Hur är det att vara cannabisbrukare i Sverige?

Använt det dels i rekreationellt syfte, men också som självmedicinering när jag led av depression. I berusningssyfte användes det till en början med vänner. Vi var alla nyfikna och tyckte det var dels spännande, men också såklart trevligt att berusa sig på något annat sätt än med alkohol. Med tiden började jag använda det även när jag var ensam för att krydda till vardagen. Cannabis har ju den fantastiska effekten att kunna göra vilken halvtrist kväll som helst till något rätt najs. Småtråkiga sysslor som att laga mat eller bara slösurfa blev liksom så mycket mer intressant och givande. Fick liksom ett större sug på livet och alla de nyanser som det erbjuder. Det var ett sätt att stå ut med tristess och förgylla redan givande kvällar. Livet nådde nya nivåer med extremt enkla medel, basically.

Drygt tre år efter att jag testat min första joint föll jag ner i en depression. Om det finns någon korrelation mellan detta och mitt cannabisbruk, som vid den tiden hade övergått i ett i perioder dagligt bruk, är svårt att svara på. Jag har alltid vetat att jag haft en viss genetisk benägenhet att falla ner i ångest och depression. Dels finns det i min släkt en historia med just den här typen av psykologisk skörhet (mamma har varit deprimerad och morfar söp bort sin ångest och sitt liv), dels för att jag redan innan jag började bruka cannabis haft vissa (mycket) lättare skov och mörkare tankar. Min psykolog har beskrivit det som att jag är "emotionellt begåvad", vilket jag förstått det som innebär att jag har ett stort känsloregister och förmåga att falla väldigt djupt i mitt egna känsloliv (Det har på senare tiden kommit fram att jag lider av en unipolär depression).

Hur som helst brukade jag cannabis för att försöka stilla de värsta tankarna. Detta gällde speciellt när skoven var som värst. Då gjorde jag inte mycket annat än att röka cannabis och spela datorspel för att skingra den värsta ångesten. Hade jag lämnats ensam åt mina tankar hade jag utan tvekan tagit livet av mig så på ett sätt är jag glad att jag hade cannabis att bruka, även om jag såklart misstänker att det även boostade min ångest de timmar jag var nykter.

Nuförtiden röker jag ytterst sällan. Vi snackar nån gång var tredje månad och då i sällskap av vänner. Det ger helt enkelt inte lika mycket längre, antagligen för att jag är såpass van vid ruset att "the novelty factor" avtagit markant. När man brukat cannabis dagligen en längre tid så känns det som om livet omöjligt kommer kunna vara njutbart utan det, men det fina är att man (eller jag iaf) inser att så inte är fallet extremt fort. Det tog typ två dagar för mig efter en längre periods bruk att inse att cannabis bara är en krydda; att livet är bra gött som det är, förutsatt att jag inte dyker ner i mina skov.



Jag har blivit gripen och dömd en gång för bruk och innehav. Utöver det märker jag inget superstort problem om jag ska vara ärlig. Man får såklart vara lite tyst om sitt bruk och är jag i ett rum där jag inte känner någon eller några nämner jag det inte förrän jag vet att alla är typ okej med folk som brukar det. Denna tystnad från min sida blir ännu mer markant om jag rör mig i sammanhang där folk ur äldre generationer befinner sig. Lyckligtvis tillhör jag en generation som inte verkar ha några nämnvärda problem med bruk eller folk som brukar. Det finns vissa människor i min ålder som har en väldigt restriktiv och moralistisk hållning gentemot narkotikabruk generellt, men de flesta jag diskuterar med på fester och så verkar antingen inte bry sig eller stödja en legalisering. Detta kanske säger mer om kretsarna jag rör mig i än om min generation i stort, men jag får det intrycket när jag överblickar över den samhälleliga diskursen kring droger att unga idag är betydligt mer coola än folk som är födda i en tid då all narkotikainformation spreds av antingen staten eller organisationer med en väldigt restriktiv (och i vissa fall direkt repressiv) hållning.

Det värsta med att bruka cannabis är att jag har svårt att röra mig avslappnat i det offentliga rummet när jag rökt eller har med mig cannabis. Oron över att bli gripen är det absolut jobbigaste, vilket innebär att jag ogärna rör mig hemifrån om jag rökt, annat än för att köpa chips och läsk haha. Har investerat i en vaporizer och en bong nästan uteslutande för att jag inte orkar med att röra mig utåt och hitta en lämplig plats att röka på utan att någon ser mig. Speciellt på dagtid (när jag enbart studerade) var detta ett problem.

