Metoder för sterilisering av rymdsonder till Mars, ismånar.

NASA har som policy att sterilisera sonder som landar på Mars för att inte någon okänd mikrob ska få fotfäste där och förväxlas med eventuellt Mars-liv eller t.o.m. utrota det innan vi upptäckt det. Det har visat sig inte vara så lätt. Man har upptäckt tidigare okända resistenta extremofiler på sonder inför uppskjutning, som frodas när de slipper konkurrera med vanligare mikrober som steriliserats bort.

Kan man vända det konceptet till sin fördel? Efter sterilisering återpopuleras sonden med en kartlagd mikrob som har stora konkurrensfördelar under rymdresan (i vakuum, UV- och kosmisk strålning) men som ändå inte är så livsduglig på Mars, så att okända fripassagerares tillväxt hålls tillbaka. Denna planterade mikrob skulle vara genetiskt modifierad så att den är extremt känslig för en viss substans. Inför landning sprejas farkosten med denna substans som effektivt utrotar den då dominerande arten.

Är bioteknik på den nivån idag? Vad vore de svåraste utmaningarna? Är konceptet bara tokigt?

Idén är inte så dum. Problemet är att naturen inte beter sig exakt som vi vill, utan bara ungefär. Några av dessa mikrober kan mycket väl ha blivit immuna mot det ämne du ska döda dem med.

Men med två oberoende genetiskt programmerade självmordskommandon, så att säga, så borde risken för en motverkande mutation reduceras med kvadraten eller så. Och det är bara upp till nio månaders resa från steriliseringsförsök på Jorden till landning på Mars. Strålningen är ju tokig i rymden och muterar vad som helst. De vanligaste bakterierna, som ecoli, sägs bli spontant antibiotikaresistenta redan i låg omloppsbana skyddade av magnetfält och Jordens skugga. Men har aldrig skadat någon av de cirka 600 rymdfararna hittills. Skadestatistiken består bara av att saker plötsligt exploderar kemiskt och fysiskt.

Men jag har respekt inför det mikrobiologiska mysteriet. Kanske även döda bakteriers DNA och cellrester kan komma till nytt liv på Mars? Virus är hard to kill och hälften av mänskligt DNA sägs vara gemensamt med virus. Virus i sig kanske förblir inaktiva på Mars, men deras DNA som till stora delar representerar många andra livsformer, kanske hittar på nånting. Och de lever i dvala under en rymdfärd. 10^31 sägs finnas på Jorden, jag är chockad. Detta kan inte förhindras nå Mars. Med mindre än att man inspekterar nanosonder med elektronsvepmikroskop i omloppsbana innan avfärd. Omöjligt.

Inte för att vara den som är den, men svamlar du inte lite nu? Kvadraten på vad?

Men jag har ärligt talat ingen aning om hur stora riskerna är, och egentligen är det ingen som vet det. Mars har inte så skyddande atmosfär, så virus borde förstöras rätt omgående av strålning. Virus är på sätt och vis alltid inaktiva på så sätt att de egentligen inte gör något alls. De är bara lite dna eller rna med ett proteinhölje runt sig. Hittar de inga celler att invadera borde de strålas sönder rätt fort. Virus är svåra att döda eftersom det inte går att döda något som inte lever.

Jag har små anspråk på att förstå vad liv är, trots att jag vet att jag är ett. Och min slutsats är att vi kommer att populera Mars såsom polyponeserna kom till Nya Zeeland för tusen år sen. De lät sig inte stoppas av en misstanke att kanske andra plantor bara gror där en hemma. Även om dessa osynliga martianer skulle förinta oss, let the best man win!

Var inte så geocentrisk. Anpassa sig till vår verkliga miljö, inte till Disneyland eller sci fi så absurd att inte ens Hollywood will göra nån film om det. Mars bugs är en överspelad story utanför komedinischen.

Massa inlägg, som inte innehöll ett spår av ämnet för tråden, har raderats, dvs OT

/mod