Hålla vikten efter STOR viktnedgång?

Hej, jag ha själv gjort denna resan och lyckats. Alla får nog komma på sin lösning. Nu har det gått rätt många år för min del. Men att alltid vara snygg och smal är fantastiskt. "Man kör Ferrari hela tiden när man sitter i en snygg vältränad kropp" .
Du skulle kunna försök tänka helt annorlunda angående belöning. I din text beskriver du godis och annat skräp som "belöning". Tänk på bra, lagad mat som "belöning" istället. Hitta mat som du håller din vikt på och så ser du till att den är så god att du klarar dig fint på den. Du kan tex unna dig 50-100g godis innan träning, men skippa allt skräp framför TV. Att få bort de där vanorna som är katastrof är nödvändigt. Är det värt att äta skräpet under 10 minuter/dag och gå runt med en ful kropp varje dag pga av det? Man kan äta underbar mat istället som ger minst lika mycket eller så äter man en liten portion skräp och så håller man alltid det.

Att dricka alkohol påverkar inte vikten så unna dig det. Jag dricker vin 2-3ggr i veckan och då 1-2 glas rödvin till maten på fre-lör. Köper lite dyrare vin och lägger extra pengar på maten. Lagar all mat. Alltid.
Träning och alkohol fungerar fint. Är bara en myt att det skulle vara kontraproduktivt.

Vet inte riktigt om jag skrev något om att godis är min belöning. Jag nämnde kroppens belöningssystem och menade mer frigörelsen av dopamin. Att inte äta skräp varje dag känns självklart. Frågan var mer hur ofta vågar man äta utan att dopaminsystemet tar över kontrollen helt. En gång i veckan? Varannan vecka? En gång i månaden?

Alkohol är inga problem alls då jag dricker det så sällan. Kanske en gång i månaden.

Det är en komplicerad fråga så kanske jag missförstod dig. Slutar du helt kommer du ganska snart glömma av att det finns då det inte finns i din bubbla längre.
Men jag funderar lite på varför du vill äta något som inte hör hemma i kroppen. Halv och helfabrikat är såpass processade idag att man bör undvika det mesta om man kan. Så varför sträva att äta skräp en gång i månaden om man kan skippa det? Själv äter jag lite godis nästan varje dag innan träning/kroppsarbete utomhus. Jag kommer nog aldrig kunna sluta. Men jag har börjat laga chokladbollar på smör vilket är mycket bättre ut ett hälsopersektiv. Dock tycker jag smågodis ger mer då 80g ger många bitar med skilda smaker jämfört med två chokladbollar.
Du får börja och så löser du det med tiden. Jag har varit kost intresserad på den nivån att jag kan hjälpa andra i 17 år nu. Det tar tid att ändra sin kost. Men det är hjärnan som ska programmeras om. Jag skulle aldrig äta en Billys eller sådan skräpmat. Jag tycker säkert det är jättegott då jag kallar våra egna rätter hemma för "kebabkyckling" osv. Men det är jävligt toxiskt att äta sådant skräp anser jag. Och ingen utifrån kan påverka mitt psyke. Tänk på att ingen i din omgivning vill se dig lyckas förutom kanske din sambo.

Men.. du undrar varför jag vill äta sådant som kroppen inte mår bra av, för att sedan berätta att du själv både äter godis varje dag och alkohol flera gånger i veckan. Förstår inte.

Men för att svara, jo för pizza, glass, hamburgare med pommes, go-fika m.m. ger en hel del livsnjutning även om det inte är hälsosam njutning. Och som jag skrev i första inlägget så bjuds det på sådant så ofta att det sett ur ett livsperspektiv rätt ohållbart i alla fall i min värld.

Precis som alkohol och kaffe. Eller ligga på stranden och steka i solen? Osv

I rätt mängd så är det ju inga problem.

Tycker själv att det tar/tog lång tid att skapa nytt sunt förhållande till det. Mer eller mindre så har jag behövt räkna kcal en lång tid för deff, kaloribalans och bulk för och äta samma typ av mat.

Oavsett vad för mål jag har så kan jag unna mig när jag känner för det men jag överväger det alltid om jag verkligen vill ha det vad det nu gäller. Man behöver inte alltid äta skräp mat, fikabröd eller dricka alkohol i alla sammanhang det förekommer.

