Jag skriker. Jag skriker ut den starkaste euforin en människa någonsin haft. Ett vattenfall av kärlek sprutar genom mig, från ryggslutet upp i nacken och ut ur munnen. “Aaaaah! Aaaaah! Ååååh!”. Plötsligt slår det mig glasklart; det här är det största jag varit med om i mitt liv. Det här förändrar mitt liv.
Substans: DMT + MDMA + Psilocybin
Dos: 80 mg (x5), 250 mg + 2g.
Tidigare relevanta erfarenheter: Mycket välbevandrad inom psykedelier. Inkluderar 1000+ ug LSD -> (FB) 1000+ µg LSD - total egodöd, MDMA, psilocybin.
Ålder: 25
Psykedelier har fundamentalt förändrat mitt liv.
Strävan att definiera den psykedeliska upplevelsen är för alltid bortom räckhåll, men icke desto mindre har jag ambitionen att leverera en högkvalitativ tripprapport till världen.
Jag har länge experimenterat med höga doser psykedelier, men inte förrän igår brytit igenom på DMT. Psykedelier utgör numera fundamentet för mitt mentala operativsystem. Viktigt i kontexten är att veta att jag är religiöst obunden, uppvuxen ateist och kommer från den västerländska, strikt rationella mentaliteten. Jag resonerar däremot djupt med zenbuddhism som livsstil och har besökt flera meditationsretreat genom åren.
Set & setting
Jag befinner mig långt ut på skånska landsbygden med min närmaste vän Erik, vi har här fem dagar tillägnade träning och psykedelier. I förrgår tog vi svamp, igår rökte vi DMT utan att bryta igenom. Högsommarvärmen slår hårt idag, klockan är 09.00 och det är redan upp emot 19 grader. Mitt svamp-te ryker medan jag blickar ut över trädgården och de gröna okuperade slätterna. “Jag kan inte i min vildaste fantasi konstruera en bättre set & setting”, tänker jag.
Dropp 1: Psilocybin 2g (T+0)
Med 2g svamp nere i systemet tar vi på oss våra löparskor och springer en slinga på 5 km, vi passerar kossor och hästar, raps- och potatisfält. När jag vänder blicken mot den gassande solen och sedan ner på asfaltsvägen märker jag hur skepnader börjar ta form i min periferi. Psilocybinets perceptiva verkan är aktiverad. Comeupen, som alltid är det mest intensiva på svamp, möter mig och färgar mitt tankesätt. Jag mediterar i löpsteget med närvarande andning, egots negativitet försöker klamra sig fast då och då, men jag är för meriterad vid det här lagret för att åka med in i den negativa loopen. Istället andas jag med 100% närvaro och känner ett välbehag subtilt strömma igenom kroppen.
Dropp 2: MDMA 130 mg (T+120)
Väl framme i den stora trädgården tar vi fram en fotboll och börjar leka. Vid 120-minutersstrecket konstaterar vi att svampets effekter stagnerat och vi är redo för DMT. Ingen av oss bryter igenom den här gången heller. Nervositet hindrar oss från att ta det sista, riktigt stora, blosset.
Efter den misslyckade sejouren beslutar vi oss för att droppa MDMA. Vi mäter noggrannt upp enligt formeln = 1.5 mg x kroppsvikt och bombar Mollyt. 50 minuter därefter ligger jag i gräset och gör snöänglar medan vi diskuterar biologiska rötter och den kulturella programmering vi alla har och vill frisätta oss ifrån. Diskussioner om min mammas bortgång och Eriks manipulativa föräldrar gör oss djupa, kärleksfulla och ödmjuka.
Nu är det dags! Jag har tagit på mig en indianskrud jag köpt inför Tomorrowland och håller rakryggat i en hockeyklubba med blicken fäst mot vår DMT-central. Välmåendet är oerhört högt hos mig, och den euforin som du bara kan uppleva på MDMA flödar igenom hela min kropp. Både jag och Erik konstaterar att vi är mer höga än vi varit på tre år på substansen. “Nu kan det inte bli bättre”, tänkte jag. Oj vad fel jag hade....
