Kungl. Konsthögskolans examensarbeten - frustrerande ??

Nej, det har jag ingen anledning att göra, eftersom jag inte är ett dugg intresserad vare sig av de här konsthögskoleeleverna eller deras verk. Det intressanta i det här sammanhanget är hur du utnämner dig själv till konstexpert utan att komma med någon information som backar upp dig. Varför vill du göra det? Du framstår ju bara som korkad då.

Hehe, det slår liksom Aldrig fel.
Så fort någon inte har bra argument att svara med, så hoppar de genast på med personangrepp.

Är det Verkligen Så Himla svårt att hålla sig till Sakfrågorna, och sluta bry sig om personen som har skrivit det.
Personen bakom är Aldrig det intressanta i en diskussion - det är bara, endast och uteslutande textens innehåll som är det.

Det du beskriver är något jag upplever har trendat sen vi gick in i tvåtusentalet. Som konstnär ska man inte längre porträttera sin samtid, utan hellre analysera den. Istället för att arbeta med traditionellt avbildande konstformer som måleri eller skulptur, jobbar man konceptbaserat... utifrån någon vag idé om någonting, gärna med en ironisk twist. Resultaten blir ofta multidisciplinära installationer som inkorporerar lite allt möjligt: video, teckningar, konkreta objekt (typ baljan med löv du såg), etc. För betraktaren blir det nog så hopplöst att ta till sig det eventuella budskapet, för det är i grund och botten inte konst som vänder sig till en traditionell, extern publik. Den vänder sig istället internt, till de närmast sörjande på högskolan som nervöst flinar i samförstånd. I vissa fall väcker det lite skandal (som Anna Odell). I bästa fall plockas det upp av något galleri (som Christine Ödlunds nyligen avslutade fantastiska utställning Aether & Einstein på Magasin III). Det mesta glöms bort som det skräp det faktiskt är, kanske efter att först ha genererat några indignerade inlägg på Flashback.

Den där Östbergs foton var ju till stora delar sådana som jag brukar deleta innan jag ens överfört dem från min mobil till datorn. Får sluta med det tror jag. Kanske finns bilder bland dem som kan ta mig in på konsthögskolan

Jag har känslan att en elev på konstfack alltid får godkänt, bara det går att hänvisa till någon alkoholiserad helst sodomitisk fransk filosof.

Jag har nyss läst den statliga kvalitetsundersökningen som genomfördes på de svenska konsthögskolornas utbildningar.
Och i den kan man läsa något "intressant".

Bla en hyfsat stark kritik mot bedömningssystemen högskolornas examinatorer använder isg av (eller snarare inte använder sig av).
Dvs det finns inte riktigt någon kvalitetssäkrad bedömningsmall som lärarna kan utgå från, och därmed blir resultatet ganska så godtyckligt egentligen.

- "Vissa arbeten, som vi bedömde, var uppenbarligen inte fullständiga examensarbeten."
Vad ska man egentligen säga där ...
Examensarbeten går igenom utan att vara färdiga - men slinker ändå genom av någon anledning.
Av "någon anledning" ... Dvs ingen vet varför, eftersom ingen vet hur det ska bedömas.

Men ändå får alla dessa konsthögskolor högsta och näst högsta betyg av undersökningskommittén...
Är det inte ganska så ... vansinnigt?

- "Dokumentationen av examensarbetena var kvalitetsmässigt mycket varierande. Här krävs
att det etableras en kultur med målet att dokumentationen ska kunna förstås av alla som
har intresse för ämnet."
Detta belyser också precis det jag skrivit - att det svävar något klart Godtyckligt över hela utbildningen.
Där kanske ingen egentligen vet vad det är som görs, som ska göras - eller vad som har gjorts.
Räcker det tex att studenten själv Säger Sig ha en Egen Klar Förståelse av examensarbetet och det utförda skolarbetet för att lärarna ska bli så imponerade av studentens självsäkerhet att de automatiskt bara ger godkänt, släpper vidare studenter??

Som jag nämnt innan så Förstår ju ingen det som presenterats.
Och här sätter de fingret rakt på problemet - att det inte finns någon gemensam grund alla kan vara överens om, och utgå från.

