Marika Formgren: SD:s ledning är värdegrundsdemokrater

Marika Formgrens senaste text, Värdegrundsdemokrati är antidemokrati, innehåller mycket som är intressant, bl.a. detta:


Frågan till sverigevänner och/eller konservativa, som är kritiska till SD-ledningen, är om ni håller med Marika Formgren i hennes beskrivning. Är det av samma skäl som ni är kritiska? Även en måttlig kritiker som Thoralf Alfsson har ju beskrivit fenomenet i "SD-KORRIDOREN"

Frågan till anhängarna av SD-ledningen är hur ni ställer er till begreppet värdegrund och värdegrundsdemokrati. Finns det bra och dåliga värdegrunder? Eller är det alltid dåligt med värdegrundsdemokrati? Och är i så fall Marika Formgrens kritik felaktig, och hur kan det komma sig i så fall att hon fått det fel?

Samma frågor går också till dem som varesig är sverigevänner eller konservativa, samt frågan om de liksom Marika Formgren ser en oförsonlig motsättning mellan värdegrundsdemokrati och det som vi förr menade med demokrati. Är det i så fall bättre med värdegrundsdemokrati?

En mer sociologisk frågeställning som vi kan klura på är om detta rör sig om ett utpräglat svenskt fenomen. Jag tänker på hur historien verkar upprepa sig. Moderaterna lyckades aldrig på allvar att sälja in sig till svenska folket förrän Reinfeldt helrenoverat partiet till att bli föredömligt marinerat i värdegrundsdemokrati. Då först vågade svenskarna på allvar rösta på dem, och de historiskt storslagna valframgångarna kom direkt. I framgångskonceptet låg också att man tagit över det mesta av traditionell socialdemokratisk politik, samtidigt som man kastade ut det mesta av sin egna gamla politik. Och även detta stämmer med SD:s tillvägagångssätt såvitt jag kan se ("antirasistisk mittenparti", "folkhemmet", etc.), och just nu går det ju väldigt bra - enligt känd formel.

Som sverigevän tycks det mig som att man hamnar i ett dilemma: ska man acceptera att åsiktskorridorer och värdegrundsdemokrati (som väl bara är ett nytt ord på en gammal sak, cf. Rousseau) är något som ligger så djupt i svenskars natur att man bör resignera och acceptera att så får det bli? Hur kan man stå upp emot dessa antidemokratiska tendenser? Det tycks mig, redan vid en kort historisk tillbakablick (Reinfeldt, Åkesson) som att så fort man förnimmer ett kort ögonblick av hopp och ljusning, så faller det obönhörligen tillbaks ner igen i åsiktstyranni (v2.0, v3.0 osv.). Är detta ett Sisyfos-arbete? Är man en dålig sverigevän om man önskar beröva svenskarna deras trygga värdegrundstänkande?

Nej jag håller inte med Formgren. Skillnaden är att vänstern försöker påtvinga alla medborgare sin värdegrund. Den värdegrund SD tillämpar gäller främst internt inom det egna partiet. Så skulle vilja göra en distinktion mellan extern och intern värdegrundsdemokrati där jag tycker det senare är försvarbart.

Var lite lång text för att orka läsa allt nu. Får kolla på föredraget när det dyker upp ist så får jag reservera mig för om jag ändrar uppfattning efter det.

Finns en viss poäng i det hon skriver, men SD:s uteslutningar handlar mer om maktspel än om åsiktskorridor. Deras fasciststämplande är inte konsekvent ur ideologiskt hänseende.

Exempelvis blev Patrik Ehn utesluten för att ha läst Ernst Jünger, som var inblandad i ett konservativt kuppförsök mot Adolf Hitler, medan Jimmie Åkesson inte kommer bli utesluten för att digga Ultima Thule, som har kopplingar som Motpol-gänget bara kan drömma om. Kasselstrand blev utesluten för att Widar Nord tyckte att SDU:s principprogram var sossigt, medan Henrik Vinge var Nordisk Ungdoms inofficiella jurist och är kvar.

Möjligtvis att man kan säga att Israelsympatier är ett genuint värdegrundstvång inom SD, men annars är det väldigt töjbart. Och när SD skriker fascist syftar ordvalet till att ställa sig in hos vänsterns värdegrundsdomare (det man i staterna kallar "cuckservatism").

Man kommer alltid bli besviken om man förlitar sig på partipolitik. Politiker i modern mening är alltid nickedockor åt ett eller annat verkligt maktcentrum.

