Ni som är lyckliga, hur ser eran vardag ut?

Finns ett enkelt trick att göra sig själv olycklig,lynnig,ofokuserat och så småningom bitter : Jämför dig själv med andra och inbilla dig att "de andra" har så mycket bättre liv än en själv.

Bot : Var nöjd och tacksam över vad du faktiskt har,varje dag. Fokusera på det

Jag tror du har fel i det sista. Emeriter har det inte bäst, eller ens bättre.
Ensamhet is the real killer.

Och det första; Det är mål i livet som vi mår bra av, det är vad vi behöver. Inte tvärtemot.
Så skaffa bra utbildning, starta företag, skaffa kunskap/intresse, skaffa familj (om man så önskar), skaffa bra ekonomi.

Men i Sverige vill vi få drivmedel som negativ stress! What the actual fuck??!! DÄR har vi en till stor anledning till att folk mår dåligt.

Set är lätt att vara nöjd med vad man har, när man har tex bra ekonomi.

Det är lätt att jämföra sig med andra när man ska klättra uppåt. Jag tror att det ligger i vårt psyke. Klart att det inte är bra, men är inte alls lätt att uppnå.

Så de som klarar av det som yngre har helt klart ett försprång

Jo ensamheten dödar oss, sant. Speciellt i Svärje där man inte ens vågar hälsa på sin granne. Människan är ett flockdjur, vi ska leva i en "klan" med omkring 50 pers som tar hand om varandra. Kolla bara på schimpanserna, hur de "grommar" varandra, lekar, tar hand sin avkomma - tillsammans. Detta är ju helt åt helvete bortsprängt idag. Jag ex. sitter hemma i min lägenhet och träffar inte en käft. Har inte duschat på typ 3 dagar eftersom jag ändå inte gått utanför dörren lol.

När man sätts på prov, som utmanar dina gränser. Det är intressant.

Egen familj + barn.

Visade sig att jag inte hade någon aning om vad lycka var eller innebar innan det "hände" mig.

Trodde bra med pengar, frihet, karriär, goda vänner var grejjen innan det, var nog inte reglerätt "olycklig" vad jag minns de åren , men i jämf med idag så ser jag den tiden i mitt liv som meningslös och olycklig (relativt var jag är idag).

höjdpunkten =vara med fru och/eller son.
det andra reflekterar jag inte ens över, inte ens nu när jag försökte.

Vet en kille som har ett riktigt skitjobb men tack vare skiftarbete ger det ändå ganska mycket pengar. Han lever med en kvinna som valde honom för pengarna och för hans händighet och han ligger med hennes tonårsdotter som hon hade med sig från ett tidigare förhållande. Hon bryr sig inte, så länge cashen rullar in. Hon ser ganska bra ut men dottern är så klart snyggare.

Han verkar lycklig.

Man får försöka skaffa sig ett jobb som man tycker är intressant. Ett där man känner att man lär sig något för sin egen skull också, utvecklas. Är inte det möjligt, så KAN det gå att vara nöjd med sitt arbete ändå, om man har trevliga arbetskamrater.

Vidare går det att downshifta så att man inte behöver arbeta heltid. Hittar man en partner som vill samma så går det ännu lättare, för två lever billigare än en (man delar på hyran och elräkningen, kan köpa storförpackningar av mat o.s.v.). Avstår man bil t.ex., så kan man skippa några arbetstimmar i veckan bara där! Och sex timmar om dagen står man alltid ut på nästan vilket jobb som helst.

Sedan får man försöka hitta trevliga vänner att umgås med på fritiden. Går det inte, så är inte chatt- och forumkompisar så illa heller. Eller en katt eller hund. Gå kurser, utvecklas, ge sig själv utmaningar, läsa böcker och se på film... där kan man välja världar, som är som man vill ha dem. Gå ut och gå i naturen är väldigt bra, det läker själen.

Sedan tror jag även - tyvärr för dig kanske? - att det finns någon slags medfödd nivå på lycka. Vissa människor är nästan alltid lyckliga. De kan råka ut för hemska saker, och då sörjer de förstås, eller mår dåligt på andra sätt - men inte så länge. De återgår snart till att känna sig lyckliga. Och tvärtom: vissa verkar vara medfött olyckliga. Det ser man t.ex. på väldigt framgångsrika människor, som t.ex. många Hollywoodskådespelare. De hade ALLT - utseende, framgång, beundran, rikedom, kunde köpa vad som helst, använda tjänare till allt och på sätt slippa tråkiga arbetsuppgifter, och få vilken partner som helst de ville i sängen och annanstans. Ändå var (och är) så många av dem deprimerade, hade ångest, försökte självbehandla med alkohol och droger...

Ofta är jag tyst. Älskar tystnaden. Mitt i all röran som samhället är numera. På hösten blir jag, vet inte om jag blir lycklig, men jag trivs jävligt bra då. Underbart med bitterljuvt vemod. Perfekt för en konstnär och kreativ person som mig.

Jobba, betala räkningar, sova, äta, umgås och ha sex, är nöjd med det.