När ska folk inse att vi lever i en demokratur?

Alla stater, må de vara "demokratiska" eller autokratiska, är klassdiktaturer.

Jag vet. Men jag undrar vem som bestämt att Sverige ska bli 100% digitalt och att vi inte ska ha kvar pengarna i fysiskt form. Att service nu och framöver ska drivas helt av digitala system. Även vården. Det är rätt galet kan jag tycka. Många verkar tro att det är bra men vi mår så mycket bättre av att träffa andra människor.
Tror att vi lever i en demokrati. Men många idag tänker inte och lever bara med. Alltid önskat att jag kunde koppla bort huvudet som majoriteten. Det är ca 20% har jag läst som "tänker själv"

Wilhelm Moberg , 1965:

”I en demokratur råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps. Dock skall tilläggas att det i definitionen för demokratur finns med det faktum att majoriteten av människorna i detta samhällstillstånd själva inte uppfattar att de lever i en demokratur."

1. Rösta på partier som åtminstone påstår sig vara mot den rådande ordningen (hur det är på riktigt vet vi inte och vi vet ej heller på förhand hur korrumperade nya partier blir vid inträde i riksdagen)
2. Rösta på partier som är för mer direktdemokrati

Vi har levt i en demokratur ända sedan etablissemanget enkelt kunde nå hög spridning av information, än värre har det givetvis blivit sedan IT-åldern och sedan år 2000 och framåt, där väldigt få parter hyser en extrem kontroll över vad som får sägas och inte, måste man vara blind för att inte se att demokraturen är ett faktum.

Den nuvarande demokratin som vi har är helt enkelt inte anpassad till nuvarande IT-ålder där ett fåtal aktörer kan agera grindvakter mot vad som för tillfället är populärt att ogilla.

En demokrati måste bygga på något. Vi lever i en liberal demokrati. Man skulle kunna tänka sig en konservativ demokrati, en kristen demokrati eller en nationalistisk demokrati eller något annat, men vi lever i en liberal demokrati. Det innebär att det finns en liberal komponent och en demokratisk komponent i statsskicket. Dessa har en tendens att krocka eftersom liberalismen har universella anspråk och strävar på att expandera rättigheter. Det går stick i stäv med idén om att en avgränsad grupp, ett folk, skall styra. Liberalismen strävar efter att expandera friheter och rättigheter till alla individer oavsett nationsgränser, medan demokratin bygger på idén om folkstyre inom en stat.

I takt med att liberalismen drivit på globaliseringen finns en allt större motsättning mellan dess strävanden och ett missnöjt demos.

Stämmer, det finns en inbyggd målkonflikt här - men i nutiden tenderar den s a s "liberala lobbyn" också att sälja ut till oligarki pch överstatliga samarbetskolosser som t ex EU och WEF, för att den vägen försöka skydda sitt "värdegrundsprojekt" och politikernas egna karriärer (som förlängs och förmeras genom dessa överstatliga VIP-klubbar: EU är ett typiskt exempel på detta). Man placerar de verkliga besluten utom räckhåll för vanligt folk och nationella politiska opinioner

När topposterna inom det egna landet förvandlas till i grunden "stepping stones" i jakten på än mer välbetalda poster inom den internationella politiska kamarillan så blir naturligtvis resultatet att den nationella politiska arenan urholkas till förmån för övervåningen inom EU, WEF, WTO, NATO och andra toppklubbar, och politikerna lär sig att redan på förhand anpassa sig till det som kommer uppifrån den övernationella nivån. Den här utvecklingen har accelererat sedan omkring år 2000.

Jag håller med om den grundläggande analysen men skulle vilja utveckla tidsperspektivet (och även understryka ekonomins roll i detta). Medan utvecklingen blivit synligare och mer uppenbar sedan ca år 2000, finns det underliggande processer och milstolpar före dess som jag menar är mer avgörande. Överstatliga strukturer har funnits länge i olika former (koloniala system o.s.v.), men:

* Bretton Woods (1944) institutionaliserade en ny form av överstatlighet genom IMF, Världsbanken etc. och markerade starten på amerikansk hegemoni över väst. Nationell suveränitet var inte lika begränsad som den blev senare och ordningen kunde erbjuda en viss stabilitet för nationalstater, även om USA utövade ett starkt inflytande. Dollarn blev världens reservvaluta. Marshallhjälpen, GATT (senare WTO) och NATO var även en del av denna utveckling under det tidiga kalla kriget. Systemet präglades av kompromiss mellan kapital och arbete under hotet från Sovjet.

* Bretton Woods fall på 70-talet under Nixon markerade en kvalitativ förändring i överstatlighetens karaktär. Guldkopplingen och fasta växelkurser som begränsningar knipsades av. FIAT-valutor blev den dominerande standarden i det globala monetära systemet. Vi gick från ett system där internationella institutioner stödde nationellt handlingsutrymme i nån mening, till ett där finansmarknadernas logik gradvis kom att dominera både nationell och överstatlig politik. Detta sammanföll med stagflation och politisk turbulens.

* Under 80-talet, med Thatcher och Reagan, accelererades och legitimerades de förändringar som påbörjades under 70-talet. Fackföreningar knäcks, välfärdsstaten börjar urholkas, finanssektorn avregleras. En ny modell etableras där finanskapitalet får större makt över politiken och över den reala ekonomin. Detta blev ett svar på 70-talets stagflation och att den keynesianska modellen stötte på problem.

* Sovjets fall kring 1990 undanröjde den sista stora geopolitiska barriären, vilket gjorde att utvecklingen spreds till fler länder utan något vidare motstånd. Internet och ny teknologi från 90-talet fördjupade både den finansiella och politiska globaliseringen genom snabbare flöden av kapital och information.

Detta har skapat dagens situation där finansiell och politisk globalisering förstärker varandra, nationalstatlig kontroll urholkas. De nationella eliterna har anpassat sig till denna förändring och alltmer börjat agera inom en överstatlig ram på bekostnad av nationella intressen. Den liberala demokratin har gradvis omvandlats till ett system där reell makt flyttats bortom nationalstatlig påverkan, samtidigt som nationalstaternas formella institutioner består. Utvecklingen ligger inte ensidigt på politiska institutioner (EU, FN, WEF e.t.c), utan det finns även ekonomiska strukturer som möjliggjort denna utveckling och som ofta förbises i diskussioner kring ämnet.