Dropp 3: 80 mg DMT (T+200)
Med nervositeten fullständigt bortblåst sätter jag mig i stolen, tar fram den numera svärtade glaspipan och lägger på milligramvågen. Jag sitter upprätt i en trädgårdsstol, med kudde bakom nacken mot väggen. Mina tänder skakar till av välmåendet och jag blundar för att bara ta in välmåendeströmmen som sköljer över mig i några sekunder.
Vi fyller pipan med det brunaktiga pulvret och bestämmer oss för att jag bara ska ta första blosset själv, sedan ger jag över pipan till Erik som får assistera mig. “Nu röker jag tills jag försvinner Erik, nu händer det!”. Lågan under pipan skapar en grådimmig rök i pipan, och jag tar första blosset. Det är svårt att hålla nere.
Efter 5 sekunder märker jag av effekten, min periferi börjar glittra och svaga guldkonturer gestaltar sig. Ett bloss till, och ännu ett. Nu lutar jag mig tillbaka och blundar, känner en kraft i min nacke som styr mig och lägger mitt huvud mot väggen och öppnar min mun. Välmående.
“Här kommer en till, sug.”, säger Erik och sticker pipan i munnen. Jag tar ett bloss till. Starka geometriska figurer har nu visat sig i hela mitt synfält och jag nickar till med huvudet och blundar. “En till, här kommer en till”, hör jag långt bort. Jag har nu glömt av att jag röker någonting och vart jag är. Jag öppnar ögonen, öppnar munnen och suger in ett sista, enormt bloss.
BOOM! Jag bokstavligen strålas ut i universum, lämnar totalt min kropp och det fysiska planet. Ett kristallklart visuellt fält tar över hela min perception och skjuts emot mig i extrem hastighet. Även med ögonen öppna hade jag inte kunnat identifiera en stol en meter framför mig.
Jag kommer in i en rymd som är inkapslad i ett medvetande. Jag inser att jag blir kommunicerad med, det är någonting som har tagit emot mig.
Ett hypergeometriskt tredimensionellt mönster uppenbarar sig framför mig, guldiga och blåa symboler gestaltar sig med absolut glasklar skärpa. Informationen går så omöjligt snabbt, det är som att jag processerar 1 terabyte data, varje sekund – och jag förstår allting.
Entiteten börjar humma högt, och jag känner hur hummandet transfereras till mina stämband och jag utstrålar nu samma ljud. (Jag är nu helt medvetslös och Erik berättar att jag med vidöppen mun hummade högt och tydligt.)
Kärlek. Strukturerna, portarna, entiteterna och de gudomliga symbolerna är gjorda av ren kärlek. Plötsligt slår det mig att det här är det vackraste jag någonsin upplevt, alla kategorier. Jag blir så ofattbart amazed och gör en stor inandning och skriker “Ååååh!”.
“Don’t give in to astonishment” hör jag utifrån. Det är Erik som guidar mig, efter att ha hört både Terence McKenna och Joe Rogan prata om just det. “Just det! Åh herregud, okej, jag väntar.” slår det mig.
Det slår mig att detta omöjligen kan vara mänskligt genererat fenomen. Inte på en miljon år kan jag eller någon annan människa konstruera denna hyperkomplexa, kristallklara kärleksstruktur. Det här är något annat, det här är bortom mänskligheten. Jag känner en sån ofattbar kärlek som jag bokstavligen inte trodde var möjligt. Euforin i mitt bröst är “unbearable” och jag kan bara inte ta in hur stor den här upplevelsen är.
Fler mönster, omöjligt vackra strukturer och jag inser att det här är “the fabric of creation”, det är materialet som universum är vävt av.
Sakta börjar strukturerna avlägsna sig och mönstren blir mindre klara. Det är dags att komma tillbaka, blir jag förklarad, “tack för att du kom hit”.
Jag öppnar ögonen och stirrar tyst ut det soliga rummet. Plötsligt förstår jag vad jag upplevt, att jag rökt DMT på MDMA och svamp, att jag sitter i ett rum med min bästa vän och har precis brytit igenom på DMT.
