Kajsa Ekis Ekman: "Det är dags att lämna EU"

De svenska partierna till vänster var ju som bekant ganska emot EU i början av 90-talet, och fortsatte väl i stort vara det under resten av decenniet då man menade att globaliseringen var en imperialistiskt påfund och att EU bara syftade till att sprida högerpolitik. Under 2000 och 2010-talet har ju denna uppfattning reviderats markant och vänster vurmar i mångt och mycket för EU och överstatlighet då man menar att det "moverkar nationalism" etc. Man motsätter sig inte heller globaliseringen. Istället har ytterhögerpartierna och populisterna anammat positionen som anti-EU-rörelsens främsta fanbärare. Från vänstern har anti-EU strömningarna varit rätt lågmälda, för att inte säga obefintliga de senaste decennierna. Vad jag kan minnas har jag inte sett en endaste vänsterdebattör argumentera för ett svenskt utträde ur EU på många, många år... förrän nu!

Vänsterdebattören Kajsa Ekis Ekman skriver i Metro att Sverige bör lämna EU. Är detta en ny vändning vi börjar se? Att vänstern nu återigen börjar våga torgföra anti-EU åsikter och krav om utträde, eller är Ekis Ekman ett undantag som kommer att kvävas av vänsteretablissemanget per omgående?

https://www.metro.se/artikel/kajsa-e...-l%C3%A4mna-eu

Kanske. Jag tror att Kajsa och jag har rätt olika bevekelsegrunder för vi båda kommer fram till att det är bästa att lämna. Ett problem är att KEE är analytiskt litet grund och inte förmår se problemet i hela sin vidd, t ex att demokrati har skapats inom nationalstater, och att det är klart begränsade möjligheter att ordna fungerande demokrati på överstatlig nivå - dvs politisk demokrati, inte ekonomisk demokrati som socialisterna vill se.

Emellertid skall det bli intressant att se varthän detta bär inom en större vänster än den som KEE representerar. Tänk om ett EU-motstånd skulle gå att återuppväcka inom S?

Kom ihåg att KEE tidigare haft stort genomslag hos vänstern i vissa frågor, framförallt genom boken Varat och varan (2010), som fick (V) och (F!) att ta avstånd från surrogatmödraskapet (en ståndpunktsom ditintills endast hade torgförts av Kristdemokraterna, emn av helt andra anledningar). Tror dock att ett omvändande till EU-motstånd blir betydligt svårare för henne att få igenom.

Att vänstern är emot EU är inget nytt?

Det är nog riktigt. Det jag tror skulle kunna vara den viktigaste orsaken till att få den samlade vänstern att ånyo bli EU-motståndare är att de inser att EU eroderar deras egen nationella maktbas. Emellertid har de upptäckt, framför allt Miljöpartiet, att EU är en rätt bra bas för att kunna angripa Sverige på, genom allehanda samhällsdestruktiva initiativ som kan få fäste inom EU-systemet.

Men, om MP åker ur Riksdagen 2018 (Hoppas! Hoppas!) så kan det medföra att resterande vänster har färre motiv att hålla fast vid EU som påverkansforum. Då kan det igen bli mer intressant vad som händer i Sverige och motståndet mot EU blir större. Givetvis skulle samma sak kunna inträffa om motståndet mot vänsterpolitik ökar inom EU, kanske fr a efter EU-valet 2019.

För svensk del är detta tveeggat. Å ena sidan är det bra för Sverige med mer EU-motstånd, men å andra sidan är det skadligt om vänstern får ännu mer inflytande på nationell nivå.

Vilken roll KEE får i denna process är ännu oklart, men kanske kan hon göra litet nytta som omväxling

Svensk vänster *var* emot EU för länge sedan, men har inte varit det på många år. Nu tycker man det är förtjusande med globalisering för det är ju ju lite gran som med dem "internationalisering" som man så länge eftersträvande inom vänstern ("workers unite" och allt det där).


Det jag skulle se som skulle får vänstern att på riktigt börja ta avstånd från EU är om partier som SD, Jobbik, DF, Lega Nord, Vlaams Belang etc. skulle börja få riktigt många mandat och få stort inflytande och på Trump-manér börja bygga en bokstavlig mur kring Europa. Då slår nog vänsern bakut direkt och kräver EU-utträde snabbast möjligast. Problemet är dock att de populistpartierna ofta själva är anti-EU, så de skulle behöva anamma en pro-EU hållning i syfte att skapa en genemsan hållning inom EU för sin politik innan vänsern skulle börja dra åt andra hållet.