Ska Sverige få finnas? (Hans Bergström i Neo)

Inläggen utbrutna ur tråden (FB) Början på ett mediakrig om mångkulturen?

// mod


Det är sällan migrationspolitikens yttersta konsekvenser eller grundläggande tankegångar diskuteras men Magasinet Neo publicerar idag en artikel av DN:s tidigare chefredaktör Hans Bergström som kan vara av intresse i Mediakriget.

Rubriken: Ska Sverige finnas?
Om det utbredda tiggeriet:
http://magasinetneo.se/artiklar/ska-sverige-finnas/

Det här är tankegångar man sällan ser utanför Flashback.

En ytterst svag positionering av DN, än så länge. Liksom av FP sett som kolletiv.

Att dels legitimera problematiseringen kring invandringens ohållbara nivåer och samtidigt inte propagera för lägre är verkligen att sitta obekvämt grensle över gärdsgården. Varken opinions- eller opinionsbildarmässigt är det fruktbart.

Om det är så att DN sitter med armarna i kors och låter folkpartister och andra fritt debattera så har man abdikerat samma agendasättande makt man innan drivit så hänsynslöst och effektivt. Det tror jag inte man i längden nöjer sig med. Den som inte är medvetet åsiktsnormerande saknar politiskt inflytande - och vad är DN utan politiskt inflytande?

Realpolitiskt måste ett paradigmskifte ske och någon måste ta på sig uppgiften att profitera på omställningen. Någon måste bära samma kors av ökade karriärmöjligheter som tills alldeles nyligen låg odelat i vågskålen för allt friare invandring.

Sara Skyttedal kan mycket väl vara den första politiker att ta en rask genväg uppåt i ett etablerat parti genom paradigmkritiska utspel. I analysen av dagens Demoskop konstaterar Expressens KG Bergström återigen att partiets nya linje lönat sig, ett narrativ som är politisk hårdvaluta i det interna maktspelet. Det kan bli Saras magonda twitter-mobbare från innan valet som finner sig utanför på skolgården.

Om FP begår rättroget kultsjälvmord med PK-koolaid när frågan ställs på sin spets återstår att se, men M kommer sannolikt inte att göra det. Särskilt när det börjar pratas om tvångsåtgärder från S mot moderata kommuner att ta sitt "ansvar" så kommer Rasmus och Oliver kanske bli den första årskullen pojk- och flickrumsliberaler att betala ett karriärpris för sina ideal om utsuddade gränser.

För i varje paradigmskifte måste vinster rakas in och huvuden rulla. Det måste sändas signaler och utdelas incitament för att en ny outsagd konsensus ska delas.

Även bland medias krönikörer och ledarskribenter kommer samma imperativ gälla: Någon måste fördöma någon - och vinna inflytande och position på kuppen.

Trevligt. Fint att han lyfter fram J. S. Mill - det kan vara ett bra sätt att sälja in nationalstatstanken hos liberaler och liberalkonservativa. Kanske är det rentav Neos nya linje? Redan härom året skrev Nils Lundgren med hänvisning till Mill om nationalstaten som den nödvändiga grunden för demokratin.

http://magasinetneo.se/artiklar/nationen/

Bor Bergström fortfarande i USA? Oavsett hur det förhåller sig med den saken kan man anta att han håller sig uppdaterad om vad som skrivs om Sverige i det stora landet i väst. Uppfattningen att svenskarna är i färd med att avskaffa sig själva verkar vara ganska spridd. Det är uppenbart att man från amerikanskt håll fruktar ett politiskt instabilt och islamiserat Europa, där i synnerhet Sverige ses som en säkerhetsrisk.

Se t.ex. dessa texter av Daniel Pipes:
´
"Sweden to Opt for Suicide by Immigration?"
http://www.nationalreview.com/articl...n-daniel-pipes

"In Defense of Europe's So-called Far Right" (ett försvarstal för partier som SD, Front National, FrP, DF, PVV, UKIP m.fl.)
http://www.danielpipes.org/15426/europe-far-right

Bergström ger visserligen inte intryck av att vara särskilt påverkad av amerikansk neocon-ideologi à la Pipes. Snarare tycks han vetta mot en lågmäld, självklar oyto-nationalism, vilket naturligtvis är mycket bättre.

Ett annat tecken i tiden om man nu ska titta på USA är att Marine Le Pen efter Charlie Hebdo-dådet fick skriva en op-ed i New York Times:

http://www.nytimes.com/2015/01/19/op...lism.html?_r=0

Återigen - "vi" kommer få vänja oss vid att "de" approprierar våra narrativ.

