Att kunna bli gravid nar man ar sjuk och behover mediciner

Hej
Jag har flera sjukdomar och lever med kronisk smarta. Efter att ha atit citodon i 15 ar sa fungerar de inte langde och nu ater jag 40mg oxycodon 3 ggr per dag. Jag har aven minst ett diskbrack. Har haft det i 4 ar och det har inte lakt ut. Nar de har rontgat sager de att de inte ser tillrackligt for att kunna gora en operation, sa jag gar aven pa en nervsmartstillande medicin som heter gabapentin.
Jag har aven kronisk huvudvark och kronisk migran. Nu far jag botoxinjektioner mot migranen och de har antligen borjat fungera. Fran att ha legat runt 18 dygn per manad i migran sa ar jaf nere pa runt 5.
Jag har tvingats slappa alla mina drommar, jag ar 31, men har aldrig fatt vara ung. Jag kan inte arbeta, har inga arbetskamrater att traffa, jag bara ar har hemma sjalv nar killen jobbar.
Jag har tre drommar kvar i livet, att gifta mig, fa barn, och bo i ett hus pa landet. Min kille sager att "aktenskap ar helt meningslost" om det da ar sa meningslost, varfor kan han inte gora det for min skull, sa att jag bara en enda dag i mitt liv kan fa kanna mig fin och speciell?

Min andra drom, att fa barn, hur ska det kunna ga med de medeciner jag behover, jag ar radd att smartan utan dem gor att jag kommer att ta livet av mig, samtidigt som jag vet att manga med fibromyalgi (som bara at en av de sjukdomar jag har) mar mycket battre nar de ar gravida, battre an de gjorde innan med medicin.

Drom dtre, vad ar det for vits med den, jag kan val lika garna sitta ensam och ha ont i en lagenhet som i ett hus.

Jag skulle sa garna vija fa ut nagonting av livet. jag vill ha ett barn jag kan ge allt jag inte fick.

Jag orkar inte, vad ska jag gora?

Inse att barn är arbete, arbete och åter arbete 24/7.
Ett vanligt arbete är på heltid max 40 timmar i veckan och resten av tiden är du ledig. Skaffar du barn kan du aldrig ta en dag ledigt för att du har ont eller migrän. Du och din kropp måste orka alla dagar i veckan. Barn behöver stimulans. Mycket fysisk stimulans.
Ditt barn kommer aldrig att få uppleva en pigg och glad mamma som orkar. Ditt barn kommer aldrig att få uppleva familjeaktiviteter ihop med dig som cykling, klättring, vandring, paint ball o.s.v. Sommaren när de andra familjerna spelar beach volleyboll, simmar, brännboll, fotboll, tennis o.s.v får ditt barn vara hemma för mamma kan inte skjutsa, följa med eller delta. Vill du verkligen utsätta ett barn för det här?

Struntprat! Finns många människor med grava funktionshinder som inte kan gå eller röra sig normalt som är utmärka föräldrar.Dessutom är TS varken ensamstående eller innehar ett heltidsarbete.
Är partnern överens och inser att han kommer att bli lite mer behövd än vilken pappa som helst är det egentligen en sak TS bör diskutera med sin läkare. Oxycodon ger inga fosterskador men kan ge andra problem . Gabapentinet bör du sluta med helt undergraviditeten .Du måste vara inställd på rätt medicin INNAN du blir gravid.

Struntprat! Finns många människor med grava funktionshinder som inte kan gå eller röra sig normalt som är utmärka föräldrar.Dessutom är TS varken ensamstående eller innehar ett heltidsarbete.

Nej, det finns det inte. Människor som behöver stöd av andra för att klara det dagliga är inte utmärkta föräldrar.

Ja, det är en sak mellan henne, mannen och läkaren - men som orörlig blir hon ingen "utmärkt" förälder.

Barn har i alla tider växit upp och blivit normala trots alla svårigheter. Det är bara att titta bakåt i tiden och utomlands i de fattigare delarna. Det här löjliga kravet på att allt ska vara så perfekt lurar nog en hel del på det viktigast som finns i livet (enligt de flesta). I det här fallet så lever TS i ett extremt välfärdsland och har hon en man som kan prestera, så vad är problemet?

Ge fan i att hålla på att moralisera om människor ska skaffa barn eller inte. Det är inget rättighet att få barn; det är en gåva och det är inget andra bestämmer över.

Problemet är inte huruvida barn som växer upp med en kroniskt sjuk förälder blir "normala" eller inte (vad du nu menar med det...). Det är ju för sin egna skull man inte bör skaffa barn om man är sjukpensionär. Men det kanske är svårt att föreställa sig om man inte är kroniskt sjuk själv, har vuxit upp med en förälder som har blivit kroniskt sjuk eller har någon annan i sin närhet som är det. Att ta hand om ett barn är, som du vet, ett ansträngande och energikrävande arbete för oss som inte är sjuka. Vad är det då för en som redan är fysiskt begränsad av smärta m.m.?