Om det fika på jobbet varannan dag bland kollegor tex så blir det sällan för dom gör det ändå hela tiden. Är det något mer betydande socialt sammanhang så funderar jag på om jag verkligen vill ha det som finns och hur viktigt är det i den sociala situationen. Tex en kollega som jag tycker om ska sluta, då kan jag gärna sitta och fika och ha en fin pratstund med den personen.

Det kan gå månader innan något sådant sker, ibland fler på kort tid. Men sedan återgår allt till som vanligt igen.

Detta tog år för mig att komma och i bakgrunden har jag missbrukat allt ifrån mat till substanser, sex och risker, under många år. Men det tar tid att skapa nya vanor helt enkelt. Men jag kan delta utan att spåra ur. Men det är just det att reflektera inför alla beslut. Största misstagen innan var att jag alltid använde det som en ursäkt när jag slutade deffa var att jag kunde äta hur jag ville som slutade med ofta ofrivilligt fett.

Det är ju det. Jag har hittat ett sätt som fungerar och du behöver hitta ditt sätt. Du får testa dig fram. Mycket av skräpmaten idag är knappt mat utan beroendeframkallande skräp. Lär dig vad som är vad och försök hitta bästa alternativen.
Om jag får gissa så kommer du får göra mängder av förändringar och du får nog försöka fokusera på en förändring i taget. Om vi säger att du lyckas nå din målvikt så behöver du hitta en kost som fungerar som ett rinnande vatten i din vardag. Du ska kunna känna dig belåten med dina val på vardagar. Det kommer aldrig fungera om du lägger in dagar där du äter ett överskott av kalorier regelbundet så du kommer behöva ersätta dåliga alternativ som pizza, friterat med mera med bra alternativ. Om du älskar pizza så finns det egna pizzor man kan göra där botten består av bra råvaror (inget mjöl med andra ord). Gillar du friterat så kan man köra pommes i ugn och lära sig älska det och då kommer man plötsligt inse att "fan, jag äter ju asgod mat varje dag" och då behöver du aldrig längta till köpt skitmat. Utan du kanske bara äter den köpta skiten i brist på alternativ när du är ute med vänner och bekanta.
Sen ska man våga stå upp för sig själv också i sociala sammanhang. Man kanske behöver träna på sin personlighet som är trygg i sig själv och vågar stå upp för sina värderingar.
Jag gissar på att du vill ha en kropp som tex Peter Zipen (tar han som exempel då jag vet att han alltid vågat stå för att han tränar och vill försöka må bra). Det är en jäkla resa som tar lång tid. Kanske en hel livstid!
Men det hårda arbetet ger ju utdelning. Alla vill ha resultaten, men få orkar lägga ner arbetet. Det kan man bära med sig. Om det hade varit lätt så hade alla kunnat göra det.
Jag vill bara peppa dig. Det är bara att börja och vet du inte vart du ska börja så försök hitta någon som gått igenom resan för då kommer du hitta rätt väg mycket snabbare. Att ha vinnare som hjälper en är ju det bästa.

Fetmarkerade ett par saker.

Belåtenheten är självklart skitviktig. Därför jag ändå har rätt lätt att gå ner i vikt. Jag hittar en bra kosthållning och känner mig tillräckligt belåten för att kunna köra i mål.

Får ofta frågan "Är du färdig nu? Ska du gå ner mer?"
Jag svarar, "Några kg till tänkte jag"
Och svaret "Varför det? Du ser ju jättebra ut"

... ungefär som att jag skulle lida och tycka att det var väldigt jobbigt. Det är inte speciellt jobbigt. Samtidigt så är det så pass att jag inte gärna fortsätter mer än nödvändigt med denna kosthållning.
Detta var bara en tanke som dök upp appropå belåtenhet.


Det låter lite som att du menar att man ska försöka kalibrera om kroppen att den får sitt dopaminpåslag av bra, vanlig, hälsosam mat. Det är en fin tanke, frågan är om det är realistiskt... Men jag förstår vad du menar.

Hela livet har man käkat skräp som triggar belöningssystemet. Det är ju inte så att man glömmer bort det bara för att det direkta suget avtar. Som vilken missbrukare som helst.

Jag tycker nog ändå att det är en del livskvalitet och njutning som följer med att man käkar en fet burgare eller turkpizza då och då. Helt klart skeptisk till att hälsosam mat skulle kunna ersätta detta, just eftersom man varit så beroende av skräpet hela livet.

