Min bröstkorg är vibrerande regnbågsfjädrar och jag inhalerar rent fläderguld. En multiorgasm emanerar ur mitt bäcken och börjar pulsera konstant genom benen. Min omgivning glittrar i extas och alla människor briljerar av kärlek. En eufori bortom denna värld forserar i hela min varelse.
Jag griper tag i min flickvän och utbrister: “Jag har enorma nyheter! Jag är så oändligt jävla dunder-E’ad älskling – det är 250% tyngre än jag någonsin upplevt. Jag har låst upp en helt ny nivå – det här händer inte!”
Den här euforin höll i 14 timmar. Men hur är det möjligt?
__________________________________________________ __________________________
Introduktion
Substans + dos: 1350 mg rent MDMA, 2g Ketamine, 1g Kokain, 18 mg 2C-B
Tid: 15 timmar
Tidigare relevanta erfarenheter: Mycket välbevandrad inom psykedelier. Inkluderar 1000+ug LSD (rapport här), MDMA, psilocybin samt DMT (rapport här).
Ålder: 25
Set & setting
Tomorrowland, Belgien: Dag 3/3, kl 10.00
Jag är med mina sex närmsta vänner på mastodontfestivalen Tomorrowland, igen. Vi har hyrt en stuga på landsbygden 25 minuter utanför festivalen. “Vilken sanslös upplevelse detta är”, tänker jag. Ur ett helt icke-destruktivt perspektiv får jag en genuin medömkan till de som aldrig får uppleva den här nivån av livet, och ser på några av mina närmsta hemma i Sverige som är tyvärr är för mentalt inlåsta för att vidga sig hit.
__________________________________________________ __________________________
Dropp 1: CK (Kokain + Ketamine)
Tillvaknande. Jag ögnar mot klockan och räknar till 3,5h sömn. Alla i huset sover. En flashback manifesteras från gårdagen då jag droppade 600 mg MDMA och otaligt med kokain och ketamine. Samma dagen innan. Wow. Idag är det all-in. Sista dagen på Tomorrowland.
Jag ställer mig upp, hälsenorna bränner till, huvudvärk gestaltar sig. Jag stapplar ner till köket och lägger upp två generösa högar med kokain och ketamine, rullar upp den numera blodiga sedeln och snortar.
I’m online! Min perception skärper sig, tankeprocessen klarnar, mild eufori reser sig i bröstkorgen och jag sätter på Vini Vici’s magnifika set som skulle komma att bli symboliskt för hela upplevelsen (Klicka här för bakgrundsmusik). Jag sminkar mina ögon svarta och tar på mig indianfjädrarna på överarmarna. Nu kör vi.
12:00 - Droger för 23.000kr
Jag och Erik möter upp den påfallande professionella langaren. Vi fyller på lagret med MDMA, E, kokain, ketamine, svamp och 2C-B. Efter en snabb huvudräkning konstaterar jag att vi handlat för 23.000kr på tre dagar. “Oj då… Men det är det värt”, konstaterar jag leendes.
Med ytterligare nasala laddningar i systemet beger vi oss in mot festivalen och det slår mig igen vilket otroligt arrangemang detta är. Eldsprutande drakar reser sig ur vattnet, koldioxidkanonerna pumpar non-stop, bryggorna över vattnet har alla inskriptioner i sig och människor från 121 nationaliteter är samlade. “Det här är världens tyngsta festival.” Och sedan har vi musiken. Kicken. Basen. Basgången vibrerar så kraftfullt i märgen och bröstkorgen, konstant. “Det här är fantastiskt, så jävla fantastiskt.”
15.00: Dropp 2: 320 mg MDMA (T+0)
Väl inne sköljer jag ner första laddningen och vi ställer oss och stampar hårt framför hardstyle. Efter 45 minuter infinner sig känslan. Har ni upplevt det, förstår ni. Färgerna. Trycket. Värmen. Kärleken. Det här är MDMA på festival – den bästa känslan på planeten. Trots min tolerans från tidiga dagar kommer jag högt, men jag ska längre...
Dropp 3, 200 mg MDMA + 18 mg 2C-B (T+1,5h)
Vi är alla uppe på substansen och jag fastnar i konversation och kramar med två chilenare vars pupiller är enorma och käkar skakar. De tar av sig kläderna och börjar dansa ohämmat i kalsonger mitt i ett folkhav. Gränslös kärlek. Det slår mig att dessa upplevelser är biologiskt omöjliga att uppnå på naturlig väg. Inte på tusen år kommer en människa i nykterhet uppnå samma lyckonivåer som dessa herrar. Jag är säker.
Även mina käkar spänner sig, pupillerna utvidgas i spegeln och vi vandrar till den stora housescenen. Magi utspelar sig, mitt serotoninutsläpp manifesteras i eldkanonerna som varje gång de kastar flammor ger mig nya rysningar i ryggraden.
