Tankar och tänkande, inte vad man tanker utan hur man tänker.

Oftast brukar människor, du, tänka ut roliga teorier om olika saker.
Du bygger och du knåpar på din teori.
Allt passar bättre och bättre.
Du har välgrundade argument och du visar och pekar.

Men...
Du har glömt att se vad du bygger dina teorier med.
Dina tankar.
Och vad är dina tankar?
Vilka byggstenar har tankarna?
Färg och form.
Det är det din teori är i grunden.
Inte vad du tror den handlar om.
Det är sekundärt.
Du målar egentligen bara upp en tavla av olika färger och former.

Har du tänkt på hur du tänker?
Im back bitches.

Det är som att lägga pussel. Bitarna måste passa ihop. Oftast när man lägger pussar så vet man hur det ska se ut när det är färdigt. Man följer hela tiden en bild. Är det någon bit som inte riktigt passar så kan man trycka dit den ändå, slutresultatet blir nära nog, och man ser bara på bilden. Det är mycket svårare när man inte vet vad det ska bli. Då gäller det verkligen att bitarna passar ihop. Och man får inte alla bitarna på en gång, utan det kommer eftersom.

Jag checkar alltid av vad jag känner och tänker, att mina tankar är just tankar och ingen sanning. Ändå blir dom min sanning, men jag antar att detta nu är min teori som jag pekar på. Ja, visst blir man galen av att tänka så, eller är det bara min teori och min syn av sanning det med?

Jo men jag skulle inte kalla det tankar dock, jag skulle kalla det fantasi. Den distinkta skillnaden mellan dessa 2 ting är att den ena utgör former eller färg som du påstår, medans den andra utgör bokstäver eller språk.

Tänker jag, skapar jag språk av någon form.
Fantiserar jag, skapar jag former och färger.

Jag skulle även vilja framföra att jag även är av uppfattningen att dessa 2 ting sköts av olika hjärnhalvor, där tänkande (språk) sköts av den vänstra hjärnhalvan, och fantiserande (bilder och former) sköts av den högra.

Men jag skulle inte motsätta mig någon som kallar hela paketet för tänkande, men jag gillar att dela upp dessa 2 ting då det som påpekat finns skillnader.

För mig är språk färdiga symboler och former som man har sparat för att slippa frimåla varje gång.
Det är mer effektivt.
När man var barn så frimålade man språket.
Efter ett tag så har man målat det så många gånger att man bara kan dra fram bilden direkt.
Man har lärt sig, sparat.

Må jag fråga vad du anser det vara för skillnad mellan tankar och fantasi då? Om du nu anser det vara någon skillnad förstås. Om du inte gör det, så kan man ju undra varför man kallar det tankar och inte fantasi...eller vice versa.

Det är nog samma sak, bara att fantasi är lite mer frimålning och "vanliga" tankar i sig är lite mer fasta i sin form.
Fantasin kan skapa symboler, tankar använder symboler.

Om man ställer denna fråga då:

På vilket sätt är uppdelningen i tankar och fantasi, eller nån annan klassificering, verklig, om den bara är aktualiserad utifrån tänkandet?

Det är bara en beskrivning på hur man använder färgen och formen. Oviktig iförhållande till bara färgen och formen. Men färgen och formen används på olika sätt. Det var det jag ville visa.

Hur kan en beskrivning av nånting som skiljer sig från tankar vara meningsfull, om bara tankar kan beskriva detta?

Som det ska vara.


Nej.


Ja det håller jag med om.


Abstraktioner och koncept som korrelerar bra med verkligheten.


Den här formen av navelskåderi är svårt att orientera sig i. Men här är ett försök:

De tre tankelagarna, här formulerade som Aristoteles gav dem, lyder;

1) A är A (lagen om identitet)
2) Allting är antingen A eller inte A (lagen om motsägelse)
3) Ingenting kan vara båda A och inte A (lagen om det uteslutna tredje)

Rationellt tänkande strävar att vara koherent genom att söka stöd i en universell struktur. (se här: http://oregonstate.edu/instruct/phl2...f_thought.html)


Tveksamt att det har någon betydelse om inte en universell struktur finns på plats.


Nej.


Jo, så tillvida att jag förstår vad den handlar om, dvs omformad till abstraktioner och koncept, handlar den om abstraktionerna och koncepten. Är du med på tåget?


Jaha, får jag vara så fräck att fråga vad det primära är i så fall?


Nej.


Ja det har jag.


Välkommen tillbaka antar jag.

Vad är meningsfullt, jag vet inte.
Det skiljer sig inte från tankar, det är tankar.