Konstnärer som inte använder Droger

Det verkar som att de flesta konstnärer använder sig utav någon form av drog; vare sig det är Kaffe, Cigaretter, Alkohol eller Heroin.

"For art to exist, for any sort of aesthetic activity to exist, a certain physiological precondition is indispensable: intoxication".
- Friedrich Nietzsche

Om man kollar igenom denna lista över kända namn som är "straight edge", så tycker jag inte att det är tillräckligt tillfredsställande i den mån att de flesta av dessa kändisar är mer utav "underhållare" än respektabla "konstnärer" enligt mig:
https://en.wikipedia.org/wiki/List_o...edge_lifestyle

Här är en lista över både respektabla konstnärer, underhållare och allmänna kändisar som avstod från Alkohol helt och hållet:
https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_teetotalers

När jag syftar på konstnärer menar jag "fin-konstnärer" som: Författare/Poeter (Stig Larsson), regissörer (Chris Marker), fotografer (Sebastião Salgado), musiker (Johann Sebastian Bach), målare (Edvard Munch), skulptörer och arkitekter (Michelangelo). Dansörer och Serietecknare ingår likaså; kan dock inte ge några exempel, eftersom det ligger utanför min "expertis" i dagsläget.

Observera att jag inte är intresserad av att starta igång en argumentation i denna tråd om huruvida fel jag har angående min definition av "fin konst" och "underhållningskonst". Du får gärna skicka ett PM och gråta ut över att jag är en "pretentiös och spinkig hipster" om det får dig att må bättre.

Har ni några exempel att ge mig flashback? Jag vill veta om det finns några respektabla konstnärer som var fullkomligt snustorra eller åtminstone höll sig till kaffe och cigaretter, eller någon annan form av mindre syndigt leverne.

George Bernard Shaw, Walt Whitman och H.P. Lovecraft drogade vare sig alkohol eller andra droger. Finns så klart fler än dessa. All respekt för Nietzsche, men just det citatet av honom var bara nonsens.

Edit: läste också dåligt och såg att TS listade ett gäng författare genom wikilänken.

"Teetotalers" innebär att man inte dricker just alkohol, visste dock inte att Lovecraft var fullkomligt nykter. Om jag minns rätt så var även Bergman näst intill fullkomligt nykter; han kanske drack ett glas vin någon gång ibland som mest, men han var alldeles för rädd för att hålla på med droger i allmänhet (Skulle inte förvåna mig ifall detta även gäller för Lovecraft). Har du förresten några källor som stödjer ditt påstående?

Jag har inte läst något av George Bernard Shaw, men jag har sett några klipp på youtube där han förespråkar folkmord och har ett väldigt "galet" framförande.

Jag tror att om en konstnär är tillräckligt galen (irrationell och mentalt instabil), så behöver de inte intoxikera sig själva eftersom de är det tjugofyra timmar om dygnet. Ju mer galen eller neurotisk en konstnär är desto större är chansen att han producerar något av konstnärligt värde. På så vis tror jag inte att Nietzsche har fel i slutändan.

Ja, jag ska ha läst att väldigt många alkoholiserade författare skrev som bäst under deras nyktra perioder. Dock är deras missbruksproblematik en förmodad sidoprodukt av deras mentala instabilitet, men samtidigt lär missbruket ha en positiv inverkan på deras skrivande då de blir exponerade för psykotiska känslor som vanliga människor sällan uppnår. Det är nog en väldigt subjektiv fråga då det finns även många författare som skriver påtända, och det går inte riktigt att säga att objektivt sätt blir alla konstnärer bättre eller mer kreativa vare sig de är nyktra eller påtända av själva drogbruket i sig. Problemet är dock att missbruket kan leda till "magiskt tänkande" som gör att de tror att de måste ha droger för att vara kreativa, vilket då medför något av en placeboeffekt som ökar kreativiteten, och att de inte kan vara kreativa utan drogerna.

Jag tror helt ärligt att det viktigaste är att man inte faller in i "droger medför kreativitet" tänkandet, eftersom det är något av en kliché och arketypisk stereotyp som har bildats av årtusenden av kollektivt undermedvetande. Men just att vi har denna bild är att det ligger ändå något i att väldigt många stora konstnärer lider och då faller offer för ett självdestruktivt missbruk. Det är väldigt få människor som är nöjda med livet som blir missbrukare, och bruket gör att dem lider ännu mer och det skapar mental obalans; vilket är en viktig inridningens om man vill skapa något konstnärligt. Människor som är besatta av konst är i synnerhet människor som har problem med att hantera livet i sig och det verkar som om att konsten är ett fönster till en värld som ersätter denna, eller ett sätt att bearbeta den sjuka verklighet vi lever i.

Jag tror att de flesta konstnärer inte skulle vara så motiverade till att viga sina liv åt konsten om de var upptagna med livets "goda frukter" så att säga, men detta är samtidigt en form av motsägelse eftersom deras maniska passion hindrar dem från att leva det liv som vanliga människor ser som idealiskt (social bekräftelse, lösaktighet, rikedom, etc), och många av dem vill inte det eftersom det går emot hela deras personlighet. Det förekommer mer än ofta att många konstnärer blir "sell outs" och börjar göra kommersiell underhållning, eller blir allmänt mindre kreativa när de får ett tillräckligt stort genombrott, just för att deras nyfunna popularitet tillfredsställer dem alldeles för mycket rent själsligt. När ytliga människor refererar till "djuphet", syftar de egentligen på irrationell intelligens och det som människor i största allmänhet saknar: En allvarlig och lidande personlighet.

