• Kvinnor är flockdjur. Social status och "vad andra tycker" är betydligt viktigare för kvinnor än vad som är fallet för män. Detta är historiskt betingat eftersom en kvinna som hamnade utanför flocken/stammen ofta dog samtidigt som en man i samma situation oftare klarade sig på grund av sina fysiska fördelar. Därför gällde det att passa in i gruppen. Tycka som alla andra. Inte sticka ut. Det hänger kvar mentalt än.
• Kvinnor är envisare än män. Det innebär att även om det är kvinnor som blir de som lider mest av mångkulturen så är man inte beredda att omvärdera sina ställningstaganden lika snabbt som en man. Även detta har att göra med viljan att inte sticka ut, att springa med flocken.
• Kvinnor känner snarare än tänker i betydligt högre utsträckning. Kvinnor är därför enklare att manipulera till att bete sig på ett önskvärt vis, vilket exempelvis reklammakarna insett. Det är därför reklam riktad åt kvinnor skiljer sig enormt från reklam riktad åt män. En "bra känsla i magen" kan för en kvinna väga precis lika tungt som ett faktaargument uppbackat med statistik.
• Kvinnor är mindre målinriktade än män. När män träffas vill man gärna att mötet ska leda någonvart. Det ska visa sig ett tydligt resultat inom rimlig tid. Kvinnor har inte alls det behovet. Tvärtom kan möten kvinnor emellan bara gå ut på umgänget i sig. Man träffas för att träffas, inte för att göra något tillsammans.
Det finns givetvis fler skillnader, men det här är några av de viktigare. Sverigedemokraterna är ett parti som är hårt riktat mot det manliga sättet att tänka. Sakfakta. Resultat. Peka ut brister och kostnader. "När vi får makten..." och så vidare. Det här tilltalar inte alls kvinnor som upplever retoriken som hård och kall. När då etablissemangsmedia (flocken) talar om för kvinnan att Sverigedemokraterna är fascister så tror hon dem (inte tvivla på flocken, inte sticka ut). När Sverigedemokraterna beskrivs som kalla och rasistiska så stämmer det in på vad hon själv upplever eftersom Åkesson och de övriga SD-arna hellre pratar kostnader än "flyktingbarn som lider".
Det är tyvärr såhär det ser ut. Nu skulle man givetvis kunna försöka ändra retoriken så att den tilltalar kvinnor, men då riskerar man att hamna i ett läge där man byter känsloargumentsmockor med fikusvänstern och det kommer aldrig att leda någonvart. Tyvärr är nog den enda möjligheten att väcka kvinnorna en och en genom att de själva vaknar ur sin biologiskt betingade dvala genom att de råkar ut för mångkulturens nackdelar in persona. Ett våldtäkts- eller rånförsök av svartskallar kommer att skrämma även en kvinna åt rätt håll. Problemet är att det sättet, förvisso effektivt, också är långsamt och plågsamt. Det är en nackdel, men troligen det enda sättet.
• Kvinnor är envisare än män. Det innebär att även om det är kvinnor som blir de som lider mest av mångkulturen så är man inte beredda att omvärdera sina ställningstaganden lika snabbt som en man. Även detta har att göra med viljan att inte sticka ut, att springa med flocken.
• Kvinnor känner snarare än tänker i betydligt högre utsträckning. Kvinnor är därför enklare att manipulera till att bete sig på ett önskvärt vis, vilket exempelvis reklammakarna insett. Det är därför reklam riktad åt kvinnor skiljer sig enormt från reklam riktad åt män. En "bra känsla i magen" kan för en kvinna väga precis lika tungt som ett faktaargument uppbackat med statistik.
• Kvinnor är mindre målinriktade än män. När män träffas vill man gärna att mötet ska leda någonvart. Det ska visa sig ett tydligt resultat inom rimlig tid. Kvinnor har inte alls det behovet. Tvärtom kan möten kvinnor emellan bara gå ut på umgänget i sig. Man träffas för att träffas, inte för att göra något tillsammans.
Det finns givetvis fler skillnader, men det här är några av de viktigare. Sverigedemokraterna är ett parti som är hårt riktat mot det manliga sättet att tänka. Sakfakta. Resultat. Peka ut brister och kostnader. "När vi får makten..." och så vidare. Det här tilltalar inte alls kvinnor som upplever retoriken som hård och kall. När då etablissemangsmedia (flocken) talar om för kvinnan att Sverigedemokraterna är fascister så tror hon dem (inte tvivla på flocken, inte sticka ut). När Sverigedemokraterna beskrivs som kalla och rasistiska så stämmer det in på vad hon själv upplever eftersom Åkesson och de övriga SD-arna hellre pratar kostnader än "flyktingbarn som lider".
Det är tyvärr såhär det ser ut. Nu skulle man givetvis kunna försöka ändra retoriken så att den tilltalar kvinnor, men då riskerar man att hamna i ett läge där man byter känsloargumentsmockor med fikusvänstern och det kommer aldrig att leda någonvart. Tyvärr är nog den enda möjligheten att väcka kvinnorna en och en genom att de själva vaknar ur sin biologiskt betingade dvala genom att de råkar ut för mångkulturens nackdelar in persona. Ett våldtäkts- eller rånförsök av svartskallar kommer att skrämma även en kvinna åt rätt håll. Problemet är att det sättet, förvisso effektivt, också är långsamt och plågsamt. Det är en nackdel, men troligen det enda sättet.
