Störiga grannar

Jag hoppas att jag har lagt tråden under rätt rubrik, för det är humorn i våra störiga grannar som jag tänkte fokusera på. Visst kan dom göra saker som mest av allt gör en irriterad eller arg, men det finns allt som oftast en humoristisk synvinkel.

När jag bodde i en förort där invånarna till största del bestod av låginkomstagare, invandrare och kriminella så stötte jag på lustiga grannar i princip hela tiden.

En kille störde mig extra mycket, jag kallar honom för André.
Andre var/är en kraftigt överviktig, svensk kille med så mycket jobbiga egenskaper att det nästan är fascinerande.
Varje gång jag skulle hem så gick jag med så raska steg mot min dörr, som låg längst bort från parkeringen, att han förhoppningsvis inte skulle hinna se mig. Ibland gick jag till och med runt hela bostadslängan, genom skogen, för att på så vis slippa honom. När jag inte lyckades komma undan så hörde man alltid hans fula, nasalt pipiga röst gå upp i falsett i ett steroetypiskt "TJJJÉEEÄNA!". Jag tog en djup suck och gjorde mig beredd på ett lågintelligent, men långt samtal. Jag ville trots allt inte vara otrevlig.
Hans samtal bestod allt som oftast av klyschor, myter eller lögner. Bland annat så skröt han om sin bror i Norge som föder upp "rednose pitbull". När jag påpekade att "rednose" inte är någonting annat än en färg så hävdade han att han visste att det hade varit så, men att hans bror var det första riktiga uppfödaren av "rednose pitbull".
En annan gång så började han snacka om hur mycket knark han hade tagit kvällen innan med sina kompisar. Det här var ett tillfälle som ganska bra exemplifierar hur han försökte anpassa sig till den han pratade med, så att han först och främst var värre, men även för att han skulle tycka samma sak (fast värre). Han började med att berätta att han snortat i sig 4mg buprenorfin (wow) och minst ett halvt gram internettjack. Jag försökte visa med all tydlighet att jag varken var intresserad eller imponerad, så jag suckade högt och sa "Ah alltså jag gillar ju inte något av det där egentligen, men jag tycker inte att det låter som några jättedoser." Han svarade upphetsat "Nä, alltså det var alltså vad jag började med. Jag har tagit 24mg sub och tre och ett halvt gram tjack totalt." Jag svarade "Aha, okej. Men tycker du att det är så snyggt att sitta och knarka med sina kompisar hela natten när du har en dotter på (cirka)tre år hemma?" Han svarade att hon hade sovit, och såg faktiskt stolt ut.

Så här var han precis hela tiden. Varje gång jag såg honom så hade han något nytt och/eller värre att berätta eller visa.
När jag köpte en ny systemkamera för drygt 8k så köpte han en begagnad för ungefär samma pris, vilket betydde att han fick en bättre för sina pengar. Jag köpte speciella objektiv, t.ex. fisheye och macro, vid nästa löning hade även han det. Jag köpte ny bil, då gjorde även han det. (Förvisso en sämre och billigare än mig, men ändå.)
Jag köpte fick ett par fina köksknivar i födelsedagspresent, ett par veckor senare hade han exakt samma knivar.
Att jag vet att han hade allt det här är för att han berättade det för mig. Det kändes som att han stod i fönstret och kollade efter mig när jag kom hem från jobbet för att få springa ut och berätta att han hade tangerat, eller överträffat, något som jag eller någon annan hade gjort.

Han var (kanske är, vet ej) extremt fet, runt 200kg fördelat på cirka 180cm,
så han genomgick en gastric bypass operation (på skattebetalarnas bekostnad) för att komma till rätta med det. Han gick ner ett gäng kilon för att ens kunna genomföra operationen, men så fort det var klart så fortsatte han med sitt, minst sagt, ohälsosamma mat- och dryckesvanor. Han skröt för mig, bara veckor efter operationen, att han sög i sig minst ett sexpack med Monster energidryck om dagen(!). Han sa det med en sådan stolthet i rösten att det lika gärna kunde ha handlat om hur många brudar han dragit över, eller hur mycket han bänkat på gymmet, men det handlade alltså om hur mycket energidryck han med lätthet drack varje dag.

Under tiden som vi var grannar, runt fyra år, lyckades han inte behålla ett enda arbete mer än någon vecka. Inför varje jobb så skröt han om hur hög lön han skulle ha, hur svårt det var att få just det jobbet, vilka häftiga arbetskamrater han skulle ha, osv. Efter att han sagt upp dig/fått sparken (vet ej vilket) så basunerade han ut anledningar, den ena mindre trovärdig än den andra, varför han inte blev kvar på det jobbet.
Han skulle satsa på sin karriär som CS-spelare.
Han hade blivit lurad hur mycket han skulle få i lön, och när sanningen kom fram så sa han upp sig.
Företaget skulle läggas ner, en vecka efter att dom nyanställt.
Hans sambo hade fått en bättre jobb och han ville satsa på att vara hemmapappa. (Båda föräldrarna var hemma hela dagarna.)

