FrankieStubbs egna texter.

Samlagets Grimasch.

Hon sökte humanitär asyl i min säng då förhållandena i hennes egen blivit ohållbara.

Jag slentrianknullade henne nästan varje afton.

Halvdanna höftjuck i Decembernatten…
Sängstommens knarr…
Fullmånens likbleka sken på mina vinterskinkor…

Efter ett par veckor hade tillståndet förbättrats i hennes hem och hon flyttade.

Tio år senare mötte jag henne av en slump, vi språkades vid och var överens om att det som vi haft i stort sett inte betytt någonting...

Sussie Eriksson.

Det sades att Sussie Eriksson visade fittan mellan köksgardinerna åt mannen som delade ut morgontidningarna varje natt och vi grabbar studerade fönsterrutan med nitisk ackuratess.

Fanns det inte ett litet båtformat avtryck av en könskyss där på glaset mellan talgbollarna?

De som vågade sig fram för att kika in svor på att ett skirt lager av krulligt könshår lagt sig som en trolsk dimma över Sussies fönsterkarm då hon gnidigt sig mot fönsterglaset som Aladdin mot sin lampa. En svag doft av blåmussla rapporterades även det till stor förnöjelse för oss grabbar.

Vissa påstod att de väntat utanför tills tidningsbudet passerat för att sedan ringa på och bjudas in i hennes varma famn, andra menade att det hela var totalt orimligt då Sussie inte hade tid att visa fittan om nätterna då hennes man satt inne och Sussie hade nog med att ta hand om barnen, menstruera, dammsuga och sådant som kvinnor gör.

Vi fick aldrig klarhet i om Sussie Eriksson verkligen visade fittan åt mannen som delade ut morgontidningarna men om natten vandrar ofta mina tankar tillbaka till de påstådda fittförevisningarna.

Jag undrar hur hon har det idag?

Pegas för Margret.

EU-migranterna är täckta av könshår i år, deras väldiga testiklar vibrerar i vårbrisen.
Det är så de håller värmen i detta kalla samhälle. Blåa små gnistor av statisk elektricitet.
Fingrar som trevar… en kopp… en krona…

Du var rodnande vacker och nyduschad. En bit mat, vårt vin, vi måste ut.

För en timme sedan skrek du i min mun, Jag marinerade din livmoder med min säd och vi var varandras andetag.

En kort vandring mot vår krog. Den blåa timmen då allt är diffust och sant.

En trådsmal pensionär plierar förbi, hennes avföringsfläckiga nattlinne fladdrar som ett standar.
Ett standar över den oundvikliga ensamheten som bäst fördrivs med orgasm och vin.

– Jag vill ta alla i min famn och ge dem mat sa du.
– Du är inte klok sa jag.

Asiaten.

En erotisk fjärt i sänghalmen,
dubbelspel under täcket.

En asiatisk man blottar sin erigerade penis i garderobsmörkret.
Kanske är han japan?
Eller taiwanes?

Feta obehagliga barn sitter uppflugna på gardinstången,
de är iklädda bävernylonoveraller och spyr elakheter omkring sig.

Libanesiska lesbianer äntrar rummet,
de har penslat sina könsdelar med linfröolja och filosoferar på latin.

Terrorn i Stockholm kommer inifrån.

Jag ejakulerar på din mage,
huden är spänd som ett trumskinn.
Löddeköpinge har aldrig sett en man som mig.

”Oj förlåt, jag trodde det var ledigt här.”
Blålkintsblick under rågblond lugg, vem hade svalt din fläta?
”För all del, slå dig ner. Låt mig bjuda på ett glas.”
En hand som söker en hand, kättja… Lust.

Med mig får du göra vad du vill.
Inom rimligheternas gränser.

Staden öppnade upp sina lår och lät mig dricka.
Samlagsbefriade statstjänstemän i grå överrock åker tunnelbana,
In och ut. In och ut, in och ut genom tunnlarna.
Spermafrost, amputerad själ.

Jag räknar märkena på din rygg.
Fräknar, ärr och blånader.
Vill du vakna med mig?