1. Varför använder man cannabis och vad får man ut av det?
2. Hur är det att vara cannabisbrukare i Sverige?

Rökt dagligen i fem till sex år med någon veckas paus här och där genom år men inte mer. Röker en om dagen och ca. 0,2 per gång.
Har ett ganska högt tempo i mitt huvud och har svårt för att bara vara, men efter ha rökt så saktas tankarna ner och bara ta det lugnt är då väldigt behagligt.

Förutom att det är olagligt så har jag inga problem med det. Generellt bland folk jag träffar 20-30 år är synen liberal. Skulle inte säga att det skiljer sig nämnvärt om man är lite eftertänksam om vart man röker mot något annat land.

Det är intressant hur många som har riktigt "framgångsrika" liv men fortfarande röker regelbundet. Själv jobbade jag halvtid, studerade heltid, och hade projekt på sidan samt rökte cannabis dagligen och mycket. Klarade alla kurser och jobbet galant, har börjat publicera artiklar i peer-reviewed akademiska journaler med en mycket respekterad professor, detta som en 26 åring. Två kandidatuppsatser och en magister hann jag också få gjort. Den här tråden förändrar lite bilden av den soffsittande cannabiskonsumenten som media gärna målar upp.

Detta kan vara den första riktigt relevanta tråden om Cannabis som startats på Flashback någonsin.

1. För att det är avkopplande, euforiskt och ger mig en kreativitet jag aldrig annars får
2. Samma sak som det är att vara vem som helst egentligen, bara att jag överlagt begår ringa narkotika brott varje vecka,

Är i övrigt övre medelklass, framgångsrik så det räcker.

Jag använder mest för att jag inte gillar den tappade kontrollen som alkohol ställer till med,o för att jag anser att det är bra mkt "nyttigare" än att dricka sig full!
Att röka o chilla med en bra komedifilm eller flumma lite till musik känns mer avkopplande o sunt än att dricka.

Skön känsla att vara ute o titta på naturen o sånt flummig ger mig mkt mer tillfredställning än det skulle göra med alkohol!

Brukar ha svårt att sova o får ingen hjälp av landstinget med sömnmedicin, så det hjälper otroligt bra med thc.
Även min dagliga ångest är som borta o eftersom jag inte får nån medicin mot ångest (mer än konstig psyk medicin! ) använder jag även för detta.

Jag tycker det är sinnessjukt att det ska ens vara olagligt när typ halva världen anser det som ofarligt. Men det gäller väl att staten ska ha monopol på sin inkomst från alkohol,nä lyssna på FN säger jag.....
Kram

1. Varför använder man cannabis och vad får man ut av det?
Cannabis använder man som alternativ till alkohol, vilket även är anledningen till varför sådana jämförelser ofta dyker upp. Svaret på frågan är i stort sett detsamma som, "Varför dricker man whisky?". Det är en lukt- och smakupplevelse, och ger avslappning och ett svagt välmående. På samma sätt som det känns trevligt att ta sig ett par glas vin, så känns det trevligt att röka cannabis.

Alkohol ger starkare avslappning och dämpning i hjärnan jämfört med cannabis, vilket även är varför alkohol i viss mån är betydligt mer tilltalande i syftet att missbruka eller fly sina problem. Men troligtvis är det faktumet att cannabis inte påverkar kroppen ens i närheten så mycket som alkohol som gör att många föredrar det, oavsett om det är i missbrukssyfte eller för ansvarsfullt bruk.

Bortsett från att dämpa hjärnan, fly sina problem eller få lite ökad social förmåga så ger inte alkohol en så mycket (åtminstone inte ur mitt perspektiv). Det har inte så många andra positiva egenskaper. Cannabis däremot är en allround-substans som går att använda till praktiskt taget allt. Det hjälper med aptit något oerhört, det hjälper med sömn (ungefär som att somna efter att ha druckit ett par glas, fast sömnkvaliteten påverkas inte negativt på samma sätt som med alkohol), det hjälper med avslappning, hjälper mot smärta, ökar kreativiteten och förstärker i övrigt de flesta upplevelser en aning. Det är alltså en perfekt blandning mellan stimulans och dämpning. Varken för dämpande (tänk alkohol eller opiater) eller för stimulerande (tänk amfetamin eller kokain).

Det som framförallt är tilltalade med cannabis är dock just att påverkan på hälsan är nästintill obefintlig (även om påverkan på psyket/känslolivet är ett faktum vid missbruk), och att det inte dämpar en allt för mycket eller tar ifrån en ens närvaro på samma sätt som alkohol. Cannabis är på sätt och vis som en blandning mellan att vara alkoholpåverkad och nykter. Likt en salongsberusning fast med fler positiva egenskaper och färre negativa.