The Big Drop: 530 mg MDMA (T+2,5h)
Jag kommer klara det. Efter en stunds dopamininjicerat resonerande med mig själv står det klart. Jag kör. Allt är i linje, och jag känner min kropp. Jag tar över ett halvt gram av det renaste MDMA planeten har att erbjuda. 25 minuter senare händer det omöjliga…
Jag står och kissar på toaletten. Plötsligt slutar mina ben skaka. Jag tittar in i spegeln och ser att mina pupiller är tillbaka på normalnivå. Stiltje.
BOOM! Då exploderar det. Transitionen går på 5 sekunder. Min bröstkorg är nu vibrerande regnbågsfjädrar och jag inhalerar rent fläderguld. En multiorgasm emanerar ur mitt bäcken och börjar pulsera konstant genom benen, ut i tårna och tillbaka. Min omgivning glittrar i extas och alla människor briljerar av den renaste kärlek. En eufori bortom denna värld forserar i hela min varelse.
Jag griper tag i min flickvän och utbrister: “Jag har enorma nyheter! Jag är så oändligt jävla dunder-E’ad älskling – det är 250% tyngre än jag någonsin upplevt. Jag har låst upp en helt ny nivå – det här händer inte!”
Jag har tagit vid MDMA 20+ tillfällen, och hinner precis konstatera hur overkligt mycket starkare det här är än någonsin och hur ordet eufori inte räcker en millimeter innan nästa puls av orgasm, fläderguldsmak och vibrerande fjädrar slår mig. Hur är det möjligt?
Jag är supercentrerad. Jag går problemfritt, min puls är åter normal och min kommunikativa förmåga 100%. De fysionomiska sidoeffekter jag (alla?) alltid upplever på MDMA försvann fullständigt. Det var som om att min hjärna förstod precis vad jag ville åt, vad min ambition var. Varenda milligram av kristallerna sögs upp rätt och frontalangrep mina serotoninreceptorer.
Dropp 5: 200 mg MDMA (T+6h)
Jag studsar på Eric Prydz i den mörka, inramade och transskapande scenen och observerar. Kristaller dras ut ur min hals på ett pärlhalsband och mitt blod masserar mig i hela kroppen. Musiken är gudsgenererad, kicken så bra att jag mentalt kollapsar och strålar guld samtidigt. Jag är precis lika satans E’ad som för tre timmar sedan.
Jag droppar ytterligare 200 mg. Min kropp responderar perfekt.
Mina tankar är tysta, friden total. När vi vandrar bort mot Martin Garrix på mainstage, sista spelningen, märker jag hur mina ben börjar smälta och jag kan inte längre notera att jag går – jag flyter fram. Himlen lyser guldigt och jag lever i fullständig symbios med Tomorrowland. Jag befinner mig i den absolut högsta lyckan, Nirvana, som jag genuint tror upplevts av ytterst få människor.
Dropp 6: 200 mg Ketamine (T+8h)
Väl inne på Martin Garrix tar jag fram mitt Ketamine. “Vad händer nu?” viskar jag till mig själv och drar in en större laddning. Zwooooooosh...
Världen stannar. Lasrarna vaggar sakta över publikhavet. Den kollektiva energin slår mig långsamt, men kraftfullt. 80.000 människor. Vi är alla en enda organism skulpturerade ur kärlek. Jag ser färger som ligger utanför det visuella färgspektrat och beatet slår djupare, och saktare. Så vackert. Jag hamnar på Eriks axlar, men känner det inte fysiskt. Det slår mig att jag svävar över publiken. Jag skriker. Jag skriker ut ett krigsvrål, långt och klart. Jag färdas över publiken i en dröm. Men den är så klar, så äkta... Jag tittar på sagan ur olika perspektiv; spirituellt, destruktivt, kärlek, konstruktivt, utvecklande, upplevelse.
Jag lyckades med konststycket att frysa euforin jag byggt upp på kristallerna. Min kropp responderar återigen perfekt. Noll illamående sedan första droppet. Jag liknar publikhavet och alla flaggor med Saurons arméer med sina spjut i Sagan om Ringen – med den fundamentala skillnaden som ligger i ambitionen att skapa enhetlighet istället för separation. En kärlekens armé.
Martin Garrix spränger planeten med sina dropp, kosmiska jordbävningar drar genom publiken och alla de grekiska gudarna vakar över scenen. Händer det här? Så här bra kan man inte må.
Garrix slutar spela efter en evighet, tiden står still. Euforin lägger sig bara inte. Tillsammans svävar vi hem, konstant skrattandes, dansandes, kramandes och öser kärlek på varandra.
