Citat:
Ursprungligen postat av
LKVN
Du svarar bäst på frågan själv faktiskt.Risken att ta fram skämskudden lär väl vara
överhängande eftersom det kan tänkas att du kommer försöka bortförklara orden
före
och
efter.
Men vad fan den chansen tar jag
Mvh "kudden nära tillhands"
Beträffande JMs och MRs språkliga umgänge är det praktiskt taget omöjligt att säga något mer än att det förmodligen varit knaggligt, särskilt i början. Man kan kalla in hur många experter på invandrar- och nybörjarsvenska som helst utan att kunna dra några som helst säkra slutsatser huruvida de förstått eller missförstått varandra. CarlJanne har hänvisat till några språkligt sett ganska skapliga exempel om än innehållet kan diskuteras. Men det räcker inte så länge man inte har en nedskriven korrespondens eller inspelade samtal.
Man bör dock hålla i minnet att en invandrare som tidigt flyttar ihop med / binder sig till en inhemsk partner i stor utsträckning får sitt nya språk präglat av partnern. Även om invandraren troget följer kurserna i svenska och är språkbegåvad så kommer han att i viss utsträckning att låta som denna. Den präglingen kan sitta i även om de skiljs åt eftersom den språkliga mognadsprocessen går i faser och en ny situation ger en annan prägel på den fortsatta utveckligen. Men spåren av den första lär bli bestående.
Den här sortens kunskaper är intressanta men inte nödvändigtvis viktiga i en rättegång. Det beror på om frågan ställs och hur den då formuleras. Men de kan vara spännande för det jag ska säga nu.
Det finns något som heter forensisk lingvistik; jag vet inte hur stort ämnet är i Sverige numera. Jag kan inte hitta någon lättillgänglig artikel om det på svenska. Den engelska artikeln är stor och ger mycket, exempelvis:
There are principally three areas of application for linguists working in forensic contexts:
understanding language of the written law,
understanding language use in forensic and judicial processes, and
the provision of linguistic evidence.
Läs gärna på så gott ni kan och väv sedan ihop detta med funderingar runt de problem som kan uppstå när detta mycket komplicerade språkproblem ska tillämpas i invandrarsvenska sammanhang.
Mitt första exempel hämtar jag från detta forum för här illustreras invandrarnas problem med språkliga finesser som modus/modalitet, konjunktion/konditionalis, villkorssatsernas utformning i tal- och skriftspråk, samt implikationen och, slutligen, problemen med idiomatisk svenska.
Den som inte har goda kunskaper i idiomatisk svenska förlorar mycket av den språkliga förståelsen och möjligheten att uttrycka sig själv. (Exempel. "slå in en öppen dörr" och "lämna en dörr öppen för") H*ns umgängessspråk tvingas därför tillbaka till en nyansfattig och förenklad nivå (som kan bli nog så tröttsam för en inhemsk diskussionspartner, som ser sina finare poänger försvinna)
Det finns alltid kulturella skillnader när det handlar om diskussionens form och om regler för argumentation. Dem kan vi inte gå in på, bara den universellt giltiga regeln att
den som har ett fattigt språk eller den som saknar argument i desperation tar till okvädningsord och skränande eller rent av våld. Detta sker av och till i denna tråd. Att fortsätta så är att inbjuda till en diskussion om rinkebysvenskans eventuella intåg i juridiken. Den vill vi väl inte ta?
Jag påstår att mycket av några medlemmars beteende här beror på sådana faktorer. Vi kan verkligen vara ledsna för deras skull när det ändå finns en god vilja att delta i diskussionerna på
Aktuella brott och kriminalfall och det måste vi ta hänsyn till. Men det skulle också göra livet lättare för dem om de tog alla tillfällen att fördjupa sina språkkunskaper och hade roligt med det.
Och kom ihåg: det hjälper inte att kunna lagboken utantill. En lagtext ska förvisso vara så onyanserad men ändå så språkligt exakt att den inte kan missförstås. Ändå händer det med de texterna som med Koranen och med Bibeln - helt plötslgt behöver man uttolkare och då är det som gjort för konflikter. I samtliga fall har det dessutom utvecklats tolkningstraditioner som man också måste förstå sig på.
En underavdelning av forensic lingustics handlar om att använda språkvetenskapliga metoder för att identifiera författare /under the provision of linguistic evidence/.
Med metoder och knep hämtade därifrån kan man sporta med att jämföra olika skribenter och söka likheter och olikheter i språklig och (diskussions-)analytisk mognad. Den här tråden skulle kunna vara ett forskningsmäsigt eldorado för en lingvist. Men det är en fråga helt off topic och det vore fel att ta in fler exempel i detta inlägg.
Mitt andra exempel, som jag inte hunnit gå in på dessmer skulle handla om dessa problem i praktiken. Läsövningar hämtade ur olika FUP där man kan se hur nyanseringarna helt utlämnas åt 1. förhörsledares språkliga och kulturella kunskaper/föreställningar om andra språkgrupper, 2. den tilltalades eller vittnets kunskaper i och om det svenska språket och 3. tolkens kunskaper i svenska och alla dess nyanser.
Lägg märke till att det ofta kan finnas mycket stora skillnader mellan männens och kvinnornas förmågor och därmed möjligheter att bli rätt och riktigt hörda.
Ett fantastiskt studiematerial är FUPen i Yara-fallet!
Slutligen: att man har svenska som modersmål betyder inte att man per automatik förstår all juridik till perfektion. Det handlar inte bara om begreppen i sig, det handlar om kontext och det handlar om gammal praxis och utmaningar av praxis, tolkningstraditioner, eventuellt konflikterande sådana; det handlar om en föränderlig omvärld med föränderliga värderingar och om samspelet mellan juridisk expertis och politik av olika schatteringar med mera, med mera. Det handlar även om den enskildes läsvanor, förståelse för att juridik och lingvistik är knepiga områden, med mera i "mottagarändan" ... Det är därför vi vrider och vänder på vad som framkommer