Jag skriker. Jag skriker ut den starkaste euforin en människa någonsin haft. Ett vattenfall av kärlek sprutar genom mig, från ryggslutet upp i nacken och ut ur munnen. “Aaaaah! Aaaaah! Whaaat!”. Plötsligt slår det mig glasklart; det här är det största jag varit med om i mitt liv. Det här förändrar mitt liv.
“Det här förändrar mitt liv. Det här förändrar mitt liv! DET HÄR FÖRÄNDRAR MITT LIV!”. Jag ställer mig upp med händerna mot taket och en ny våg av absolut eufori slår mig. Euforin jag upplever är 2.0x starkare än jag någonsin haft på MDMA, och jag har tagit ordentligt med MDMA i mina dagar. Dubbelt så starkt, förstår ni?
Jag faller ihop på knä, sluter ögonen och öppnar min mun. Hela min kropp skakar av eufori och upplevelsen är fullständigt religiös, jag har mött Brahman; Gud; Buddhahood; Enlightenment.
Jag ställer mig upp och skriker igen, och kramar om Erik i flera minuter och upprepar orden “Det här är det största som har hänt i mitt liv”, om och om igen.
Det går tjugo, trettio, fyrtio minuter. Euforin lägger sig inte. Så här bra kan man inte må. Jag hjälper Erik att röka och även han lyckas bryta igenom.
Efter 90 minuter kör jag igen. Upplevelsen är exakt lika banbrytande den här rundan, men min reaktion annorlunda. När jag landar brister jag ut i gråt. Jag börjar störtgråta, högt och ljudligt i flera minuter. Kärleken som visas mig får mig att kollapsa, “I surrender”. Det jag upplevt är inte konstruerat för en mänsklig varelse att ta in, det här är bortom allt. Jag gråter, jag gråter. Det här är så stort.
Kvällen slutar med att jag bryter igenom 5 (!) gånger och sista gjordes 04.00 på morgonen. Det är nu 10 timmar sedan dess och jag kan bara inte processera och integrera vad jag upplevt. Jag kommer bryta igenom igen, idag. Jag måste uppleva det igen.
Substans: DMT + MDMA + Psilocybin
Dos: 80 mg (x5), 250 mg + 2g.
Tidigare relevanta erfarenheter: Mycket välbevandrad inom psykedelier. Inkluderar 1000+ ug LSD -> (FB) 1000+ µg LSD - total egodöd, MDMA, psilocybin.
Ålder: 25
Psykedelier har fundamentalt förändrat mitt liv.
Strävan att definiera den psykedeliska upplevelsen är för alltid bortom räckhåll, men icke desto mindre har jag ambitionen att leverera en högkvalitativ tripprapport till världen.
Jag har länge experimenterat med höga doser psykedelier, men inte förrän igår brytit igenom på DMT. Psykedelier utgör numera fundamentet för mitt mentala operativsystem. Viktigt i kontexten är att veta att jag är religiöst obunden, uppvuxen ateist och kommer från den västerländska, strikt rationella mentaliteten. Jag resonerar däremot djupt med zenbuddhism som livsstil och har besökt flera meditationsretreat genom åren.
Set & setting
Jag befinner mig långt ut på skånska landsbygden med min närmaste vän Erik, vi har här fem dagar tillägnade träning och psykedelier. I förrgår tog vi svamp, igår rökte vi DMT utan att bryta igenom. Högsommarvärmen slår hårt idag, klockan är 09.00 och det är redan upp emot 19 grader. Mitt svamp-te ryker medan jag blickar ut över trädgården och de gröna okuperade slätterna. “Jag kan inte i min vildaste fantasi konstruera en bättre set & setting”, tänker jag.
Dropp 1: Psilocybin 2g (T+0)
Med 2g svamp nere i systemet tar vi på oss våra löparskor och springer en slinga på 5 km, vi passerar kossor och hästar, raps- och potatisfält. När jag vänder blicken mot den gassande solen och sedan ner på asfaltsvägen märker jag hur skepnader börjar ta form i min periferi. Psilocybinets perceptiva verkan är aktiverad. Comeupen, som alltid är det mest intensiva på svamp, möter mig och färgar mitt tankesätt. Jag mediterar i löpsteget med närvarande andning, egots negativitet försöker klamra sig fast då och då, men jag är för meriterad vid det här lagret för att åka med in i den negativa loopen. Istället andas jag med 100% närvaro och känner ett välbehag subtilt strömma igenom kroppen.
