Brexit ett faktum, vilka är konsekvenserna?

Då är han i alla fall ur vägen nu?

(De har coola namn, en annan som talade för en stund sedan heter Lord Cashman)


En av pärerna sa till BBC att man skulle försöka kapa ner den här superlånga listan på 90 amendments för att kunna gå litet snabbare fram - men det lät som en komplicerad operation.

Ja det låter mycket komplicerat.

Jag undrar hur lång tid detta kommet att ta. Vissa amendments processas med två voteringar andra bara med en votering. Varje votering tar 15 minuter så detta får stor betydelse.

Det finns ingen risk med att britterna gör revolt. Enligt många undersökningar är majoriteten emot en no deal. Labour har lovat att förhandla fram ett nytt avtal med EU och sedan ha en folkomröstning om detta avtal. Det är en bra väg att gå. Precis som den officiella lämna-kampanjen utlovade. Eller var lämna-sidan lögnare?

House of Lords kommer att debattera Benn Bill under dagen, torsdag, och utlovar att rösta om den och - om den går igenom hos dem, vilket verkar troligt - skicka den tillbaka till Underhuset på fredag kväll. Därmed skulle Commons kunna rösta igenom den en gång till på måndag, för kunglig underskrift på tisdag, och den vinner därmed laga kraft innan parlamentet stänger.

https://www.theguardian.com/politics...-end-of-friday

Förmodar att man sedan röstar igenom extraval som nästan sista större ärende innan parlamentets stängning. En sådan fråga behöver inte gå via Lords, vad jag förstår, utan kan klaras av på en enda omröstning?

Fast det är oklart varför Team Johnson mitt i natten beslutade sig för att avsluta den enorma filibustringsoperationen de dragit igång i överhuset. Troligen för att de insåg att det är lättare att få igenom ett nyval om Benn Bill går igenom överhuset... Men det borde de fattat direkt efter att förslaget om nyval avslogs igår kväll och inte mitt i natten...

Ja, jag menar att jag hört att Lords inte behöver godkänna för att det ska bli nyval. Men jag hittar inget som bekräftar det när jag söker.

En del av det grundläggande problemet med Brexit som politisk fråga är (som jag påpekade i den här tråden i julas) att denna fråga inte fullt ut kan hanteras av det brittiska politiska systemet; den ryms liksom inte i den demokratiska delen av det. Därmed blir den inherent polariserande och förstörande, den sliter sönder själva de kontrakt som det demokratiska maskineriet vilar på (eller är nära sammanbyggt med, t ex partisystemet).

Man kan jämföra med om britterna 1946 hade haft en folkomröstning på frågan: skall vi avveckla de viktigaste delarna av imperiet, och låta dem bli fullt självständiga stater, eller tvärtom föröka och utveckla det? Efter andra världskriget var det tydligt för relativt många att England nog i längden inte kunde bära upp sitt stora imperium, men det var fortfarande inte en insikt som hade trängt igenom i stort och det fanns ingen verklig plan för vad man skulle göra. Att Brittiska Indien (som då också omfattade våra dagars Pakistan, Bangladesh, Sri Lanka och Burma) rörde sig mot självständighet på sikt började nog gå upp för en hel del, men man anade ännu inte hur snabbt det skulle gå.

Nå, anta att man sommaren 1946 hade hållit en beslutande folkomröstning på den frågan - vi kan t o m säga att man hade preciserat vilka större besittningar det handlade om, t ex Brittiska Indien, Östafrika, Sudan, Zambia/Rhodesia och Malaysia - och att det hade blivit 53% för att göra dessa till självständiga stater inom fem år. Tror någon att det sedan hade varit möjligt att tröska detta genom parlamentet, att förelägga regeringen och militären att de måste fullfölja detta beslut till punkt och pricka, oavsett hur världen utvecklades i övrigt? Naturligtvis inte, det hade blivit en extremt inflammerad fråga och utförandet hade givetvis inte gått att separera från hur världen i övrigt utvecklades, det insättande kalla kriget, behovet av militära stödjepunkter, råvaror och handel osv.

Om man dessutom tänker sig att det politiska klimatet vid den tiden hade varit lika öppet för vanligt folk att ta till orda och få gehör för sina åsikter som det är nu - i själva verket var ju 40-50-talens Storbritannien ett ganska auktoritetsbundet samhälle där vanligt folk ingalunda tog till orda för full hals - så ser man hur otänkbart det hade varit. En sådan fråga som avkolonialiseringen kunde inte *drivas* av parlamentariska debatter, lagstiftning och folkvilja på hemmaplan, den drevs i verkligheten av en serie kriser och revolter ute i världen där England och imperiet steg för steg pressades tillbaka.