Han köpte en tatueringsapparat och skröt om hur duktig han skulle bli. Han sa att han inte var "som alla andra idioter" och började med att tatuera på människor, så han skulle träna riktigt mycket på djurskinn. En vecka senare började han att tatuera en annan, 16-årig, granne. Dom började på en armsleeve, jag vet inte hur långt dom kom eller hur resultatet såg ut, jag flyttade därifrån just då.
(Jag ljög för honom om vart jag flyttade, ville inte riskera att han skulle leta upp mig.)


När han och hans sambo gjorde slut, därför att han spelade för mycket datorspel, så sa han till sin dotter: "Det är för din skull som mamma och pappa flyttar isär. Det är för att du ska må bra".
Inte att det inte var hennes fel, utan i princip att det var pga henne. När jag ifrågasatte varför han sade så, så sa han att hon var för liten för att förstå situationen, och att han gjorde (vad han trodde) det som var bäst för henne.

Sist, men inte minst, han hade en jävla mohikanfrisyr som han färgade i olika färger från vecka till vecka.
(Han finns här på flashback, jag vet inte vad han har för nick eller om han är en framstående skribent, men han kommer säkert läsa det här.)


Vad har ni haft för jobbiga grannar?

(Jag har ett par till, men det här är den värsta och jag tror det får räcka med honom så länge, det är ju redan nu ett långt jävla inlägg.)

Fram tills nyligen har jag nog snarare själv varit den jobbiga grannen.

Men...

För tillfället är min hyresvärd, som även är min granne och langare, bortrest i annat land. Då lånar han ut sin lägenhet till sina polare, varifrån de huvudsakligen säljer droger och röjer men även sätter på ett och annat flickebarn.
Det gapas och skriks något djävulskt i perioder. 5-6 småglin i en etta, vägg i vägg med mig och min sambo.

Den andra grannen i direkt anslutning till min lägenhet håller på att träna upp sitt gitarrspelande. Han behärskar i dagsläget cirka tre ackord, men den siffran kan väl öka i takt med speltimmar. Då kanske jag får lite variation om ett halvår.
Han är inte heller blyg för att sjunga högt och ljudligt under dagar och kvällar.

Kanske inte blev så humorfyllt men någon form av tragikomik kanske man kan hitta.

Edit: Påpekas skall, att min lägenhet är väldigt lyhörd. Man hör nästan grannarna som om de satt i samma rum.

Har haft två riktigt jobbiga grannar varav den ena är min granne idag. Han är sjukpensionär, sjukligt kontaktsökande och uppfyller väl egentligen de flesta krav för att vara en jobbig människa. Har en hund som han släpper var som helst, röker som en skorsten både i entrén (han står alltså inne i trapphuset med dörren öppen) och på sin balkong. Det han "utsätter" mig för är hans eviga kontaktsökande. Sitter jag på balkongen så kommer han ut och formligen vrålar (han har dålig hörsel) "SKA INTE DU JOBBA IDAG?" eller "JAHA HÄR SITTER DU OCH NJUTER I SOLEN. HAR DU KÖPT ETT NYTT MATBORD?" (han ser in i min bostad om han passerar).

Smyger ut i trapphuset om jag ska lämna lägenheten och i 50% av fallen sticker han då ut huvudet (som om han står och spejar i kikhålet) och frågar var jag ska och liknande. Är man stressad till bussen så blir han alltid lite putt om man påpekar att man ej har tid att prata.

Brukar trösta mig med att om jag skulle ha inbrott skulle jag åtminstone få hjälp av honom

en fråga, hur visste han vad du hade köpt jag menar inte bilen då utan typ köksknivar osv talade du om det för honom eller brukade ni umgås :P

Många här har säkert haft grannar som vill låna grejer men en tidigare granne till mig tog fan priset. Knappast lika "intressant" och rolig story som trådstarten men jag bidrar med;

Det var min första lägenhet, jag bodde i en förort som skulle kunna beskrivas som ett ghetto. Men fan, jag trivdes bra, fick till lägenheten riktigt bra och hade aldrig några problem. Tills jag på något sätt blev bekant med grannen intill. Riktigt tjackig kärring i 50-årsåldern. Mitt luktsinne är som det är och jag kan ärligt säga att det är VÄLDIGT sällan jag kan känna att nån luktar illa. Kanske nån svettdoft hit eller dit, men generellt sett så känner jag inte dofter på det viset, men den här tanten luktade så fruktansvärt jävla illa och jag vet faktiskt inte vad det var, det var inte svett enbart, och att hon förmodligen aldrig nånsin duschade, men ja... det kan finnas ett samband här, för jag stod en dag i hennes hall, och det var det vidrigaste - jag själv, röker inomhus, och har gjort så i varje lägenhet jag bott i, men hennes var så inrökt att hon antingen bott där och kedjerökt nonstop sen 60-talet, eller så bjuder hon in folk bara för att röka så många cigg på raken som möjligt, för det var inrökt så iiiiiin i norden (och då är jag ändå rökare själv).