Dropp 2: MDMA 130 mg (T+120)
Väl framme i den stora trädgården tar vi fram en fotboll och börjar leka. Vid 120-minutersstrecket konstaterar vi att svampets effekter stagnerat och vi är redo för DMT. Ingen av oss bryter igenom den här gången heller. Nervositet hindrar oss från att ta det sista, riktigt stora, blosset.
Efter den misslyckade sejouren beslutar vi oss för att droppa MDMA. Vi mäter noggrannt upp enligt formeln = 1.5 mg x kroppsvikt och bombar Mollyt. 50 minuter därefter ligger jag i gräset och gör snöänglar medan vi diskuterar biologiska rötter och den kulturella programmering vi alla har och vill frisätta oss ifrån. Diskussioner om min mammas bortgång och Eriks manipulativa föräldrar gör oss djupa, kärleksfulla och ödmjuka.
Nu är det dags! Jag har tagit på mig en indianskrud jag köpt inför Tomorrowland och håller rakryggat i en hockeyklubba med blicken fäst mot vår DMT-central. Välmåendet är oerhört högt hos mig, och den euforin som du bara kan uppleva på MDMA flödar igenom hela min kropp. Både jag och Erik konstaterar att vi är mer höga än vi varit på tre år på substansen. “Nu kan det inte bli bättre”, tänkte jag. Oj vad fel jag hade....
Dropp 3: 80 mg DMT (T+200)
Med nervositeten fullständigt bortblåst sätter jag mig i stolen, tar fram den numera svärtade glaspipan och lägger på milligramvågen. Jag sitter upprätt i en trädgårdsstol, med kudde bakom nacken mot väggen. Mina tänder skakar till av välmåendet och jag blundar för att bara ta in välmåendeströmmen som sköljer över mig i några sekunder.
Vi fyller pipan med det brunaktiga pulvret och bestämmer oss för att jag bara ska ta första blosset själv, sedan ger jag över pipan till Erik som får assistera mig. “Nu röker jag tills jag försvinner Erik, nu händer det!”. Lågan under pipan skapar en grådimmig rök i pipan, och jag tar första blosset. Det är svårt att hålla nere.
Efter 5 sekunder märker jag av effekten, min periferi börjar glittra och svaga guldkonturer gestaltar sig. Ett bloss till, och ännu ett. Nu lutar jag mig tillbaka och blundar, känner en kraft i min nacke som styr mig och lägger mitt huvud mot väggen och öppnar min mun. Välmående.
“Här kommer en till, sug.”, säger Erik och sticker pipan i munnen. Jag tar ett bloss till. Starka geometriska figurer har nu visat sig i hela mitt synfält och jag nickar till med huvudet och blundar. “En till, här kommer en till”, hör jag långt bort. Jag har nu glömt av att jag röker någonting och vart jag är. Jag öppnar ögonen, öppnar munnen och suger in ett sista, enormt bloss.
BOOM! Jag bokstavligen strålas ut i universum, lämnar totalt min kropp och det fysiska planet. Ett kristallklart visuellt fält tar över hela min perception och skjuts emot mig i extrem hastighet. Även med ögonen öppna hade jag inte kunnat identifiera en stol en meter framför mig.
Jag kommer in i en rymd som är inkapslad i ett medvetande. Jag inser att jag blir kommunicerad med, det är någonting som har tagit emot mig.
Ett hypergeometriskt tredimensionellt mönster uppenbarar sig framför mig, guldiga och blåa symboler gestaltar sig med absolut glasklar skärpa. Informationen går så omöjligt snabbt, det är som att jag processerar 1 terabyte data, varje sekund – och jag förstår allting.
Entiteten börjar humma högt, och jag känner hur hummandet transfereras till mina stämband och jag utstrålar nu samma ljud. (Jag är nu helt medvetslös och Erik berättar att jag med vidöppen mun hummade högt och tydligt.)
