Att vara en ansvarsfull knarkare - diskussion om cannabisfilosofi

Inte som jag ser det.

Jag startar den här tråden för att jag har fått en insikt, och dels vill uttrycka denna så att jag själv kan ta den till mig konkret, men kanske också få lite intressant åsiktsutbyte på vägen.

Låt mig förklara hur jag menar;

Jag har varit cannabisbrukare i några år, är in my younger 20's. Tyckte att cannabis var underbart från första upplevelsen, och tycker det fortfarande. Har dock gått på motgångar under resan, blivit slarvigt upptäckt med mitt bruk, och av olika anledningar gått in i väggen och varit fysiskt och psykiskt utmattad de senaste åren (lite backgroundfacts bara, detta har gjort att jag inte har brukat så extremt mycket cannabis de sista åren, men med ökat välbefinnande, energi och hälsa kommer intresset, viljan och den genuina kreativiteten tillbaka. Så nu jävlar är det dags att utforska världen, gott folk).

Jag minns en av de första gångerna jag rökte, och jag fick en helt makalös magisk upplevelse, jag kunde se och förstå mönster på ett helt nytt sätt, min sociala förståelse kändes oändlig osv osv. Denna upplevelse gav mig mycket att smälta, och jag ville efter det inte varesig röka eller dricka alkohol på ett tag för att kunna filosofera över mina upplevelser. Sen träffade vi en snubbe och hängde lite på stranden. Han plockar fram en joint, lockar med oss, och så var man där. High again.

Jag är väldig inspirerad av 60/70-tal, är musiker och influeras automatiskt av den musik jag gillar och de som spelar denna. På den tiden var dagligt gräsrökande snarare norm än inte, bland denna typ av artister och musiker. Därför tycker jag att det är intressant att prova på och undersöka dessa marker.

MEN, vid ett flertal tillfällen när jag någon gång rökt cannabis, så har jag fått just den känslan som jag beskrev från det tillfället ovan, att "Nu har jag någonting att fundera igenom/genomföra/lösa efter mina insikter och kopplingar från nr jag rökte gräs igår!". Detta är någonting jag själv känner att jag verkligen borde ta på allvar och använda mig av, för det är ju för helvete det som är det bästa man får ut av cannabis; inspiration och insikt i livet och vardagen. Det är från början därför jag började röka gräs!

Men ändock så leder det alltför ofta till att jag dagen efter säger att "men fan, lite gräs hade ju vart fett skönt idag också, så kan jag få lite fler insikter och komma in i ett 'zen-mode' och vara kreativ därifrån". SÅ jag röker lite mer, och helt plötsligt börjar de gamla insikterna dimmas ut när nya tankar kommer, eller när man sjunker in i soffan/i ett samtal, vad som helst. Poängen är att det material som kommit fram från mitt första cannabisrus, dimmas bort. Den beryktade "hasch-dimman", som ju faktiskt är riktig.

Jag vill dock understryka, att jämfört med hur de flesta brukar, så röker jag faktiskt inte särskilt mycket. Just nu har jag varit periodare ett tag, breakar på flera veckor-månader, och sen röker jag som en skorsten i några dagar-en vecka, för att sedan breaka igen när jag tröttnar, i princip. Men jag har insett, att detta förmodligen inte alls är rätt sätt att få ut det mesta av cannabis. En bättre lösning vore förmodligen att röka endast en gång i veckan, vid helgen kanske, och ta det som en spirituell, kreativ och terapeutisk cermoni, typ. Eller på något sätt lära sig att ta tillvara på de idéer och insikter man får, när man får dem, och där säga att "STOPP, nu får jag undersöka det här innan jag röker igen!"

AH, nu tror jag fan att ja slog huvudet på spiken! Börja på en rimlig bruksnivå, a nån/några gånger i månaden, för att se vad man får ut av det, och när idéerna kommer säga "nu ska jag bearbeta och klura igenom dessa insikter innan jag röker igen!". Tror det här kan va en skitbra sak, för då blir det lite som att man bryter ny väg under ruset, hugger fram diamanter i kreativitets/idé-gruvan, men sen för att faktiskt göra någonting bra och vackert av dessa diamantklumpar, så måste man också sluta undersöka och gräva för att ta hand om det som man redan hittat.