... och jag är precis lika satans E’ad som för sju timmar sedan.
Fortsättning ->
Jag griper tag i min flickvän och utbrister: “Jag har enorma nyheter! Jag är så oändligt jävla dunder-E’ad älskling – det är 250% tyngre än jag någonsin upplevt. Jag har låst upp en helt ny nivå – det här händer inte!”
Den här euforin höll i 14 timmar. Men hur är det möjligt?
__________________________________________________ __________________________
Introduktion
Substans + dos: 1350 mg rent MDMA, 2g Ketamine, 1g Kokain, 18 mg 2C-B
Tid: 15 timmar
Tidigare relevanta erfarenheter: Mycket välbevandrad inom psykedelier. Inkluderar 1000+ug LSD (rapport här), MDMA, psilocybin samt DMT (rapport här).
Ålder: 25
Set & setting
Tomorrowland, Belgien: Dag 3/3, kl 10.00
Jag är med mina sex närmsta vänner på mastodontfestivalen Tomorrowland, igen. Vi har hyrt en stuga på landsbygden 25 minuter utanför festivalen. “Vilken sanslös upplevelse detta är”, tänker jag. Ur ett helt icke-destruktivt perspektiv får jag en genuin medömkan till de som aldrig får uppleva den här nivån av livet, och ser på några av mina närmsta hemma i Sverige som är tyvärr är för mentalt inlåsta för att vidga sig hit.
__________________________________________________ __________________________
Dropp 1: CK (Kokain + Ketamine)
Tillvaknande. Jag ögnar mot klockan och räknar till 3,5h sömn. Alla i huset sover. En flashback manifesteras från gårdagen då jag droppade 600 mg MDMA och otaligt med kokain och ketamine. Samma dagen innan. Wow. Idag är det all-in. Sista dagen på Tomorrowland.
Jag ställer mig upp, hälsenorna bränner till, huvudvärk gestaltar sig. Jag stapplar ner till köket och lägger upp två generösa högar med kokain och ketamine, rullar upp den numera blodiga sedeln och snortar.
I’m online! Min perception skärper sig, tankeprocessen klarnar, mild eufori reser sig i bröstkorgen och jag sätter på Vini Vici’s magnifika set som skulle komma att bli symboliskt för hela upplevelsen (Klicka här för bakgrundsmusik). Jag sminkar mina ögon svarta och tar på mig indianfjädrarna på överarmarna. Nu kör vi.
12:00 - Droger för 23.000kr
Jag och Erik möter upp den påfallande professionella langaren. Vi fyller på lagret med MDMA, E, kokain, ketamine, svamp och 2C-B. Efter en snabb huvudräkning konstaterar jag att vi handlat för 23.000kr på tre dagar. “Oj då… Men det är det värt”, konstaterar jag leendes.
Med ytterligare nasala laddningar i systemet beger vi oss in mot festivalen och det slår mig igen vilket otroligt arrangemang detta är. Eldsprutande drakar reser sig ur vattnet, koldioxidkanonerna pumpar non-stop, bryggorna över vattnet har alla inskriptioner i sig och människor från 121 nationaliteter är samlade. “Det här är världens tyngsta festival.” Och sedan har vi musiken. Kicken. Basen. Basgången vibrerar så kraftfullt i märgen och bröstkorgen, konstant. “Det här är fantastiskt, så jävla fantastiskt.”
15.00: Dropp 2: 320 mg MDMA (T+0)
Väl inne sköljer jag ner första laddningen och vi ställer oss och stampar hårt framför hardstyle. Efter 45 minuter infinner sig känslan. Har ni upplevt det, förstår ni. Färgerna. Trycket. Värmen. Kärleken. Det här är MDMA på festival – den bästa känslan på planeten. Trots min tolerans från tidiga dagar kommer jag högt, men jag ska längre...
Dropp 3, 200 mg MDMA + 18 mg 2C-B (T+1,5h)
Vi är alla uppe på substansen och jag fastnar i konversation och kramar med två chilenare vars pupiller är enorma och käkar skakar. De tar av sig kläderna och börjar dansa ohämmat i kalsonger mitt i ett folkhav. Gränslös kärlek. Det slår mig att dessa upplevelser är biologiskt omöjliga att uppnå på naturlig väg. Inte på tusen år kommer en människa i nykterhet uppnå samma lyckonivåer som dessa herrar. Jag är säker.
Även mina käkar spänner sig, pupillerna utvidgas i spegeln och vi vandrar till den stora housescenen. Magi utspelar sig, mitt serotoninutsläpp manifesteras i eldkanonerna som varje gång de kastar flammor ger mig nya rysningar i ryggraden.