Bra synpunkter!

1. Jag håller dig om att för SD-ledningen själva så handlar det (åtminstone vid en första anblick) mer om maktspel än om värdegrund.

2. Men det är fascinerande att se hur snabbt och villigt denna Värdegrund v2.0 anammas och internaliseras bland SD-fotfolket (därav min "sociologiska frågeställning" ovan).

3. En ytterligare fundering: Gör inte inkonsekvensen du påpekar SD-korridorens åsiktsförtryck värre (än Värdegrund v1.0)? Jag tänker Theodore Dalrymples berömda ord:
Det är väl just av dessa skäl som Mattias Karlsson beskrivs som en lill-Stalin. Just detta krav på att man ska hoppa som en hoppetossa mellan olika inkonsekventa positioner efter hans taktpinne. (Om man ska säga något vänligt om Mattias Karlsson, så måste jag nog tillstå att hans fasciststämplande har varit mer konsekvent ur ideologiskt hänseende än vad Stalins var.)

4. Sen ska man inte underskatta den psykologiska betydelsen av värdegrundlig frälsning för herrar i SD-ledningen som tycks tyngas av skuldkänslor över sina ungdomliga engagemang inom vitmakteri, nazisyntheri och vad man ska kalla det för... Du har ju själv nämnt israelvurmen härvidlag, eller "extremt pro-sionistiska" som de kallar sig.

Ännu en bra synpunkt.

1. Även om det stämmer det du säger så är, enligt Marika Formgrens resonemang, redan en strictly intern värdegrundsdemokrati en sån stor fet gökunge att det inte finns någon plats kvar för normal demokrati längre. SD (under den nuvarande ledningen) är således lika antidemokratiska som 7-klövern. Detta tycker jag är det viktigaste i hennes resonemang.
[Och för den läsare som ev. tycker detta låter konstigt (Har inte SD stor "demokratisk" medvind i opinionsundersökningarna?), så kan man formulera det såhär: SD idag är precis lika "demokratiska" som Reinfeldts Nya Moderaterna när de hade motsvarande medvind.]

2. Sen det här med att SD:s värdegrundstyranni är mindre extern idag: det där har ju en tendens att öka med ökad makt! Jämför med hur VPK var snällare än Sovjetunionen eftersom de bara hade en bråkdel så mycket makt. Tänk dig sen ett VPK på 25% eller 50%.

Håller inte med. Internt är SD "värdegrundsdemokrater" vilket i någon mening är försvarbart då det är ett måste att hålla rent i leden i ett parti som växer rekordsnabbt, framförallt när det gäller ideologiskt avvikande men också ifrån diverse stolpskott som slinter med tungan i tid och otid. Här har SD sneglat mycket på Danske Folkeparti och hur de har förhållit sig internt inom partiet vilket man får säga vara ett framgångsrecept då DF har gått ifrån att vara stigmatiserad paria till att nu vara helt accepterade av etablissemanget och har dessutom bjudits in till regeringsförhandlingar.

Utåt sett är SD definitivt inga "värdegrundsdemokrater" utan är tvärtom väldigt noga att läsa av folkopinionen och skapar sin politik utifrån det.

SD är det enda partiet i riksdagen som genuint företräder folket. De andra gör precis tvärtom, de företräder sig själva och försöker fostra folket att tycka som dom.

Det går sådär ....

Finns väl en viss risk, men jag tror inte den är överhängande. Man kan ju tänka sig att SD, pga. den press och kritik man ständigt utsätts för, blir en omvänd bild av sina motståndare. För att överhuvud taget överleva i en "fientlig" miljö, tvingas man att införa sin egen åsiktskorridor.

Men än så länge tycker jag mig ha sett ganska lite av det, så jag tycker Formgren överdriver.

Snömos. Är ingen mänsklig rättighet att få vara med i ett politiskt parti. Delar man inte ett partis grundläggande idéer så kan man gå med någon annanstans. Men Formgren vill väl ha ett SD som läser idolen Arnstbergs antisemitiska bloggtrams.

I övrigt så känns hennes konservatism mest som ett mischmash av allt möjligt: "bla bla allt var dåligt innan upplysningen", "det är dåligt att moralisera", "sex är heligt". ( ) Låter mer som reklam för någon wiccansk häxsabbat. Det som var bra i hennes text kan andra skriva bättre och utan flum.

