W-Zinks egna texter

Det regnade idag
och molnen trängde ner
mot människorna
med regnet

Som skydd
ifrån regnet
sökte rummets
försvar och förvar
och för var och ens
spatiala kapital

Plötsligt kändes stråken
och staden större. Och
husen mina och staden fri

* * * * *

Det är också varmt idag. I den grekiska övärlden insprängd bland italienare. Då känner jag mig ändå hemma på något vis. Det är en stenig strand, som brukligt är på grekiska öar. Några utspridda solstolar, det är gratis att ligga här. Men jag antar att de gärna vill se en köpa något att dricka från baren och sedan något att äta från restaurangen.

Det gör jag också. En iskalle latte, kommer inte ihåg namnet, vad den kallas. Men jag minns smaken från kaffet och den läskande kylan. Sörplar i mig den sista skvätten kaffe och bakom mig står mopeden. Bredvid mig ligger en italiensk kvinna och en man. Avslappnad. Jag tänder en cigarill. Vaniljsmak. Det är runda mjuka stenar som går att gå på. Det ligger också sandsäckar en bit ner i havet. Som en liten stig. Jag följer tanken och går ut där. Svalkande vågor slår upp mot mina knän. Jag står där ett tag, kollar ut mot horisonten. Ön är svängd så att man kan se land där borta, på andra sidan havet. Men det är ändå en liten ö.

Rik på militärhistoria. Under en tid i början av 1900-talet hade först italienarna ön under kontroll. Sedan använde britterna ön och hamnen, som flottbas, för att sedan återigen tillhöra till italienarna. Under Mussolinis styre, och så blev den ockuperad av tyskarna under andra världskriget. Efter krigets slut tillföll ön britterna en tid igen. Idag är ön grekisk men med italienska influenser på ena sidan ön. Breda paradgator och italiensk arkitektur från 1930-talet. Till skillnad från de karaktäristiska grekiska vita husen. Med smala trånga gator. Jag bor på den andra sidan. Ett fint litet hus, med en tillbyggd träterrass och så har jag en bastu.

En fin liten reseskildring som kanske är/kan bli del av något större? Jag gillar den avslappnade tonen och blandningen av finstämda beskrivningar och vardagligt språk ("kollade"). I tredje stycket gör syntaxen att det är en smula svårt att hänga med i vad som tillhörde vem. Den uppbrutna meningsbyggnaden fungerar fint när det handlar om den inre monolog berättaren för i de första två styckena, men här blir det svårbegripligt. Men fortsätt gärna, det här var läsvärt!

Tack för kritiken. Precis tänkte ha den delen som är markerad ( * * * * * ) som en pågående längre skildring. Än så länge helt öppen. Håller med dig om tredje stycket. Måste bli bättre överlag på 'satsläran' och allt vad det heter, syntax o.s.v.

*

Lämnad ensam åt rösterna, i givakt - som i en inställsam förakt. Åt frukostskratt,
som i ett frukostbords sista akt - i smulorna som faller till golvet.

*

Jag är dem – och de vet om det

Ojoj vilken trevlig strof! Frukostskratt är mångtydigt i denna korta dikt. Det är vemod, förvirring och realism.

*

Från pärm till pärm kan du läsa;
utan att förstå. Rosa sammet

Partikelaccelerator,
kollision förebrår atomer.

APPLÅDER APPLÅDER
TEATERNS RIDÅER

*

Spegelblank blank blanksteg

Mycket fin poesi. Ge dig i kast med att bli en erkänd poet. Varma lyckönskningar från mig!

Tack det var snällt sagt :-)

*

Cigaretteröksluktande trapprum och kolonilotter en bit bort
välklippta gräsmattor och bruksorternas arbetshus i sten
anlagda gräsmattor och blåa öppna linfält och åkrar med herrgårdar
och bruksorters nedlagda bensinmackar och närbutiker
så existerar också lägenhetskomplex med trappuppgångens röklukts bevisande
rotlöshet på en balkong där människor röker heroin och jag vill plantera blommor