The Big Drop: 530 mg MDMA (T+2,5h)
Jag kommer klara det. Efter en stunds dopamininjicerat resonerande med mig själv står det klart. Jag kör. Allt är i linje, och jag känner min kropp. Jag tar över ett halvt gram av det renaste MDMA planeten har att erbjuda. 25 minuter senare händer det omöjliga…
Jag står och kissar på toaletten. Plötsligt slutar mina ben skaka. Jag tittar in i spegeln och ser att mina pupiller är tillbaka på normalnivå. Stiltje.
BOOM! Då exploderar det. Transitionen går på 5 sekunder. Min bröstkorg är nu vibrerande regnbågsfjädrar och jag inhalerar rent fläderguld. En multiorgasm emanerar ur mitt bäcken och börjar pulsera konstant genom benen, ut i tårna och tillbaka. Min omgivning glittrar i extas och alla människor briljerar av den renaste kärlek. En eufori bortom denna värld forserar i hela min varelse.
Jag griper tag i min flickvän och utbrister: “Jag har enorma nyheter! Jag är så oändligt jävla dunder-E’ad älskling – det är 250% tyngre än jag någonsin upplevt. Jag har låst upp en helt ny nivå – det här händer inte!”
Jag har tagit vid MDMA 20+ tillfällen, och hinner precis konstatera hur overkligt mycket starkare det här är än någonsin och hur ordet eufori inte räcker en millimeter innan nästa puls av orgasm, fläderguldsmak och vibrerande fjädrar slår mig. Hur är det möjligt?
Jag är supercentrerad. Jag går problemfritt, min puls är åter normal och min kommunikativa förmåga 100%. De fysionomiska sidoeffekter jag (alla?) alltid upplever på MDMA försvann fullständigt. Det var som om att min hjärna förstod precis vad jag ville åt, vad min ambition var. Varenda milligram av kristallerna sögs upp rätt och frontalangrep mina serotoninreceptorer.
Dropp 5: 200 mg MDMA (T+6h)
Jag studsar på Eric Prydz i den mörka, inramade och transskapande scenen och observerar. Kristaller dras ut ur min hals på ett pärlhalsband och mitt blod masserar mig i hela kroppen. Musiken är gudsgenererad, kicken så bra att jag mentalt kollapsar och strålar guld samtidigt. Jag är precis lika satans E’ad som för tre timmar sedan.
Jag droppar ytterligare 200 mg. Min kropp responderar perfekt.
Mina tankar är tysta, friden total. När vi vandrar bort mot Martin Garrix på mainstage, sista spelningen, märker jag hur mina ben börjar smälta och jag kan inte längre notera att jag går – jag flyter fram. Himlen lyser guldigt och jag lever i fullständig symbios med Tomorrowland. Jag befinner mig i den absolut högsta lyckan, Nirvana, som jag genuint tror upplevts av ytterst få människor.
Dropp 6: 200 mg Ketamine (T+8h)
Väl inne på Martin Garrix tar jag fram mitt Ketamine. “Vad händer nu?” viskar jag till mig själv och drar in en större laddning. Zwooooooosh...
Världen stannar. Lasrarna vaggar sakta över publikhavet. Den kollektiva energin slår mig långsamt, men kraftfullt. 80.000 människor. Vi är alla en enda organism skulpturerade ur kärlek. Jag ser färger som ligger utanför det visuella färgspektrat och beatet slår djupare, och saktare. Så vackert. Jag hamnar på Eriks axlar, men känner det inte fysiskt. Det slår mig att jag svävar över publiken. Jag skriker. Jag skriker ut ett krigsvrål, långt och klart. Jag färdas över publiken i en dröm. Men den är så klar, så äkta... Jag tittar på sagan ur olika perspektiv; spirituellt, destruktivt, kärlek, konstruktivt, utvecklande, upplevelse.
Jag lyckades med konststycket att frysa euforin jag byggt upp på kristallerna. Min kropp responderar återigen perfekt. Noll illamående sedan första droppet. Jag liknar publikhavet och alla flaggor med Saurons arméer med sina spjut i Sagan om Ringen – med den fundamentala skillnaden som ligger i ambitionen att skapa enhetlighet istället för separation. En kärlekens armé.
Martin Garrix spränger planeten med sina dropp, kosmiska jordbävningar drar genom publiken och alla de grekiska gudarna vakar över scenen. Händer det här? Så här bra kan man inte må.
Garrix slutar spela efter en evighet, tiden står still. Euforin lägger sig bara inte. Tillsammans svävar vi hem, konstant skrattandes, dansandes, kramandes och öser kärlek på varandra.
... och jag är precis lika satans E’ad som för sju timmar sedan.
Fortsättning ->
__________________
Senast redigerad av hgbg 2017-08-01 kl. 23:05.
Senast redigerad av hgbg 2017-08-01 kl. 23:05.