Politikerna blundar för verkligheten i jobben, bostadsbristen,ekonomin, gör det värre

De flesta politikerna i riksdagen verkar blunda för verkligheten där de sitter instängda i sitt överklassamhälle där deras viktigaste uppgift verkar vara att skydda varandra och inte hjälpa svenska folket som valt dem.

Vi har idag ett land som går utför och det går bara fortare och fortare. Ekonomin är dålig och det pratas hela tiden om brist på pengar. Ändå så satsas massor av pengar på fel saker. Jobben försvinner, Sony och Ericsson säger upp över 3000 personer och det är stora företag. Hur många små företag har inte gått i konkurs de senaste åren. Arbetslösheten kommer bara bli värre. Är själv arbetslös sedan några år. Vi har stor bostadsbrist och som bara verkar bli värre genom befolkningsökningen och vårt sätt att leva med högre ålder och fler ensamboende.

Detta ser inte politikerna utan hävdar att vi saknar arbetskraft som vi måste importera via invandring vilket kostar ofantliga summor pengar som dessutom fattas. Detta ger ju bara fler arbetslösa och större bostadsbrist då fler konkurrerar om samma platser och då ökar befolkningen ännu mer och landet går ännu mer utför. Dessutom så har vi så stränga regler i all yrkesverksamhet vad gäller livsmedel här vilket ger dålig lönsamhet som gör att fler företag försvinner och då importeras det också.

Man måste dra i handbromsen nu och hjälpa sitt eget land både vad gäller företagen och människorna bakom företagen innan man blickar utåt.

Vill höra era åsikter och era lösningar på problemen

Sänka politikers löner.
Maxtak 35 lök i månaden,då skulle nog det inte vara lockande yrke och kanske blir eldsjälar kvar.

Jag är inte så säker på att politikerna "sitter i en överklassbubbla" eller att det skulle bli bättre om vi sänkte deras löner. Men visst kommer arbetslösheten att öka. Möjligen är det för få politiker som klarar att lyfta blicken och se längre fram än till nästa opinionsundersökning.

Det står ju ganska klart att vi inom kort kommer att att ha ett oerhört överskott på människor. De nationalekonomiska teorier som bygger på att "människor är kapital" skrevs för över 100 år sedan och har sedan länge spelat ut sin roll. Att stänga gränserna och "gynna våra egna företag" är heller ingen seriös möjlighet längre. De idéerna kom till när man kunde stoppa hästdroskan med utländska köpmän vid stadsporten.

Allt tyder på att vi kommer att fortsätta minska den arbetande delen av befolkningen radikalt och fortsätta avsätta våra varor och tjänster på en global marknad. Då gäller att den som har minst antal "människor över" när man fyllt de arbetstillfällen som finns ligger bäst till. Ett liten befolkning är mer lönsam än en stor och den som kan hålla sin befolkning liten med en stor kompetens kommer att vara vinnare. Resten förlorar.

Vi kan såklart välja att bli livrädda för detta, men det är också en enastående möjlighet. Jorden har ändliga resurser och alla måste äta. Utvecklingen kommer att tvinga fram en befolkningsminskning som är helt nödvändig. Detta tror jag egentligen de flesta förstår. Problemet är hur man omvandlar det till politik.

KDs Anders Wijkman har skrivit en del om saken, utan att gå in på rent praktiska konsekvenser. Det finns helt enkelt inget lätt sätt att säga "ni behövs inte" till drygt hälften av landets medborgare. Men vill du ha en lösning så är det såklart att minska antalet medborgare och satsa hårt på att kompetensanpassa de vi har. Än så länge har vi råd att utbilda de personer som har någorlunda bra förutsättningar för det. Det måste vi ta vara på om vi inte skall bli ett u-land.

Att vara "ett rikt land" är ingen gåva vi fått av Gud, utan något vi vi vunnit genom anpassning, kloka beslut och hårt arbete. För 100 år sedan svalt fattiga människor ihjäl i Stockholm. Vi kan hamna där igen.

Där har ni svaret, men lön som drivkraft hamnar man snett.

Riksdagsolitiker borde tjäna lika mycket som landets aktuella medel- eller medianlön. Går medellönen upp går politikernas lön upp och tvärtom. På så sätt hade de förhoppningsvis jobbat mer för folkets intressen.

Jag tror många politiker är medvetna om både hur prekära problemen är i Sverige och hur allvarliga hoten från terrorism och andra hot i världen är. Men de vågar inte göra något eller säga något. Det som håller emot är vänsteretablissemanget och den politiskt korrekta kultureliten. Vissa saker får man inte bara säga i Sverige. Det är debattklimatet som håller igen.

Medianen då -- om det är medellönen lär plötsligt de rika få stora skattelättnader så att medelvärdet går upp. Mycket bra idé för övrigt.

Nödbromsen borde ha blivit dragen för länge sedan. Istället har dom tänd på efterförbrännaren på jetmotorn, för nu jävlar ska vi störta så det heter duga. Om politikers löner hade baserat på prestation, hade inte landet sett ut som det gör idag.

Landet ska styras som ett aktiebolag.

Jo jag slängde in en brasklapp eftersom jag anade att det kunde vara en skillnad i effekt på medel- vs medianlön.

Problemet med partilöner och anonyma partibidrag kvarstår dock; en oligark kan fortfarande anonymt sponsra M som i sin tur ger en intelligent man som Reinfeldt eller Bildt ett astronomiskt arvode för att jobba mot folkets intressen, som en ulv i fårakläder, men det vore iaf ett steg i rätt riktning.

Jag undrar hur länge standardfrasen "Det här är bra, för det skapar arbetstillfällen" kommer vara vanlig hos politiker? Egentligen borde det ju vara tvärtom, arbetstillfällen borde vara något man undviker. Om jag t ex råkar slå sönder en vas hemma så blir jag ju inte glad och tänker "Åh, vad skönt, nu får jag möjlighet att slå ihjäl lite tid genom att limma vas-skärvor" På samma sätt tycker jag att det borde vara med jobbpolitiken, det bästa skulle ju vara om arbetet gjorde sig själv så att vi slapp jobba.

I framtiden, när robotar gör det mesta av arbetsuppgifterna, tänk om politikernas standardfras i stället blir "Det här är bra, för det eliminerar arbetstillfällen"? Det ser jag fram emot.

Håller med dig till 100% - arbete är så förbannat överskattat i det här landet. Jag ser det mer som att döda tid - något man inte kan köpa tillbaks. Tänk om vi haft vettiga politiker - då hade man fått en bra pension vid 50 och ungdomsarbetslösheten hade varit noll procent. Men eftersom vi "tack vare" korkade politiker skall vara nåt slags jävla världssamvete har vi massarbetslöshet, EU:s lägsta akassa, svältpensioner och bostadsbrist.

TS sammanfattar det hela ganska bra. För att få till en förändring är det viktigaste att nuvarande maktkartell ersätts. Detta gäller både media och politiker. Om det sker succesivt med opinionsbildande demokratiska medel eller med totalitära medel är mindre viktigt. Nuvarande politiker-elit kan heller inte backa i frågor om massinvandringen. Lögnen måste försvaras även när bostadsbristen i landet är påtaglig.