Moderaterna har historiskt främst fått röster från rika, riskkapitalister, industri- och militärvurmande personer, egoister och i allmänhet folk med lägre empati. I och med Nya Moderaterna(M) och deras nya riktning har många av dessa(som jag har svårt att tänka sig uppnår över 10% av befolkningen) bytt parti, ändå klarar M av att vara Sveriges näst största parti. Någon historia av folklighet har partiet inte alls. Politiken de förespråkar har visat sig vara förödande ekonomiskt(Se Sveriges statsskuld trots utförsäljningar, det svenska ägandet av företaget, samt hushållens skuldsättning) och inte minst socialt då vi alla känner någon som på något vis fått problem med pengar eller boende, för att inte tala om ökningen av utanförskapsområden.
Gömmer lite av mitt inlägg, som de frälsta får läsa, ni som inte klarar långa inlägg behöver inte kika
Betänk även att en röst på Kd, Fp eller C är en röst på M. Blockpolitik i sitt esse. De rödgröna är inte särskilt mycket bättre för den delen. Samma skrot och korn hos de styrande där, och samma förödande kortsiktiga politik som inte satsar på landets eller enskilda individers bästa. Men där får vi åtminstone en lite bättre välfärd. SD tar tag i den största frågan för Sveriges framtid och försöker lösa denna, vilket således gör SD till det minst dåliga partiet av de i riksdagen. Partiets ekonomiska politik ligger dock väldigt nära M's och SD är således inte mycket bättre än den rödgröna röran. Dags för avskaffande av blockpolitiken, ett nytt vettigt parti eller varför inte direkt demokrati kanske?
Hjälp mig att förstå, vilka röstar egentligen på M? Tror De inom M själva på vad de säger? Har M helt enkelt någon annan agenda, och försöker säga saker de ska tro att folk går på för att få så många röster som möjligt? Och vad är då denna agenda?
Gömmer lite av mitt inlägg, som de frälsta får läsa, ni som inte klarar långa inlägg behöver inte kika
Jag råkade höra en Spotifyreklam häromdagen. Fredrik Reinfeldt talade. Det positiva han nämnde om vad som hänt under hans styre var de 250 000 jobben som skapats. Inte ett ord om hur många personer Sverige importerat från utvecklingsländer, hur många jobb som skapats i och med det. Inte ett ord ord om hur mycket Sveriges befolkning har ökat, och inte att ord om det enda viktiga måttet; sysselsättningsgraden. Inte heller ett ord om fas 3 eller andra låglönejobb, eller att Sveriges industrier börjar vara otroligt få.
Däremot berättas det att det fortsatt ska satsas på jobben. Detta med jobben ska alltså vara M's grej. Han försöker anta en folklig ton och nämna positiva saker med jobben, såsom t.ex fikarast, lön och semester. Sedan säger att ett jobb är personlig frihet(motsatsen till vad alla andra brukar säga?) och motiverar det med att ju fler som jobbar, desto mer trygghet och välfärd har vi råd med.
Tror folk verkligen på att i en tid där vi kommit ganska långt i den tekniska utvecklingen. Att vi hela tiden behöver färre och färre arbetstimmar per arbetare inom i princip alla områden, då behöver fler som arbetar? Att vi verkligen skapar fler arbeten genom att lägga ned industrier och sänka kunskapsnivåerna hos våra nyutexaminerade?
Att vi istället ska specialisera oss på att gå runt och tugga varandras mat eller torka varandra i röven(ja jag överdriver, medvetet). Att satsa på ett tjänstesamhälle där alla sliter ned sig med att orka med ett eller två tjänstearbeten som egentligen är ganska onödiga för samhället i stort. Detta bara för att pengarna ska snurra runt(de som inte går ut ur systemet i form av import/semester..),och lönen räcker knappt till för att gå runt för Svensson. Istället för ett produktivt samhälle där vi bara skapar arbeten som behövs, ger folk mer fritid och frihet, möjligheter,och då faktiskt får in mer pengar till statskassan, samt ett smartare, friskare och gladare folk på köpet.
I undersökningar som gjorts vill svenskar dessutom helst jobba mindre, ha en större ekonomisk marginal, samt kunna bo i ett hus som inte ligger mitt i storstaden. Det Svensson vill går alltså stick i stäv med M's politik.
Däremot berättas det att det fortsatt ska satsas på jobben. Detta med jobben ska alltså vara M's grej. Han försöker anta en folklig ton och nämna positiva saker med jobben, såsom t.ex fikarast, lön och semester. Sedan säger att ett jobb är personlig frihet(motsatsen till vad alla andra brukar säga?) och motiverar det med att ju fler som jobbar, desto mer trygghet och välfärd har vi råd med.
Tror folk verkligen på att i en tid där vi kommit ganska långt i den tekniska utvecklingen. Att vi hela tiden behöver färre och färre arbetstimmar per arbetare inom i princip alla områden, då behöver fler som arbetar? Att vi verkligen skapar fler arbeten genom att lägga ned industrier och sänka kunskapsnivåerna hos våra nyutexaminerade?
Att vi istället ska specialisera oss på att gå runt och tugga varandras mat eller torka varandra i röven(ja jag överdriver, medvetet). Att satsa på ett tjänstesamhälle där alla sliter ned sig med att orka med ett eller två tjänstearbeten som egentligen är ganska onödiga för samhället i stort. Detta bara för att pengarna ska snurra runt(de som inte går ut ur systemet i form av import/semester..),och lönen räcker knappt till för att gå runt för Svensson. Istället för ett produktivt samhälle där vi bara skapar arbeten som behövs, ger folk mer fritid och frihet, möjligheter,och då faktiskt får in mer pengar till statskassan, samt ett smartare, friskare och gladare folk på köpet.
I undersökningar som gjorts vill svenskar dessutom helst jobba mindre, ha en större ekonomisk marginal, samt kunna bo i ett hus som inte ligger mitt i storstaden. Det Svensson vill går alltså stick i stäv med M's politik.
Betänk även att en röst på Kd, Fp eller C är en röst på M. Blockpolitik i sitt esse. De rödgröna är inte särskilt mycket bättre för den delen. Samma skrot och korn hos de styrande där, och samma förödande kortsiktiga politik som inte satsar på landets eller enskilda individers bästa. Men där får vi åtminstone en lite bättre välfärd. SD tar tag i den största frågan för Sveriges framtid och försöker lösa denna, vilket således gör SD till det minst dåliga partiet av de i riksdagen. Partiets ekonomiska politik ligger dock väldigt nära M's och SD är således inte mycket bättre än den rödgröna röran. Dags för avskaffande av blockpolitiken, ett nytt vettigt parti eller varför inte direkt demokrati kanske?
Hjälp mig att förstå, vilka röstar egentligen på M? Tror De inom M själva på vad de säger? Har M helt enkelt någon annan agenda, och försöker säga saker de ska tro att folk går på för att få så många röster som möjligt? Och vad är då denna agenda?