Hittills tror jag mitt "periodande" har varit ett försök till detta, då jag varit sliten ett tag, och dörför valt att köra intensivt under korta perioder för att se vad man kan "gräva fram", och sedan ta ett helt break ett tag för att fokusera på hälsan. SÅ det har varit med en god tanke någonstans ändå, men jag har kommit fram till att jag ska prova ett annat sätt som jag tror är bättre för mig (experiment med daglig-rökandet får vänta tills man är lite mer klar i skallen tror jag).

Nu undrar jag, vad ni andra har för tankar om detta? Nån som kan relatera till det jag säger, eller har en helt annan idé om detta? Kör på!

Jag tror det är en illusion. Det du egentligen gör är att fly från vardagens tristess i hopp om att hitta något bättre. När du röker på känns det som att det kan hända, fast egentligen är det din hjärna som spelar dig ett spratt. Därför återvänder du till samma tillstånd när du upptäcker att effekten inte hänger i. Du har hittills inte gjort något vettigt av dina "insikter", varför skulle det börja nu, eller i framtiden? Tyvärr är det nog så att "ansvarsfull knarkare" är en självmotsägelse. Inspiration hittar man genom beslutsamhet och arbete, och omvänt. Lycka till!

Men va fan, jag söker ju efter folk som faktiskt förstår frågeställningen.

"Du har hittills inte gjort något vettigt av dina "insikter", varför skulle det börja nu, eller i framtiden?". Vad var det här för jäkla halmgubbe? Det har jag visst. Rätt mycket faktiskt. Men det har även varit insikter och idéer som gått förlorade för att jag inte tagit mig tiden att undersöka dem nära nog i ett nyktert tillstånd.

Vissa flyr verkligheten genom droger, eller annat. För mig handlar det snarare om att hoppa in i något intressant, skoj och inspirerande. Inte en flykt. Återigen sorgligt att det är den här synen folk har på det hela, tar man droger så är det en flykt. Idioti.
Men det är klart effekten avtar, så funkar det. Och eftersom att cannabis fungerar bakvänt jämfört med t.ex. alkohol; man mår bättre istället för sämre dagen efter, så är det lätt att hoppa på det igen.

Din sista fras gör nog för att jag ska ignorera hela ditt inlägg faktiskt, eftersom att du uppvisar oförståelse för frågeställningen. Trevligt att du ville ta del i diskussionen dock, men du tycks vara en aning trångsynt. Sorry om jag är direkt och dryg, men är så jävla trött på alla tomtar som går runt och rabblar om "illusionen om att cannabis gör en kreativ". Det gör det, om man använder och brukar det på rätt sätt, varför jag startade denna tråd. För att diskutera hur man(jag) brukar cannabis på bästa sätt.

Uppenbarligen så riktar jag mig inte alls till dig. Ha en fin dag.

MOD; kan ni ändra min rubrik från "Jag är ingen ansvarsfull knarkare..." till "Att vara en ansvarsfull knarkare…"? Hade varit underbart, jag skulle göra det nu, men hann inte innan timmen var över.

Nästa gång bör du skriva vilka svar du inte vill ha, och vilka du inte vill ska svara. På så vis blir det mer sannolikt att du får de svar du hoppas på. Jag tar tillbaka mitt lycka till. Det är bortkastat.

Sure. Jag söker efter folk som förstår vad jag menar och som jag kan ha en givande diskussion med om ämnet. Någon som är filosofiskt intresserad, och som också brukar cannabis, och gör detta på ett sätt som denna upplever fungerar bra för att få ut maximalt med kreativitet och inspiration frn detta.

Thanks anyway, lycka till själv.

Jag vill gärna ha en fortsatt diskussion om trådens ämne. Någon som har några tankar om det jag skrev i TS?

Instämmer med Redax.

Det känns lite som att du är i den klassiska "glorifieringsfasen" gällande Cannabis. Been there, done that.

Gör som jag, skippa Cannabis och träna dig till välbefinnande i stället.
Du kommer må betydligt bättre när du inser att det inte är kemiskt välbefinnande du vill fly vardagen med.

Men kom igen nu! Sitter jag här och säger "smoke weed every day"? Jag problematiserar ju för tusan överdrivet bruk av gräs! Allt handlar ju om hur man hanterar det. Det är ju det jag säger, jag vill lära mig att använda det på ett sånt sätt att jag får ut maximalt kreativt och filosofiskt ifrån det. Mycket möjligt att jag förr eller senare inser att jag inte har mer att få ut av det, vad vet jag, men då har jag ju helt enkelt fått ut det som jag vill ha av det.

