Är politiker medvetna om och hanterar den sociopati som finns inom politiken?

Sociopater/psykopater/narcissister och övrigt tragiskt skit med personlighetsstörningar förskonar inget fält. Vi hade ett tag en miljöminister som tog betalt av industrin för att (och hon lyckades) stoppa förbjudet mot några mycket allvarliga gifter i barnleksaker, nappar och nappflaskor. Jag tänker stämpla henne som psykopat rätt av. Hon är inget isolerat fall.

Precis som i övriga samhället så figurerar dessa människor inom politiken.

Jag pratar nu inte om att ha åsikter som man själv inte håller med om. Jag pratar inte om dåligt omdöme. Jag pratar om ren psykopati och jävelskap, som hon som stoppade giftförbudet. Som Norges miljöminister som satte munkavel på forskare som kritiserade de mycket allvarliga miljöproblem som miljöministerns företag orsakade.

Jag vill nu inte höra en massa om att "a men V gillar invandrare, därför psykopater". Jag vill att vi tar upp just ansvarslösa jävla svinpsykopater för vilka politiken inte är någonting annat än en karriär och en maktlust, som skiter i människor och är psykopater.

Jag undrar om övriga politiker är medvetna om psykopaterna och hur de hanteras? För det verkar som att man trivs bra som psykopat inom politiken.

Sjukdomsinsikten är väl ganska låg inom dessa kategorier. Många av dem letar ju sig till makt, så denna typ av personligheter är mycket troligt överrepresenterad i politiken - på ont och gott.

Det du kan se är väl de som blir emotsagda eller inte får den stjärnstatus de förväntat sig - och skyller på allt möjligt, med en massa utspel och även driver igenom lagar om sin kränkthet.

I stort sett så är de "friska" (om de nu finns)väl helt omedvetna och följer dessa personligheter blint.

Psykopater brukar ju omge sig med en hejarklack/hejdukar.

De flesta politiker är mer eller mindre psykopater. Det är därför som de är politiker till att börja med. Normala människor får inte kickar av att bestämma över andra.

Största problemet är INTE psykopaterna.
Det är opportunisterna.

Och vågar-inte-säga-nej-arna.

Nej. Och de hanteras inte utom att man går undan dem och försöker köra sitt race trots dem. Som på vilken arbetsplats som helst.

Ja, den sk svansen. Medlöparna, möjliggörarna.

Många politiska underhuggare lider av sociopati också. Jag kan enkelt åka på en smocka rakt på nosen om jag öppet kritiserar en korrumperad politiker av en trovärdig underhuggare.


Politiken (och affärsvärlden förövrigt) är inte att leka med. Samma gäller mediavärlden - det kryllar av psykfall inom dessa. Narcissister, psykopater, hjärntvättade allt möjligt!

Jag stör mig på detta och det är anledningen till att jag startade tråden. För inte verkar det som att politikerna själva städar upp det där. Kommer man in i poliken som "snäll" så blir man utraderad av rent psykopatiskt beteende: arga blickar, arga ord.

Jag tycker att sättet man argumenterar på i riksdagen ofta har en hård och arg ton. Maktkamp med aggression. Det är löjligt.

Det är mycket härskarteknik och man måste dessvärre vara lite kylig av sig för att överleva eller otroligt charmig och naturligt dominant ( vilket de flesta inte är ). Samhällets verkliga hierarki existerar ju inom dessa världar så det är bara börja mentalt träna upp sig själv.


Sedan existerar det också en genuin ondska bland en del inom politiken och bank- affärsvärlden. En Holländsk bankman erkände ju i en intervju om satan dyrkande eliter inom bankvärlden.

Tyder inte det på att man är villig att ta makt med aggression och ilska?

Man försöker dominera sin motståndare precis som man planerar på att dominera ekonomin, makten och folket i allmänhet. I regel handlar allt om dominans - och kräver det aggression, sprida skräck, terror eller vad det än må vara så kommer man använda sig av dessa redskap.


Politik och maktens värld är egentligen ingen fairy tale vacker sak. Det är rått, brutalt och kallt. Människor och makt går inte riktigt ihop egentligen - människan mår som bäst utan allt det.