Citat:
Ursprungligen postat av
Kapten-Boom
Hur var det att leva på 80- och 90 talen?
Fick själv aldrig uppleva dessa årtal, men kommer på mig själv med att drömma mig "tillbaka" till denna tid då jag upplever dessa epoker som så extremt mycket bättre än nutiden. Upplever nästan att dessa årtionden framstår som "magiska" i jämförelse med dagens värld.
Förnekar inte att jag hellre hade velat vara född så att jag "timade in" dessa tider. Att ha varit född på 60-70-talen hade varit perfekt, och varit ung under 80-90-talen. Förstår om det låter konstigt, men så är det.
Ni som var med, hur var dessa årtionden? Var massinvandringen och mångkulturen lika hemsk som idag? Matades man med feminismskit och vänsterpropaganda genom allt ifrån TV-nyheterna till cornflakespaketen? Gick det några 30-åriga muslimska män i er förskoleklass? Oroade man sig någonsin för att man ska behöva emigrera en dag?
Är mina känslor till det förgångna rationella? Söker alltså perspektiv från någon som var "ung"/"vuxen" på 80-90-talen och kan jämföra?
(Edit: lånat ett konto, för det fall att någon som "känner" denna användare läser tråden.)
Det fanns nog en hel del som var mindre bra på den tiden, men framför allt så fanns det en framtidstro under nästan hela 1980 talet som helt enkelt inte finns idag.
Du är nog så ung att du nog aldrig gått i ett hav av bara svenskar. Den känslan av självklar gemenskap kan inte förklaras utan märks först när den nu är förlorad.
Konstnären Andy Warhole ska ha sagt att han åkte till Sverige en gång om året för att uppleva skönheten hos människorna. Han ansåg att det i Stockholm fanns den högsta densiteten av vackra människor på planeten. Det kommer varken du eller jag att få uppleva igen.