Citat:
Ursprungligen postat av
alipo
Frågan är ändock vilka skulder, utgifter hade han när han beslöt att sälja lägenheten och vilka inkomster hade han?
Min tro är att mannen ifråga aldrig har kunnat hålla i pengar och ekonomiskt planera. Lennart talar länge och väl att ha ett vetenskapligt förhållande till saker och ting men fungerar på de personliga planet som en "apa" dvs impulsdriven.
Min tro är även att han på ett tidigt stadium skulle behövt hjälp att sköta sin ekonomi. Jag har haft vänner som honom: tjänat bra men alltid utan pengar och där någon har har gått i personlig konkurs trots goda inkomster.
Det hela ligger enligt min mening på personlighetsplanet och är inte något i strikt mening som individen väljer.
Så hur såg hans ekonomi ut i siffror när han sålde lägenheten?
Och varför tror du han sålde lägenheten?
Lånat som han betalade 1900 kr/månad, var försvann den ursprungliga lånesumman någonstans?
Om jag nu inte minns fel så hade han 170000 kronor i skulder. Hans inkomst var den från Alfakassan. Hade han skött sina kort rött så hade han kunnat fortsätta få full ersättning från Alfa och förmodligen bostadsbidrag. (Eftersom donen bodde deltid hos honom hade han räknats som familj.
http://www.forsakringskassan.se/mynd.../bostadsbidrag)
Med största sannolikhet hade han fått absolut minimum av soc, dvs så han kunde äta och bo kvar, men det dög inte för Lennart, för han tyckte att det var självklart att de också skulle betala hans privata skulder.
Om man har skulder, som man inte kan betala, så får man försöka snacka med långivaren så att man kan betala en mindre summa istället. Det går i de flesta fall eftersom det då finns större möjlighet för långivaren att få tillbaka den skulden. Han ifrågasätter både soc, Arbetsförmedling och Alfa när de kräver att han ska vara aktivt arbetssökande. Istället hävdade han att han borde få ersättning i alla fall eftersom han har det här viktiga uppdraget att informera oss alla om mantisar, camsex och riddarsatelliten. Ingen av instanserna höll med honom om att det var ett riktigt jobb. I princip kunde Lennart slängt iväg ett antal ansökningar utan hopp om att få jobb, men då ändå fått diverse bidrag. En ganska liten insats för att få hjälp, men det orkade(?) han inte göra.
Jag ska förtydliga det jag skrev i mitt förra inlägg:
Lennart har ingen vidare förmåga att ta hand om sin ekonomi och att planera för framtiden. Han verkar inte heller förstå sitt eget ansvar i att ta reda på hur saker och ting fungerar för att få bidrag och att försöka förstå samt följa reglerna. När han då inte får så mycket pengar som han vill och med ett (för honom) orimligt krav på att behöva söka jobb så tycker han att allt är andras fel. Lennart är impulsiv och har efter hand sålt av saker från sitt hem, tex sin TV. Nu fanns inte mycket kvar att sälja utom lägenheten. Eftersom han då inte har koll på, alternativt skiter i, vilja regler som gäller så vill han få in pengar på annat sätt. Han tigger mamma på pengar (inte första gången i ordningen) utan att ha koll på att det kommer att göra det ännu svårare att få mer pengar än minsta möjliga. När han då upptäcker att mammas pengar räknas som inkomst så sätter hans impulsivitet in en kick till och han får för sig att det är dags att sälja lägenheten. Han har vid tiden för det beslutet inte heller full koll på vad hans nya kostnader kommer att bli i form av att piffa upp husvagnen och campinghyra tex. Eftersom han inte kollar upp dina alternativ så känns försäljningen som en utmärkt idé. Sagt och gjort. I efterhand(han kollar förstås inte upp reglerna innan) får han veta att man inte kan sälja en lägenhet i Riksbyggen till en person utan personnummer. Han har således inte sålt lägenheten än, bara fått pengarna, vilket kan sluta hur fel som helst.
Det här är anledningen till att han "säljer". Ingen hotar honom med pistol. Ingen har sagt till honom att det här är hans enda alternativ. Han väljer det själv eftersom han är impulsiv och dålig på att ha koll på viktiga fakta (företrädesvis innan han rusar iväg och gör något)