Detevigaavigas egna texter

Det var ett tag sen jag kände mig modig. I ett försök att må bättre kollar jag mig sällan i speglar. Vilket slutar med att jag går runt och tänker på hur jag ser ut. Har gått upp i vikt och senast jag såg mig själv i spegeln inte av misstag var längesen. I ett annat ljus kanske ser jag inte lika tjock ut. I en eftertänksam ton frågade jag läkaren hur jag ska göra med min medicinering. Hon sa fortsätt. Vi har en telefontid inplanerad, det är alldeles strålande ty jag gillar inte mötet med människor. Människa mot människa. Fast jag tycker inte illa om min läkare, tro inte det. Första gången tittade jag efter om hon hade en ring på fingret, ni vet, om hon är gift. Hon hade en ring och det störde mig. Jag vet inte varför.

Otroligt vacker! Du är lesbisk, besvärad och överanalyserar situationer.

Första gången jag fick medicin mot röster var i våras och det har hjälpt mig. Är inte alls ett dugg orolig för det. Om de kommer tillbaka skall jag hantera det på ett annat vis än hur jag gjorde tidigare. Min läkare tror jag sakta kan trappa ur min medicin. Jag har redan börjat. Jag läser inte längre någon tidning det är mest trams tycker jag. Jag känner bara en journalist och inte särskilt väl skall tilläggas. Vi gick på samma skola en gång i tiden. Nu läser jag hellre äldre deckare som avkoppling.

Fundersamt tänker jag på hur ett lån kan vara mig behjälpligt. I en stressad ansats försöker jag tänka vem som kan låna ut pengar om inte banken vill vara till min belåtenhet. Tror inte jag känner någon så vänlig därtill en som har råd. Har tänkt mig en oansenlig summa på 50 000 kr.

Bestämmer mig för att nästkommande arbetsdag ringa banken. Alltså någon gång efter nyår. Som om man endast har ett försök hos banken. Jag vet redan att mötet kommer skrämma mig. Häromdagen sa en näsvis person en kommentar om att jag blivit bättre på ge blickar. Hon sade det inte på ett fint sätt. Det säger sig självt. Dessutom vill jag inte bli bättre. Är bra som jag är.

Förvirrande bra

Haha

Tack för det!

Ett uppmuntrande tillmäle hördes från ett nära håll. Ja någon viskade i mitt öra. Hur kan ett sådant låta? Jag ska försöka förklara. Du är söt när du är sur eller något liknande. Banken är fortfarande stängd men jag försöker istället visualisera mitt möte. Är en sådan där som alltid står och skruvar på mig. Obehindrat funderar jag vidare medan bankmannen ler frågande mot mig. En stunds väntan och jag kan knappt sitta still. Sån tid det tar tänker jag irriterat.

Vi var på konstutställning. Nolde. I ett febrigt utlåtande påstod jag att det var likt min egen stil om jag nu har någon. Exakt så sa jag. Om jag nu har någon. Min partner sa att jag inte har någon stil hon har aldrig sett mig måla. Trots att vi bodde ihop då. En annan gång gick vi på fotoutställning det var Annika von Hausswolff. Hon var där och kommenterade sina verk. Minns inte allt men jag kommer ihåg hur hon hade samlat på guldtänder under en period av sitt liv. Och fotat dem. Vi lyssnade idogt och tackade artigt efteråt. Tror jag. I alla fall skyndade vi oss långsamt därifrån och upp mot biblioteket igen. Det var en föreläsare där vi satte oss i trappen som vänner.

Efter min orosfyllda visualisering om bankmannen kom jag sakta tillbaka till verkligheten. Den jag andas tungt i. Vi, bankmannen och jag, kom inte längre än hur lång tid allting tog. Även fast det var min fantasi fick jag aldrig ordning på den. Det är märkligt att även fantasin för mig är så stel tänkte jag.

Måste ta hand om tvätten, nya lakan i sängen och smulorna från bordet ska jag borsta upp. Har faktiskt annat för mig än att sitta och tänka. Ingen annan kommer städa så lika bra jag sätter igång. Har kuvertlakan för de är enkla att sätta på. Bäddar rent med nya lakan och det blir riktigt fint. Häller upp ett glas vin för att det är så gott på kvällen. Inget annat förebrår mig jag som annars är så tyngd av skuld och skam.

Dagarna går och tanken på att ringa banken förefaller orimlig då jag inte längre vill ha något med dem att göra. Varför mitt eviga tjat om banken fortfarande gnager i bakhuvudet förstår jag inte. Det var endast en önskan om att få ett lån inget krav från min sida. Jag brukar sällan fortskrida med mina fantasier om jag så gjorde skulle jag vara i mer problem än jag är i. Även om förra året översteg mina vildaste tankar om vad för problem jag skulle kunna råka hamna i.