Finns det kanske någon som är filosofiskt intresserad av cannabis som kan relatera till mina tankar?

Sinnesändrande substanser är en krydda i livet, inte vad livet ska handla om.

Precis! Så, vad är ditt favoritrecept? Hur använder du kryddan för att få ut det bästa av den? Så att det inte tar överhand, men så att du får ut någonting bra av det?

Moderation och självinsikt.

Varför röker jag?
Skjuter jag på allt det viktiga för att röka istället ?

Är jag nöjd med livet utan att röka ?

Just nu? kanske inte. Men då får jag ta tag i sakerna som gör att jag inte mår bra och inte sitta och vara bäng och fly från verkligheten. Inget löser sig själv, man måste börja någonstans även hur litet steget än är.

Personligen får jag ut mest av att röka när allt annat är avklarat ( studier/jobb, tvätten, disken whatever), och jag kan bara ta en dag och göra vad jag känner för och kan släppa all stress.

Då kan man röka och sitta och meditera och känna sig nöjd över att man fått allting gjort utan att det känns som slöseri med tid.

Sen vet jag inte hur just du ska få ut nån mening ur själva rökandet, det kan du nog bara själv klura ut. Du kanske ska sätta mindre press på att få ut någon mening med det och bara slappna av istället.

Men att ta bort distraktioner och bara sätta på musik och lägga sig på golvet och försöka tömma sinnet brukar vara en bra början. Då börjar iallafall det undermedvetna hos mig att jobba och tillslut så bubblar det upp lite tankar i huvudet och man sitter och vrider och vänder på problemet och ser det ur nya synvinklar än när man är "nykter" och hjärnan är tyngd av allt vad man intalat sig att man måste tänka på.

Känns ju jävligt klyschigt att säga detta, men lite yoga/stretching är ganska gött när man är bäng eller ta lång promenad på ett par timmar i naturen brukar göra att det lossnar för mig mentalt.

Haha, tack för svaret!^^

Det är de här som är så intressant med att "knarka ansvarsfullt", för det är så sjukt individuellt. Jag pressar inte fram någon mening, jag känner att det finns stor potential och får ofta mycket idéer som jag försöker bevara, men det är också lätt att jag, om jag är i en "rökperiod" istället för att bearbeta mina tankar efter det första ruset, hoppar på det för tidigt igen, och därför tappar kontakten med mina tidigare tankar. Lite som du säger också, fast på ett annat sätt. När jag vet att det finns någonting att göra, så borde det tas itu med. Om jag har någonting att filosofera och fundera över från min senaste röksession, så borde jag göra det innan jag börjar röka igen. Det är ju som terapi, man måste ta det stegvis. För på vissa sätt ser jag det absolut som just terapi.

Jag vet redan att njuta och få ut någonting bra av cannabis, så där är det lugnt (hur man nu skulle kunna misslyckas med detta). Det som jag har i tanke i detta för min egen del, är just när det kommer en (eller flera) riktigt bra insikter och idéer, och att ta tillvara på dessa. Jag startade denna tråd till stor del för att förklara någon för mig själv, och det var förmodligen just det jag skrev ovan, att när det dyker upp någonting och jag förstår att jag har fått en tanke av värde, så måste jag bevara denna och se till att den inte försvinner i någon gräs-dimma, typ. Vissa fungerar perfekt med en joint per dag, vissa kanske med en varannan månad. Jag vet inte var mitt optimala ligger ännu, och det är väl det jag försöker undersöka och förstå. Tycker också det är spännande att se hur mitt tänkande påverkas av mer frekvent bruk, men det är ingenting jag tror jag kommer syssla med i någon större omsträckning i senare skeden av livet. Fast vad vet jag, liksom.

edit. Tyckte ditt svar var bra. Tror jag håller med dig till stor del.

Jag vet inte om allt man kommer på och tycker är fantastiska ideér när man är hög verkligen är det.

En gång blev jag helt fascinerad av en kompis mochakokare, det var en vanlig bara det att den var typ mini gjord för att brygga 2 koppar.
Jag vet inte varför men jag satt plockade isär den otaliga gånger och undersökte varje del noga satte ihop den igen och frågade honom om det gick att koka kafffe i den. Jo det gick det ju. Sen frågade jag 7 gånger till. Varje gång han svarade var jag helt förbluffad över denna uppfining.


Ibland är det bara att släppa taget och göra vad man känner för.