diskutera fördömer vi istället. Media beter sig exakt likadant och eldar på hela tiden.

Lustig det där. För samtidigt ska vi ju vara respektfulla och inte kränka nån...
Det blir gärna lite av "minoriteternas diktatur".

Att vara kränkt har blivit ett sätt att utöva makt. Eftersom vi indoktrineras sedan barnsben om att "vi ska stå på den svages sida" så leder det till att den som kan framställa sig själv som svagast kommer att ha störst makt och därmed vara starkast.

I förlängningen leder detta till en totalitär diktatur där repressiva maktfullkomliga makthavare förbjuder regimkritik med hänvisning till att det kränker den svaga gruppen av makthavare.

Jag syftar på Internet där många hatkommentarer skrivs och folk tar illa upp och blir därför lättkränkta. Oftast blir svenskar lättkränkta och inte de utsatta invandrarna konstigt nog. Därför överanvänds ordet också. Människor blir ängsliga.

Ingen tar skit i de lättkränktas land, som David Eberhard sagt.

Du är inte ensam...

Ett lite oväntat exempel för mig var när någon tjänsteman på Malmö (?) fick löpa gatlopp i media för uttalandet att budgeten belastades lite extra då det blev fler äldre i stan än väntat. "Va, vill du ha tillbaka ättestuporna eller?" blev reaktionen. Helt jävla bisarrt att enskilda personer kan ta illa vid sig av sådana helt harmlösa uttalanden. Hade några lackat ur med hänsyn till att det var dåligt planerat av kommunen, eller att man skyller kostander på äldreomsorg när annat är dyrare, det hade varit en annan sak, men nu var det inte det som hände.