Kärlek. Strukturerna, portarna, entiteterna och de gudomliga symbolerna är gjorda av ren kärlek. Plötsligt slår det mig att det här är det vackraste jag någonsin upplevt, alla kategorier. Jag blir så ofattbart amazed och gör en stor inandning och skriker “Ååååh!”.
“Don’t give in to astonishment” hör jag utifrån. Det är Erik som guidar mig, efter att ha hört både Terence McKenna och Joe Rogan prata om just det. “Just det! Åh herregud, okej, jag väntar.” slår det mig.
Det slår mig att detta omöjligen kan vara mänskligt genererat fenomen. Inte på en miljon år kan jag eller någon annan människa konstruera denna hyperkomplexa, kristallklara kärleksstruktur. Det här är något annat, det här är bortom mänskligheten. Jag känner en sån ofattbar kärlek som jag bokstavligen inte trodde var möjligt. Euforin i mitt bröst är “unbearable” och jag kan bara inte ta in hur stor den här upplevelsen är.
Fler mönster, omöjligt vackra strukturer och jag inser att det här är “the fabric of creation”, det är materialet som universum är vävt av.
Sakta börjar strukturerna avlägsna sig och mönstren blir mindre klara. Det är dags att komma tillbaka, blir jag förklarad, “tack för att du kom hit”.
Jag öppnar ögonen och stirrar tyst ut det soliga rummet. Plötsligt förstår jag vad jag upplevt, att jag rökt DMT på MDMA och svamp, att jag sitter i ett rum med min bästa vän och har precis brytit igenom på DMT.
Jag skriker. Jag skriker ut den starkaste euforin en människa någonsin haft. Ett vattenfall av kärlek sprutar genom mig, från ryggslutet upp i nacken och ut ur munnen. “Aaaaah! Aaaaah! Whaaat!”. Plötsligt slår det mig glasklart; det här är det största jag varit med om i mitt liv. Det här förändrar mitt liv.
“Det här förändrar mitt liv. Det här förändrar mitt liv! DET HÄR FÖRÄNDRAR MITT LIV!”. Jag ställer mig upp med händerna mot taket och en ny våg av absolut eufori slår mig. Euforin jag upplever är 2.0x starkare än jag någonsin haft på MDMA, och jag har tagit ordentligt med MDMA i mina dagar. Dubbelt så starkt, förstår ni?
Jag faller ihop på knä, sluter ögonen och öppnar min mun. Hela min kropp skakar av eufori och upplevelsen är fullständigt religiös, jag har mött Brahman; Gud; Buddhahood; Enlightenment.
Jag ställer mig upp och skriker igen, och kramar om Erik i flera minuter och upprepar orden “Det här är det största som har hänt i mitt liv”, om och om igen.
Det går tjugo, trettio, fyrtio minuter. Euforin lägger sig inte. Så här bra kan man inte må. Jag hjälper Erik att röka och även han lyckas bryta igenom.
Efter 90 minuter kör jag igen. Upplevelsen är exakt lika banbrytande den här rundan, men min reaktion annorlunda. När jag landar brister jag ut i gråt. Jag börjar störtgråta, högt och ljudligt i flera minuter. Kärleken som visas mig får mig att kollapsa, “I surrender”. Det jag upplevt är inte konstruerat för en mänsklig varelse att ta in, det här är bortom allt. Jag gråter, jag gråter. Det här är så stort.
Kvällen slutar med att jag bryter igenom 5 (!) gånger och sista gjordes 04.00 på morgonen. Det är nu 10 timmar sedan dess och jag kan bara inte processera och integrera vad jag upplevt. Jag kommer bryta igenom igen, idag. Jag måste uppleva det igen.
__________________
Senast redigerad av hgbg 2017-07-07 kl. 12:59.
Senast redigerad av hgbg 2017-07-07 kl. 12:59.
Jag har själv aldrig blandat mdma och svamp. Tycker de räcker gott och väl för sig själva men kanske har fel. 
Blir inte omställningen efteråt till "vanligt medvetande" väldigt påtaglig och deprimerande när man åker iväg så långt som du gjorde?