På samma sätt är det idag med Brexit: frågan ryms inte fullt ut inom det vanliga demokratiska, öppna maskineriet - inte om man tacklar den som en enda stor och övergripande fråga utan preciseringar, bara: should we stay or should we go?

Att utlysa nyval är ju ingen lag i vanlig mening, inte statute law, och saken gäller egentligen bara val till underhuset - jag förmodar att det därmed räcker med att underhuset röstar igenom det.

Så lorderna kunde stryka en lång rad av de där nittio extra amendments och t o m få litet välbehövlig sömn? Good for them!

Här är väl ändå orsaken till deras grundproblem.
Ingen ville lyssna på vad innebörden av ett utträde innebär. Enda man tyckte var så bra var att man efter utträde kan bestämma över sina egna gränser.

Så kom då dagen när det blev mer konkret och alla skiter på sig över vad som väntar.
Och nu fortsätter cirkusen. Fast det är roliga debatter

Visst är det så, man gjorde inga närmare preciseringar av vilket slags Brexit det skulle vara. Därmed blev själva ordet "Brexit", som någon uttryckte det, "en magisk chokladask" där alla kunde projicera sina egna förväntningar och drömmar om hur det borde bli, utan att det behövde komma med någon större diskussion om vad som var troligt, möjligt. tänkbart - eller vilka godsaker som i praktiken var inbördes icke-kompatibla.

Men jag tror också att själva frågan (om man tar den konkret, i hela dess vidd) är för stor för att helt kunna hanteras via parlament och folkomröstningar, utan hänsyn till hur omvärlden faktiskt ser ut och hur Englands plats i världen har förändrats sedan 50-60-talen.

Någon gjorde i förra veckan (i ett panelprogram på BBC News) den roliga liknelsen med "en dinosaurie som kämpar för att tugga i sig och svälja ett stort betongblock". Exakt!

Boris Johnsons lillebror Jo har nu hoppat av sin ministerpost och plats i parlamentet. Han menar att det inte funkar längre att vara lojal med familjen när han inte delar broderns åsikter om Brexit. Själv skulle han vilja ha en ny folkomröstning.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a...ons-bror-avgar

Först nu inser jag att premiärministern sedan 2011 inte längre får utlysa nyval på egen hand! Det krävs att en majoritet i parlamentets underhus röstar för att avsätta premiärministern, för att denne ska få utlysa nyval. (Eller att 2/3 majoritet av underhuset röstar för nyval mot premiärministerns vilja). Så nu har Storbritannien alltså en premiärminister med majoriteten av parlamentet som sin motståndare i Brexit-frågan. Han kan inte göra nånting åt det, och parlamentet vill så klart inta ha nyval eftersom det skulle göra Brexit Party till en inrikespolitisk jätte, så därför kommer de inte att avsätta premiärministern.

Smart jobbat där, alla jurister och politiker som låg bakom denna konstitutionella förändring! Deadlock till juni 2022, bara tre år kvar med en maktlös regering. Nigel Farage gnuggar händerna och övar inför spegeln sitt besök hos drottningen.

EU erbjöd inte UK bättre medlemsvillkor. EU blockerade en kompromissuppgörelse som Cameron rationellt insåg var bäst för båda parter.

Precis som ett samhällskontrakt är den exakta motsatsen till ett kontrakt, så är ett frihandelsavtal den exakta motsatsen till frihandel. Detta enligt klar logik och ordens betydelser. De där sammansatta Doublespeak-orden i nyspråket är helt meningslösa oxymoroner och politiska propagandaglosor, och den som använder dem definierar omgående sig själv som en partisk politisk aktivist. Gillar man överstatliga centralpolitiska planekonomiska detaljregeringar av andra människors handel med varandra så skaa man säga det, inte ljuga och använda ord i motsatsen till deras betydelse. Skäms de för vad de vill??

https://www.bbc.com/news/amp/uk-politics-49594793

Det illustrerar vilka sjuka proportioner EU tagit. Knappast någon annan fråga skulle medföra ett sådant avhopp.

Handelsavtal är bra. Men det jag sett av resten handlar mycket om att bryta ned länders oberoende. Samarbete vid t.ex nödsituationer fungerar utan EU.