Jag såg det här trötta klippet idag, och funderade över vad som egentligen har hänt med den starka valmaskinen från 2006:
https://www.youtube.com/watch?v=J5OLQEbZJWU
Det är samma gamla visa om att "vi trivs ihop"; med syfte att signalera regeringsduglighet. Samma bäbisspråk. Man förlorade ju valet 2014, man fick inte förtroende -- trots att man på pappret hade det bästa regeringsunderlaget. Varför drar man inga slutsatser av det här? Förstår man inte att verkligheten, väljarkåren har gått vidare, och det är helt nya frågor som ligger på bordet nu. Den gamla "hock-up":en om att "regeringsduglighet" är så jävla viktigt för väljarna, föll ju helt på skam när de röstade fram Lövet som statsminister (nåja, gav de rödgröna en lite övervikt i förhållande till alliansen), som inte hade planerat ett skit.
Varför är alliansen så tröga till att anpassa sig efter den nya verkligheten?
SD klättrar samtidigt upp mot 20% i opinionen och äter in i alliansen. DÖ ger visserligen respit, men hur länge då?
Känslan man får är att 2006 och 2010 innebar en sådan kick för 4-klövern, att man liksom har tappat förmågan till förnyelse efter det. Det är lite som ett barn som lyckas dra en vits en gång, och får de vuxnas skratt och bekräftelse, och sedan säger samma vits 17 gånger till för att han vill ha bekräftelsen igen, men effekten bli aldrig den samma som första gången. Sedan när bekräftelsen uteblir, går barnet runt och rycker de vuxna i lärften och säger: "Men skratta då, det här är det enda skämt jag kan".
Alliansen säljer en vara ingen vill köpa längre, är det inte dags att fräscha upp konceptet?
Varför ser man inga tendenser? Tror ni de kommer köra samma trötta "vi trivs ihop" och "arbetslinjen" även 2018 -- varför vågar man inte testa nåt nytt, nåt bättre?