Partner tvivlar på mina känslor [/mod]

Jag har en särbo sedan 10 år tillbaka. Vi har haft en svajig relation där hon ofta tvivlat på min kärlek till henne. När hon tvivlar går hon in i sig själv och kan göra sig själv illa genom t ex matmissbruk. Hon säger sedan att det beror på mig.

Jag har kämpat på under många år, men de senaste åren har jag bytt "taktik" och låtit henne stänga mig ute och istället för att ta på mig skulden så har jag avvaktat. Tyvärr har det inte gjort saken bättre.

Hon har vid ett flertal tillfällen gjort slut, men jag har varit lugn även då och kommit tillbaka till henne när saker och ting lugnat ner sig.
Tyvärr påverkar det ju givetvis vår relation negativt, en relation som är allt annan än jämlik.

Hon är fullt medveten om hur hon agerar, men när jag bett henne att söka hjälp i form av egenterapi så har hon sagt att det kommer hon aldrig göra. Samtidigt som hon säger att jag måste skärpa mig och istället ge henne den uppmärksamhet hon förtjänar.

Idag känner jag mig mer vilsen än jag någonsin gjort i förhållandet. Vet varken om jag ska stanna eller gå. Eller vem som egentligen behöver förändra sig. Den senaste tiden har jag börjat känna att jag kanske borde göra som hon säger, men jag är samtidigt rädd att hamna i samma loop som vi befunnit oss i, i så många år.

Att bara gå, låter ju väldigt enkelt, men det är lika lätt som att kliva ut ur en tvättmaskin under gång.
Någon som kan ge en synpunkt eller ett gott råd?

Om du någonsin tvekar på att stanna i ett förhållande så är det ju självklart att du ska avsluta det.
Ett hälsosamt förhållande ska ha en jämnlik ge/ta ratio, om någon av parterna inte uppfyller detta så slutar det oftast olyckligt.

Skaffa en ryggrad och avsluta eländet, hon är inte bra för dig och slösar enbart din tid genom att ha dig runt hennes lillfinger.

Hon har borderline. Det låter verkligen så på det viset som hon beter sig. Å har hon borderline så finns det bara en sak som man kan göra! Dumpa henne fort som fan. Ingenting kommer att bli bättre. Att leva med en som har borderline är ett helvete. Det är drygt att vara singel i början. Men sen vänjer man sig. Hellre det än att bo ihop med en sjuk kvinna.

Räckte med att jag läste att hon säger att hennes matmissbruk beror på dig. Ni är dåliga för varann. Hon har utnämnt sig själv till offer. Gör slut så att ni inte bittrar ihjäl er.

Exakt. Man ska aldrig leva i ett dåligt förhållande. Det är det värsta som finns.

Till TS. Du kommer säkert hitta en bättre kvinna efter ett tag. Om man tvekar att vara ihop med någon så är det lika bra att dumpa personen. Jag har dumpat en del tjejer trots att det har känts jobbigt. Men det känns alltid bättre efteråt. Det är så många som lever i olyckliga förhållanden nuförtiden.

Låter jobbigt. Även om inte hon vill gå i terapi kan du göra det. Destruktiva förhållanden ger även dig "skador". Dessutom kan du lära dig hur du ska hantera hennes krav på dig.

Låter som hon är manipulativ? Kom ihåg att behandla dig själv bra, gör du det om du stannar i förhållandet? Hon verkar inte anstränga sig för att få det att fungera heller, och det är rätt illa.

Vad gör du för att visa din kärlek till henne? Om du försöker se objektivt på erat förhållande, finns det fog för att hon känner att du inte ger henne uppmärksamhet och fog för att hon tvivlar på din kärlek för henne?

Självklart finns det fog, det är ju hennes känslor. Frågan är bara om jag är rustad för att klara av det.

Jag tappar självförtroendet och blir rätt knäckt av hennes kränkningar när hon uttrycker sitt missnöje att det jag gör inte duger. Då blir det svårt att gå från ett första steg till ett andra. Jag har påpekat det flera gånger, men det landar inte i henne.

Så svaret på din fråga är att ja, det finns definitivt fog. Men var hittar jag styrkan att nå ända fram när jag möts av missnöje, aggressivitet och många gånger total tystnad. Och ska jag ens behöva ta det?