2003-07-20, 22:28
#1
När jag slår upp tidningen så får jag läsa om ett gängbråk i Malmö, polisen kallade det för en etnisk uppgörelse och samtidigt att de befarar fler liknande händelser framöver. Båda gängen pekar ut varandra som orsak till bråket och det diskuteras fram och tillbaka vilka de skyldiga är, för det är det som är intressant, vem eller vad som ligger som grund för dessa allt vanligare kulturkrockar och etniska motsättningar.
Den ena sidan skyller på den andra och vise versa, det är så diskussionen brukar se ut. Något som är vanligt att lägga skulden på är fördomar och främlingsfientlighet. Både invandrare och svenskar kan anklagas för fördomar, men det är nästan bara svenskar som kan bli anklagade för det senare. Diskussionerna kan hålla på hur länge som helst, antingen är det invandrarnas fel eller också är det svenskarnas fel, då och då säger någon att det är båda gruppernas fel som inte kan mötas på mitten. Vilket som, så är det uppenbart att dessa kulturkrockar blir allt vanligare och att en lösning är eftertraktad.
Skulden, som man med lite eufemism kan kalla orsaken till problemet, bör kanske inte läggas på någon av dessa grupper. Under sin uppväxt i Sverige och andra västerländska nationer får vi lära oss en hel del, mycket av det vi får lära oss är vad som är rätt och fel. Man får uppfattningen av att det är självklart att inte stjäla, det är självklart att inte bryta mot lagen och det är självklart att inte skada oskyldiga människor. Denna självklara värdegrund är det inte på tal om att betvivla, vi växer upp i tron att den är universell.
Detta är dock en myt, för det finns inga universella rätt eller fel, vad som är ondska och godhet varierar beroende på ur vems synvinkel man ser det, rätt och fel är nämligen subjektiva begrepp, och har därför inget att göra i en objektiv analys av verkligheten. Klart står dock att varje samhälle är i behov av en värdegrund, det krävs vissa värderingar som alla i samhället kan ställa upp på för att samhället ska fungera.
I det västerländska samhället finns det många självklarheter, som globalt sett inte alls är självklara. Alla samhällen kanske är i behov av värderingar, men alla är inte beroende av att ha samma värderingar. I och med att samhällen och kulturer runt om i världen inte delar samma värderingar blir det som vi tycker är rätt fel ur andra kulturers synvinkel.
Det finns ingen ond eller god kultur, bara olika uppfattningar om vad som är rätt eller fel. En tibetansk munk hade sagt att han blev rikare av att göra sig av med sina tidigare ägodelar, medan en västerlänning hade känt sig fattigare i samma situation. Vad som är en bra kultur beror helt på ur vilken kulturs synvinkel man ser det, och självklart finns det i sådana fall dåliga kulturer om vi ser det ur vår egen kulturs perspektiv.
När de olika värderingarna sedan möter varandra så blir det som när kall luft möter varm - åska. Vem bär i så fall skulden för konflikterna och eländet, ondskan som alltid är godhet ur någons synvinkel och vise versa eller själva kampen för det goda?
Det finns kulturer som är onda ur våran kulturs synvinkel, vi är således onda ur deras synvinkel, kampen för det goda kommer att existera hos båda sidorna och det är denna kamp som kommer leda till det ofrånkomliga kulturella åskvädret. Att ena världen innan man enat människorna kanske inte är en särskilt bra idé. Ty ondskan vilar i kampen för det goda.
Den ena sidan skyller på den andra och vise versa, det är så diskussionen brukar se ut. Något som är vanligt att lägga skulden på är fördomar och främlingsfientlighet. Både invandrare och svenskar kan anklagas för fördomar, men det är nästan bara svenskar som kan bli anklagade för det senare. Diskussionerna kan hålla på hur länge som helst, antingen är det invandrarnas fel eller också är det svenskarnas fel, då och då säger någon att det är båda gruppernas fel som inte kan mötas på mitten. Vilket som, så är det uppenbart att dessa kulturkrockar blir allt vanligare och att en lösning är eftertraktad.
Skulden, som man med lite eufemism kan kalla orsaken till problemet, bör kanske inte läggas på någon av dessa grupper. Under sin uppväxt i Sverige och andra västerländska nationer får vi lära oss en hel del, mycket av det vi får lära oss är vad som är rätt och fel. Man får uppfattningen av att det är självklart att inte stjäla, det är självklart att inte bryta mot lagen och det är självklart att inte skada oskyldiga människor. Denna självklara värdegrund är det inte på tal om att betvivla, vi växer upp i tron att den är universell.
Detta är dock en myt, för det finns inga universella rätt eller fel, vad som är ondska och godhet varierar beroende på ur vems synvinkel man ser det, rätt och fel är nämligen subjektiva begrepp, och har därför inget att göra i en objektiv analys av verkligheten. Klart står dock att varje samhälle är i behov av en värdegrund, det krävs vissa värderingar som alla i samhället kan ställa upp på för att samhället ska fungera.
I det västerländska samhället finns det många självklarheter, som globalt sett inte alls är självklara. Alla samhällen kanske är i behov av värderingar, men alla är inte beroende av att ha samma värderingar. I och med att samhällen och kulturer runt om i världen inte delar samma värderingar blir det som vi tycker är rätt fel ur andra kulturers synvinkel.
Det finns ingen ond eller god kultur, bara olika uppfattningar om vad som är rätt eller fel. En tibetansk munk hade sagt att han blev rikare av att göra sig av med sina tidigare ägodelar, medan en västerlänning hade känt sig fattigare i samma situation. Vad som är en bra kultur beror helt på ur vilken kulturs synvinkel man ser det, och självklart finns det i sådana fall dåliga kulturer om vi ser det ur vår egen kulturs perspektiv.
När de olika värderingarna sedan möter varandra så blir det som när kall luft möter varm - åska. Vem bär i så fall skulden för konflikterna och eländet, ondskan som alltid är godhet ur någons synvinkel och vise versa eller själva kampen för det goda?
Det finns kulturer som är onda ur våran kulturs synvinkel, vi är således onda ur deras synvinkel, kampen för det goda kommer att existera hos båda sidorna och det är denna kamp som kommer leda till det ofrånkomliga kulturella åskvädret. Att ena världen innan man enat människorna kanske inte är en särskilt bra idé. Ty ondskan vilar i kampen för det goda.