2. Hur är det att vara cannabisbrukare i Sverige?
Delvis är det något man inte ens reflekterar så mycket över, likt svaret på frågan, "Hur är det att vara kaffebrukare?". Det är precis som livet utan kaffe, bara att man då kanske inte dricker kaffe. Men när det gäller polis och rättsväsende-aspekten så är det väldigt psykiskt påfrestande att veta att människor ständigt är ute efter dig. Det är ingen ologisk tvångstanke eller paranoia utan grund, folk är på riktigt ute efter dig och vill ta fast dig. Även om du kanske rökte senast för en vecka sedan, så är de fortfarande ute efter dig, ute efter att straffa dig och förstöra för dig.

Man känner sig som en ensam tjej påväg hem själv på kvällen, och polisen är som en våldtäktsman som när som helst kan dyka upp bakom buskarna, släpa iväg dig, tvinga dig att klä av dig och kissa i en kopp framför deras ögon och sedan ev. förstöra ditt liv genom försvårade jobbmöjligheter eller indraget körkort (trots att man aldrig kört bil påverkad) ett bra tag framöver. För många som aldrig varit med om detta tidigare kan det t.o.m vara en traumatisk upplevelse.

Jag känner flertalet som mår väldigt psykiskt dåligt över detta, samtidigt som de inte vill ge upp något de gillar. För varje trakasseri de utsätts för känns det som att de investerat mer och mer i det hela, att samhället är allt mer emot och ute efter att skada en och då blir cannabis den enda trösten många har. Gripanden m.m. kan därför ofta vara en bidragande faktor till utvecklande av missbruk snarare än tvärtom.

Hade man gjort samma sak mot kaffe, tobak eller alkoholanvändare hade de flesta fortfarande inte velat ge upp det men samtidigt hade de förstås fortfarande tyckt att det var jobbigt att känna sig så utsatt hela tiden. Oavsett om du har cannabis på dig eller inte, om du rökte idag eller för en vecka sedan så spelar det ingen roll, de har stämplat dig som olaglig, fram till att det inte går att bevisa att du ö.h.t använt cannabis genom provtagning. Många blir paranoida och isolerar sig i rädsla för de som ständigt är ute efter dig, vilket i vissa fall leder till missbruk. Du vet aldrig när du blir stoppad och visiterad eller när de kan komma in med hundar i din lägenhet. Det kan hända närsomhelst.

Till skillnad från vad många tror så prioriteras narkotikabrott oerhört högt hos polisen, ofta prioriteras det över andra, allvarligare brott. Denna ständiga rädsla att de ska ta dig och döma dig gör tyvärr även att en del sedan går över till andra mycket mer skadliga droger som är svårare att upptäcka, och då går det snabbt utför, vilket är tragiskt och onödigt.

1. Berusningsmedel, skönt för avslappning när tillfälle ges. Härligt för att ligga och göra ingenting.

2. För djävligt, man kan ju t.ex inte vistas bland folk om är påverkad då polisen gärna går fram och trakasserar folk utan anledning.
Få en narkotika dom vill ingen, då kan ju både barn och körkort ryka fast man sköter sig och endast röker när man är barnfri och hemma själv eller så.
Man kan ju bli av med körkort ifall man lämnar ett positivt urinprov för att man t.ex rökt 1 vecka tidigare.
Även om kvaliten på rökat gått upp på senare år i Sverige så är den långt ifrån så bra den är i andra länder där man inte är lika sträng.

1. Varför använder man cannabis och vad får man ut av det?
Ska inte tala för man men jag röker i vart fall cannabis för att det botar tristess. Istället för att behöva ta initiativ till att hitta på något kan jag likväl röka lite och i princip oavsett vad det är man höll på med så kommer det bli mer stimulerande efteråt. Jag har även svårt att somna vanligtvis, brukar ta väldigt lång tid osv. Har jag rökt så somnar jag utan problem. Det bör tilläggas att det kan vara som så att min insomningsproblematik kan ha uppkommit på grund av att jag helt enkelt är van vid att somna pårökt. Har nog en ganska destruktiv relation till cannabis egentligen men jag gillar cannabis.
Jag använder även cannabis som katalysator till andra droger, det gör en fylla flummigare, en psykedelisk tripp mer intensiv osv.