OT:

Anledningen till varför majoriteten av alla människor på denna jord inte kan uppskatta "fin konst" är för att den är bortom deras förnimmelse, dem är fullkomligt blinda inför den, utan det som dem upplever blir automatiskt föremål för förlöjligande, förakt och frustration. Det är därför som hela deras välmående är beroende av att inte konsumera verk som inte gör något annat än underhåller, eftersom allt som är bortom det är "pretentiöst" och "fjantigt"; I synnerhet för den okultiverade och babianliknande varelserna som utgör den absoluta majoriteten av befolkningen, och förr i tiden skulle deras motsvarigheter med största sannolikhet aldrig ens fått uppleva någon som helst form av högcivilisatorisk fin konst, eftersom den var stängd bakom aristokratins låsta dörrar. Dessa människor kommer att med största sannolikhet skratta åt det jag skriver om de nu skulle ha förmågan att orka läsa så här långt, eftersom deras försvarsmekanismer och primitiva stolthet skyddar dem från denna uppenbara sanning, och om jag skulle berätta detta framför dem skulle de slå ner mig för att leda tankarna bort från den fakta som jag exponerat dem inför, och på så vis gå därifrån med sin apliknande heder i behåll.

Den moderna västerländska civilisationens resursöverskott har gjort att allt fler människor har blivit som de förra seklernas aristokrater och på så vis har det påverkat väldigt många individers kulturkonsumtion radikalt. Den moderna Ultra-Hipstern är en manifestation av en nutida medelklassaristokrati som är av samma sort som den perukklädda överklassen som hemsökte de gamla europeiska samhällena, och varför majoriteten av alla människor känner ett starkt förakt mot Hipstern är för att de känner sig undermedvetet underlägsna i deras närvaro, och det är av samma typ som engelsmännen hade inför den kultiverade Prince Albert i England under den viktorianska eran.

På samma gång är hipstern i största allmänhet fysiskt och sexuellt svagare, vilket leder till att majoriteten av alla människor i dagens samhälle ändå kan ändå sätta sig över dessa människor i större sociala sammanhang, eftersom deras kollektiva babian-influerade natur har gjort dem hierarkiskt immuna mot kultiverad överlägsenhet, och i synnerhet eftersom de växt upp i ett modernt och dekadent samhälle som värderar Zlatan och Zara Larsson över Konstnärer och Filosofer. Samtidigt känner hipstern samma typ av underlägsenhet inför dessa typer av människor, eftersom de är både fysiskt och sexuellt överlägsna; och det är viktigare än att vara kultiverad i dagens babiandyrkande samhälle.

Slutsats: Det är därför Carolina Gynning är en dålig konstnär.

Franz Kafka var vegetarian, nykterist, drack inte kaffe, rökte inte och använde inga droger i övrigt heller. Han tog sig några öl mot slutet av sitt liv.

Har du någon källa på det? Tror dock att det stämmer, men jag skulle dock bara vilja se några belägg för att det är sant.

Den svenska författaren Björn Ranelid tycks inte använda sig utav några droger, och påstår sig vara rökfri och enligt egen utsago att han endast har varit berusad 3-4 gånger under sin livstid. Möjligtvis kan det dock vara så att han tar sig ett glas någon gång ibland, med tanke på att han påstår att han ej är en " absolutist".

Skulle dock vilja påstå att Ranelid är lite mitt emellan fin-konst och underhållning, men det är inget fel med det och han är fortfarande briljant.


Källor:

http://ng.se/artiklar/alex-schulman-...bjoern-ranelid

http://www.sydsvenskan.se/2008-08-19...-bjorn-ranelid

Den mest utförliga biografin är skriven av R. Stach. Tre band på tyska. Kafka skrev i ett halvhallucinatoriskt tillstånd, ändå.

De svenska konstnärer jag känner eller har träffat är inga missbrukare av något. Tar väl ett glas vin till maten med inte mer än så. Är den myt att missbruk och psykiska problem skulle underlätta ett konstnärskap, det är ju i mångt och mycket ett jobb som alla andra och ett rejält rus gör ju knappast att man kliver upp till en produktion arbetsdag.

Konstnärer är sällan så annorlunda som folk vill att de ska vara.

Idag har det blivit populärt bland följare till auktoritära ideologier att ta avstånd ifrån alkohol.

Puritanska kommunister och puritanska fascister enas till fullo om att Kampen står över det egoistiskt småborgerliga njutandet av ett glas vin.

Ideologin, får istället inta drogens plats.

Författaren och övertygade kommunisten Stieg Larsson är ett exempel.

Att TS istället framhåller författaren Stig Larsson lär förvåna de flesta läsare av tråden

Konstnären Adolf Hitler exempelvis. Vegetarian och den statschef som införde dom första djurskyddslagarna i Europa.

Han var en sann djurvän och byggde fri fart på autoban.. kan man vara negg inför sånt? Nje!

Lite trist skymmes det när han började invadera större delen av Europa.

Jag syftade inte på att Stig Larsson var en nykterist eller att han ej använder/använt droger (utan snarare raka motsatsen till det). Det enda jag gjorde var att använda honom som ett exempel på en finkulturell konstnär.