Men det var mer, det var liksom ostädat, soppåsar i hallen, dammigt, allmänt skitäckligt bara.

Problemet jag gjorde från början var att prata med henne överhuvudtaget. Det var liksom då det startade. Småprat, istället för ingenting, eller bara "hej". Småprat i trapphuset, men desto fler gånger vi stötte på varandra, desto mer krokades hon ihop med mig märkte jag, för hon började till slut ringa på dörren. Och det var då fan vad hon behövde låna saker.

Först var det "du, kan jag låna din telefon en snabbis". Sen, "du, inte har du en femtiolapp att låna ut till fredag". Verktyg, återigen pengar, telefon, om och om. Jag kan ha "lånat ut" (fick aldrig tillbaka) typ 20 spänn, men sa egentligen alltid nej till att låna ut pengar, men telefonen fick hon låna, och verktyg. Varje gång jag fick tillbaka grejer, eller när hon hållit i min trådlösa hemtelefon, så var dom sådär kletiga ni vet, "sticky". Fick alltid göra ren grejerna hon lånat. Skulle sagt nej till allt från början, inser jag i retrospekt.

Men det ballade ur totalt sen, för sen ville hon låna min dammsugare ... och då började det snurra tankar i huvudet...min dammsugare i den vidrigaste lägenheten jag nånsin sett. Det skulle inte ens räcka att byta påse och filter efter det. Så det blev nej. Men det tyckte jag alltid var en kul tanke sen, snacka om att förstöra en dammsugare forever. Om jag ens hade fått tillbaka den.

Jag minns det sista hon ville låna innan jag flyttade därifrån:

"Du, du har inte en brödskiva att låna ut..?"

Min pan-asiatiska granne vrålar på sin pojkvän en gång i kvartalet, på något form av språk. Högt. En annan är dement och glömmer alltid att vi ska till samma våning. En tredje har ett barn som alltid hälsar glatt och artigt så att jag omöjligt kan klaga över hennes operasång i trapphuset vareviga dag. En fjärde granne har nog kidnappat folk som bankar morsekod om hjälp då och då när tillfället ges, eller så byggs det hemmagjorda barstolar, vilket som. En femte tror jag är neger, eller rödhårig. Den/de/dem verkar gilla skaldjur. Det luktar så. Annars så händer ingenting här. Ingen hunor, ingen tragik, ingen drama. Bara livet.

Just köksknivarna råkade han faktiskt se. Jag hade firat min födelsedag hemma hos en närstående släkting och kom hem med bl.a. knivarna i en påse. Han låg i bakhåll och attackerade mig med sin jobbighet och jag blev mer eller mindre tvungen att visa honom vad jag fått.

Men jag ska erkänna att jag oftast var relativt trevlig, åtminstone neutral, mot honom. Jag försöker att vara schysst mot folk, även fast det är svårt i fall som detta.

På sätt och vis låter det där värre än det jag blev utsatt för. Min granne var extremt jobbig, din var både jobbig och äcklig. Schysst historia!

Om du är allvarlig, vilket verkar otroligt, så måste du haft mest otur med grannar någonsin.

Vi har haft en granne som körde en sån där jobbig lövblås dagarna i ända. Som tur var flyttade han för någon månad sedan! Jag förstår inte varför man inte bara tar och krattar ihop löven istället för att blåsa omkring dem.

Det har jag sanna mina ord haft, de grannar jag har nu är dock som fromma små lamm i jämförelse. Eller vad menar du? Går mitt liv i kras för att en lägenhet jag passerar en gång i veckan luktar skaldjur via brevinkastet? Att min granne skriker tjing och tjong och åt sin partner en gång var tredje månad? Bara lite betraktelser angående mitt liv här i denna värld idag.

Ja alltså jag förstår att din förvirring om din granne verkligen bara blåste runt löven. Det är alltså tänkt att ersätta en kratta, du blåser ihop löven i en hög och antingen eldar upp eller forslar bort dem.

Hahah.. Detta känner jag igen mig i! Har på det stora hela mycket fromma grannar. Ibland hörs dock ett ojämt bankande, liksom i morsekod, som om någon bankar på en trädörr. Då och då när det är tyst i lägenheten hörs detta bankande nån halvtimme här och där. Det är ju bra märkligt, man undrar vad folk pysslar med. Tankarna skenar dessutom olustigt när man undrar vad det kan vara, haha

Tänk om man har en Fritzlgranne liksom... Då blir man väl den där i kvällspressen som dumt står där och ba "Han var ju normal i övrigt"

Inte så mycket humor egentligen kanske, men har en granne som varje lördag från klockan 10 på morgonen spelar musik med väldigt hög bas. Jag och tjejen har blivit väckta fyra-fem veckor i rad nu vilket är jäkligt irriterande när man äntligen är ledig från jobb och vill sova ut.

Tjejen var så förbannad igår morse så hon gick över till grannen och bad han sänka och fråga varför han alltid måste spela på lördagsmornar. Han tyckte att på lördagar får man göra det fr.o.m 10, på söndagar är det däremot inte tillåtet!