Samma sak med go-fika och glass och godis. Svårt att tro att det går att ersätta eller bli av med suget. Nog lättare att bara reglera. Typ att man bara käkar sånt en gång i månaden.

Hej, läste ditt svar precis. Låter fint att deffen får går bra och att du känner dig belåten.
Är du säker att du är belåten på deffen bara pga av maten eller är det lite så kanske att du får motivation då deffen är ett projekt som pågår under en begränsad tid där du har ett mål med dagarna? Anledningen att jag frågar är för att det är en ganska stark drivkraft hos många. Sen själva vardagen kan vara svårare att hantera då den kräver mer balans rent psykiskt. Att När man väl är rippad så är man samma människa som innan och livet känns likadant och när man är i en deff kanske man föreställer sig att livet ska bli annorlunda på något vis. Det är lite därför jag frågade. Är mest nyfiken rent personligen hur du tänker kring det. Har själv tänkt en del på det nämligen genom åren och under flera år så hade jag svårt att behålla deffen. Skulle nog säga att jag började bulka samma dag som jag kom ner till tydliga rutor. Så de försvann fort igen.

Som du säger kanske man inte kan jobba bort alla dåliga matvanor. Vad som händer vet man inte på förhand för man måste lägga till lika många vanor som man plockar bort. Man lägger till nya vanor som kanske kommer påverka hur man tänker, känner och kanske kommer påverka ens livsval framöver.

Ja, kalibrera eller omprogramera hjärnan rättare sagt. Det går att gilla det mesta om man går in för det. Då tänker jag positiva matvanor och sunt tänkande kring kost och träning.
Bara ett exempel: Förr var jag noga med att dricka proteinpulver efter träning. Säkert i 14 år. Den vanan gjorde jag mig senare av med vilket kändes konstig i början. Jag hade programmerat huvudet att proteinpulver innebar muskelbyggar-fasen efter träningen och därför var den viktig för mig. Det var inget som gick i en handvändning kan jag säga.
Nu tycker att det är viktigt att jag äter min lagade mat inom 2 timmar efter träning. Det känns mer sunt och jag har ingen stress att äta heller.

De sakerna du vill äta som du nämner kan du fortsätta äta. Testa och lägg till nya vanor och så försöker du styra livet åt den riktningen du vill styra din framtid. Testa att äta sådant gång i månaden och utvärdera.
Det underlättar ju fler likasinnade man ser till att ha runt sig. Det är tråkigt att du ibland får höra att människor försöker trycka till dig. När någon vill satsa på sitt yttre så är det tydligen okey att ha åsikter så länge personen inte är överviktig. Människor som vill stötta en uttrycker sig annorlunda och försöker hjälpa till. Hur ofta hör man inte kommentaren i lunchrummet när man äter sin hemlagade matlåda "men man måste ju leva också".
Jag skulle vilja säga att sockerrik mat inte smakar så gott om man hela tiden är van att äta lagad mat på bra råvaror. Och jag tror jag njuter minst lika mycket av min mat. Jag och sambon tycker mat på restaurang inte smakar så bra längre då vi lagar betydligt godare själva. När man vet vilka kryddor man gillar och vilka viner man gillar så kan man skräddarsy maten på ett helt annat sätt. Livskvalitén går upp helt klart tycker jag. Men jag var nöjd innan också. Men jag visste inte att livet med lagad mat kunde kännas såhär förän jag fick uppleva det.

Jag tycker du gör rätt i att satsa på din kropp. Det är få som gör det idag men samtidigt är det många som gör det. Men det är nog så att dessa personer är ganska utspridda. Har man tur känner man någon som man kan dela sina tankar med. Personlig utveckling handlar mycket om tankar och att prata med andra och få nya synsätt och kunskaper.

Belåtenheten kommer dels självklart för att viktnedgången går bra, men också för att jag tycker det går väldigt bra med den begränsade kcal intaget. Jag går liksom inte och är hungrig och tycker det är jobbigt.

Det finns några saker som jag funderar på. Ja dels att testa varannan dag fasta. Av flera skäl. Vikthållning, hälsoskäl, intressant att testa. Hur påverkas vardagspusslet? Hur påverkas matekonomin? Osv.