Kopplingen nation-folk-demos-populus är oantastligt hejgjuten och färdigtänkt här - det är bara att efter bästa förmåga beväpna sig med dessa argument som bejakar och synliggör det svenska folkets rätt till sitt land och sin kontinuitet.

Alla fröer om allas lika värde, om demokratisk värdegrund, om rashierakiers och apartheids förkastlighet, alla plantor som så omsorgsfullt vårdats till mognad kommer att bära frukt - som vi plockar.

Underifrånperspektivet, den vårdande kärleken, den indignerade skyddsinstinkten - inget av detta ska försvinna ur debatten eller politiken. Det är bara perspektivet som ska förskjutas till det svenska folket.

Vita européer nu är färre än afrikaner. Vi är en liten minoritet som behöver skydd. Speciellt utsatta är nordbor med låg reproduktionsförmåga.
http://3.bp.blogspot.com/-dyfPQf-0fh.../s1600/NPI.png

Hade vi varit en djurart skulle vi varit skyddsvärda. Men nu?

Jag brukar då och då hamna i diskussioner med människor av den självuppfattat goda typen just angående romska tiggare. Det brukar inte sällan leda till att homo liberalis utbrister: Men vad ska vi göra då!? Slänga dem ur landet? - Varpå jag svarar: Just precis så ska vi göra.

I dessa diskussioner så brukar jag fråga hur de tror att vi, och inte minst våra barn, påverkas av att varje gång vi går till matbutiken, så måste vi passera en hög med människospillror utanför entrén. Blotta tanken att mina barn, som nu tack och lov är i tänkande ålder, skulle passera detta pack var gång vi handlade mat, gör mig inte bara arg och lätt illamående. Det gör naturligtvis också att jag funderar ett steg längre - på vilket sätt skulle det påverka barnens formande till en egen personlighet? På denna fråga har homo liberalis inget svar. Det är inte med i problemformuleringen.

Jag tänker ibland på min egen barndom i detta avseende. Morsan släpade iväg en till Konsum efter dagis i en Stockholmsk arbetarförort. Hade man tur fick man en glasspinne. Före maten. Ingen tiggare i sikte och kunderna på Konsum hade många gånger bott i området sedan det byggdes på 40-talet. Idag är invånarna utbytta, avsvenskning pågår och det finns ingen som helst länk mellan förr och nu. Hade Konsum funnits kvar hade där funnits en rom utanför entrén.

Bergström skriver:

Rubrikens fråga kan synas omotiverad. Ingen säger öppet att den svenska nationalstaten är illegitim och bör avvecklas. Likväl är det tankebanan bakom den präglande svenska migrationspolitiken.

Jaså, finns det verkligen ingen som säger att den svenska nationalstaten är illegitim och bör avvecklas? Det räcker bokstavligt talat att söka på ordet "nationalstaten" för att läsa otaliga inlägg från politiker, mediala figurer och namnkunniga åsiktsmaskiner som inte bara dömer ut nationalstaten utan också ser den som ett resultat av livsfarlig nationalism och välkomnar dess avveckling.

Använderan NSO skrev häromdagen i denna tråd:

Därför är massmedial historierevisionism det nya svarta inför framtida politiska ompositioneringar. Politiken ska justeras och så också diskursen. oytos hundvissla ljuder igen. Vi har minsann alltid kunnat diskutera invandring i Sverige! Fritt, öppet och faktabaserat dessutom! Oceanien har alltid varit i krig med Eurasien som tidigare har konstaterats av skribenter i tråden.

Är inte detta samma typ av revisionism? Ska vi låtsas som om dessa uttalanden och publiceringar aldrig ägde rum? Ska vi intala oss själva att den svenska nationalstaten endast stod för ett indirekt hot genom en enorm invandring och en skev övertygelse om att vår välfärd var allas välfärd, men att idén om nationalstatens existens var lika självklar som jordens bana runt solen?

Bergströms inlägg är i övrigt välkommet. Det för tankarna till Jan Tullbergs ledarserie i Smålandsposten för några år som var mycket läsvärda. Finns en tråd om dessa:

(FB) Mångkultur, nationalstaten och demokrati - Ledareserie i smålandsposten

Jag hänger dock upp mig på Bergströms formulering i första stycket. En f.d. chefredaktör på DN som på allvar skriver att "Ingen säger öppet att den svenska nationalstaten är illegitim och bör avvecklas."

Det är ett historielöst påstående!

