varför de flesta knäcks i polisförhör?

Nu talar jag om såna som ändå haft en bra story och där inga direkta bevis som tex. fingeravtryck, pekar mot de

För att de snackar. Regel ett är att knipa. Varje äkta kriminell vet detta. Det är bara svenssons som drar lpnga historier de kan trassla in sig i.

Jag skulle tro att det är för att man just har en story. Sitter man rejält i klistret ska man väl hålla käften direkt. För är det ett grovt brott så kommer polisen nysta i det och göra allt för att knäcka ens historia. Så jag tror det är det det handlar om. De har inte en vattentät story helt enkelt.

Om man tittar på amerikanska förhörsmetoder så låter de den misstänkta berätta sin story om och om igen, de ställer följdfrågor och är inte kritiska, de verkar svälja allt med hull och hår, de verkar nöjda och den misstänkte känner sig nöjd, den misstänkte börjar utsmycka sin historia bygga ut den eftersom poliser frågar efter en massa detaljer,

han förhörs av olika poliser som turas om för att trötta ut den misstänkte,

Det funkar ofta inte som på film. Man tar ofta in den som är uppenbart skyldig. Sen om det är en yrkeskriminell säger han ingenting oavsett vad polisen säger eller vilket bevisläge som finns. Vanliga dumsvenssons däremot sitter och försöker bortförklara och vilket inte funkar. För polisen skiter egentligen i skuldfrågan under förhöret, visst är det trevligt om den skyldige erkänner under förhöret, men mest förhör man för att åklagaren ska få saker att fråga om under rättegången.

Uttalanden under förhöret == mer att fråga om under rättegången.

Saken är att om du nekar eller är tyst så är det fortfarande åklagaren som måste bevisa att du är skyldig och inte tvärtom, har dom rätt bevis så spelar det ingen roll om du nekat eller erkännt whatever. Du torskar eller så räcker inte bevisen och du går fri.

Oavsett vad de flesta tycks påstå i tråden knäcks de misstänkta gärningsmän, som också är gärningsmän till slut då de i regel måste fylla på luckor i sin berättelse. Till slut blir det för mycket och ångesten kommer ikapp.

Finns inga luckor som behöver fyllas om du kniper och nekar.

Sant men det förutsätter att de har något som helst empati för offret.

Det är en myt att det alltid är bäst att vara tyst om man är skyldig. Det kan vara så men lika ofta kan det gynna dig att du presenterar ett alternativt händelseförlopp som talar till din fördel. Det kan ju finnas flera saker som åklagaren presenterar som låter "svårförklarade" ur din synpunkt, men kan du då lägga fram en alternativ förklaring till dessa kan detta absolut öka dina chanser att bli frikänd.

Ett aktuellt exempel är ju föräldraparet som nu blir frikända från mord på sitt barn eftersom de skyller på varandra. Hade en bara varit tyst hade den andres version stått oemotsagd och då hade med allra största sannolikhet den tyste blivit dömd. I detta fallet finns ju dessutom teknisk bevisning som uteslutit någon annan gärningsman eller att det var en olycka.

Nej, så här är det, förutsatt att det var du som gjort något dumt vill säga:

* Om det finns klockrena bevis så kommer du att bli dömd för vad det nu är oavsett vad du säger.
* Om det inte finns klockrena bevis så kommer allt du säger att ge de som undersöker brottet nya tåtar att dra i.

Du måste inte någonting, utan om du sitter där utan att säga mer än vad du heter så kommer de till sist att låta dig traska iväg. Undantag är om du är skäligen misstänkt för något allvarligt brott, då kommer de att låta dig traska in i en häktescell istället - men i sådana fall kommer dina anledningar att hålla tyst att vara än större...

Om det absolut inte var du, typ om polisen slår in dörren och drar med dig till stationen under föregivande att du skjutit ner två personer igår kväll, men du vet med dig att du satt hemma och kollade på youtube hela den kvällen, ska du såklart säga det. Men om det var du som gjorde något så är det ju onödigt att ge undersökningen något mer än det den redan har.

Just det är ju undantaget och det beror mest på att svenska lagar om medhjälp är så jävla korkade.

I USA är det intressantare för polisen att få fram någon form av erkännande eftersom det faktiskt kan användas som "bevis" i rättegången. ("Anything you say can and will be used against you in a court of law")

I Sverige räknas bara det som man säger muntligen i rätten och man kan ändra sin historia totalt. Åklagaren kan då inte använda det som man sagt i förhöret alls som bevis i sig.

Nackdelen med att pladdra i förhöret är dels att polisen kan få fram något som gör att man sedan hittar nya vittnen eller teknisk bevisning och dels att man förlorar sin trovärdighet om man ändrar sin historia. I det sistnämnda fallet blir det svårare att bli trovärdig i sin "bortförklaring" av besvärande omständigheter som framkommer under rättegången.

Detta gäller dock också om man bara sitter helt tyst i förhöret och sedan plötsligt har en massa förklaringar att komma med i rätten.