- "Kanske bör examensmål ses över utifrån hur detta har fungerat när den nuvarande utvärderingscykeln avslutas. För vår del har vi brottats med frågan: Ska alla valda mål, som ofta innehåller ett antal delmål, kunna utläsas av ett konstverk? Stundtals har det varit implicit. Detta problem skulle kunna undvikas om det fanns en etablerad undervisningskultur där kontext och metodbeskrivningar, vare sig skriftliga eller gestaltande, problematiserade verket och var en del av examensarbetet. I kommande utvärderingar av det konstnärliga området skulle vi därför önska att ett något större fokus läggs på processer. En utvärdering av processer bör genomföras så att det inte enbart handlar om en kontroll av utbildningsplaner och kursupplägg, då det i slutändan för de utexaminerade konstnärerna trots allt framför allt handlar om hur bra verk de skapar."
Exakt - examinering kan ju Aldrig handla om något annat än att bedöma själva Kvaliteten av det utförda, både som process och som resultat.
Och som ovan sagt så kritiserade de att flera examensarbeten inte ens varit färdiga (dvs inte var bra, inte borde ha blivit godkända med andra ord).


http://www2.uk-ambetet.se/download/k...konst-2013.pdf




---

Men jag har faktiskt jämfört med de andra konstnärliga utbildningarna i Sverige.
För det finns ju andra, även i statlig regi.
Dvs de yrkesinriktade konsturbildningarna.

Orrefors och Kosta Boda osv har tillsammans med staten en egen utbildning för glaskonst.
De har både gym,nasienivå och högskolenivå på sina utbildningar.

Och när jag jämför de redovisade elevarbetena mellan dessa statliga konsthögskolor, med denna yrkesinriktade konstskola för glas - så blir de statliga, motsvarigheterna (trots deras höga status) som ett Dagis.

Ja, som ett dagis, med dagisbarn som "leker med lera", som "ritar fritt", som leker med LEGO och Barbie-dockor osv.

Men t.o.m. Gymnasienivån på Orreforsskolan har högre - och omedelbart förståelig - konstnärligt värde.



---

Så visst Kan svenska skolor utexaminera högt kompetenta och konkurrenskraftiga konstnärer i hög internationell klass.
Det går Bevisligen.

Därför kan jag inte förstå hur staten accepterar att skattepengarna går till Dagisklasser, när alla möjligheter ligger helt öppna för en både konstnärligt och ekonomiskt framgångsrik ny konstnärlig svensk "boom" hade kunnat åstadkommas om man bara hade ändrat fokus.

Nu är inte jag någon stor kännare av abstrakt konst utan en stofil som uppskattar klassiska marinmålningar och vacker konst som föreställer något eller åtminstone har ett tilltalande formspråk.
Men för att kort sammanfatta mitt intryck av dessa examensarbeten - Ren jävla ihopklåpad skit.
Denna "konst" för tankarna till en gammal låt av Eddie Medusa...
https://www.youtube.com/watch?v=gXIJGO_hSHA

Många som går ut konstskolorna (och som fortfarande har ambition att arbeta som konstnärer) börjar efter ett par år att producera mer "lättillgänglig" konst som måleri och skulptur då de märker att det konceptuella som är så tongivande på konstskolorna sedan många år inte har någon egentlig marknad. Det ordnar sig alltså, TS.

Hur menar du att "det ordnar sig" när konsthögskolorna alltså inte lär ut något som kan ge resultat?

Du skriver att eleverna tvingas "anpassa sig efter verkligheten" (så att säga), men det du då säger är ju att de tvingas lära sig att det de betalat dyra pengar för inte har fått utdelning, att det bara var bortkastade pengar och förlorad tid.

Så, hur "ordnar det sig"???

Jag skrev ett exempel med Kerstin "Kakan" Hermansson.
Hon är ju utbildad på en konsthögskola, för att studera keramik- och glaskonst.
Hon har skrivit att det blev en dyster verklighet efter examen, och hon jämförde med hur det var "förr".
Då kunde eleverna gå rakt ut efter examen och bli mottagna med öppna famnar av konsthantverksproducenter såsom Orrefors och Gustavsberg.

Men nu vill ingen längre ha de konsthögskoleutbildade ...

För ca 40 år sedan så startade t.o.m. Orrefors och de andra glashyttorna en Egen Skola.
Redan Då var de så förtvivlade över den så Underlägsna nivån på konsthögskolornas elever, ansåg att de utexaminerades kvalitet var under all kritik.
Så de valde att hellre investera i en egen skola.

Borde det inte säga allt?
En gång i tiden (för inte så länge sedan) var konsthögskolornas utexaminerade Hett Eftertraktade inom hantverksindustrin i Sverige.

Varför valde skolorna att sluta tillfredsställa det kommersiella och estetiska behov som redan fanns?
Är det inte meningen att Staten ska tillgodose landets industri med välutbildad arbetskraft?
Så har det ju alltid varit med skolan, och fortfarande är det så med medicinsk utbildning, teknisk, ekonomisk, och såklart polis osvosv.