Panik! Vi kan inte komma överens om var vi ska bo!

Hej!

Jag och min sambo har bott i Sthlm i 2,5 år och trivs inte. Dock har vi båda bra jobb här, förstahandskontrakt, min syster och systerson här samt vänner.

Men vi gillar inte stan med tempot, storleken, stämningen etc. Vi känner oss som lantisar i storstan, hehe...

Men nu till problemet, vi vet inte alls var vi vill flytta!! Jag är från Jämtland, min sambo från Småland. Vi har inga vänner kvar i respektive hemort utan endast våra föräldrar. Jag vill inte till Småland, min sambo vill inte till Jämtland. Vi har båda studerat i Örebro (där bodde vi innan Sthlm) och har en del vänner kvar, men på nåt sätt känns det bara som en "trött" lösning.

Vi gillar båda västkusten och Göteborg men där har vi varken familj eller vänner.

Borde vi bara fortsätta bygga upp vårt liv i Sthlm? Lära oss att trivas här på nåt sätt? Eftersom vi ändå har jobb, vänner och jag mitt syskon här? Nu har vi iaf lika långt hem till våra föräldrar båda två, haha, så det blir ju rättvist isf.

Hjälp!!

vad skulle hända om ni köpte ett hus/lgh i ett 'finare' område lite utanför stan då?
då skulle ni ju kunna slippa tempot och leva sömnigt villaliv men ändå har nära till pulsen (om ni mot förmodan skulle vilka gå på en bättre restaurang eller nått).

Ni kanske kan bo utanför Stockholm, pendla in till jobben och ha kvar jobb och vännerna där? Järna, Nynäshamn, Norrtälje, Vallentuna t.ex. Beroende på var ni jobbar borde det finnas många mindre, lugnare ställen inom 40-60 minuter från jobben.

Hej, som gammal Göteborgare (fast nu utflyttad) blir jag riktigt rörd av din berättelse.

Och att dra sig mot Göteborg tror jag kan vara ett bra val!

• Där finns en stor arbetsmarknad, så ni borde kunna få motsvarande jobb som i Sthlm.
• Ni har en guldklimp, hyresrätten i Sthlm, som borde kunna bytas mot något bra i Götet.
• Göteborgare är öppna, vänliga och lätta att bli vän med, så ni borde kunna bygga upp ett trevligt umgänge och få vänner i den nya staden.

Mina föräldrar var båda stockholmare, och blev mer eller mindre tvångskommenderade till Götet av farsans arbetsgivare. De fick snabbt nya vänner och hade ett stort umgänge.
Men de saknade naturligtvis släkten i Sthlm, så på storhelgerna blev det ofta resor dit.

Men ni ungdomar har ju nästan ingen släkt där. Till Småland tar man sig snabbt från Västkusten, men till Jämtland är det ju lite långt förstås...

Uppsala, Gävle eller Norrköping?


Fast ni gillar ni väst Sverige och Göteborg så borde ni kanske satsa på det! Göteborg är riktigt najs och lagom stort.

Eftersom ni inte har något mer än ett syskon som håller er kvar i Sthlm så rekommenderar jag en flytt till trevliga Gbg, funkar det inte så får ni väl flytta tillbaka. -Men då har ni i alla fall provat!

Jobbar ni i Stockholms innerstad blir inte stressen mindre för att ni flyttar ut i förorten; -Tvärtom resorna blir längre och krångligare.

Har man bott på flera mycket olika ställen så vet man var man trivs.

Det finns folk som bor på bästa tänkbara plats men som ändå inte är nöjda, för de känner inte till något annat utan tror att gräset är grönare på andra sidan ån.
Hade de bott i någon sunkig förort några år hade de vetat hur bra de har det.

Med det vill jag säga att även om ni misslyckas så har ni i alla fall skaffat en erfarenhet.

Tänk om ni stannar kvar i Sthlm, hittar ett ställe som är någotsånär bra men går resten av era liv o funderar om det hade varit bättre någon annanstans?

Gillar man inte Stockholm borde man inte gilla Göteborg heller, denna numera på gangsters så rika stad. Hellre längre uppåt Västkusten i så fall. Kanske kan ni bo i Norra Bohuslän och pendla till Oslo eller Uddevalla?

Tycker ni ska flytta hem och sen skaffa en sommarstuga på den andres hemort. Exempel: Ni flyttar till Jämtland men köper ett gammalt rött hus med vita knutar i den småländska skogen att dra er tillbaka till några gånger om året.

Erkänn att jag har inkommit med de bästa tipsen!

Halmstad? Drygt 60k invånare.

Mindre stad, billigare bostäder, den "ultimata västkuststaden".

Det kan vara rätt nära till Småland, beroende på var din sambo kommer ifrån i Småland.

Rätt nära till allt, bortsett från Jämtland, som inte ligger nära någonstans.

Har ni förstahandskontrakt på lägenheten kan ni väl hyra ut den i andra hand och åtminstone testa och se ett år? En flytt behöver ju inte vara permanent. Hyr ni ut lägenheten i andra hand kan ni återvända till Stockholm om ni känner att det var fel beslut.

Göteborg är en fin stad.

Varför inte skärgården eller någon kuststad inom pendelavstånd från Stockholm, så att minst en kan behålla sitt jobb medan ni styr och ställer om? Det finns också andra fina småstäder inte alltför långt från Stockholm, som exempelvis Sala.

Göteborg är ju en bra lösning också eftersom ni har förstahandskonstrakt och kan fixa ett byte till en bostad i Göteborg, något som är få förunnat. I Göteborg kan man bo rätt idylliskt och även om ni bodde i väster eller i stan skulle det vara rena rama landet efter Stockholm...

Personligen gillar jag småstäder vid vatten, som Vänerborg, Lidköping, Mariestad, ni kunde nog ha rätt kul bara med att resa runt och se om lite. Låt det ta tid så ni hittar rätt. Varför inte Visby? Kan ni få jobb var som helst?

Antingen kan ni prova att flytta ut från stan. Ni kan bo väldigt lantligt men ändå ha det nära till Stockholm om ni jobbar där. Lite längre ut på Pendeltågslinjerna t.ex. Eller varför inte städer som Uppsala vilket är något helt annat än Stockholm men fortfarande på bra pendlingsavstånd?

Men vill ni bryta upp helt och skaffa nya jobb låter det självklart att ni ska dra er mot västkusten. Ni båda verkar gilla det där och som sagt har ni knappt vänner på någon av era hemorter ändå.

Exakt, det finns många trevliga städer inom pendlingsavstånd från Stockholm (Uppsala som du nämner men även Norrtälje, Vaxholm, Mariefred, Nyköping osv).

Jag och min sambo har för cirka en månad sedan nämligen gjort det som TS fantiserar om; flyttade från Stockholm till en mycket mindre stad eftersom vi båda ville bort från stan och närmare naturen/havet samtidigt som vi ville bo i villa. Villor i de lite trevligare förorterna till Stockholm kostar löjligt mycket och jämför man vad man får för pengarna 1 timmes pendling från Stockholm så blev vårt val ganska lätt och naturligt.

Man måste ju prova olika förändringar, utmana sig själv. Ingen annan kommer att göra det åt dig och skulle det, mot all förmodan, slå fel så är det ju inte värre än att man flyttar tillbaka.