Snarare grundläggande liberalkonservatism, fri från nyliberalism och neokonservatism. En utrotningshotat art idag.

Jag skulle säga att du här beskriver just den elitistiska modell som Formgren kritiserar. Envägskommunikationen i hur SD-toppen "läser av" folkopinionen. Jomshof, Ekeroth m.fl. läser av folkopinionen "väldigt noga" och kommer fram till att de ska matas med t.ex. extrem pro-sionism. Det går sådär... (sen är förvisso SD i samklang med folkopinionen beträffande specifikt invandringsfrågan, men det där har ju varit en konstant sen 1988 och ingenting man håller på och "läser av").

Modellen som Formgren, jag själv och en hel kanon av politiska tänkare genom historien (bortsett från Rousseau då), förespråkar är FRI ÅSIKTSBILDNING. Folket ska inte "läsas av" - folket ska delta i åsiktsbildningen (fast det är ju det här man uppenbarligen är livrädd för i Sverige, vanligt folk ska inte vara aktiva, man vill ha en elit som styr).

Sen stämmer det inte att SD inte skulle vara värdegrundsdemokrater utåt. Tvärtom skulle jag säga att de har svalt modellen med hull och hår. Åkessons reaktion på händelserna i Jönköping förra året är väldigt talande:
http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=5852757
(FB) Jimmie Åkesson hyllar vänsterextrema (som tar avstånd från SvP)

När extremvänstern idkar värdegrundsvåld emot Jimmie själv är det en "skamfläck". När extremvänstern på samma vis tystar Svenskarnas Parti med värdegrundsvåld så tycker Jimmie att det är "bra" och "det borde alla demokratiska krafter göra" (observera hur han använder ordet "demokrati"!).

Åkesson och SD missar här ett gyllene tillfälle att stå upp för en princip, den fria åsiktsbildningen. En princip som också kunnat bli en av SD:s paradgrenar. Inte ens nazister ska tystas, utan lyftas fram och besegras med argument, givetvis. Men i värdegrundstänket så ser man alla till höger om en själv som "nazister" som måste tystas. Här är det ingen skillnad mellan Åkesson och 7-klövern. Åkesson har anammat hela värdegrundsmönstret inklusive det "syntax error" som det innebär att exakt samma handling är en "skamfläck" när den begås mot honom själv, medan det är jättebra och föredömligt när den begås mot någon som han uppfattar som till höger om sig själv.

Man missar också det tillfälle till sympati som man annars hade varit värd. Det finns olika sätt för mobboffer att reagera den dagen de reser sig från förtrycket på skolgården. Vissa ansluter sig omedelbart till mobbarnas skara och beter sig likadant som dem. Det är naturligtvis moraliskt förkastligt och inte värt den minsta sympati. Ett ideologiskt paket som inte ens innehåller den gyllene regeln kan avfärdas direkt bara på denna grund.

Men jag förstår. Med tanke på att SD är det mest toppstyrda partiet i Sverige med minst interndemokrati, så har man inget val. Då kan man helt enkelt inte stå upp för fri åsiktsbildning utan tvingas att bli värdegrundsdemokratiska hycklare.

På samma sätt skulle ju många anse att ett tystande, av en militant islamistisk rörelse skulle vara helt rätt.

Reflector,

Det är oklart vad din jämförelse syftar på. Det enda som liknar militanta islamister i mitt exempel är extremvänstern, och problemet med dylika kriminella grupper är inte när de talar utan att de begår våldshandlingar, och ett land som inte stoppar sådant våld är inte en rättsstat.

Någon man däremot får lust att täppa till truten på är Jimmie Åkesson, som stödjer och berömmer den här typen av kriminella våldsverkare (han verkar t.o.m. vara ute och fiska efter deras godkännande), när de bryter emot den mest centrala rättigheten som en civiliserad medborgarstat bygger på.

Och beträffande dig själv: Betyder det faktum att du ursäktar denna form av vänsterextremt våld att du även stödjer det? Betyder det att du, liksom Åkesson, anser det vara en moralisk plikt för en god "värdegrundsmedborgare" att utöva denna typ av våld så fort du upplever att någon uttrycker åsikter som står till höger om dina egna på ett torg? I så fall får vi hoppas att den dagen du väljer att gå till handling, att vi faktiskt lever i en civiliserad medborgarstat som sätter dig bakom lås och bom för ditt förkastliga brott.