Citat:
Inte illa tänkt alls.Jag har funderat lite på vad som driver dessa alternativteoretiker.. De tycks dyka upp i varenda uppmärksammat mordfall med en stark känslomässig drift att försvara den som alla bevis pekar på. Jag tror jag har lösningen, och det slog mig när jag läste en deckare av Håkan Nesser, och nu är det så självklart att jag nästan brister ut i skratt över att jag aldrig tänkt på det tidigare.
I deckare, böcker som filmer, är det ALDRIG den person som allt pekar på. Tvärtom så är det en person som är minst sannolik. Ofta är det till och med så att det presenteras en fejkad "alternativ gärningsman" som man ska tro "ahaa det är egentligen han" men i slutändan blir det ytterligare en överraskning när den riktige mördaren avslöjas. I detta fall har det varit lite i stil med "AJ var på kaffet med två okända män, varför har inte detta undersökts? Han måste vara mördaren" (att en person besökt ett kafe på den ort han lever och arbetar är tydligen starkare än massvis med DNA, vittnen och falska alibin) eller typ att någon av sönerna Jönsson glömt en detalj kring kvällen eller missat ett klockslag. Eller att Lisa Holms far reagerade antingen för snabbt eller för långsamt eller för starkt eller för svagt eller bara på något sätt som inte behagar teoretikerna. Det enda sättet misstankarna på dessa oskyldigt utpekade skulle svalna hos dessa teoretiker vore ifall det fanns massor med teknisk bevisning som kopplade dem till brottet.
Tyvärr är ju detta inte som det fungerar i verkligheten. Här talar bevis sitt tydliga spår, mördare samlar inte in DNA och planterar. Inte heller poliser. I verkligheten är inte heller brist på bevis ett bevis för något, och den verklige mördaren är sällan den man minst anar. Verkliga brott är inte mer spännande än så. Fast det spelar ju ingen roll. NB är skyldig bortom rimligt tvivel och kommer dömas, troligtvis till livstids fängelse.
I deckare, böcker som filmer, är det ALDRIG den person som allt pekar på. Tvärtom så är det en person som är minst sannolik. Ofta är det till och med så att det presenteras en fejkad "alternativ gärningsman" som man ska tro "ahaa det är egentligen han" men i slutändan blir det ytterligare en överraskning när den riktige mördaren avslöjas. I detta fall har det varit lite i stil med "AJ var på kaffet med två okända män, varför har inte detta undersökts? Han måste vara mördaren" (att en person besökt ett kafe på den ort han lever och arbetar är tydligen starkare än massvis med DNA, vittnen och falska alibin) eller typ att någon av sönerna Jönsson glömt en detalj kring kvällen eller missat ett klockslag. Eller att Lisa Holms far reagerade antingen för snabbt eller för långsamt eller för starkt eller för svagt eller bara på något sätt som inte behagar teoretikerna. Det enda sättet misstankarna på dessa oskyldigt utpekade skulle svalna hos dessa teoretiker vore ifall det fanns massor med teknisk bevisning som kopplade dem till brottet.
Tyvärr är ju detta inte som det fungerar i verkligheten. Här talar bevis sitt tydliga spår, mördare samlar inte in DNA och planterar. Inte heller poliser. I verkligheten är inte heller brist på bevis ett bevis för något, och den verklige mördaren är sällan den man minst anar. Verkliga brott är inte mer spännande än så. Fast det spelar ju ingen roll. NB är skyldig bortom rimligt tvivel och kommer dömas, troligtvis till livstids fängelse.
Ju starkare bevisning det finns mot en misstänkt desto oskyldigare framstår denne för
detta slags folk, alternativfigurerna alltså som är mycket speciella ska sägas.
Skulle vara riktigt intressant att få se in i deras hjärnor. Hur det funkar där eller inte funkar...
![Grin](https://static.flashback.org/img/smilies2/grin.gif)