Visst är det historierevisionism. Etablerandet av en ny, överskommen lögn som knyter de införstådda konspiratörerna samman i en intressegemenskap, just på grund av att den är så lätt att falsifiera. Bara de pålitligt sammansvurna rabblar det märkliga lösenordet.

Men, fungerar den typen av socialiserande gruppdynamik för ett paradigm på reträtt? Går det utan vidare att överge hyllandet av en naken kejsares kläder med beundran för en annan naken kropps inbillade modeplagg?

Är det så jävla kul för DN när AB:s Oisín Cantwell upprepar samma mantra på sitt vulgärstalinistiska manér, där han i samma text hånar och sjukdomsförklarar varje kritik mot invandringspolitiken som han hävdar att det är en myt att kritik inte tillåtits?


Med sådana allierade i debatten behöver DN inga motståndare att påtala eller exemplifiera det vi alla vet. Det räcker med en enkel motfråga: Tror ni att någon tänkande människa delar er och Oísins beskrivning av ett svenskt debattklimat vars unkenhet fortfarande sitter i våra porer?

Man undrar ju hur glad man som fronderande folkpartist kan vara över stödet från Aftonbladets samlande tyckarstab? Kan det inte vara Björklund som har mest anledning att se sina fienders nya vänner som sin egen interna frälsning?

För övrigt är Oísins alster ytterligare ett exempel på det resonemang jag känt mig lite ensam om att föra i tråden på sistone, om hur etablerade plattformar själva sprider de utmanande omvärldsbeskrivningar de klumpigt försöker motverka. Han nämner t o m Flashback i sin text.

Frågan är ju vad hans gälla omdömen om tills helt nyligen rumsrena OCH de hela tiden fördömda leder till? Skräms de förra till reträtt - eller rehabiliterar det delade hatet de senare inför en gemensam ovän?

Härvid har Bergström faktiskt fel. Birgitta Ohlsson, kanske nästa FP-ledare, har öppet sagt just precis detta:

http://1766tf.wordpress.com/dokument/avskaffa-sverige/

Men i övrigt ställer Bergström bra frågor och han ansluter intressant nog till en nationellt inriktad liberalism som starkt påminner om en liberalism från tiden för första världskriget, inte helt olikt Woodrow Wilsons synsätt. Att återknyta till detta tänkesätt är både intellektuellt hederligt, utan också explosivt. Fascinerande att en gammal DN-redaktör ger sig in i denna debatt, från andra sidan Atlanten. Ett tecken i tiden, så gott som något i mediekrigets allt mer intressanta frontförändringar.

Exponerat har sparat ett tweet från Foujan Rouzbeh (länken till detta tweet fungerar inte... hon kanske har raderat det)

Att skända flaggan imorgon är att säga att det får vara nog nu. Riv alla barriärer, krossa alla murar. Ner med nationalstaten! Länge leve vi
— Foujan Rouzbeh (@Foujan) 5 juni 2014

http://www.exponerat.net/ex-iranskan...#ixzz3R07mkNnC


Maria Ferm skriver på sin egen blogg

"vaddå "svenskar"? Vem är svensk?

MP har en vision om världsmedborgarskap och avskaffandet av nationalstaten och nationsgränser. Vi har alla samma rätt till vår gemensamma jord."

http://mariaferm.blogspot.co.uk/2008...10528254541368


Joel Falk (centerpartist men utan ngn post, vad jag kan finna) skriver:

"Till CUF's distriktsstämma hade jag en motion om att avskaffa nationalstaten. Tanken var till ganska stor del att skapa debatt på stämman men det finns givetvis en seriös tanke bakom"

http://joelfalk.blogspot.co.uk/2011/...nalstaten.html


När Birgitta Ohlsson var ordförande för LUF så framförde hon, att Sverige borde avskaffas.

"Avskaffa Sverige!

Blågula fanor, rojalistiskt fjäskeri och fosterländsk glädjeyra. I dag på den svenska nationaldagen förväntas vi som goda medborgare att uppmärksamma vår nation."

http://1766tf.wordpress.com/dokument/avskaffa-sverige/


2004 manade AFA till demonstration för "SVERIGE ÅT ALLA - AVSKAFFA NATIONALSTATEN"

http://old.socialism.nu/index.php%3F...d&id=9164.html

-----

Sammanfattningsvis... så är det inte ett korrekt påstående, att "Ingen säger öppet att den svenska nationalstaten är illegitim och bör avvecklas".

