Periodisering som modell för inlärning

Vid styrketräning, när syftet är att bygga stora muskler, är periodisering av träningsvolymen mer resultatmässigt gynnsamt, än om motsvarande träningsvolymen hade spridits ut jämnt över samma tidsperiod. Teorin bakom detta fenomen är: det är lätt att underhålla, men svårt att utvecklas. Det väcker en tanke i mig: kan det stämma även för kognitiva övningar? Alltså, inhämtande och integrering av ny kunskap inom fält som psykologi, politik, filosofi, medicin, sociologi osv. Eller, kanske det stämmer gällande motoriskt krävande uppgifter som att lära sig ett instrument?

Detta är en ofärdig tanke och jag har inte letat efter någon forskning motsvarande en sådan mer generaliserbar periodiseringsmodell för utveckling. Känner ni till någon sådan forskning? Väcker detta några associationer eller har ni erfarenheter som relaterar till detta?

Om ni inte förstod analogin till träning, låt mig förklara. Istället för att göra 15 set armhävningar i veckan i 5 veckor är följande upplägg mer gynnsamt för muskelbyggande (förutsatt att alla andra variabler är lika), trots att det motsvarar samma genomsnittlig träningsvolym;
vecka 1: 5 set armhävningar
vecka 2: 10 set armhävningar
vecka 3: 15 set armhävningar
vecka 4: 20 set armhävningar
vecka 5: 25 set armhävningar

Jag tror du kan vara något på spåren.

Bra tänkt!

Lite generaliserat sådär så stämmer det.
Ska man öva extra på något man har svårt med så är huvudregeln att det är bättre med en period av intensiv träning. Exempelvis räknings- eller lässvårigheter tränas bäst i korta men intensiva sjok. Det ger betydligt bättre effekt att träna t ex bokstavs eller ordavkodning i läsningläsning eller fonetisk medvetenhet och produktion en timma per dag i fyra veckor än en timma i veckan under tjugo veckor (en termin).

Det kräver förstås att man är helt på det klara med exakt vilken svårighet man vill komma till rätta med i sin intellektuella övning och övar på just det. Det kräver i sin tur en ibland lite krävande kartläggning och en teori om hur kunskapen bäst förvärvas i kumulativa steg i det aktuella ämnet eller för den aktuella funktionen.