Ni som är lyckliga, hur ser eran vardag ut?

Jakten på lyckan har för mig pågått många år, sen jag var liten i princip. Det går inte att hitta den. Som Gunvald sa: Man får vara nöjd om man är lite glad ibland.

Så länge man inte är rik och tvingas löneslava så är jag tveksam på om det går att vara lycklig i den här världen. Tanken av att behöva löneslava i 40 år till får mig att tappa motivationen till det mesta. Jag vet, man behöver pengarna för att få mat på bordet och tak över huvudet. Jag kommer aldrig vinna miljoner på lotto, därför kommer livet alltid handla om att slaviskt följa scheman, betala räkningar, deklarera köpa onödigt skit om man får någon hundring över och låtsas att livet är så jäkla härligt.

Jag vet att det är oacceptabelt att säga såhär på flashback då man får många bittra surgubbar på sig men tänk om jag är olycklig just pga den mycket begränsade friheten man får pga all stress med jobb och andra skitsaker man egentligen inte vill veta av. Vad gör man då? Är ju bara att acceptera att livet kommer se ut såhär i 40+ år till.

Så jag undrar nu lite hur ni som har ett vanligt svenssonliv kan vara lyckliga om dagarna? Vad får er att ens vilja gå upp och jobba på morgonen? Så ni kan köpa en dyrare bil än grannens?

Berätta, hur ser eran vardag ut? Vad är höjdpunkten på dagen? Vad blir ni så lyckliga av att ni lyckas tänka positivt om dagarna? Hur orkar ni skratta och kallprata med folk ni egentligen inte bryr er om?

Ibland tror jag att jag har missförstått vad lycka egentligen är och att jag har på tok för höga krav på den.

Det är inte så stor skillnad på dig och en fattig industriarbetare på 1800-talet.

har nog mer med kemiska balanser att göra.

Jag har blivit lyckligare nu på senare tid. Jag träffar mamma ofta, har 3 vänner som jag kan snacka med i telefon. Jag dricker mig full på kvällen när jag är hemma plus att jag kan fyllesnacka med en kompis som också vill fyllesnacka. Sen skriver jag här på flashback på dagarna. Så mitt liv är bra

Har du jobb? Blir du inte bakis hela tiden?

Har själv inte många vänner. Inga riktiga i alla fall

Livet funkar inte så att man blir lycklig och thats it. Det går upp och ner och så lär man sig en massa på vägen. Alla mår dåligt ibland men om man aldrig känner sig lycklig är något fel.

När det gäller jobb så får man försöka hitta nåt man trivs med, och inte jobba mer än man behöver om man nu inte tycker jobbet är roligt. Sen tror jag jobbet gör att man tar bättre vara på sin fritid.

Jag blir lycklig av vänskap, kärlek, musik, böcker, god mat, naturen. Vad blir du lycklig av? Om du hade haft obegränsat med tid och pengar, hur hade du levt då?

Är du singel?
Att hitta någon att dela det olyckliga med tror jag hjälper väldigt mycket.

Att sedan får barn tror jag ändrar synen på livet. Vet inte för jag har inga själv, men har hört av andra att livet får en annan mening!

Jag trivs på mitt jobb, eller jag intalar mig det i alla fall. När jag är på arbetet så känns det helt okej men dagen innan så är jobbet allt jag tänker på och grubblar över att jag måste åka iväg och vara borta flera timmar, samt att jag måste lägga mig tidigt och tvinga mig själv till att somna.

Som svar på din fråga: jag vet inte. Tror det största problemet är just det, vet inte alls vad jag vill eller om jag ens vill nåt. Har knappt några intressen och kommer inte på något som kan göra mig lycklig. Har nog aldrig varit lycklig

Alla relationer jag haft har jag bara fått ångest över. Antigen har det handlat om svartsjuka eller avundsjuka då tjejerna jag träffat oftast har ett väldigt socialt liv medans jag kämpar för att orka ta mig till affären.

Vill inte skaffa barn. Vill inte skapa en varelse endast för att den ska växa upp och inse att livet inte är så mycket mer än pengar, status och måsten. Skulle det finnas olika världar hade jag aldrig rekommenderat någon till att "flytta hit". Hade aldrig sagt "kom hit, det är så jääävla kul här" så jag ser inte varför jag skulle skaffa ett barn så att det också får lida.

Vet, jag är väldigt pessimistisk. Har försökt ändra tankarna till det positiva men de negativa tar för stor plats

Då har du uppenbarligen inte träffat rätt person ännu.

Om du knappt orkar ta dig till affären och är så här deppig kanske du borde prata med någon psykolog eller så. Låter som depression och det går att bota!

Gått i terapi många år, hjälper inte ett skvatt. Jag blir inte övertalad om att livet är roligt. Kan helt enkelt inte se det

Jag har länge tänkt på vem jag vill vara och det är en person som vill göra saker. Vill lära sig, prova nya saker, resa och träffa nytt folk men det är inte jag.