2. Hur är det att vara cannabisbrukare i Sverige?
Det är bara fint, när jag var yngre hände det att jag blev paranoid och oroade mig för rättsväsendet men är inte direkt orolig för sådant längre. Åker jag dit så åker jag dit helt enkelt och även om det säkert inte är roligt så lär det knappast vara slutet av mitt liv. Det som jag ser som de stora problemen med att lagstiftningen ser ut som den gör är att det tyvärr leder till ett vi-mot-dom-samhälle där vi får en massa cannabisbrukare som inte kan erkänna sig själva eller vem dom är för sin omgivning och likaså en massa "nyktra" människor som enkelt kan förklara bort cannabisbrukarnas vanliga problem med att det helt och hållet beror på deras drogbruk.
I övrigt hade jag väl åtminstone under vinterhalvåret hellre varit en cannabisrökare på lägre breddgrader.

1.
Jag började använda cannabis pga tristess. Jag fortsätter använda det främst för att jag tycker om drogruset. Min upplevelse är också att cannabis hjälpt mig med min migrän. Jag hade migrän med aura ca 1 gång i veckan månaderna innan jag testade cannabis, efter det har jag bara haft två episoder (under 1,5 år).

Jag dricker fortfarande alkohol då och då, men jag gillar effekterna av cannabis väsentligt mycket mer.

2. Den svenska lagstiftningen och stigma kring cannabisbruk är fundamentalt annorlunda från en del andra länder. Jag tror att stigman i grunden kommer från ett förakt för det okända. Cannabis är en relativt ny drog i Sverige i jämförelse med t.ex alkohol som är en viktig del av det svenska och västerländska samhället. Eftersom man inte haft en historia av cannabisbruk har man inga erfarenheter ta till hands, detta skapar rädsla, vilket är grunden för synen på cannabis i Sverige. Som cannabisbrukare i Sverige håller jag mig därför ganska reserverad kring mitt bruk. Jag vill slippa bli stämplad som 'pundare' eller bli fälld för lagbrott. Framförallt är hotet om att bli tagen av Polis den största påfrestningen till följd av mitt cannabisbruk.

Jag var inte intresserad av Cannabis som ung, tyckte inte om ruset. Jag blev introvert.
Vid ett tillfälle fick jag en tillfällig psykos av starkt skunk i Amsterdam. Var ung och visste inte hur man skulle dosera. Vi hade ingen tobak. Vi var oerfarna rökare.

En gång hade en sambo som rökte varje dag, han var både osocial och höll på med sina skulpturer dagarna i ända. Han ville aldrig gå ut - helst ville han att jag också skulle leva avskuren från omvärlden, förutom jobb och skola. Däremot var han enormt intelligent, det måste jag ge honom.

Jag kunde enbart röka om miljön och sällskapet var av ovanligt positiv karaktär.
Glastonbury och Paris en sommar var magisk. Det förstärktes definitivt av Cannabis. I Paris rökte alla. När man slutat jobbet. Efter kursen. Det var inget konstigt med det. Man bedömdes definitivt som en knarkare.

När jag kom hem till Sverige föll det sig helt naturligt att jag inte rökte. Jag var fullständigt ointresserad.

Jag upptäckte Cannabisens positiva egenskaper i vuxen ålder. Jag känner stor sorg över det faktum att en så bra produkt, hälsosammare än psykofarmaka och andra preparat ska anses som kriminellt. Det är helt absurt.

Cannabisen har gett mig min livskvalité tillbaka. Jag har aldrig mått bättre. Jag ska snart börja ett nytt jobb.
Jag lider av svår PTSD och har haft bipolär problematik. Jag har inte haft ett skov sedan jag började med Cannabis. Jag använder inte några andra preparat. Jag dricker alkohol två gånger om året. Jag tränar och är noga med min hälsa.
Har nu rökt i två år och har inte haft ett skov, vilket är helt fantastiskt. Många andra positiva effekter har kommit på köpet. Jag har rannsakat mig själv. Det är oerhört viktigt. Jag har mycket lättare att ta kritik.
Jag har också lätt att fokusera.

Polisen är inte mitt problem. De har aldrig trakasserat mig. Å andra sidan beter jag mig inte annorlunda på något sätt. Jag provocerar inte andra.

Däremot finns det ett annat organ som gör allt i sin makt att förstöra mitt liv och försöka sätta dit mig, trots att de aldrig sett mig påverkad av något. På 10 (tio) år! Ni hörde rätt.

De vet att jag är helt ointresserad av droger i allmänhet. Jag är snudd på nykterist. Det finns inget i mitt uppträdande eller yttre som skulle tyda på något missbruk. Däremot vet de var jag står i Cannabisfrågan, därför görs allt möjligt kränkande som påverkar min stress extremt negativt, för att försöka sätta dit mig.

Det här var en uppsats

Kan man få ett förtydligande här på vad som försöker förstöra ditt liv? Arbetsgivare? Soc?

Jag röker enbart för att tänka mindre och mer enkelspårigt. Hatar att leva i Sverige och allting som kommer till det.