Jag skulle dock tro, att Hans Bergström menar, att Ingen som räknas säger öppet att den svenska nationalstaten är illegitim och bör avvecklas... och förmodligen skulle Hans Bergström avfärda de politiska ungdomsförbunden och AFA.

Men Maria Ferm och Birgitta Ohlsson är idag så pass inflytelserika politiker - och ingeting talar för att de ändrat uppfattning - varför Bergström inte ger en rättvisande bild utan är s.a.s. economical with the truth.

Du glömde den där om svenskhetens inre materialiserande vid tunnelbaneåkande i Stockholm (eller var det på Södermalm?) Dina exempel ovan kan mångfaldigas. Repositoriet omfattar mer än två årtionden av förnekande, relativiserande och mer eller mindre öppen etnomasochism.

Men nu är det dags för historerevisionism som sagt: Vi har alltid kunnat debattera invandring i Sverige. Fritt och faktabaserat dessutom!

Den öppna, nakna etnomasochismen kommer också att dämpas. Dels för att 13 procent i valet spelar roll, dels på grund av insikten om att bortåt var femte person kan avfrienda eller säga emot dig om du länkar till korkade I&I-politiska texter av Malena Ernman, Henrik Schyffert eller Johanna Langhorst. Eller för att du har kättarna i din familj. Kanske bredvid dig i sängen... Men framförallt för att den säregna etnomaschoistiska, inverterade nationalismen i Sverige kräver en psykologisk och fysisk grundtrygghet för att fungera. Människor med grundmurad självkänsla och självförtroende kan driva med sig själva. Men se den positionen upplever allt färre svenskar och européer att de har. Obehaget börjar krypa sig på dem. Det blir inte riktigt lika lustfyllt att ge sig på sin ethnos om den är under reellt tryck och hot.

Det finns naturligtvis de som aldrig slutar, det spelar liksom ingen roll hur många gånger sönerna blir personrånade och döttrarna sexuellt ofredade- de är för översocialiserade eller har investerat för mycket i sitt ”antirasistiska" poserande men deras röster blir färre. Mindre intressanta. Sen finns ju de aggressiva rasifierade som vinglar runt i sitt rasistiska hat mot vita. Efterfrågan lär sjunka på deras produktion också. Hur länge till tror ni t.ex. att Rossana Dinamarcas inverterade blackface-stunt att kulturellt appropriera sverigedräkten känns fräscht och underdog? När börjar det ses som det aggressiva etniska hån det är? Tror ni att vi behöver vänta till riksdagens öppnande 2018? Blir det mera hets mot vit medelklass av utomeuropeiska kommunistpoetissor i sommar tror ni? Fenomenet har troligen peakat. Inte ens Fredrik Reinfeldt bashade svenskar och svenskhet under sin sista tid i ämbetet. Tvärtom försökte han vädja till och smickra svenskens högmodiga försök att bära sitt frälsarkors. Insikten kommer om skillnaden mellan svenskens och människosonens förmågor när det gäller att frälsa världen. Till och med delar av MSM har börjat fatta.

Nej precis. Han var försynt nog att spara bespottandet av svensken till julaftonen.

Krigets drabbningsyta vidgas, med fiendens territoriella dominans; sjalvebastedrang illustrerar i relief den svunna tiden, avlöst av punktmarkerande zigenartiggare och diverse ombud för de goda krafterna. SVT är numera enbart multikulti/invandring/misär/oikofobisk tadel/then swänske piñata, med TV4 ett halvsteg efter, lite mer under marknadens villkor.

Likt den långsamt kokta grodan, "salamitaktiken" (mer eller mindre synonymt med det sluttande planet, när de goda krafterna definierar farhågan), så adapterar vi till bombardemanget. Vi som har alternativa källor som dagligt syre, och troligtivs redan genom selektion urskiljer oss, har ett mer kritiskt tränat sinne än gemene man och en ansenlig motståndskraft, men likförbannat kokas kollektivet närmare den monomant multikulturella smältdegelns buljong för var dag som går.

Fortfarande är det så att territorier och allt levande därpå betvingas med luftherravälde. Vad kan oppositionen (vi) göra mer än att hånle, indigneras, vredgas, skratta, resignera, för att åter andas livsluft? Det krävs mer än dessa stundliga emotioner och repetitioner, men vad göra? Polariseringen som en naturlig följd av den tänkande minoritetens aversion mot lögnerna sätter press på livslågan, moralen. Samtidigt det som triggar livsandarna; vi kan inte tillåta oss att nedslås mot en gravt överviktig och korrupt ordning.