Peter Wolodarski; Farligt att inleda en kapplöpning med Flashback

Flashback har generellt inget intresse av att fel riksdagsledamot för Miöjöpartiet pekas ut. Varken forumet eller majoriteten av användarna och läsarna vill annat än att sanningen om vem det rör sig om skall komma fram. Flashback är ett diskussionsforum på nätet för vanligt folk och har ingen agenda som säger vad som skall skrivas utan är åsiktsneutralt. Forumet speglar åsikter och uppfattningar som finns i samhället och publicerar ingenting och påstår ingenting. Spekulationer är endast enskildas funderingar och finns oberoende av forumet.

Vem är då Peter Wolodarski? När han själv talar etik och moral framstår det som att hans självbild och den accepterade bilden i samhället skulle vara att han är något slags moraliskt föredöme och moralisk domare, en herde för folket som i brist på nutida Franciscusar av Assisi fungerar som den som vaktar över deras etik och moral och vad de får och inte får säga.

I själva verket är Wolodarski inte alls något sådant, utan en mediechef för Sveriges största mediekoncernen med uppgift och anställning att bevaka deras ekonomiska och andra intressen. Han har inget moraliskt uppdrag alls, utan i den mån han har intressen utöver att ta vara på ägarnas och verka för dem, så är det att föra fram sina politiska åsikter och att utöva makt för egen del. Hans moraliska kvalifikationer är alltså inte bara obefintliga, utan det är rena absurditeter att tänka sig att detta skall vara en utgångspunkt för någon att agera moralens väktare.

Vi vet inte någonting om Wolodarskis personliga moral och det är möjligt att han inte regelmässigt tafsar på DN: s praktikanter, men fallen med andra moralens väktare som velat åthuta folk från sin upphöjda moraliska position, som Fredrik Virtanen och Oisin Cantwell, visar att Wolodarski i brist på bevis för motsatsen inte skall ges någon som helst rätt att agera moraldomare, utan skall behandlas som den murvel utan annan etik än att göra nyheter för att sälja sin tidning han är.

Men saken är ju i själva verket mycket allvarligare än att Peter Wolodarski sin egen tidning agerar moraldomare och ger uttryck för sin uppfattning och förklarar sin pressetiska hållning för egen del och hur överlägsen den är. Det bör han förstås få göra.

Det allvarliga är att Peter Wolodarski arbetar ihop med makten, som en del av makten, för att förbjuda yttrandefriheten för folket, vilket sker för att behålla sitt tolkningsföreträde och inflytande och ekonomiska makt. Genom nya lagar som uppmärksammas just nu och som införs genom samarbete mellan medieägare och politiker skall vanligt folk som vill diskutera på Flashback och andra sociala medier åläggas restriktioner och krafiga inskränkningar i yttrandefriheten med svepskäl som dessa Wolodarski för fram offentligt, men egentligen i syfte att gynna media och återinföra deras rätt att ensamma bestämma över vad som kan sägas i offentligheten.

Artikeln som citeras här visar hur Wolodarski har kontakt med just en av de politiker, Jabar Amin, vars parti hans ägare samarbetar med för att gynna medieägarna och strypa vår yttrandefrihet. DN och Wolodarski har visserligen i verkligheten pekat ut Jabar Amin själva som del i en grupp och är ansvariga för eventuella efterföljande spekulationer, men ändå framställs det i propagandasyfte hur problemet här inte är mediernas utpekade utan den fria debatt som följer på det och att pressen inte har ensamrätt att bestämma hur, var och när någon diskuteras.

Det handlar allltså inte om moral, utan det handlar om makt och ekonomi där politiker och press i symbios beslutat sig för att gynna rätt åsikter och rätt aktörer för att kunna styra samhället. Då offras alla yttradefrihetshämsyn.

Inskränkningarna i yttrandefriheten har på senare tid regnat tätt och kampen mot det fria ordet på nätet intensifierats. Både mobbgrupper knutna till och stödda av de etablerade partierna och den maktägande pressen och lagförslag utformade av desssa aktörer ingår i bilden.

De nya lagarna är enbart till för att skydda medborgarna mot mobben på nätet om har för ovana att hänga ut dem i samband med extrema kränkningar. Men det kan vara svårt att förstå för de som inte själva fått sina liv förstörda av Flashback. Våra lagskrivare är också tvingade i FN:s deklarationer om mänskliga rättigheter att upprätta sådana lagar vilket är märkligt att de tidigare inte gjort:


Detta har inget alls med yttrandefrihet att göra. Att förstöra andras liv kan aldrig vara en del av yttrandefriheten på samma sätt som inte heller röjande av statshemligheter kan vara det.

Den polska åsnan Wolodarski dels smutskastar Flashback för att man tjänar förmodligen mer pengar än en skitblaska DN (fler besökare) och behöver trycka ner Flashback i sin kommunistiska stil där man ska applicera introverta teorier och sedan är han som polskt avskum avundsjuk att det finns konkurrenter som har nyheter och uppslag som är mer uptodate än skittidningen DN. Sedan har vi aspekten att "journalister", dessa avskum och slödder utan talang och intellektuell förmåga trålar på Flashback hela tiden (de tror de är anonyma med sin låga intelligens) efter uppslag för de själva saknar nätverk men så kan det vara när man får sitt jobb genom att bli påsatt. Enkel ekvation.