En annan sak är att när man väl är ordentligt hungrig, så är nästan allt gott. Framförallt om man blivit av med värsta suget efter skräpmat. Då är verkligen allt gott. Jag åt nyss broccoli, haricorverts, lite ris och nötfärs. (Gick typ 9h mellan lunch och middag) Jag njöt så sjukt mycket av grönsakerna att jag knappt ville ha riset och köttfärsen som låg i botten. Jag tänker att, appropå fasta, att vi äter lite för ofta jämfört med hur hungriga vi är. För vi är ju så rädda för att bli hungriga med allt det innebär. Men om kroppen är van att äta nyttiga grejjer så gör det ju inget om man "överäter" när man väl äter. Vad gör det om man lastar i sig broccoli? Detta var bara en tanke nu. Så det här med att tillåta sig bli riktigt hungrig behöver kanske inte vara så dåligt.

En annan sak som jag tänkte på i helgen när vi var bortbjudna och vi åt lite fika på kvällen efter maten. När jag äter go-fika osv så vill jag tillåta mig äta så mycket jag vill. Hatar att sitta och känna att man bara ska ta en liiten bit paj och en liten sked glass. Nej. Hatar det. Ska det va så ska det va och sen så ser man till att bara äta sånt nån enstaka gång.

Jag tycker att man borde kunna äta något gott en gång i veckan men jag börjar nog med en gång varannan vecka eller så. Det ska vara sällan, men inte så sällan att man känner att man måste stoppa i sig halva icas kondis avdelning och godishylla när det väl är tillfälle.

Det är samma för mig att nyttig mat smakar gott när jag är hungrig. Jag försöker därför äta 700g äggröra då för det får äggröran att smaka gott. Den övriga maten på dagarna smakar verkligen gott så den kan jag lägga närsom. Men jag har inget emot att lägga äggröran senare heller egentligen, men har nog käkat den i 5 år nu eller något (tappat räkningen). Ägg är för bra mat för att skippa anser jag.
Jag har vissa saker jag aldrig äter och paj är en av dem. Det finns så mycket som ger en långvarig glädje på färre kalorier. Paj är så otroligt kompakt och kaloririkt (500kcal+ per 100g) att det är svårt att reparera skadan. 100g paj äter jag på 1-2 min och sen är det över vilket innebär mer paj.
Medan man istället kan frossa i 1-2 timmar genom att steka upp 800g kycklinglår filé (för två pers) och krydda med egengjord tacokrydda och massa smör, egengjord kebabsås på turkisk yoghurt och sen ha ett stort hav med tillbehör som sallad, lök osv. Grymt för kroppen välmående och man får svulla i käk och ändå behålla rutorna. Galet och magiskt.

Du får testa dina idéer och se om de fungerar eller bätte att bolla dem med någon. Jag skulle kunna prata och diskutera i timmar om varje grej du nämner.

Känner igen ganska mycket från det du skriver och dina funderingar om hur ofta det är lagom att äta skräp etc. För mig upptog det massa tankeverksamhet och försökte göra rätt men fick inte till det vilket ledde till jojo-bantning.

Det som hjälpt mig är att jag fick kontakt med en psykolog som förklarade hur hjärnan funkar i såna lägen, ska försöka beskriva så kanske du kan se om det kan funka för dig.

Psykologen förklarade att när man tänker på något (onyttigheter i detta fall) på det sättet, ungefär som med förväntan och att det skulle ge glädje att få det, så utsöndras det dopamin medan man tänker på det. Det blir nästan som att man är kär eller beroende av det man jämt tänker på men försöker undvika.

Man laddar det alltså med väldigt mycket betydelse, inte bara känslomässigt utan även på ett hormonellt fysiologiskt plan genom dopaminet. Så när man väl faller för suget så blir det som en enorm förlösning och glädje.

Så att försöka avdramatisera onyttigheter genom att äta lite då och då och inse att det inte är nån big deal, varken katastrof eller eufori egentligen, har hjälpt mig mycket.

Jag har försökt hitta lite poddar där de samtalar om dopamin men utan speciell framgång.

Vad svårt ändå... ger man kroppen för sällan så blir upplevelsen för dramatisk och det blir dopamin-eufori och ger man den för ofta så blir det andra problem.

Jag vill väl egentligen nå dit att man äter kanske en gång i veckan - men jag vill inte att kroppen själv pingar och efterfrågar sött utan anledning utan kroppen får onyttigheter när jag bestämt att den ska få - och däremellan ska den bara hålla käften. Notera hur jag talar om min egna kropp som om den vore en hund.